1 Och det hände sig att jag gick ut bland nephiterna och tog tillbaka den ed som jag hade svurit att jag aldrig mer skulle hjälpa dem. Och de gav mig åter befälet över sina härar, för de såg mig som en som kunde befria dem från deras lidanden.

2 Men se, jag var utan hopp, för jag kände till de Herrens domar som skulle drabba dem. För de omvände sig inte från sin ondska utan kämpade för sina liv utan att åkalla den Varelse som skapat dem.

3 Och det hände sig att lamaniterna kom emot oss när vi hade flytt till staden Jordan. Men se, de drevs tillbaka så att de inte kunde inta staden den gången.

4 Och det hände sig att de åter kom emot oss, men vi höll staden. Och det fanns även andra städer som hölls av nephiterna, och dessa fästen avskar deras väg så att de inte kunde komma in i landet framför oss för att förgöra invånarna i vårt land.

5 Men det hände sig att invånarna i alla de länder vi hade passerat, vars invånare inte hade samlats in, tillintetgjordes av lamaniterna, och deras samhällen och byar och städer brändes med eld. Och så förflöt det trehundrasjuttio och nionde året.

6 Och det hände sig i det tre hundra och åttionde året att lamaniterna åter kom emot oss för att strida, och vi höll tappert stånd mot dem. Men allt var förgäves, för så stort var deras antal att de trampade Nephis folk under sina fötter.

7 Och det hände sig att vi åter tog till flykten, och de vars flykt var snabbare än lamaniternas kom undan, och de vars flykt inte var snabbare än lamaniternas framryckning nedgjordes och omkom.

8 Och se, jag, Mormon, vill inte sönderslita människors själar med att för dem framställa den hemska scen av blod och förödelse som utspelades inför mina ögon. Men eftersom jag vet att allt detta förvisso måste tillkännages och att allt som är gömt måste uppenbaras på hustaken –

9 och även att kunskapen om det måste komma till återstoden av detta folk och även till icke-judarna, vilka Herren har sagt ska skingra detta folk, och att detta folk ska aktas för intet bland dem – därför skriver jag ett kort sammandrag, eftersom jag inte vågar ge en fullständig redogörelse för det jag har sett, på grund av den befallning jag har fått, och även för att ni inte ska känna alltför stor sorg för detta folks ogudaktighets skull.

10 Och se, detta säger jag till deras avkomlingar och även till de icke-judar som har omsorg om Israels hus och som förstår och vet varifrån deras välsignelser kommer.

11 För jag vet att de ska sörja över den olycka som har drabbat Israels hus. Ja, de ska sörja över detta folks undergång. De ska sörja över att detta folk inte hade omvänt sig så att de kunde ha slutits i Jesu armar.

12 Dessa ord skrivs nu till återstoden av Jakobs hus. Och de är skrivna på detta sätt eftersom Gud vet att ogudaktighet inte kan föra dem till dem. Och de ska gömmas åt Herren så att de kan komma fram i hans egen rätta tid.

13 Och detta är den befallning som jag har fått. Och se, de ska komma fram enligt Herrens befallning, när han i sin visdom finner det lämpligt.

14 Och se, de ska komma till de icke troende bland judarna, och i denna avsikt ska de komma: För att de ska kunna övertygas om att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, och för att Fadern genom sin högst Älskade ska kunna utföra sin stora och eviga avsikt att återställa judarna, eller hela Israels hus, till deras arveland som Herren, deras Gud, har gett dem för att fullborda sitt förbund,

15 och även för att detta folks avkomlingar mer fullkomligt ska kunna tro på hans evangelium som ska komma till dem från icke-judarna. För detta folk ska skingras och bli ett mörkt, orent och frånstötande folk, värre än beskrivningen av något som någonsin har funnits bland oss, ja, värre än det som har funnits bland lamaniterna, och detta på grund av sin otro och sin avgudadyrkan.

16 För se, Herrens Ande har redan upphört att sträva med deras fäder. Och de är utan Kristus och Gud i världen, och de driver omkring som agnar för vinden.

17 De var en gång ett behagligt folk och de hade Kristus som sin herde. Ja, de vägleddes till och med av Gud Fadern.

18 Men se, nu leds de omkring av Satan, alldeles som agnar driver för vinden eller som en farkost kastas omkring på vågorna utan segel eller ankare och utan något att styra det med. Och alldeles som fartyget är, så är de.

19 Och se, Herren har sparat deras välsignelser, de som de kunde ha fått i landet, åt de icke-judar som ska besitta landet.

20 Men se, det ska ske att de ska bli fördrivna och skingrade av icke-judarna. Och sedan de blivit fördrivna och skingrade av icke-judarna, se, då ska Herren komma ihåg det förbund som han slöt med Abraham och med hela Israels hus.

21 Och likaså ska Herren komma ihåg de rättfärdigas böner som uppsänts till honom för dem.

22 Och då, o ni icke-judar, hur kan ni bestå inför Guds makt om ni inte omvänder er och vänder er från era onda vägar?

23 Vet ni inte att ni är i Guds händer? Vet ni inte att han har all makt och att jorden på hans befallning ska rullas ihop som en bokrulle?

24 Omvänd er därför och ödmjuka er inför honom så att han inte går tillrätta med er – så att inte en återstod av Jakobs avkomlingar går ut bland er som ett lejon och sliter er i stycken, och det inte finns någon som kan rädda er.