Kapitel 14

Den Helige Andens gåva

”Efter dopet och konfirmationen kan den Helige Anden bli vår följeslagare. Den lär oss Herrens vägar, upplivar vårt förstånd och hjälper oss att förstå sanningen.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

President Joseph Fielding Smith lärde att varje trofast medlem i kyrkan ”har rätt att få de uppenbarelser som är nyttiga och nödvändiga för hans eller hennes personliga vägledning”.¹ Han sökte alltid personlig vägledning, särskilt i sina ansträngningar att undervisa och beskydda sina söner och döttrar. Äldste Francis M Gibbons, som verkade som sekreterare för första presidentskapet återger följande erfarenhet, som den berättades för honom av president Smiths son Reynolds (som hade smeknamnet Reyn):

”Reyn berättade att han hade haft en cigarrett i munnen vid ett enda tillfälle i livet, och då bara för ett kort ögonblick. Det hände när han studerade vid Roosevelt Junior High School i Salt Lake City. Skolans ingång låg vid en lugn sidogata som var lite trafikerad. Den här dagen hade Reyn just gått ut genom skolans huvudingång med en vän som rökte, och som uppmuntrade honom, som så många gånger förr, att ”bara prova en”. Denna gång lyckades vännen. Reyn tog en av cigarretterna och tände den. Några bloss senare, vem stannade då sin bil vid trottoaren, om inte Reyns far? Äldste Smith rullade ner fönstret och sade till sin förbluffade son: ‘Reynolds, jag vill tala med dig ikväll efter middagen’, och körde iväg. Reyn sade: ‘När min far kallade mig Reynolds visste jag att det var allvar.’ Äldste Smith lät Reyn ängslas resten av eftermiddagen, och under kvällsmålet, när han hade förvånansvärt lite att säga. Efteråt, sittande obekvämt i sin fars kontor, inväntade Reynolds sin dom. Vad han fick var bara en vänlig, kärleksfull undervisning om farorna med ‘den smutsiga ovanan’ och en påminnelse om vem han var och hur han med sitt uppförande representerade hela familjen. Det hela avslutades med att Reyn fick lova att han aldrig mer skulle ta en cigarrett i munnen. Reyn lovade det. ‘Det hände aldrig igen’, sade han. Under alla år som följde, varav några tillbringades i Förenta Staternas flotta under andra världskriget där rökning hörde till normen, höll han löftet han gett sin far.”

Äldste Gibbons funderade över denna berättelse och sade: ”Oddsen mot att Joseph Fielding Smith skulle dyka upp på den avskilda gatan i samma ögonblick som hans unge son tände sin första och enda cigarrett är astronomiska. Även om Reyn inte sade det, så fick man en känsla av att händelsen övertygade honom om det enorma djupet och kraften i hans fars andliga känslighet, särskilt beträffande sin familjs välfärd.”²

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Den Helige Andens uppgift är att vittna om Fadern och Sonen och om all sanning.

Den Helige Anden är den tredje medlemmen i gudomen. Han är en Ande i en människas gestalt. Fadern och Sonen är personer med fysiska kroppar. De har kroppar av kött och ben. Den Helige Anden är en person som består av ande och har endast en andekropp [se L&F 130:22]. Hans uppgift är att bära vittne om Fadern och Sonen och om all sanning [se 2 Nephi 31:18; Moroni 10:5].³

Han tar del av det som rör Fadern och Sonen och uppenbarar det för dem som tjänar Herren i trofasthet. Det var genom Hjälparens eller den Helige Andens undervisning som apostlarna påminde sig Jesu Kristi lärdomar [se Joh. 14:26]. Det är genom den Helige Andens undervisning som profetior kommer [se 2 Petr. 1:21].⁴

Guds ande, som talar till människans ande, har kraft att förmedla sanning med större verkan och förståelse än en personlig kontakt med himmelska varelser. Genom den Helige Anden vävs sanningen in i kroppens alla fibrer och muskler så att den aldrig kan glömmas.⁵

Den Helige Anden uppenbarar sanningen för ärliga människor överallt.

Vi tror att den Helige Anden är en uppenbarare och att han bär vittnesbörd för ärliga människor överallt att Jesus Kristus är Guds Son, att Joseph Smith är en profet och att denna kyrka är ”den enda sanna och levande [kyrkan] på hela jordens yta” (L&F 1:30).

Det är inte nödvändigt för någon att förbli i mörkret. Det eviga evangeliets ljus finns här och varje uppriktig undersökare på jorden kan få ett personligt vittnesbörd från den Helige Anden om Herrens verks sanna och gudomliga natur.

Petrus sade: ”… Gud [gör inte] skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt” (Apg. 10:34–35), vilket innebär att Herren ska utgjuta sin Ande på de trofasta så att de själva ska veta om sanningen i denna religion.⁶

Den Helige Anden uppenbarar sig för vem som helst som ber om sanningen, liksom han gjorde för Kornelius [se Apg. 10]. Vi har Moronis ord i Mormons bok som han skrev när han avslutade sin uppteckning i kapitel 10, vers 4:

”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft.”

Den Helige Anden kan manifestera sig för varje människa, också när hon står utanför kyrkan, om hon uppriktigt söker efter ljuset och sanningen. Den Helige Anden kommer och ger människan vittnesbördet hon söker och drar sig sedan undan.⁷

Efter dopet ges den Helige Andens gåva genom handpåläggning.

Löftet gavs under Jesu Kristi ursprungliga kyrkas dagar att alla som ville omvända sig, döpa sig för syndernas förlåtelse och förbli trofasta, skulle få ta emot den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Samma löfte har getts till alla som vill ta emot evangeliet i denna tidsutdelning, för Herren säger:

”Dem som har tro skall ni konfirmera i min kyrka genom handpåläggning, och jag skall ge dem den Helige Andens gåva.” [L&F 33:15.]⁸

”Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem” (Apg. 19:6).

Man kan inte få den Helige Andens gåva genom att be om den, genom att betala tionde, genom att hålla Visdomsordet — inte ens genom att bli döpt i vatten till syndernas förlåtelse. Man måste fullborda detta dop med den Helige Andens dop. Profeten sade vid ett tillfälle att man lika gärna kan döpa en sandsäck som att inte konfirmera en människa och ge henne den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Man kan inte få den på något annat sätt.⁹

Jag tror på läran on handpåläggning för den Helige Andens gåva, varigenom vi förs i kontakt med vår Fader i himlen och lär oss om hans vägar, att vi må vandra på hans stigar.¹⁰

Genom den Helige Andens gåva kan medlemmar i kyrkan ha den Helige Anden som ständig följeslagare.

Den Helige Anden är Budbäraren eller Hjälparen som Frälsaren lovade sända till sina lärjungar efter korsfästelsen. Denne Hjälpare kan med sitt inflytande vara en ständig följeslagare till varje döpt individ och genom uppenbarelse och vägledning ge kyrkans medlemmar kunskap om sanningen så att de kan vandra i dess ljus. Det är den Helige Anden som upplyser sinnet hos den som uppriktigt låtit döpa sig. Det är genom honom vi får personlig uppenbarelse och sanningens ljus får en plats i våra hjärtan.¹¹

Efter att vi blivit döpta blir vi konfirmerade. Vad är syftet med konfirmationen? Att ge oss den Helige Anden som följeslagare, att ge oss förmånen att få vägledning av den tredje medlemmen i gudomen — ett kamratskap som upplyser våra sinnen så att vi kan bli levandegjorda av den Helige Anden och söka efter kunskap och förståelse gällande allt som rör vår upphöjelse.¹²

Efter dopet och konfirmationen kan den Helige Anden bli vår följeslagare. Den lär oss Herrens vägar, upplivar vårt förstånd och hjälper oss att förstå sanningen.¹³

Vi har blivit lovade att när vi döper oss, om vi är sanna och trofasta, kommer vi att ha den Helige Andens vägledning. Vad kan den göra för oss? Undervisa oss, vägleda oss, bära vittne för oss om Jesu Kristi evangeliums frälsande principer. Varje barn som blivit gammalt nog för dopet, och som låter döpa sig, har rätt till den Helige Andens vägledning. Jag har hört folk säga att ett litet barn som bara är åtta år inte kan förstå. Jag vet bättre än så. När jag var åtta år gammal hade jag fått ett vittnesbörd om sanningen genom den Helige Anden. Det har jag haft sedan dess.¹⁴

Vilken storslagen förmån det är att ständigt vägledas av den Helige Anden och få Guds rikes mysterier uppenbarade för sig.¹⁵

Den Helige Andens sällskap är bara tillgängligt för dem som förbereder sig för att ta emot det.

Enligt min mening finns det många medlemmar i den här kyrkan som har blivit döpta till syndernas förlåtelse, och som har fått händer lagda på sina huvuden för att få den Helige Andens gåva, men som aldrig har tagit emot gåvan — det vill säga dess manifestationer. Varför? Därför att de aldrig har tillrättalagt sina liv för att kunna ta emot dessa manifestationer. De har aldrig ödmjukat sig. De har aldrig tagit stegen som skulle förbereda dem för den Helige Andens sällskap. Därför går de genom livet utan den kunskapen, de brister i förståelse. När de som är falska och förslagna i sitt bedrägeri kommer till dem och kritiserar kyrkans ledare och lärdomar har dessa medlemmar inte tillräcklig förståelse, information eller vägledning från Herrens Ande för att kunna stå emot falska lärdomar. De lyssnar och tror att de kanske har begått ett misstag, och snart lämnar de kyrkan för att de saknar förståelse.¹⁶

Det är en befallning från Herren att kyrkans medlemmar ska vara flitiga i sina studier av evangeliets grundläggande sanningar, som de har blivit uppenbarade. Herrens Ande kommer inte att förbli hos de likgiltiga, egensinniga eller rebelliska som inte kan leva i den gudomliga sanningens ljus. Det är varje döpt medlems privilegium att ha ett orubbligt vittnesbörd om evangeliets återställelse, men detta vittnesbörd kommer att blekna och till sist försvinna om vi inte ständigt tar emot andlig näring genom studier, lydnad och flitigt sökande efter att få känna till och förstå sanningen.¹⁷

Vi har rätt till ledning av den Helige Anden, men vi kan inte få denna ledning om vi avsiktligt vägrar att beakta de uppenbarelser som vi har fått till hjälp för att förstå och få ledning i det eviga evangeliets ljus och sanning. Vi kan inte hoppas på att få den ledningen när vi vägrar att beakta dessa storslagna uppenbarelser som betyder så mycket för oss, både timligt och andligt. Om vi nu befinner oss i detta tillstånd, nämligen att vi är otroende eller ovilliga att söka efter det ljus och den kunskap som Herren har placerat inom räckhåll för oss, då riskerar vi eller löper fara för att bli bedragna av onda andar, djävulsläror eller mänskliga lärdomar [se L&F 46:7]. Och när sådana falska inflytanden läggs fram för oss, kommer vi inte att ha den urskiljande insikten varigenom vi kan särskilja dem och veta att de inte kommer från Herren. På så sätt kan vi bli offer för de ogudaktiga, de onda, de sluga, för människors list.¹⁸

Herrens Ande kan inte vistas i orena tabernakel, och när en person vänder sig bort från sanningen genom orättfärdighet, följer Anden inte med honom utan drar sig undan, och den ersätts av lögnens ande, olydnadens ande, orättfärdighetens ande, den eviga undergångens ande.¹⁹

Om vi förblir trofasta kommer den Helige Anden att ge oss uppenbarelser som leder oss under hela vårt liv.

Herren har lovat alla som vill omvända sig och förbli trofasta i en anda av ödmjukhet och flit, att de ska ha rätt till den Helige Andens vägledning. Denna Ande kommer att leda dem under hela deras liv.²⁰

Varje medlem i kyrkan har fått den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Han har rätt att ta emot de uppenbarelser som är nyttiga och nödvändiga för hans personliga vägledning, inte för kyrkan, men för honom själv. Han har genom sin lydnad och ödmjukhet rätten att ta emot ljus och sanning såsom det uppenbaras genom sanningens Ande, och den som lyssnar till den Anden och söker efter Anden i ödmjukhet och tro ska inte bli bedragen.²¹

Vi måste leva heliga liv, i ljus och sanning, med rätt förståelse som kommer genom den Helige Andens gåva och kraft, vilken är lovad till alla som har tro till omvändelse och tar emot det eviga livets ord. Om vi befinner oss i harmoni med denna Ande så vandrar vi i ljuset och har gemenskap med Gud.²²

Det är ett privilegium som varje medlem i kyrkan har att känna till sanningen, att tala sanningen, och att ha den Helige Andens vägledning. Det är vars och ens privilegium att ta emot ljuset och vandra i ljuset. Och om vi förblir i Gud, det vill säga håller alla hans bud, får vi ta emot mer ljus ända tills den fullkomliga kunskapens dag ska komma. [Se L&F 50:24.]²³

Vi kommer slutligen tillbaka till Gud Faderns närhet med hjälp av den Helige Andens vägledning.²⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Vad kan berättelsen i ”Ur Joseph Fielding Smiths liv” lära oss om den Helige Anden? När har Anden manat dig att hjälpa någon?
President Smith talade om ”Guds ande, som talar till människans ande” (avsnitt 1) På vad sätt skiljer sig kommunikationen till vår ande från kommunikation till våra öron och ögon? Hur är den mer kraftfull?
Vad finns det för skillnader mellan att ta emot en manifestation av Anden, som Kornelius gjorde, och ta emot den Helige Andens gåva? (Se avsnitt 2.)
President Smith lärde att dopet inte är fullständigt utan den Helige Andens gåva (se avsnitt 3). På vilka sätt skulle ditt liv inte vara fullständigt utan den Helige Andens gåva?
Fundera över president Smiths lärdomar i avsnitt 4 om vad det innebär att ha den Helige Anden som ständig följeslagare. På vilka sätt har du blivit välsignad genom detta?
Vad kan vi göra för att förbereda oss för att få den Helige Andens sällskap? (Se exempel i avsnitt 5.)
När du går igenom avsnitt 6, var då uppmärksam på den vägledning vi kan få genom den Helige Anden. Hur kan föräldrar lära sina barn att känna igen och ta emot denna vägledning?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Joh. 16:13; Apg. 19:1–6; 1 Kor. 12:3; 1 Nephi 10:17–19; 2 Nephi 31:15–20; 3 Nephi 19:9; L&F 46:13; Trosartiklarna 1:4

Undervisningstips

”Bli inte orolig om eleverna är tysta några sekunder efter det att du ställt en fråga. Svara inte själv på din fråga. Låt eleverna få tid att tänka på hur de ska svara. Ihållande tystnad kan emellertid tyda på att de inte förstått frågan och att du behöver formulera om den” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000], s. 69).