Institutet
Kapitel 25: Almas bok 8–12

Kapitel 25

Almas bok 8–12

Introduktion

Almas verksamhet i staden Ammonihah illustrerar Guds stöd till sina tjänare som trofast lyder honom, även under tider av stora svårigheter eller personliga uppoffringar (se 1 Nephi 1:20). Efter ett första försök att predika i en ogudaktig stad välsignades Alma med ett besök av en ängel, som förvissade honom om hans ställning inför Gud och instruerade honom att återvända till Ammonihah. Där hade en man vid namn Amulek fått instruktioner från en ängel som sade till honom att ta emot Alma. Senare blev de bägge männen inspirerade att veta hur de skulle bemöta rutinerade lagkloka som hade för avsikt att skapa oenighet för personlig vinnings skull. Almas och Amuleks erfarenheter utgör ett exempel för oss idag. Även om vi utsätts för prövningar kommer vår himmelske Fader att välsigna oss med förvissning, inspiration och hjälp när vi försöker lyda honom.

Dessutom illustrerar de här kapitlen kraften i att ”bära ett oförfalskat vittnesbörd” (Alma 4:19) för dem som är motståndare till Herrens verk. Lägg märke det inflytande som lärorna om uppståndelsen och den yttersta domen hade på Zeezrom. Fundera över hur dessa läror kan påverkat ditt hjärta och ditt vittnesbörd, liksom dem i din omgivning.

Uttalanden

Alma 8:10. ”Mäktig bön”

  • Begreppet ”mäktig bön” vittnar om en kraftfull, trosviss kommunikation med Gud. Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum gav förslag på hur vi kan utvärdera och stärka kraften i våra böner:

    Bild
    Kvinna som ber

    ”Har du någonsin funderat över hur effektiva dina böner är? Hur nära känner du att du är din himmelske Fader? Känner du att dina böner besvaras? Känner du att den tid du använder åt bön berikar och lyfter upp din själ? Finns det rum för förbättringar?

    Det finns många skäl till att våra böner saknar kraft. Ibland blir de slentrianmässiga. Våra böner blir ytliga när vi säger liknande ord på liknande sätt om och om igen, så ofta att orden blir mer av en recitation än en kommunikation. Frälsaren beskrev det som ett ’rabblande’ (se Matteus 6:7). Sådana böner, sade han, blir inte hörda …

    Låter och känns dina böner ibland likadana? Har du någonsin upprepat en bön mekaniskt, som om orden kom fram som om de vore klippta i en maskin? Känner du dig ibland uttråkad när du ber?

    Förtjänar dina böner som inte kräver mycket av din eftertanke din himmelske Faders uppmärksamhet? När du upptäcker att dina böner börjar bli slentrianmässiga, ta då ett steg tillbaka och tänk efter. Meditera en stund över det som du verkligen är tacksam för” (”Improving Our Prayers”, i Brigham Young University 2002–2003 Speeches [2003], s. 160; se också Liahona, aug. 2004, s. 16, 18).

Alma 8:10–16. Herren hjälper oss när vi är trofasta

  • Efter betydande framgångar med att predika evangeliet i andra städer blev Alma smädad, bespottad och driven ut ur Ammonihah. Därefter kom förvissningen från ängeln om att Almas arbete varit behagligt för Herren och att Alma skulle återvända och predika igen för folket (se Alma 8:15–16). President Thomas S. Monson sade följande till dem som ibland känner att deras bästa ansträngningar inte är goda nog eller att de har misslyckats:

    ”’Att göra sin plikt det bästa är, överlåt resten åt Herren kär’ [’The Legend Beautiful’ av Henry Wadsworth Longfellow].

    Om det finns någon som känner att han är för svag för att ändra den nedåtgående trenden i livet, eller om det skulle finnas någon som försummar att göra bättre på grund av denna den största av alla rädslor — rädslan att misslyckas— finns det ingen mer trösterik försäkran att få än dessa ord från Herren: ’Min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem’ [Ether 12:27].

    Underverk inträffar varje dag när prästadömets kallelser äras. När tro ersätter tvivel, när osjälviskt tjänande avlägsnar självisk strävan, kan Guds kraft förverkliga hans syften” (Conference Report, okt. 1999, s. 64–65; eller Liahona, jan. 2000, s. 59).

Alma 8:18. Alma ”återvände med hast”

  • Efter att ha hört ängelns budskap återvände Alma ”med hast” till Ammonihah. President Henry B. Eyring i första presidentskapet lärde att omedelbar lydnad till Herren är nödvändig för vår andliga välfärd:

    ”Oavsett hur stor tro vi nu har till att lyda Gud, måste vi ständigt stärka den och alltid friska upp den. Vi kan göra detta genom att idag bestämma oss för att vara mer snara att lyda och vara mer beslutna att uthärda. Att lära sig börja tidigt och fortsätta oavbrutet är nycklarna till andlig förberedelse …

    En kärleksfull himmelsk Fader och hans älskade Son har gett oss all hjälp de kan för att vi ska klara av livets prövningar som väntar oss. Men vi måste bestämma oss för att lyda och sedan göra det. Vi bygger upp den tro vi behöver för att klara lydnadens prov en bit i taget och genom våra dagliga val. Vi kan besluta oss idag för att genast göra det Gud ber oss om” (Conference Report, okt. 2005, s. 39, 41; eller Liahona, nov. 2005, s. 38, 40).

Alma 8:26. Fasta

  • Alma fastade för att förbereda sinne och själ för att predika för Ammonihahs invånare. Fasta visar ofta för Herren allvaret i vår begäran. President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet lärde: ”Ibland är det … lämpligt att fasta för att bevisa vår uppriktighet … När vi fastar kuvar vi vår själ, vilket gör att vi kommer mer i samklang med Gud och hans heliga syften” (Conference Report, apr. 2002, s. 68; eller Liahona, juli 2002, s. 62, 67).

  • Äldste Joseph B. Wirthlin räknade upp några av de välsignelser som flödar in i vårt liv när vi till en lämplig fasta bifogar bönen:

    ”Fasta förenad med intensiv bön är en mäktig sak. Den kan fylla våra sinnen med uppenbarelser från Anden. Den kan ge oss styrka att stå emot då vi frestas.

    Fasta och bön kan hjälpa oss utveckla mod och tillförsikt. De kan hjälpa oss att stärka vår karaktär, vår självbehärskning och disciplin. Det händer ofta att våra rättfärdiga böner har större kraft när vi fastar. Våra vittnesbörd blir starkare. Vi mognar andligen och känslomässigt och vi helgas i själen. Varje gång vi fastar ökar vår förmåga att styra våra världsliga böjelser och begär …

    Bild
    Man som avstår från mat

    © 1994 Steve Bunderson

    Att fasta med rätt anda och på Herrens sätt kommer att stimulera oss andligen, stärka vår självkontroll, fylla våra hem med frid, fylla våra hjärtan med glädje, stärka oss mot frestelser, förbereda oss inför svåra tider och öppna himmelens fönster” (Conference Report, apr. 2001, s. 95, 97–98; eller Liahona, juli 2001, s. 89, 91).

Alma 9:14–23. Stora välsignelser för med sig stora ansvar

  • Alma varnade för att även om lamaniterna vid denna tidpunkt var ett ogudaktigt folk skulle Herren på domens dag se med större välvilja på dem än på Ammonihahs folk (se Alma 9:14–15). Lamaniterna följde felaktiga traditioner som förmedlats till dem, medan nephiterna i allmänhet och folket i Ammonihah i synnerhet hade ”varit ett folk så storligen gynnat av Herren … framför alla andra nationer, släkten, tungomål och folk” (Alma 9:20). Med stora välsignelser följer stora ansvar.

    Syster Sheri L. Dew, dåvarande rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, lärde: ”’Ty av den åt vilken mycket är givet krävs mycket’ (L&F 82:3), och ibland är kraven på lärjungeskapet tunga. Men borde vi inte förvänta oss att vägen mot evig härlighet ska få oss att tillväxa? Ibland försöker vi bortförklara vår inriktning på världsliga ting och våra lättvindiga försök till andlig tillväxt genom att försöka trösta varandra med åsikten att det verkligen inte borde krävas så där mycket av oss för att leva efter evangeliet. Herrens norm för uppförande kommer alltid att vara mer krävande än världens, men Herrens belöningar är oändligt mycket härligare — och omfattar sann glädje, frid och frälsning” (”Vi är kvinnor av Gud”, Liahona, jan. 2000, s. 118–119).

Alma 10:2–3. Lehi — ”en ättling till Manasse”

  • Lehis släktskap med Manasse uppfyller delvis ett löfte till Josef i Gamla testamentet. Strax före sin död återgav Josef i Egypten löften som Herren gett honom om hans efterkommande:

    ”Jag har fått ett löfte av Herren att … Herren Gud kommer att uppresa en rättfärdig gren av min livsfrukt …

    Och det skall ske att de åter skall skingras, och en gren skall brytas av och skall föras till ett fjärran land. Dock skall de bli ihågkomna i Herrens förbund när Messias kommer …

    Så säger mina fäders Herren Gud till mig …

    Bild
    Lehi predikar

    Därför skall dina länders frukt skriva, och Judas livsfrukt skall skriva, och det som din livsfrukt skall skriva, och även det som skall skrivas av Judas livsfrukt, skall växa samman för att vederlägga falska läror och bilägga stridigheter och upprätta fred bland din livsfrukt och föra dem till kunskap om deras fäder i de sista dagarna och även till kunskap om mina förbund, säger Herren” (JSÖ, 1 Mos 50:24–25, 27, 31; se också 2 Nephi 3:5, 12).

  • Före sin flykt ut i ödemarken bodde Lehi och Ismael, som båda var ättlingar till Josef, tillsammans med sina familjer i Jerusalem, som var en del av Juda rike. En skribent gav en förklaring till varför Lehis förfäder, även om de var ättlingar till Josef, bodde i Jerusalem, som till största delen beboddes av Judas ättlingar: ”Somliga som studerar Mormons bok har undrat över hur det kunde komma sig att ättlingar till Josef fortfarande bodde i Jerusalem år 600 f.Kr. när större delen av Efraims och Manasses stammar fördes bort i fångenskap av assyrierna ungefär 721 f.Kr. Ett skriftställe i Andra Krönikeboken kan ge en ledtråd till detta problem. I den här redogörelsen nämns att Asa, som var landets kung, ungefär 941 f.Kr. i Jerusalem samlade hela Juda och Benjamin ’liksom … främlingar från Efraim, Manasse’ (2 Krön 15:9). Bland dessa ’främlingar … från Efraim, Manasse’ som samlades i Jerusalem ungefär 941 f.Kr. kan det ha funnits förfäder till Lehi och Ismael” (Daniel H. Ludlow, A Companion to Your Study of the Book of Mormon [1976], s. 199).

Alma 10:22–23. ”De rättfärdigas böner”

  • Lägg märke till vilken inverkan de rättfärdigas böner hade på en nation. De rättfärdigas böner förhindrade också att nephiterna senare blev förgjorda under befälhavare Moronis och lamaniten Samuels dagar (se Alma 62:40; Helaman 13:12–14).

    President Spencer W. Kimball (1895–1985) hade följande att säga om böner som uppsänds i vår tid: ”Det finns många trogna och ståndaktiga som lever efter alla buden och det är deras liv och böner som hindrar världen från att förgöras” (Conference Report, apr. 1971, s. 7; eller Nordstjärnan, okt. 1971, s 305). När de rättfärdiga hade dödats eller avlägsnats från Ammonihah upphörde de rättfärdigas böner att skydda staden och ”varje levande själ av ammonihahiterna förgjordes” (se Alma 16:9).

Alma 11:22. ”Sex onti silver”

  • En onti hade störst pengavärde i det nephitiska samhället. En tänkbar orsak till att man tog med de nephitiska myntslagen i Alma 11 är att visa storleken på den muta som Zeezrom erbjöd Amulek om han skulle ”förneka förekomsten av ett Högsta Väsen” (se Alma 11:22). Det verkar som om sex onti silver motsvarade 42 dagslöner för en domare i Ammonihah (se Alma 11:3, 11–13).

Alma 11:40. Vilka omfattas av försoningen?

  • Det föreligger ofta ett missförstånd om Alma 11:40. En del tror att Amulek lärde att Kristus bara led för dem som tror och omvänder sig. Så är det inte. Det står i skrifterna att Frälsaren ”lider alla människors smärta, ja, varje levande varelses smärta, både mäns, kvinnors och barns” (2 Nephi 9:21; se också Mosiah 4:7). Men om människorna inte omvänder sig vittnar Frälsaren att ”mitt blod skall inte rena dem” (L&F 29:17). Vad Amulek helt klart ville förmedla är det faktum att försoningen delvis förblir outnyttjad när de ogudaktiga väljer att inte omvända sig — inte att Frälsaren bara led för dem som omvänder sig.

Alma 11:41–45. Uppståndelsen

  • Bible Dictionary definierar uppståndelsen som en ”återförening av en andekropp med en kropp av kött och ben, för att aldrig mer skiljas åt” (”Resurrection”, s. 761; se också Handledning för skriftstudier, ”Uppståndelse”). Kunskap om uppståndelsen skänker större mening åt jordelivet.

    Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum beskrev det ”levande hopp” som de får som har tro och förlitar sig på denna heliga sanning och det inflytande den kan ha i vårt vardagliga liv:

    ”Det ’levande hopp’ som vi får genom uppståndelsen är vår förvissning om att döden inte är slutet på vår tillvaro som individer utan bara ett nödvändigt steg i den planenliga övergången från dödlighet till odödlighet. Detta hopp förändrar hela perspektivet på livet i dödligheten …

    Förvissningen om uppståndelse ger oss styrka och perspektiv att uthärda jordelivets svårigheter som vi alla och de som vi älskar möter, till exempel fysiska, mentala eller känslomässiga brister som vi har med oss vid födseln eller får under jordelivet. Tack vare uppståndelsen vet vi att dessa jordiska brister bara är tillfälliga!

    Förvissningen om uppståndelse ger oss också en kraftig sporre att hålla Guds bud under vårt jordeliv …

    Dessutom, såvida inte våra jordiska synder har renats och utplånats genom omvändelse och förlåtelse (se Alma 5:21; 2 Nephi 9:45–46; L&F 58:42), kommer vi att uppstå med ett ’klart minne’ (Alma 11:43) och en ’fullkomlig kunskap om all vår skuld och vår orenhet’ (2 Nephi 9:14; se också Alma 5:18). Allvaret i detta faktum betonas av de många skriftställen som säger att uppståndelsen omedelbart följs av den slutliga domen (se 2 Nephi 9:15, 22; Mosiah 26:25; Alma 11:43–44; 42:23; Mormon 7:6; 9:13–14). Detta liv är verkligen ’tiden för människorna att bereda sig att möta Gud’ (Alma 34:32 ). …

    Vår säkra vetskap om en uppståndelse till odödlighet ger oss också mod att möta vår egen död — till och med en död som kan kallas för tidig …

    Förvissningen om uppståndelsen hjälper oss också att uthärda de jordiska avsked som våra nära och käras död medför … Vi borde alla prisa Gud för förvissningen om odödlighet som gör att avskedet i jordelivet bara blir tillfälligt och ger oss hopp och styrka att fortsätta” (Conference Report, apr. 2000, 17–18; se Liahona, juli 2000, s. 18–19).

  • Under sin tid i de sjuttios kvorum beskrev äldste Sterling W. Sill (1903–1994) några av uppståndelsens välsignelser då han lärde att en uppstånden kropp ”är vacker bortom all fattningsförmåga, med upplivade sinnen, förstärkt iakttagelseförmåga och en väldigt utökad förmåga till kärlek, insikt och lycka” (Conference Report, okt. 1976, s. 67; eller Ensign, nov. 1976, s. 48).

  • President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade också hur uppståndelsen skulle påverka våra fysiska kroppar: ”Det finns ingen anledning för någon att oroa sig över hur vi kommer att se ut i uppståndelsen. Döden är en renande process vad kroppen beträffar. Vi har anledning att tro att ålderdom kommer att försvinna och att kroppen kommer att återställas med den fulla manlighetens eller kvinnlighetens vigör. Barn kommer att uppstå som barn, för det är ingen tillväxt i graven. Barn kommer att fortsätta växa tills de nått sin andes fullständiga storlek” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 4:185).

Alma 12:9. Vad menas med ”Guds hemligheter”?

  • President Joseph Fielding Smith förklarade att Guds hemligheter helt enkelt är de gudomliga principer i evangeliet som är nödvändiga för vår frälsning och som inte förstås av världen: ”Herren har lovat att uppenbara sina hemligheter för alla dem som tjänar honom i trofasthet … Evangeliet är mycket enkelt så att till och med barn som uppnått ansvarig ålder kan förstå det. Utan tvekan finns det principer som vi i det här livet inte kan förstå, men när fullheten inträder kommer vi att se att allt är tydligt och förnuftigt och inom vår fattningsförmåga. Evangeliets ’enkla’ principer, till exempel dopet och försoningen, är hemligheter för dem som inte har vägledning från Herrens Ande” (Church History and Modern Revelation, 2 delar [1953], 1:43).

    Guds hemligheter ska inte förväxlas med det ovärdiga sökandet efter ”hemligheter” eller det som inte Gud har uppenbarat. På tal om den här senare användningen av ordet hemligheter, förklarade äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum: ”Det finns också en inskränkt och begränsad användning av ordet hemligheter som är mer vardaglig än det skriftliga bruket, och den syftar på all undervisning inom det spekulativa området, det som Herren inte tydligt har uppenbarat i vår tid. Det är detta som åsyftas när äldsterna får rådet att låta hemligheterna vara” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 524).

Alma 12:10–12. Vi får ”en mindre del av ordet” när vi förhärdar våra hjärtan

  • Äldste Dallin H. Oaks förklarade att om vi förkastar den Helige Andens uppenbarelser så begränsas vi i vårt lärande: ”Vi undervisar om och lär känna Guds hemligheter genom uppenbarelser från hans Helige Ande. Om vi förhärdar våra hjärtan mot uppenbarelse och begränsar vårt förstånd till det vi kan förstå genom studier och förnuft, är vi begränsade till det Alma kallade för ’en mindre del av ordet’” (The Lord’s Way [1991], s. 42).

Alma 12:12–14. Dömda i enlighet med våra ord, gärningar och tankar

  • Äldste Dallin H. Oaks lärde att domen inte bara är en genomgång av våra handlingar under jordelivet utan istället en bedömning av vem eller vad vi har blivit som en följd av våra handlingar:

    ”Profeten Nephi beskriver den slutliga domen uttryckt i vad vi har blivit: ’Och om deras gärningar har varit orena måste de själva nödvändigtvis vara orena. Och om de är orena måste det nödvändigtvis vara så att de inte kan vistas i Guds rike’ (1 Nephi 15:33; kursivering tillagd). Moroni förklarar: ’Den som är oren skall förbli oren, och den som är rättfärdig skall förbli rättfärdig’ (Mormon 9:14; kursivering tillagd; se också Upp 22:11–12; 2 Nephi 9:16; L&F 88:35). Samma skulle gälla ’självisk’ eller ’olydig’ eller andra personliga drag som är oförenliga med Guds fordringar. Alma förklarar att om vi fördöms av våra ord, våra gärningar och våra tankar blir vi inte ’befunna obefläckade … Och i detta hemska tillstånd kommer vi inte att våga se uppåt mot vår Gud’ (Alma 12:14).

    Av sådana lärdomar drar vi slutsatsen att den slutliga domen inte bara är en utvärdering av det totala antalet goda och onda gärningar — vad vi har gjort. Det är en bekräftelse av vilken slutlig inverkan våra gärningar och tankar har haft — vad vi har blivit. Inte för någon räcker det att bara arbeta mekaniskt. Evangeliets bud, förordningar och förbund är inte en lista över insättningar som ska göras på ett himmelskt konto. Jesu Kristi evangelium är en plan som visar oss hur vi ska bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli” (Conference Report, okt. 2000, s. 41; eller Liahona, jan. 2001, s. 40).

Alma 12:15–18. ”En andra död, som är en andlig död”

Alma 12:21. Keruber

Alma 12:24. ”Prövotillstånd”

  • Begreppet prövotillstånd eller prövotid är en term som bara används av Alma i Mormons bok (se Alma 42:4, 10, 13). Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum beskrev denna prövotid : ”Den främsta avsikten med jordelivet är att vår ande, som fanns innan världen var till, får förenas med vår kropp under ett jordeliv med stora möjligheter. Föreningen av dessa två ger oss förmånen att tillväxa, utvecklas och mogna på ett sätt som endast är möjligt när kropp och ande är förenade. I kroppen genomgår vi vissa prövningar i ett så kallat prövotillstånd. Det är en tid för inlärning och tillfälle att visa oss värdiga eviga möjligheter. Det ingår i den gudomliga plan som vår himmelske Fader har för sina barn” (Conference Report, apr. 1989, s. 16; eller Nordstjärnan, juli 1989, s. 12).

Alma 12:32. Bud efter att vi kände till planen

  • President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde att kunskap om Guds plan ger svar på svåra frågor. I ett tal till lärare för ungdomar sade han:

    ”Ungdomar undrar ’varför?’ — Varför är vi befallda att göra vissa saker, och varför är vi befallda att inte göra andra saker? Kunskap om frälsningsplanen, om än bara grunddragen i den, kan förmedla ett ’därför’ till era sinnen …

    De flesta svåra frågor vi ställs inför i kyrkan just nu, och vi kan räkna upp dem — abort och alla de övriga, alla som ifrågasätter varför vissa får bära prästadömet och andra inte — kan inte besvaras utan kunskap om planen som grund.

    Alma sade detta, och detta är, har jag kommit fram till på sistone, mitt favoritskriftställe, även om jag byter ut dem då och då: ’Gud gav dem bud, efter att ha tillkännagivit återlösningsplanen för dem’ (se Alma 12:32; kursivering tillagd) …

    Om du försöker ge dina [elever] ett ’därför’, följ det mönstret: ’Gud gav dem bud, efter att ha tillkännagivit återlösningsplanen för dem’” (”The Great Plan of Happiness” [Church Educational System symposium on the Doctrine and Covenants, 10 aug. 1993], s. 3; se LDS.org under gospel library/additional addresses/CES addresses).

Frågor att begrunda

  • I Alma 8:18 står det att Alma ”återvände … med hast” till Ammonihah. I Första Moseboken 22:3 läser vi att Abraham gick upp tidigt på morgonen för att föra Isak till berget. Hur kan du tillämpa de här verserna på dig själv när du får en maning från Gud?

  • Läs Alma 10:6. Vad tror du att Amulek menade när han sade att han var ”kallad många gånger” men ”inte ville lyssna”?

Föreslagna uppgifter

  • I Alma 9:8–14 framhålls betydelsen av att minnas. Gör en kort förteckning över viktiga andliga upplevelser som du har haft förmånen att ha. Du kan också tala med dina föräldrar och far- och morföräldrar och göra en liknande förteckning över viktiga andliga upplevelser som de har varit med om. Vilka välsignelser kommer av att regelbundet gå igenom dessa förteckningar och ständigt utöka dem?

  • Alma 11–12 redogör för många detaljer i uppståndelsen. Skriv en liten uppsats med utgångspunkt från dessa kapitel om viktiga lärdomar om uppståndelsen och hur din kunskap om uppståndelsen och domen har påverkat ditt liv.