Endast digitalt: Unga vuxna
Jag bad om att få veta sanningen och fick ett oväntat svar
Jag beslöt mig slutligen för att läsa Mormons bok för att få veta om den var sann. Och jag fick ett oväntat svar när jag frågade min himmelske Fader.
När jag var tonåring uppmanade min president i Unga män de unga männen i vår församling att läsa Mormons bok innan årets slut.
Jag följde inte uppmaningen. Jag har vanligtvis varit en person som är redo att ta sig an alla utmaningar, men jag befann mig på en riktigt låg nivå andligt sett.
Intressant nog ”förberedde” jag mig under den här tiden för en heltidsmission, men jag gick bara på tomgång. Mitt vittnesbörd var svagt och jag sa till mig själv att jag skulle utföra en mission bara för att göra mina föräldrar glada. Jag hade bestämt mig för att jag efter missionen skulle ta reda på saker och ting själv. Jag skulle tro vad jag ville och göra min egen grej.
Även om jag vid den här tiden ansträngde mig i skolarbetet hade jag fallit ner i en grop av andlig lättja. Jag kände mig så avlägsen från Gud att jag började ifrågasätta hans existens. Jag tvivlade på Mormons boks äkthet och Joseph Smiths kallelse till profet. Jag kämpade med självkänsla och självförakt, och jag hade ingen stark övertygelse om livets mening.
”Jag var i den mörkaste avgrund” (Mosiah 27:29), så jag hade ingen större lust att läsa Mormons bok.
Jag läste med avsikt
En kväll när jag läste en roman fick jag ett intryck som jag vet av hela mitt hjärta kom från Anden. Jag blev djupt uppslukad av handlingen i den här boken, och då kom jag att tänka på att jag aldrig hade studerat Mormons bok på allvar – åtminstone inte på samma allvar på vilket jag läste och begrundade just den här boken.
Jag hade studerat Mormons bok i lugn och ro, gjort anteckningar och bett om den flera gånger tidigare, men jag hade missat en viktig del av Moronis uppmaning i det sista kapitlet i Mormons bok: att fråga ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt” (Moro. 10:4). Jag visste att det var det perfekta tillfället för mig att be min Fader i himlen om svar igen. Jag kände andlig hunger, och den här gången betydde svaret faktiskt något för mig. Utan att inse det hade jag kommit till ett andligt vägskäl där min tro på evangeliet hängde på om Mormons bok var sann eller inte.
Samma kväll som jag fick det intrycket började jag läsa Mormons bok – men den här gången med avsikt.
Nu var jag ivrig att följa uppmaningen från min ledare i Unga män och läsa färdigt före årets slut, och jag läste mitt exemplar i fickformat vid varje möjligt tillfälle: på tåget, under bussresan till skolan, mellan lektionerna, mellan sysslorna, före och efter måltiderna och innan jag gick till sängs. Jag läste så fort jag fick tillfälle. Och varje gång jag läste fortsatte jag att be: ”Jag behöver veta. Jag behöver veta.”
Jag fick ett oväntat svar
En dag åkte jag och min familj till Manila tempel i Filippinerna, men jag glömde att ta med mig min tempelrekommendation. Jag hade dock mitt lilla exemplar av Mormons bok med mig, så jag satte mig i ett väntrum och fortsatte att läsa. Ibland stannade jag upp för att beundra templets skönhet – ljuskronan, trappan, de målade glasfönstren och människorna som kom och gick så vördnadsfullt med stor kärlek till Herren i sina hjärtan.
Vid något tillfälle under min läsning fick jag ett mycket tydligt intryck från Anden i mitt sinne. När det kom talade det till mig på många olika nivåer. Jag blev faktiskt så chockad när det slog mig att jag satte mig upp lite mer. Jag kände en så stark känsla att jag inte kunde avfärda den som en övergående tanke eller en flyktig känsla.
”Totoo ’to”, hörde jag i mitt sinne.
Ett enkelt men djupt uttalande på mitt modersmål tagalog som betyder: ”Det här är sant.”
Det här är sant
Jag hade fått en bekräftelse på att Mormons bok var sann – att den var Guds ord. Äntligen visste jag det av hela mitt hjärta, för jag visste att intrycket hade kommit från himlen.
Men det var inte allt jag fick veta.
Under min uppväxt hade jag läst Mormons bok och lärt mig om evangeliet på engelska. Faktum är att jag under mina första levnadsår behärskade engelska bättre än tagalog. Men när jag fick detta andliga intryck från ingenstans på tagalog – modersmålet i mitt land – talade det sanning till mitt hjärta.
I det ögonblicket visste jag att Gud känner mig på ett mycket verkligt och personligt sätt.
Jag visste att han verkligen finns där. Jag visste att han talar mitt språk, att han älskar mig och att han är medveten om mina problem och svagheter. Jag hade fått denna bekräftelse, men det fanns en annan sak som jag behövde veta med säkerhet, så jag sökte svaret omedelbart: ”Himmelske Fader, är Joseph Smith verkligen en sann profet?” Känslan kom igen, denna gång mer kraftfullt in i mitt hjärta: ”Totoo ’to!”
Då visste jag att Joseph Smith var en Guds profet. Han såg både Fadern och Sonen. Genom Joseph Smith återställdes Jesu Kristi evangelium i sin fullhet.
Vilken frid, vilken tröst och vilken kunskap jag fick! I det ögonblicket ville jag rusa ut på tempelområdet, vifta med mitt lilla exemplar av Mormons bok i luften och utbrista: ”Totoo ’to! Totoo ’to!” Jag kände mig som Alma när han utropade: ”Vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg” (Alma 36:20).
Jag vet sanningen
Efter denna upplevelse förändrades genast mitt syfte med att åka på mission. Snart hade jag skickat in mina papper, och jag fick min kallelse att tjäna i Colorado i USA. Jag blev så glad! Jag visste att det fanns någon där ute som upplevde samma sak som jag hade gått igenom – som ropade på hjälp och längtade efter lycka och sanning. Och jag visste att den personen genom Jesu Kristi evangelium skulle finna den hjälpen och lyckan, precis som jag hade gjort.
Jag hoppas att vi alla kan få veta: ”Totoo ’to!”