Institutet
Kapitel 16: Jakobs bok 5–7

Kapitel 16

Jakobs bok 5–7

Introduktion

Zenos allegori om olivträden visar att Gud personligen engagerar sig i Israels hus’ historia och bestämmelse (se Jakobs bok 6:4). President Joseph Fielding Smith (1876–1972) uppmuntrade oss att begrunda djupet i Jakobs bok 5: ”Zenos liknelse, nedtecknad av Jakob i kapitel fem av hans bok, är en av de största liknelser som någonsin nedtecknats. Bara denna liknelse vittnar i sig om att Mormons bok är sann. Ingen dödlig människa kunde ha skrivit en sådan liknelse utan Herrens inspiration. Det är synd att alltför många som läser Mormons bok går förbi och ignorerar de sanningar som den förmedlar om Israels historia, förskingring och slutliga insamling” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 4:141).

När Jakob skrivit ner allegorin avslutade han sina skrifter med att återge Sherems försök att leda folket bort från Jesus Kristus. Att lära sig hur Jakob avslöjade Sherems argument såsom varande bedrägerier från djävulen kan skydda dig mot antikrister i vår tid (se Jakobs bok 7:2–22).

Uttalanden

Jakobs bok 5. Allegorin om olivträden

  • En allegori använder symboliska framställningar för att förmedla moraliska eller andliga tankar. Dessa symboler skänker ytterligare mening åt berättelsen när man studerar dem. Värdet med en allegori ligger i att förstå vad den representerar. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum gav en beskrivning av det huvudsakliga temat i Zenos allegori:

    ”Den här allegorin såsom den återgavs av Jakob är från början avsedd att handla om Kristus …

    När vingårdens mästare och hans arbetare strävar efter att stötta, beskära, rena och på annat sätt få sina träd fruktbara i vad som innebär en historisk översikt på ett kapitel över Israels förskingring och insamling, så är det försoningen som ligger till grund för och omsluter deras arbete. Trots allt skärande och inympande och närande som blandar träd i praktiskt taget alla delar av vingården, så är det att återföra dem till deras källa som är det huvudsakliga temat i denna allegori. Återvändande, omvändelse, återförening — åter-lösning eller försoning— är det genomgående budskapet.

    … Minst femton gånger uttrycker vingårdens mästare sin önskan att återföra vingården och dess skörd ’för egen del’, och han beklagar sig inte mindre än åtta gånger: ’det skulle smärta mig att förlora detta träd’. En som forskar i allegorin säger att den borde få en plats bredvid liknelsen om den förlorade sonen, eftersom båda berättelserna ’så rörande och minnesvärt beskriver Herrens barmhärtighet’.

    Helt klart är denna återlösning svår, krävande och ibland ett smärtsamt arbete, vilket återlösningens verk alltid är. Det handlar om att gräva och gödsla. Det handlar om att vattna och ge näring och beskära. Och det handlar alltid om de ändlösa försöken till ympning — allt i det räddande syftet att vingårdens träd ska ’frodas utomordentligt’ och bli ’som ett … frukterna [skulle vara] likvärdiga’ med vingårdens mästare som ’åt sig bevarat … frukten’. På alla avlägsna platser med synd och utanförskap där Faderns barn befinner sig, har det i varje tidsutdelning alltid varit Kristi verk (och hans lärjungars) att samla in dem, hela dem och förena dem med deras Mästare” (Christ and the New Covenant [1997], s. 165–166).

  • För ytterligare information om Israels förskingring, hänvisa till ”Kortfattad historik över Israels förskingring” i tillägget (s. 409). För ytterligare information om Israels insamling, hänvisa till ”En kortfattad historik över Israels insamling” i tillägget (s. 410).

Jakobs bok 5:1. Vem var Zenos?

  • Zenos var en hebreisk profet vars skrifter fanns med på mässingsplåtarna men som inte nämns i Gamla testamentet. Han levde någon gång efter profeten Abraham och före profeten Jesaja (se Helaman 8:19–20). Vi vet att han vittnade om Guds Sons död och återlösning (se 1 Nephi 19:10; Alma 8:19). Zenos är särskilt känd för sin berömda allegori om olivträdet. I den här allegorin framgår det tydligt att han var profet och siare (se Jakobs bok 5).

Jakobs bok 5:3. ”Jag skall likna dig, o Israels hus, vid ett odlat olivträd”

  • Att odla olivträd var en vanlig sysselsättning för invånarna i det forntida Israel. Äldste Jeffrey R. Holland förklarade varför Zenos användning av olivträdet var en kraftfull symbol för Guds kärlek till Israels hus:

    ”En författare har sagt följande om den här omfattande symboliska beskrivningen: ’En judisk legend menar att livets träd var ett olivträd, och har goda skäl därtill. Olivträdet är alltid grönt och det fäller inte löv. Dess löv varken vissnar eller faller säsongsvis. I brännande hetta och vinterkyla förnyas de ständigt. Utan bearbetning är olivträdet ett vilt, bångstyrigt och lätt fördärvat träd. Bara efter lång, tålmodig bearbetning, vanligtvis åtta till tio år, börjar den att frambringa frukt. Lång tid därefter kommer ofta nya skott upp från till synes döda rötter. [Knotiga trädstammar ger] intryck av mödosamt arbete — från gammalt liv till förnyat liv.’ [Truman Madsen, ”The Olive Press: A Symbol of Christ”, i The Allegory of the Olive Tree, red. Stephen D. Ricks och John W. Welch (1994), s. 2.]

    Som Lehi själv lärde kan ingen symbol mer kraftfullt och djupsinnigt beskriva Guds omfattande, ständiga och återlösande kärlek— en kärlek som särskilt gav sig uttryck i att han utgav sin enfödde Son — än olivträdet” (Christ and the New Covenant, s. 163–164).

    Bild
    Getsemane örtagård

    © Richard Cleave

Jakobs bok 5:3–77. Symboliska element i Zenos allegori

  • En allegori eller liknelse bör inte sträckas ut för långt i ett försök att exakt ge varje del en viss symbolisk betydelse. Men vissa väsentliga beståndsdelar behöver definieras för att man ska förstå liknelsen. En övergripande princip i Zenos allegori är Herrens kärleksfulla omtanke om sitt folk. Dessutom hjälper dig följande punkter att förstå allegorins betydelse (se också ”Kortfattad historik över Israels förskingring” i tillägget på sidan 409 och ”Israels insamling” i tillägget på sidan 410).

    Symbol

    Betydelse

    Vingården

    Världen

    Odlat olivträd

    Israels hus, Herrens förbundsfolk

    Vilt olivträd

    Icke-judar, eller icke-israeliter (senare i liknelsen representeras det avfallna Israel av vilda grenar)

    Grenar

    Grupper av människor

    Det odlade olivträdets rötter

    De evangelieförbund och löften som Herren ingår och ger sina barn är en ständig källa till kraft och liv för de trofasta

    Trädets frukt

    Människors liv och gärningar

    Gräva, beskära, ge näring

    Herrens arbete med sina barn, vilket strävar efter att förmå dem att vara lydiga och frambringa god frukt

    Överflyttning av grenar

    Förskingring av grupper över hela världen, eller återställandet av dem till deras ursprungliga plats

    Ympning

    Den andliga pånyttfödelsens process, varigenom man ansluter sig till förbundet

    Grenar som dör ut

    Ogudaktighet och avfall

    Grenar som kastas i elden

    Guds dom

Bild
Chart of Olive Tree Allegory

Allegorin om olivträdet: Jakobs bok 5

Bild
Översikt över allegorin om olivträdet

Israels förskingring

Kristi tid

Det stora avfallet

Israels insamling

Före Kristi tid (v. 3–14)

Det odlade olivträdet (Israel) är döende (v. 3–4).

Mästaren beskär och ger näring; några nya grenar växer men toppen är fortfarande döende (v. 4–6).

Många grenar tas bort och vilda grenar ympas in. Späda grenar göms (v. 7–14).

Naturliga grenar göms i den nedersta delen av vingården.

Vissna grenar bränns (v. 7, 9).

Vilt olivträd (icke-judarna; v. 7, 9)

Gud bevittnade det forntida Israels avfall. Han sände profeter för att ropa omvändelse, men det var få som lyssnade. Han lät de ogudaktiga förgås och förde in icke-judarna. Några rättfärdiga grenar av Israel skingrades runt om i världen.

(v. 15–28)

God frukt (v. 15–18)

Mager jordfläck; god frukt (v. 20–22)

Magrare jordfläck; god frukt (v. 23)

Frukt (denna gren nämns inte igen; v. 24)

God jordfläck; god och dålig frukt (v. 25)

Gud såg att Israel (det gamla trädet) räddades och frambringade god frukt. Israels förskingrade grenar frambringade också god frukt, förutom nephiterna och lamaniterna, vars frukt var delvis god och delvis dålig.

(v. 29–49)

Fördärvad frukt (v. 29–37)

Fördärvad frukt (v. 39, 46)

Fördärvad frukt (v. 39, 46)

Fördärvad frukt (v. 39, 46)

Gud fann att kristenheten (det gamla trädet som utgjordes av både israeliter och icke-judar) hade blivit fördärvad, men rötterna var fortfarande goda. De naturliga grenar som var förskingrade var också fördärvade.

Evangeliet går ut till hela världen (v. 50–76)

När de naturliga grenarna växer bränns de vilda grenarna (v. 57–58, 65–73).

Grenar från de förskingrade träden ympas tillbaka till de ursprungliga trädet (v. 52–53).

Grenar från det ursprungliga trädet inympas i de förskingrade träden (v. 54–56).

Tusenårsriket (v. 76–77)

Alla träd blir som ett och bär god frukt (v. 74–76).

När den dåliga frukten återkommer samlas den goda frukten in och vingården bränns (v. 77).

Gud och hans tjänare återställer evangeliet i dess renhet. De börjar samla in det förskingrade Israel och för ut evangeliet till hela världen. När rättfärdigheten ökar förgörs de ogudaktiga tills ingen ogudaktighet återstår (Jesu Kristi andra ankomst). Rättfärdighet råder under en lång tid (Tusenårsriket). När ondskan återkommer till världen kommer Gud att skilja de rättfärdiga från de ogudaktiga och rena jorden genom eld.

Jakobs bok 5:8–10. Vad menas med att inympa grenar?

  • Vid inympning skärs friska, levande grenar bort från ett träd och sätts in i stammen på ett annat träd för att växa där. Grenarna i den här allegorin representerar grupper av människor som Herren hämtar från en plats och planterar i en annan. Slutligen inbegriper Israels inympning att de kommer ”till kunskap om den sanne Messias” (1 Nephi 10:14).

Jakobs bok 5:23–25. ”Jag har planterat ännu en gren”

  • Zenos allegori hjälper oss förstå att Israels förskingring över hela världen var en välsignelse för Israel och de övriga av vår himmelske Faders barn. President Joseph Fielding Smith lärde: ”I den här liknelsen är olivträdet Israels hus. … I sitt hemland började det att dö. Så Herren tog grenar som nephiterna, som de förlorade stammarna, som andra som Herren ledde bort och som vi inte känner till något om, till andra delar av jorden. Han planterade dem överallt i sin vingård, som är världen” (Answers to Gospel Questions, 4:204).

    President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet förklarade syftet med Israels förskingring över hela världen: ”Israels skingring över hela världen spred ut de troendes blod, så att många nationer i dag kan ta del av evangeliets plan” (Conference Report, okt. 1982, s. 127; eller Nordstjärnan, apr. 1983, s. 164).

Jakobs bok 5:41, 47, 49. ”Vad kunde jag ha gjort mer för min vingård?”

  • Herren frågade tre gånger: ”Vad kunde jag ha gjort mer för min vingård?” (Jakobs bok 5:41, 47, 49). Äldste Jeffrey R. Holland kommenterade hur den här frågan hjälper oss förstå Guds sanna natur och hur han ständigt verkar för sina barns bästa:

    ”Efter att ha grävt omkring trädet och gödslat det, vattnat och rensat, beskurit och inympat grenar, kastar vingårdens store Herre ifrån sig spaden och trädgårdssaxen och ropar med tårfylld röst till alla som vill lyssna: ’Vad kunde jag ha gjort mer för min vingård?’

    Vilken outplånlig bild av Guds engagemang i vårt liv! Vilken vånda hos en förälder som ser att barnen inte vill välja honom eller ’Guds evangelium’ [Rom 1:1] som han har sänt!” (Conference Report, okt. 2003, s. 74; se också Liahona, nov. 2003, s. 72).

Jakobs bok 5:47–48. Utveckla andliga rötter

  • President Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade varför utvecklandet av ett djupt andligt rotsystem måste föregå grenar och frukt:

    ”Jag tror att vi i detta sammanhang kan lära mycket av liknelsen om vingården som finns i Jakob 5 i Mormons bok …

    ’… Grenarna har tagit överhanden över rötterna, se, de växte snabbare än rötterna orkade och tog själva all kraft. Se, jag säger, är inte detta orsaken till att träden i din vingård har blivit fördärvade?’ (Jakobs bok 5:47–48; kursivering tillagd).

    Det verkar som vissa [sista dagars heliga] ibland oss har samma problem: De vill ha ymniga skördar — såväl andligt som timligt — utan att utveckla ett rotsystem som kan ge sådan avkastning. Det finns alltför få som är villiga att med disciplin och arbete betala priset för att få fram härdiga rötter. Denna process bör påbörjas i ungdomen. Föga visste jag som pojke att de dagliga sysslorna i trädgården, att utfodra boskapen, bära vatten, hugga ved, laga staket och alla sysslor på en liten gård, var en viktig del i processen att ge mig rötter innan det krävdes att jag skulle ha några grenar. Jag är så tacksam över att mina föräldrar förstod förhållandet mellan rötter och grenar. Låt oss var och en odla djupa rötter, så att vi kan förvärva de önskvärda frukterna av vårt välfärdsarbete” (Conference Report, okt. 1978, s. 113; se också Nordstjärnan, apr. 1979, s. 129–130).

Jakobs bok 5:62–75. ”Arbeta av all vår kraft denna sista gång”

  • Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum förkunnade äldste Dean L. Larsen att vi var och en ingår i denna sista ansträngning att förbereda världen för Jesu Kristi ankomst:

    ”[Nu] är tiden då Herren och hans tjänare utför det stora slutliga arbetet att föra sanningens budskap till alla jordens folk och att insamla det forntida Israels avkomlingar vilka förlorat sin sanna identitet.

    Profeten Zenos, som Jakob citerar i Mormons bok, jämför detta arbete med de arbetares verksamhet som beskär och gödslar en vingård och insamlar dess frukt för sista gången. Zenos liknar Frälsaren vid vingårdsmästaren, vilken säger till sina medhjälpare: ’Låt oss därför gå till verket och arbeta av all vår kraft denna sista gång, ty se, slutet närmar sig och det är nu sista gången som jag skall beskära min vingård’ (Jakobs bok 5:62).

    Ni har kommit till jorden när grunden lagts för detta stora verk. Evangeliet har återställts för sista gången. Kyrkan har upprättas i nästan varje del av världen. Allt är nu iordningställt för att de sista dramatiska scenerna ska spelas upp. Ni blir de viktigaste medspelarna. Ni är bland de sista arbetarna i vingården. Detta är det ok som lagts över era nackar. Detta är det tjänande för vilket ni är utvalda” (Conference Report, apr. 1983, s. 47; se också Nordstjärnan, okt. 1983, s. 60).

Jakobs bok 6:10. ”Sjö av eld och svavel”

  • Uttrycket ”sjö av eld och svavel” används vid ett flertal tillfällen i skrifterna (Upp 19:20; 20:10; 2 Nephi 9:16, 19, 26; 28:23; Jakobs bok 3:11; 6:10; Mosiah 3:27; Alma 12:17; 14:14; L&F 76:36). Den här frasen används vanligen för att beskriva antingen den plats som väntar den obotfärdige individen efter domen eller de andliga kval som hör ihop med synden.

    Med avseende på den plats som väntar de obotfärdiga står det i en nutida uppenbarelse: ”[De ogudaktiga] skall gå bort till sjön av eld och svavel med djävulen och hans änglar” (L&F 76:36).

    Angående andliga kval sade profeten Joseph Smith (1805–1844): ”En människa är sin egen plågoande och sin egen fördömare. Sålunda står det att de skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Besvikelsen plågar människans sinne lika intensivt som en sjö som brinner av eld och svavel” (History of the Church, 6:314).

Jakobs bok 7:1–23. Anti-kristen Sherem

  • I Jakobs bok 7 introduceras den första anti-kristen i Mormons bok (se kommentaren till Alma 30:6 på sidan 209). Sherem, liksom andra som följde, ”talade mycket kraftfullt” och använde smickrande ord för att lära ut att ”det inte skulle komma någon Kristus” (Jakobs bok 7:2, 4).

    President Ezra Taft Benson (1899–1994) lärde att ett av de huvudsakliga syftena med Mormons bok är att hjälpa oss skilja mellan rätt och fel och att avslöja motiven hos sådana som Sherem: ”Mormons bok avslöjar Kristi fiender. Den omintetgör falska lärdomar och … stärker Kristi ödmjuka efterföljare mot djävulens onda uppsåt och planer och läror i vår tid. Avfallet i Mormons bok liknar det avfall vi har idag. Gud, som har oändlig förkunskap, utformade Mormons bok så att vi kan se felet och veta hur vi skall kunna bekämpa falska politiska, religiösa och filosofiska uppfattningar i vår tid” (Conference Report, apr. 1975, s. 94–95; se också Nordstjärnan, aug. 1975, s. 43).

Jakobs bok 7:2–4. Hur man undviker att bli bedragen

  • President Ezra Taft Benson gav oss följande tre frågor som vi kan ställa till oss själva för att undvika att bli bedragna:

    ”1. Vad har standardverken att säga om det? …

    Mormons bok, sade Brigham Young, skrevs på hans hjärtas tavlor vilket utan tvivel hjälpte honom att inte bli bedragen …

    ”2. Den andra riktlinjen är: vad säger kyrkans presidenter i de sista dagarna — i synnerhet den levande presidenten? …

    ”3. Det tredje och slutliga provet är den Helige Anden — Andens prov. … Det här provet fungerar bara helt och hållet om ens kommunikationskanaler till Gud är rena och dygdiga och fria från synd. Brigham Young sade:

    Man kan veta om man leds rätt eller fel … för varje princip som Gud har uppenbarat för med sig sin egen övertygelse om dess sanning till det mänskliga sinnet …

    Vad sorgligt det skulle vara om vi leddes av en människa till total undergång!’” (Conference Report, okt. 1963, s. 16–17).

Jakobs bok 7:13. ”Visa mig ett tecken”

  • Herren har sagt att ”ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken” (Matteus 12:39). De som vill ha ett tecken utan att först utöva tro avslöjar sitt andliga tillstånd.

    Profeten Joseph Smith gav ett nutida exempel på denna princip: ”Då jag predikade i Philadelphia begärde en kväkare ett tecken. Jag bad honom vara stilla. Efter predikan bad han åter om ett tecken. Jag sade till församlingen att mannen var äktenskapsbrytare, att ett ogudaktigt och horiskt släkte söker efter tecken och att Herren hade sagt till mig i en uppenbarelse att varje människa som begärde ett tecken, var en människa som hade gjort sig skyldig till äktenskapsbrott. ’Det är sant’, ropade någon, ’för jag tog honom på bar gärning’, vilket mannen ifråga efteråt bekände, då han blev döpt” (History of the Church, 5:268; se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 239).

    President Joseph F. Smith (1838–1918) förklarade svagheten med att kräva ett tecken för att uppehålla tron: ”Visa mig en sista dagars helig som är beroende av underverk, tecken och syner för att vara ståndaktig i kyrkan, och jag ska visa er medlemmar i kyrkan som inte befinner sig i god ställning inför Gud, och som vandrar på hala stigar. Det är inte genom häpnadsväckande manifestationer till oss som vi blir grundade i sanningen, utan det är genom ödmjukhet och trofast lydnad mot buden och Guds lagar” (Conference Report, apr. 1900, s. 40).

Jakobs bok 7:13–20. Tecken följer dem som tror

  • Herren förkunnade: ”Tro kommer inte av tecken, utan tecken följer dem som tror” (L&F 63:9; se också v. 10–12). Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) förklarade att de rättfärdiga får vara med om tecken i sitt liv till följd av sin tro:

    ”Tecken flödar från tro. De kan tillfälligtvis få till följd att de stärker tron på dem som redan är andligt mogna, men deras huvudsakliga avsikt är inte att omvända människor till sanningen, utan att belöna och välsigna dem som redan är omvända …

    Tecken är heliga förmåner av gudomlig ynnest reserverade för de trofasta, och som mottagarna är befallda att inte skryta över” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 713–714).

Jakobs bok 7:27. Adieu

  • I den engelska översättningen av Jakobs bok 7:27 i Mormons bok används det franska ordet adieu. Några har undrat över att ett franskt ord används. (I den svenska översättningen översatt med ”farväl”.) En författare förklarade:

    ”Valet av ord var en följd av det språk som Joseph Smith använde, så att vi skulle komma till insikt. Det är därför som ord som var okända på Mormons boks tid finns i den översatta texten.

    Ordet adieu definierades i en ordbok på Joseph Smiths tid som ’ett farväl, en vänskaplig önskan om välgång när vänner skiljs åt’ [med innebörden ”jag överlämnar dig åt Gud”]. (Noah Webster, An American Dictionary of the English Language, 1828). Fastän ordet är av franskt ursprung var det vanligt förekommande i New England i början av 1800-talet” (Edward J. Brandt, ”I Have a Question”, Ensign, okt. 1985, s. 17).

Frågor att begrunda

  • Vad lär Zenos allegori om Guds arbete med att hjälpa sina barn?

  • President Joseph Fielding Smith sade: ”I dag beger sig sista dagars heliga till alla delar av världen som tjänare i vingården för att bärga denna frukt och bevara den tills Herren kommer” (Answers to Gospel Questions, 4:142). Hur kan du förutom att utföra missionsarbete hjälpa Herren med att samla in frukt?

  • Varför är den taktik som Sherem använde så framgångsrik i dagens värld? Hur kan du skydda dig mot den?

Föreslagna uppgifter

  • Skriv ner evangelieprinciper i din dagbok som du har upptäckt i Zenos allegori (se Jakobs bok 5). Jämför dem med de evangelieprinciper som Jakob framhöll i Jakobs bok 6:3–13.

  • Läs Alma 30:12–18 och den medföljande kommentaren till dessa verser (se sidan 210). Jämför Korihors argument med Sherems argument i Jakobs bok 7:2–13. Undervisa en vän eller familjemedlem om hur vi kan skydda oss mot att bli bedragna av antikrister.

  • Gå igenom berättelsen under Jakobs bok 7:13 om den predikant som krävde ett tecken av profeten Joseph Smith. Läs Jakobs bok 7:13–20 och Alma 30:49–59 och jämför vad Sherem och Korihor drabbades av till följd av att de krävde ett tecken. Läs Läran och förbunden 63:7–12 och sammanfatta varför tro inte är en följd av tecken.