Kapitel 18

Leva av varje ord som utgår från Guds mun

”Det största tecknet på tillbedjan är att hålla buden, att följa i Guds Sons fotspår, att alltid göra det som behagar honom.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

”Jag söker min frälsning”, förkunnade president Joseph Fielding Smith, ”och jag vet att jag endast kan finna den när jag lyder Herrens lagar och bud, verkar i rättfärdighet och följer i Jesu fotspår, han som är föredömet för oss alla.”¹

Förutom att söka sin egen frälsning arbetade president Smith flitigt med att hjälpa andra att göra detsamma. Äldste Francis M. Gibbons, som verkade som sekreterare för första presidentskapet, lade märke till att president Smith ”såg det som sin plikt att höja en varningens röst när människor började förvilla sig från stigen som utmärkts i skrifterna. Och han hade inte för avsikt att ignorera den plikten, oavsett vad folk sade. Att hans frispråkighet gjorde honom impopulär i vissa kretsar tycks inte ha avskräckt honom. Hans mål var inte att bli populär eller berömd i människors ögon. Istället tog han på sig sin roll som väktare på tornet, vars plikt det var att varna dem där nere som inte kunde se den annalkande faran.”²

President Smith delgav en gång en erfarenhet som illustrerade den hjärtats förändring som kan komma till den som lyssnar till varningsropet:

”Jag besökte en stavskonferens för ett antal år sedan och talade om Visdomsordet. … När jag efter konferensens slut gick till den bakre delen av byggnaden hade nästan alla gått därifrån, men en man räckte mig sin hand och sade:

‘Broder Smith, det var det första talet om Visdomsordet som jag någonsin tyckt om.’

Jag sade: ‘Har du inte hört andra tal om Visdomsordet?’

Han sade: ‘Jo, men det här var det första jag tyckte om.’

Jag sade: ‘Vad beror det på?’

Han sade: ‘Jo, ni förstår, nu håller jag Visdomsordet.’”³

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Gud styr universum genom lag, och vi är underkastade den lagen.

Alla människor borde erkänna att eftersom den Allsmäktige regerar hela universum genom omutliga lagar, måste människan, som är den största av alla hans skapelser, själv vara föremål för sådana lagar. Herren har uttryckt denna sanning på ett koncist och övertygande sätt i en uppenbarelse till kyrkan:

”Alla riken är givna en lag.

Och det finns många riken, ty det finns inget rum i vilket det inte finns något rike, och det finns inget rike, vare sig ett större eller ett mindre rike, i vilket det inte finns något rum.

Och för varje rike är en lag given, och för varje lag finns även vissa begränsningar och villkor.

Ingen varelse som inte rättar sig efter dessa villkor är rättfärdigad.” L&F 88:36–39.)

Denna sanning talar för sig själv. Alltså är det rimligt att förvänta sig att Guds rike styrs genom lag och att alla som önskar inträda där är underkastade den lagen. ”Se, mitt hus är ett ordningens hus, säger Herren Gud, och inte ett oordningens hus.” (L&F 132:8.)

Herren har gett människan en samling lagar som vi kallar Jesu Kristi evangelium. På grund av bristande inspiration och andlig vägledning skiljer sig människorna åt beträffande dessa lagar och hur de tillämpas. Men det kan knappast råda något tvivel om det faktum att sådana lagar verkligen existerar och att alla som söker inträde i det riket är underkastade dem.⁴

Vi har varje sanning, varje lära, varje lag och krav, varje förrättning som behövs för att frälsa och upphöja oss i den celestiala världens högsta himmel.⁵

Att hålla buden är ett uttryck för vår kärlek till Herren.

Vårt ansvar i kyrkan är att dyrka Herren i anda och sanning, och detta söker vi göra med allt vårt hjärta, allt förstånd och all förmåga. Jesus sade: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” (Matt. 4:10.)

Vi tror att tillbedjan är mycket mer än bön och predikan och gudstjänst. Det största tecknet på tillbedjan är att hålla buden, att följa i Guds Sons fotspår, att alltid göra det som behagar honom. Det är en sak att tillbe Herren med läpparna, en helt annan sak att respektera och ära hans vilja genom att följa det exempel som han har satt upp för oss. … Jag gläds åt privilegiet att få följa i hans fotspår. Jag är tacksam för det eviga livets ord som jag har fått. Jag är mycket glad åt att jag har fått ta emot det i den här världen. Jag är också tacksam för hoppet jag har om evigt liv i den kommande världen om jag förblir trofast och trogen till änden.⁶

”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh. 14:15).

Detta är kyrkans lag till medlemmarna, med Frälsarens ord: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. … ”(Joh. 14:21). Frälsaren sade även: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh. 14:15) …

Frälsaren begick aldrig någon synd eller led av dåligt samvete. Han behövde inte omvända sig som du och jag gör, men på något sätt som jag inte fullt förstår, bar han tyngden av allas våra överträdelser. Han kom och gav sig själv som offer för att betala skulden för var och en av oss som är villig att omvända sig från sina synder och återvända till honom och hålla hans bud. Föreställ dig det, om du kan. Frälsaren bar den bördan på ett sätt som övergår vårt förstånd. Jag vet det därför att jag tror på hans ord. Han berättar för oss om det lidande han gick igenom, det lidande som var så svårt att han vädjade till Fadern att han om det var möjligt inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga: ”…”Men ske inte min vilja utan din.” (Luk. 22:42.) Svaret han fick av sin Fader var: ”Du måste dricka den.”

Kan jag hjälpa att jag älskar honom? Nej, det kan jag inte. Älskar du honom? Håll då hans bud.⁷

Om vi vänder oss bort från Herrens bud kan vi inte förvänta oss att få hans välsignelser.

När vi vänder oss bort från de bud som Herren har gett oss för att vägleda oss kan vi inte göra anspråk på Herrens välsignelser.⁸

Vad gör det oss för nytta att be till Herren om vi inte tänker hålla hans bud? Sådan bön är ett hån och en förolämpning inför nådens tron. Hur vågar vi förvänta oss ett fördelaktigt svar om så är fallet? ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdiga sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” Så sade Jesaja (Jesaja 55:6–7). Men är Herren inte alltid nära när vi ber till honom? Sannerligen inte! Han har sagt: ”De var sena att hörsamma Herrens, sin Guds, röst. Därför är Herren, deras Gud, sen att höra deras böner och att besvara dem i deras prövningars dagar. I de dagar då frid rådde värdesatte de föga mitt råd, men i sina prövningars dagar söker de mig av nödtvång” [L&F 101:7–8]. Om vi närmar oss honom närmar han sig oss, och vi blir inte bortglömda. Men om vi inte närmar oss honom har vi inget löfte om att han kommer att svara oss i vår upproriskhet.⁹

Vi kan inte be till Herren och säga: ”Lyssna till vår sak, ge oss seger, gör det som vi vill att du ska göra, men be oss inte att göra det som du vill att vi ska göra.”¹⁰

Det är nödvändigt att vi vandrar i sanningens fulla ljus, inte bara i en del av sanningen. Jag har inte friheten att bortse från några av evangeliets principer och tro på andra, och sedan känna att jag har rätt till frälsningens fulla välsignelser och upphöjelse i Guds rike. Om vi vill nå upphöjelse, om vi vill ha den plats som Herren har förberett för dem som är rättfärdiga och sanna, måste vi vara villiga att vandra i det fullständiga ljuset av Jesu Kristi evangelium och hålla alla buden. Vi kan inte säga att några av dem är små och obetydliga och att Herren därför inte bryr sig om ifall vi bryter mot dem. Vi har blivit befallda att leva av varje ord som utgår från Guds mun [se 5 Mos. 8:3; L&F 98:11]. ”Varför kallar ni mig ‘Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?” [Se Luk. 6:46.]¹¹

Föräldrar kan hjälpa sina barn att ”vandra i sanningens fulla ljus”.

När vi håller Herrens bud, vandrar vi på vägen mot fullkomlighet.

Herren förväntar sig att vi ska tro på honom, ta emot hans eviga evangelium och leva i samklang med hans regler och villkor. Vi har inte rätt att välja och lyda de evangelieprinciper som vi tycker om och glömma de andra. Vi har inte friheten att besluta att vissa principer inte längre är tillämpliga på våra sociala och kulturella omständigheter.

Herrens lagar är eviga och vi har fullheten av hans eviga evangelium och är förpliktigade att tro på alla hans lagar och sanningar och sedan leva efter dem. Det finns inget viktigare än att hålla Herrens bud. Han förväntar sig att vi ska hålla oss till varje sann princip, att vi ska sätta det som hör hans rike till främst i våra liv, att vi ska gå framåt med ståndaktighet i Kristus, och att vi ska tjäna honom med all makt, sinne och styrka. Låt oss höra hur skrifterna sammanfattar det hela: ”Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.” (Pred. 12:13.)¹²

Jag tänker ofta på, och det tror jag att ni också gör, den storslagna och underbara predikan — den största som någonsin getts, såvitt vi vet — som vi kallar Bergspredikan. … Om vi bara lyssnar till den undervisningen kan vi få återvända till Gud Faderns, och hans Son Jesu Kristi närhet.

Jag tänker ofta på det som egentligen är en sammanfattning:

”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” [Matt. 5:48.]

… Jag tror att Herren menade precis vad han sade, att vi bör vara fullkomliga, som vår himmelske Fader är fullkomlig. Detta sker inte med en gång utan gradvis, rad på rad, bud efter bud och exempel efter exempel. Inte ens på så sätt uppnår vi fullkomlighet under detta jordeliv, för vi måste gå bortom graven innan vi når fullkomlighet och blir lika Gud.

Men här lägger vi grunden. Det är här i detta prövotillstånd som vi undervisas om Jesu Kristi evangeliums enkla sanningar för att beredas för fullkomlighet. Det är allas vår plikt att vara bättre idag än vi var igår och bättre i morgon än vi var idag. Varför? Därför att vi vandrar på den vägen. Om vi håller Herrens bud vandrar vi på vägen mot fullkomlighet, och det kan bara ske genom lydnad och en önskan i våra hjärtan att övervinna världen. …

… Om vi har en brist, om vi har en svaghet, så är det på den vi bör koncentrera oss, med en önskan att övervinna den, tills vi gör det. Om en man känner att det är svårt för honom att betala tionde så är det detta han bör göra tills han lär sig att betala tionde. Om det är Visdomsordet så är det detta han ska koncentrera sig på tills han lär sig att älska det budet.¹³

Herren tröstar och välsignar oss när vi håller buden, och stärker oss så att vi kan bli män och kvinnor värdiga upphöjelse.

För att behaga Herren måste vi inte bara tillbe honom i tacksägelse utan också vara villiga att lyda hans bud. Genom att vi gör detta är han bunden att välsigna oss, för det är på denna princip (lydnad mot lagen) som allt vilar [se L&F 130:20–21].¹⁴

Gud har gett oss bud så att vi kan komma närmare honom och bli uppbyggda i tro och styrka. Han har aldrig gett oss något bud som inte syftade till att trösta och välsigna oss. Buden är inte bara till för att behaga Herren utan för att göra oss till bättre män och kvinnor som är värdiga frälsning och upphöjelse i hans rike.¹⁵

Om vi går in i templet höjer vi våra händer och sluter förbund att tjäna Herren, lyda buden och hålla oss obefläckade av världen. Om vi inser vad vi gör då, blir vår begåvning ett skydd för oss under hela livet — ett skydd som endast den som kommer till templet har.

Jag har hört min far säga att i prövningens stund, i frestelsens stund, brukade han tänka på de löften han gett, de förbund han slutit i Herrens hus, och de var ett skydd för honom. … Detta skydd är till en del vad dessa ceremonier är till för. De räddar oss nu och upphöjer oss efter detta, om vi ärar dem. Jag vet att vi får det här skyddet, för även jag har fått det, liksom tusentals andra som har kommit ihåg sina förpliktelser.¹⁶

I templet sluter vi förbund att ”tjäna Herren, lyda hans bud och hålla oss obefläckade av världen”.

Herren ger oss gåvor. Han väcker våra sinnen. Han ger oss kunskap som reder ut alla svårigheter och hjälper oss leva i samklang med buden han har gett oss. Han ger oss kunskap som blir så djupt rotad i våra själar att den aldrig kan ryckas upp, om vi bara söker efter ljuset och sanningen och förståelsen som vi har blivit lovade och som vi kan få om vi är trogna och trofasta varje förbund och förpliktelse som hör till Jesu Kristi evangelium.¹⁷

Det stora löftet som ges till kyrkans medlemmar som är villiga att lyda lagen och hålla Herrens bud är att de inte bara ska få en plats i Guds rike, utan att de också ska få leva i Faderns och Sonens närhet. Och det är inte allt, för Herren har lovat att de ska få allt som han har [se L&F 84:33–39].¹⁸

Genom ständig lydnad mot de bud som vi fått genom Jesu Kristi evangelium ska vi få odödlighet, ära och evigt liv och leva i Gud Faderns och hans son Jesu Kristi närhet, där vi ska få lära känna dem.¹⁹

Om vi vill gå i dygdens och helighetens spår kommer Herren att strö sina välsignelser över oss i en sådan mängd som vi aldrig trott var möjligt. Vi kommer verkligen att bli, som Petrus uttryckte det, ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk”. (1 Petr. 2:9.) Och vi blir ett Guds eget folk därför att vi kommer att skilja oss från andra folk, som inte lever efter dessa normer. …

Som Herrens tjänare det är vårt mål att vandra på den stig han har kartlagt för oss. Vi inte bara önskar att göra och säga det som behagar honom. Vi försöker också leva så att vårt liv kommer att likna hans.

Han satte själv det fullkomliga exemplet för oss i allt, och han sade till oss: ”Följ mig.” Han frågade sina nephitiska lärjungar: ”Vad slags män bör ni då vara?” och svarade sedan: ”Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är.” (3 Ne 27:27.)

Vi är nu engagerade i det största arbetet i världen. Det prästadöme vi har är Herrens egen makt och myndighet, och han har lovat oss att om vi helgar vårt kall och vandrar i ljuset så som han är i ljuset så kommer vi att få ära och upphöjelse med honom för evigt i Faderns rike.

Med ett så ärofyllt hopp framför oss kan vi väl knappast göra mindre än att överge världens ondska? Ska vi inte sätta Guds rike främst i våra liv? Ska vi inte försöka leva av varje ord som utgår från hans mun?²⁰

Jag vittnar om att Herren har talat i våra dagar, att hans budskap är ett hoppets, glädjens och frälsningens budskap, och jag lovar er att om ni vill vandra i himlens ljus, ära ert förtroende och hålla buden ska ni få frid och glädje i detta liv och evigt liv efter detta.²¹

Håll buden. Vandra i ljuset. Uthärda intill änden. Var trofasta mot varje förbund och förpliktelse, så kommer Herren att välsigna er mer än ni kunnat drömma om.²²

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Läs igenom berättelsen i slutet av ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”. Varför förändras våra känslor för evangeliet när vi anstränger oss för att hålla buden?
Vad lär du dig av de skriftställen som citeras i avsnitt 1?
Hur är lydnad mot buden ett uttryck för vår kärlek till Jesus Kristus? Hur är det ett uttryck för tacksamhet för hans försoningsoffer? Hur är det ett uttryck för tillbedjan? (Se avsnitt 2.)
Fundera över lärdomarna i avsnitt 3. Varför är det fel att förvänta sig att Herren ska välsigna oss om vi inte strävar efter att vara lydiga?
Hur hjälper det dig att veta att du inte ska förvänta dig att bli fullkomlig med en gång, eller ens i det här livet? (Se avsnitt 4.) Fundera över vad du kan göra varje dag, med Herrens hjälp, för att stanna kvar ”på vägen mot fullkomlighet”.
I avsnitt 5 nämner president Smith minst tio sätt som Herren kommer att välsigna oss på om vi håller buden. Finns det någon erfarenhet du kan dela med dig av när du fick någon av dessa välsignelser?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Matt. 4:4; 2 Nephi 31:19–20; Omni 1:26; L&F 11:20; 82:8–10; 93:1; 130:20–21; 138:1–4

Undervisningstips

”Be deltagarna berätta vad de lärde sig när de studerade kapitlet på egen hand. Kontakta gärna några deltagare under veckan och be dem att vara beredda att berätta vad de har lärt sig.” (från s. vii i denna bok).