Lektion 24: Uttåget från Nauvoo och färden västerut
Lektion 24
Uttåget från Nauvoo och färden västerut
Inledning
Under Brigham Youngs inspirerade ledarskap byggde de heliga färdigt templet i Nauvoo, där de ingick heliga förbund innan de påbörjade sin mödosamma färd till sitt nya hem i Klippiga bergen. Dessa tempelförbund gav de heliga styrka och inspiration under svårigheterna längs vägen. Som arvtagare till dessa trofasta heliga kan vi lära av deras exempel och bereda vägen så att andra kan åtnjuta evangeliets välsignelser.
Bakgrundsmaterial
Gordon B. Hinckley, ”Trogna sin övertygelse”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 65–67.
M. Russell Ballard, ”Ni har inget att frukta av färden”, Nordstjärnan, juli 1997, 59–61.
Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2. uppl. (lektionsbok inom Kyrkans utbildningsverksamhet, 2000), s. 286–296, 297–307.
Lektionsförslag
Templet i Nauvoo byggs färdigt
Bild
Templet i Nauvoo
Bild
Templet i Nauvoo, Illinois
Visa en bild av det ursprungliga templet i Nauvoo eller använd en bild av det nya templet i Nauvoo, Illinois (se Evangeliebilder [2009], nr 118). Berätta för eleverna att när de sista dagars heliga hade lämnat Nauvoo förstördes templet de byggt av en brand 1848 och jämnades nästan helt till marken av en tornado 1850. Omkring 150 år senare byggdes det ett nytt tempel som var väldig likt det ursprungliga och invigdes i juni 2002.
Förklara att efter Joseph Smiths martyrdöd arbetade de heliga under de tolv apostlarnas kvorum för att bygga färdigt templet i Nauvoo så fort som möjligt. Visa följande uttalanden och be en elev läsa dem för klassen. Be klassen uppmärksamma uppoffringarna de heliga gjorde för att bygga templet i Nauvoo.
”Mer än tusen män donerade var tionde dags arbete. Louisa Decker, en ung flicka, tog intryck av att hennes mor sålde sitt porslin och fina sängtäcke som bidrag till templet. Andra sista dagars heliga gav hästar, vagnar, kor, grisar och säd för att hjälpa till med tempelbygget. Kvinnorna i Nauvoo ombads att bidra med sina tiocentare och encentsmynt till tempelfonden” (Vår arvedel: Kortfattade historik över Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga [1996], s.59).
Elizabeth Terry Kirby Heward gav den enda ägodel hon hade att ge – sin nyligen avlidne mans klocka. ”Jag donerade den för att bidra till templet i Nauvoo och allt annat som jag kunde avvara och mina sista dollar, vilket sammanlagt blev nästan 50 dollar” (citerat i Carol Cornwall Madsen, In Their Own Words: Women and the Story of Nauvoo [1994], s. 180).
Förklara att på grund av ökad förföljelse av de heliga och hotelser från kyrkans fiender, kungjorde kyrkans ledare den 24 september 1845 att de heliga skulle lämna Nauvoo kommande vår. Fråga eleverna:
Hur tror ni att beslutet att lämna Nauvoo kan ha påverkat de heligas ansträngningar att bygga färdigt templet?
Förklara för eleverna att trots att de heliga visste att de skulle behöva lämna Illinois, arbetade de ännu hårdare för att bygga färdigt templet innan de gav sig av. Rummen i templet invigdes allteftersom de färdigställdes så att förrättningsarbetet kunde påbörjas så tidigt som möjligt. Före sin död gav profeten Joseph Smith tempelbegåvningen till en liten grupp män och kvinnor. Den 10 december 1845 började dessa män och kvinnor att ge tempelförrättningar till andra medlemmar i de invigda tempelrummen. Be en elev läsa följande två stycken, som beskriver de heligas och deras ledares ansträngningar att se till att så många som möjligt kunde ta emot templets förrättningar innan de lämnade Nauvoo:
Från 1844 till 1846 gjorde president Brigham Young och de tolv apostlarna färdigställandet av templet i Nauvoo till en hög prioritet. Begåvningar och beseglingar utfördes där även innan det var färdigbyggt. Brigham Young (1801–1877) skrev: ”De heliga har uppvisat en sådan iver över att ta emot förrättningarna (i templet) och vi har känt en sådan iver över att betjäna dem att jag helt går upp i Herrens verk i templet, natt och dag. Jag sover inte mer än cirka fyra timmar per dygn, och går hem bara en gång i veckan” (i History of the Church, 7:567).
Utöver de män som arbetade i templet ”blev trettiosex kvinnor tempeltjänare i templet i Nauvoo. De arbetade dygnet runt under vintern 1845–1846 för att ge förrättningarna till så många som möjligt före utvandringen. ’Jag jobbade i templet varje dag utan avbrott till det stängdes’, minns Elizabeth Ann Whitney, en av de trettiosex. ’Jag gav mig själv, min tid och min uppmärksamhet till den uppgiften.’ Dussintals andra kvinnor tvättade kläderna och förberedde mat som stödde detta anmärkningsvärda åtagande” (Carol Cornwall Madsen, ”Faith and Community: Women of Nauvoo”, i Joseph Smith: The Prophet, The Man, sammanst. av Susan Easton Black och Charles D. Tate Jr [1993], s. 233–234).
Förklara att mellan den 10 december 1845 och 7 februari 1846, dagen då de heliga började ge sig av på sin resa västerut, tog ungefär 5 615 heliga emot begåvningsförrättningen i templet i Nauvoo och ett stort antal familjer beseglades där.
Vad kan vi lära oss av de heligas uppoffringar för att bygga färdigt templet, trots att de visste att de snart skulle lämna Nauvoo? (Eleverna kan nämna flera olika principer, bland annat följande: Att ta emot templets förrättningar är värt alla våra rättfärdiga ansträngningar och uppoffringar. Överväg att skriva detta på tavlan för att betona det.)
Hur tror ni att mottagandet av templets förrättningar kan ha förberett dem som lämnade Nauvoo för sin färd på över 160 mil för att finna en tillflyktsort i västra Förenta staterna?
Som hjälp att besvara den frågan, visa följande uttalanden av syster Sarah Rich och äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum, och be en elev läsa det för klassen:
Bild
Sarah Rich
”Om det inte hade varit för den tro och kunskap vi fick i det templet genom Herrens andes inflytande och hjälp, skulle vår resa ha varit som att ta ett språng ut i mörkret” (Sarah Rich, citerad i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet [2011], s. 30).
Bild
Äldste Robert D. Hales
”Våra pionjärförfäder beseglades som familjer i Nauvoo. Deras förbund med Herren i templet i Nauvoo skyddade dem under deras färd västerut, liksom de skyddar var och en av oss i dag och under hela våra liv. …
För de första heliga var deras deltagande i templets förrättningar nödvändigt för deras vittnesbörd i de svårigheter de mötte, de ilskna pöbelhoparna, när de drevs bort från sina bekväma hem i Nauvoo, och den långa och svåra färden som låg framför dem. De hade begåvats med kraft i det heliga templet. Make och hustru beseglades till varandra. Barn beseglades till sina föräldrar. Många hade familjemedlemmar som gick bort längs vägen, men de visste att det inte var slutet för dem. De hade beseglats i templet för all evighet” (Robert D. Hales, ”Templets välsignelser”, Liahona, feb. 2014, s. 54).
Fråga eleverna:
Vilken påverkan hade mottagandet av templets förrättningar på de tidiga sista dagars heliga som tvingades göra den långa färden västerut? (När eleverna svarar, hjälp dem förstå denna princip: Templets förrättningar kan ge oss skydd och styrka när vi möter svårigheter och prövningar.)
Hur har tempeltjänandet skyddat och stärkt er eller dem ni känner under svåra tider?
Uppmuntra eleverna att fundera över vad de kan göra för att få större andligt beskydd och andlig styrka genom att tjäna i Herrens hus.
Be eleverna slå upp fotografierna över kyrkans historia, nr 6, ”Kyrkans förflyttning västerut” och be dem hitta Nauvoo och Winter Quarters. Förklara att på grund av väldigt mycket regn och otillräckliga förnödenheter tog det de heliga som lämnade Nauvoo i februari 1846 fyra månader för att klara den 50 mil långa resan över Iowa. Under den här tiden lystrade mer än 500 sista dagars heliga män, som senare kallades för Mormonbataljonen, till president Brigham Youngs kall att skriva in sig i Förenta staternas arme och tjänstgöra i Förenta staternas krig mot Mexiko. Några av männen åtföljdes av sina familjer. Deras tjänstgöring skulle ge pengar till att hjälpa fattiga medlemmar i kyrkan att resa västerut, men många familjer lämnades utan makar och fäder under en del av färden västerut. Därför bestämde kyrkans ledare att inte fortsätta västerut till Klippiga bergen förrän våren 1847. De heliga slog läger vid en plats de kallade Winter Quarters. Det var där Brigham Young tog emot uppenbarelsen som står i Läran och förbunden 136.
Be några elever att turas om att läsa Läran och förbunden 136:1–5 för klassen. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad Herren sa att de heliga skulle göra för att förbereda sig för resan västerut.
Hur skulle kompanierna organiseras? Hur tror ni att den organisationen kan ha hjälp de heliga på deras färd?
Hur liknar den organisationen sättet kyrkan är organiserad på i dag? (När eleverna har svarat skriver du följande sanning på tavlan: Herren organiserar sina heliga i grupper så att varje person kan få ledning och omsorg.)
Vad säger vers 4 om hur de heliga skulle få styrka i sina ansträngningar att utföra Herrens vilja?
Ge elever i uppgift att studera Läran och förbunden 136:6–11 tyst för sig själva, och söka efter hur de heliga skulle organisera sig för att ta hand om varandras behov och stödja de fattiga och behövande under färden västerut. Efter en stund kan du ställa följande frågor för att leda samtalet:
Vilka ord eller uttryck i verserna 6–11 antyder hur de heliga skulle ta hand om varandras behov och de behövande? (Betona gärna uttrycken ”ordna för”, ”förbered” och ”färdigställ” i verserna 6, 7 och 9. Det här kommer att visa på studietekniken att känna igen upprepningar av en princip, även om inte samma ord används.)
Enligt vers 11, vad lovar Herrens dem som försöker hjälpa andra och förbereda vägen för dem? (När eleverna besvarar frågan skriver du följande princip på tavlan: Herren välsignar oss när vi hjälper andra och förbereder vägen för dem.)
Vem har förberett vägen för er så att ni kan åtnjuta evangeliets välsignelser? Vad gjorde de för att förbereda vägen för er?
Du kan förklara att ordet pionjär kan känneteckna en person som går före för att bereda eller öppna vägen för andra att följa, vilket innebär att vi alla kan vara pionjärer på något sätt. Låt eleverna få en liten stund på sig att begrunda hur de kan hjälpa andra och förbereda vägen för dem så att de kan åtnjuta evangeliets välsignelser. Be några elever dela med sig av sina tankar. Vittna om att Herren vill att vi strävar efter att hjälpa till att förbereda vägen för alla hans barn, så att de kan ta emot evangeliet och återvända och leva med honom.
Förklara att de heliga lydde Herrens befallning genom att hjälpa varandra och förbereda vägen för dem som kom efter dem. Den första gruppen pionjärer lämnade Winter Quarters den 5 april 1847. De färdades mer än 160 mil och anlände till Saltsjödalen i slutet på juli 1847. Den 24 juli 1847 ankom president Brigham Young till dalen och fick bekräftelse på att de heliga hade funnit sitt nya hem.
Visa följande uttalande av äldste William R. Walker, tidigare medlem i de sjuttio, och be en elev läsa det för klassen:
Bild
Äldste William R. Walker
”Vare sig du är pionjärättling eller ej, så är mormonpionjärernas arv av tro och uppoffringar din arvedel. Det är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas ädla arvedel” (”Fasta i tron”, Liahona, maj 2014, s. 97).
Varför tror ni att det är viktigt för varje medlem att förstå att ”mormonpionjärernas arv av tro och uppoffringar” är deras arvedel, oavsett vilka deras förfäder är?
Hur kan mormonpionjärernas resa inspirera kyrkans medlemmar i dag i deras ansträngningar att tjäna andra och hjälpa dem i deras färd tillbaka till vår himmelske Fader?
Visa följande uttalande av president Gordon B. Hinckley (1910–2008) och be en elev läsa det för klassen:
Bild
President Gordon B. Hinckley
”Vi står i dag som förmånstagare till [pionjärernas] stora ansträngningar. Jag hoppas att vi är tacksamma. Jag hoppas att vi i våra hjärtan bär en djup tacksamhet för allt de gjorde för oss. …
Mina kära bröder och systrar, hur rikt välsignade är vi inte! Vilken underbar arvedel vi har. Den innefattar uppoffringar, lidande, död, vision, tro och kunskap och ett vittnesbörd om Gud den evige Fadern och hans Son, den uppståndne Herren Jesus Kristus. …
Vi hedrar dem som har gått före bäst när vi tjänar väl för sanningens sak” (”Trogna sin övertygelse”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 66–67).
Påminn eleverna om att varje medlem i kyrkan har välsignats av andra som förberett vägen för dem så att de kan åtnjuta evangeliets välsignelser. Uppmuntra eleverna att fundera över vad de kan göra för att förbereda andra, inklusive sina efterkommande, att leva i tro och lydnad till vår himmelske Fader och Jesus Kristus.