Kapitel 23

Personligt ansvar

”Vi förväntar oss av alla medlemmar överallt att lära sig rätta principer och styra sig själva.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

Broder D. Arthur Haycock gick mot kyrkans administrationsbyggnad en dag när han såg att president Joseph Fielding Smith höll på att låsa upp sidodörren. Broder Haycock som behövde komma in i byggnaden, där han arbetade som sekreterare för de tolv apostlarna, ”skyndade uppför trappan, två eller tre steg i taget, för att hinna få in en fot i dörrspringan innan dörren stängdes. Han hann precis i tid. När han kom in i byggnaden skyndade han ikapp president Smith för att gå till hissen med honom. Han sade till honom: ‘Jag hoppas jag kan ha turen att tränga mig in i himlen genom dörren som du öppnar.’” President Smith svarade först inte och broder Haycock blev rädd att han i sitt försök att vara rolig hade sagt något olämpligt. Men ”när de kom fram till hissen sade president Smith med glimten i ögat: ‘Broder, det ska du aldrig räkna med!’”¹

Med sina predikningar och handlingar undervisade president Smith ständigt om principen han delade med sig av till broder Haycock. Han betonade att även om sista dagars heliga flitigt bör hjälpa andra att få evangeliets välsignelser, så är frälsningen ett individuellt ansvar. Han uppmuntrade också de heliga att vara oberoende och arbeta hårt för sin timliga välfärd. ”Det är vad livet handlar om”, sade han, ”att utveckla vår potential, och särskilt vår självkontroll.”²

Joseph Fielding Smith lärde sig arbeta som ung pojke. Hans far var ofta hemifrån, så ”han tillbringade en stor del av sin barndom med att utföra en vuxens arbete”. Han arbetade faktiskt så flitigt att han ”ovetande skaffade sig ett jobb tidigare än han hade behövt, när han i pojkaktig stolthet i hemlighet mjölkade en av familjens kor för att visa att han klarade av det, och på så sätt blev tilldelad uppgiften permanent”.³

Hans villighet att arbeta förblev stark när han verkade som heltidsmissionär i England. Hans hustru Louie skrev följande till honom medan han var där: ”Jag vet att du älskar plikt mycket mer än nöje, och jag känner så mycket kärlek och tillit att det tycks mig som om du är så fullkomlig som en ung man kan bli.”⁴ Förutom att han fullgjorde sin plikt att undervisa om evangeliet arbetade han hårt för att lära sig evangeliet för egen del. I ett av breven han skickade hem berättade han om sina ansträngningar att memorera ett skriftställe: ”Jag har hela dagen försökt att memorera ett skriftställe och har inte lyckats än. Men jag är fast besluten att lära mig det innan jag är klar.”⁵

President Smith förde sin arbetsmoral vidare till sina barn. Han sade till dem: ”Människor dör i sängen. Och det gör också ambitionen.” Med denna princip i åtanke såg han och hans hustru till att barnen steg upp tidigt varje morgon och gjorde sin del för att hålla hemmet rent och organiserat. ”På något sätt verkade pappa tycka att det var omoraliskt av oss att ligga kvar i sängen efter klockan sex”, erinrade sig en av hans söner. ”Fast jag prövade bara en gång. Det såg far till.”⁶ President Smith hjälpte också till i hemmet. När han och Louie var nygifta gjorde han så mycket som möjligt av arbetet på deras nya hem. Under åren gjorde han själv de flesta reparationer på huset själv, hjälpte till i köket och hjälpte till att plocka mogen frukt och konservera den i flaskor.⁷

Broder Haycock, samme man som en gång skyndade efter president Smith in i kyrkans administrationsbyggnad, blev senare personlig sekreterare för fem av kyrkans presidenter, däribland president Smith. I detta nära samarbete såg han president Smiths ständiga strävan att förbättra sig själv andligen. Han sade att han ofta kom in på president Smiths kontor och såg profeten studera skrifterna eller läsa en annan bok.⁸

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Herren förväntar sig att vi är flitiga i vårt sökande efter timliga och andliga välsignelser.

Herren sade till [Adam]: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd” [1 Mos. 3:19; se även Mose 4:25], och i alla tider har Herren befallt sitt folk att vara flitiga, att tjäna honom i trofasthet och att arbeta. …

Under kyrkans tidiga dagar i dessa dalar [i Utah], betonade Brigham Young och de andra bröderna vikten av arbetsamhet, och det var nödvändigt, för våra förfäder kom hit tomhänta. De var tvungna att arbeta. De var tvungna att vara arbetsamma. Det var avgörande att de producerade det som de behövde, och därför befalldes de ständigt att de skulle vara arbetsamma. De blev undervisade att inte vara stolta i hjärtat. De kom hit för att kunna tillbe Herren deras Gud och hålla hans bud. De blev tillsagda att vara både ödmjuka och flitiga. … Vad jag önskar att vi kunde minnas det. Jag sörjer att vi har glömt det. …

… Herren sade: ”Du skall inte vara lat, ty den som är lat skall varken äta arbetarens bröd eller bära hans kläder.” [L&F 42:42.] Det låter väl vettigt? Varför ska en lat man få ta del av de arbetsammas arbete, förutsatt att denne late man har förmåga att arbeta? Jag stödjer inga rörelser som förstör manligheten genom att uppmuntra män att vara lata, och jag bryr mig inte om vid vilken ålder. Det spelar ingen roll hur gammal han är. Om en man är stark i kroppen och kapabel att arbeta bör han ta hand om sig själv. Det förväntar sig Herren.

Herren sade i en annan uppenbarelse:

”Och vidare: Sannerligen säger jag er, att varje man som är förpliktad att försörja sin egen familj, låt honom försörja den, och han skall på intet sätt förlora sin krona. Och låt honom arbeta i kyrkan. Låt var och en vara flitig i allt. Och lättingen skall inte ha någon plats i kyrkan, om han inte omvänder sig och ändrar sitt levnadssätt.” [L&F 75:28–29.]

Det är alltså detta råd som Herren har gett kyrkan idag. Och det syftar inte bara på att plöja åkrar, skörda och delta i annat arbete. Det betyder också att en man bör vara flitig i andliga ting såväl som i det arbete som han försörjer sig med.⁹

Vi är här för ett stort ändamål. Det ändamålet är inte att leva 100 år eller mindre, så våra åkrar, skörda vår gröda, samla frukt, bo i hus och omge oss med jordelivets nödvändiga ting. Detta är inte livets syfte. Allt sådant är nödvändigt för vår tillvaro här, och det är orsaken till att vi bör vara flitiga. Men hur många människor tillbringar inte sin tid med att tänka på denna världens goda som det väsentliga i livet, att leva bekvämt och omge sig med all den lyx, de privilegier och de nöjen som det är möjligt att få under jordelivet, och aldrig ägna en tanke åt något utöver det?

Allt det här är ju bara timliga välsignelser. Vi äter för att leva. Vi klär oss för att hålla oss varma och skylda. Vi har hus att bo i för att det är bekvämt och lämpligt, men vi borde betrakta alla dessa välsignelser som timliga välsignelser som är nödvändiga medan vi färdas genom det här livet. Det är det enda goda de här välsignelserna gör oss. Vi kan inte ta någon av dem med oss när vi dör. Guld, silver och ädla stenar, som kallas rikedomar, är värdelösa för människan utöver att de gör det möjligt för henne att ta hand om sig själv och tillgodose hennes behov här.¹⁰

Herren förväntar sig att vi ska ha kunskap om världsliga ting så att vi kan ta hand om oss själva timligen, så att vi kan tjäna vår nästa, och så att vi kan sprida evangeliets budskap till hans andra barn runtom i världen.¹¹

Syftet med vår vistelse här är att göra Faderns vilja, liksom den görs i himlen, att utöva rättfärdighet på jorden, att underkuva ondskan och lägga den under våra fötter, att besegra synden och vår själs motståndare, att höja oss över den fallna mänsklighetens brister och svagheter genom Herrens inspiration och den kraft som han har uppenbarat, och på så sätt bli Herrens heliga och hans tjänare på jorden.¹²

Vi är till sist ansvariga inför Herren för hur väl vi utfört vår plikt.

Det här handlar om vår tro och vårt samvete. Det är med Herren ni har att göra, inte med mig eller med kyrkans presidentskap. Det är inte en människa jag ställs till svars för angående mitt tionde, utan Herren. Detsamma gäller allt mitt uppträdande i kyrkan och min lydnad mot kyrkans övriga lagar och regler. Om jag inte lyckas hålla kyrkans lagar är jag ansvarig inför Herren och måste svara inför honom för att jag försummat min plikt, och jag kan tvingas svara inför kyrkan angående mitt medlemskap. När jag fullföljer min plikt enligt min förståelse för de krav som Herren har på mig, bör mitt samvete vara rent. Jag bör kunna känna mig tillfreds i själen för att jag har gjort min plikt så som jag förstår den, och jag kan acceptera konsekvenserna. För mig är det en sak mellan mig och Herren, och det borde det vara för var och en av oss.

Han som sände sin Enfödde Son till världen för att fullfölja sin mission, sände också varje själ som hör min röst, och även varje man och kvinna i världen, för att fullfölja en uppgift, och den uppgiften kan inte fullföljas i försummelse, likgiltighet eller okunnighet.

Vi bör lära oss vilka förpliktelser vi har inför Herren och inför varandra. Detta är viktigt och vi kan inte få framgång i andliga ting, vi kan inte växa i kunskap om Herren eller i visdom, utan att använda våra tankar och ansträngningar för att förbättra oss och öka vår visdom och kunskap gällande det som hör Herren till.¹³

Det är så lätt för människan att ge någon annan skulden för sina misstag, och så lätt för oss på grund av vår mänskliga natur, att ta åt oss äran när vi lyckas med något som är till nytta och glädje för andra. Men vi vill aldrig ta på oss ansvaret för våra misstag som inte är till glädje för någon, så vi försöker lägga det ansvaret någon annanstans och på någon annan. … Låt oss axla våra egna skyldigheter och inte försöka ge någon annan ansvaret.¹⁴

Gud har gett oss handlingsfrihet och förväntar sig att vi ska göra allt vi kan för oss själva.

Handlingsfriheten är den stora gåva som Herren har gett varje människa att handla av sig själv, att göra sina egna val, att vara fri att tro på och acceptera sanningen och få evigt liv, eller att tacka nej till sanningen och lida samvetskval. Detta är en av Guds största gåvor. Vad vore vi utan den, om vi vore tvingade, som vissa tycker om att tvinga andra att göra deras vilja? Då skulle det inte kunna finnas någon frälsning. Vi skulle inte kunna belönas för vår rättfärdighet, eller straffas för vår orättfärdighet, för människan skulle inte vara ansvarig inför sin Skapare.¹⁵

Joseph Smith fick frågan hur han kunde styra ett så stort och mångfaldigt folk som de sista dagars heliga. Han svarade: ”Jag lär dem rätta principer, sedan styr de sig själva.”

Det är efter denna princip vi leder kyrkan. Vi förväntar oss av medlemmar överallt att lära sig rätta principer och styra sig själva.¹⁶

”Fadern har aldrig tvingat någon människa att göra gott. … Var och en får handla av sig själv.”

Denna stora handlingsfrihetens gåva, människans privilegium att fatta sina egna beslut, har aldrig återkallats och kommer aldrig återkallas. Det är en evig princip som ger varje själ friheten att tänka och handla av sig själv. Fadern har aldrig tvingat någon människa att göra gott. Ingen människa har någonsin tvingats göra ont. Var och en får handla av sig själv. Det var Satans plan att förstöra denna handlingsfrihet och tvinga människan att göra hans vilja. Vår existens skulle inte vara tillfredsställande utan denna stora gåva. Människan måste ha privilegiet att välja, även om det kan innebära att de gör uppror mot de gudomliga lagarna. Naturligtvis måste frälsning och upphöjelse vara ett resultat av den fria viljan, utan tvång och av egen förtjänst, för att rättvisa belöningar ska kunna ges och lämpliga bestraffningar tilldelas syndaren.¹⁷

Vi tror att det är genom nåd som vi blir frälsta sedan vi gjort allt vi kan göra, och att alla människor, byggt på en grund av Kristi försoning, måste utarbeta sin egen frälsning med fruktan inför Herren [se 2 Nephi 25:23; Mormon 9:27].¹⁸

Det är ett betydelsefullt faktum, som visar sig i direkta handlingar och i tillämpning av all helig skrift, att Gud har gjort allt som människan inte kan göra själv för att försäkra sig om frälsning, men han förväntar sig att människan ska göra allt hon förmår göra själv.

Enligt denna princip strider det mot himlens ordning, som instiftades innan jordens grundläggning, att heliga budbärare som har uppstått eller budbärare som tillhör den himmelska sfären, kommer till jorden och utför arbete för människorna som dessa kan göra själva. …

Det är ett mycket allvarligt misstag att tro att Jesus gjort allting för människorna om de bara vill bekänna honom med sina läppar, utan att behöva göra någonting annat. Människan har ett verk att utföra för att få frälsning. Det var i harmoni med denna eviga lag som ängeln ledde Kornelius till Petrus [se Apg. 10], och som Ananias sändes till Paulus [se Apg. 9:1–22]. Det var på samma sätt i lydnad mot denna lag som Moroni, som förstod tecknen på de nephitiska plåtarna, inte utförde översättningen utan gav under Herrens ledning Joseph Smith Urim och Tummim genom vilka han kunde utföra detta viktiga arbete genom Guds gåva och kraft.¹⁹

Våra två stora skyldigheter är att söka vår egen frälsning och arbeta flitigt för andras frälsning.

Vi har dessa två stora skyldigheter. … För det första att söka vår egen frälsning och för det andra att uppfylla den skyldighet vi har mot våra medmänniskor. Som jag förstår det är det först min skyldighet att söka min egen frälsning. Varje medlem i kyrkan har den skyldigheten gentemot sig själv.²⁰

Vår främsta angelägenhet bör vara vår egen frälsning. Vi bör söka alla evangeliets välsignelser för egen del. Vi bör döpas och inträda i det celestiala äktenskapsförbundet så att vi kan bli arvingar i Faderns rikes fullhet. Därefter bör vi prioritera våra familjer, våra barn och våra förfäder.²¹

Skyldigheten att frälsa världen, både levande och döda, vilar … på oss. Vi frälser de levande som vill omvända sig genom att predika evangeliet för nationerna och samla in dem av Israels barn som är uppriktiga i hjärtat. Vi frälser de döda genom att komma till Herrens hus och utföra dessa ceremonier — dop, handpåläggning, konfirmation och varje annan förrättning som Herren fordrar av oss.²²

Det är min plikt, liksom det är er, mina bröder och systrar, för ni har fått ansvaret att göra allt som står i er makt, och inte rygga, utan att av hela vår själ sträva efter att ära de kall Herren har gett oss, att var och en arbeta flitigt för vårt eget hus frälsning, och för vår nästas frälsning, och för deras frälsning som bor i andra länder.²³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Vad i president Smiths ansträngningar att lära sina barn att arbeta gör intryck på dig? (Se ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”.) Vad kan vi göra för att hjälpa barnen att ta större ansvar?
Hur ökar undervisningen i avsnitt 1 din förståelse för oberoende? Tänk efter vad du kan göra för att bli mer oberoende.
Gå igenom råden i avsnitt 2. Vad innebär det för dig att vara ”ansvarig inför Herren”?
President Smith lärde: ”Vi förväntar oss av våra medlemmar överallt att lära sig rätta principer och styra sig själva” (avsnitt 3). Hur kan denna undervisning vara till nytta för familjer? Hur kan den leda prästadömskvorum och hjälpföreningar?
I vår strävan att tjäna andra, varför tror du att ”vår främsta angelägenhet bör vara vår egen frälsning”? (Se avsnitt 4.)

Skriftställen som hör till detta ämne:

Fil. 2:12; 2 Nephi 2:14–16, 25–30; L&F 58:26–28

Undervisningstips

”När du undervisar ur boken, be då andra att delge sina tankar, ställa frågor och undervisa varandra. När de deltar aktivt är de mer förberedda på att inhämta kunskap och ta emot personlig uppenbarelse” (från sidorna v–vi i den här boken).