Joseph Smith: Styrka från svaghet
Äldste Marcus B. Nash
i de sjuttios kvorum
Från ett tal, “Out of Weakness He Shall Be Made Strong” som hölls vid den 70:e årliga minnesandakten för Joseph Smith i Logan, Utah, USA, den 10 februari 2013.
Om vi, precis som Joseph Smith, inser vår svaghet och vänder oss till Herren i tro kommer vi också att göras starka.
Detalj från Livets mening, av Joseph Brickey.
För tusentals år sedan profeterade Josef från forna tider: ”Så säger Herren till mig: En utvald siare skall jag uppresa ur din livsfrukt, … och honom skall jag ge makt att föra fram mitt ord … och från svaghet skall han göras stark” (2 Ne. 3:7, 11, 13).
Jag blir fängslad och inspirerad av den här profetian att ”från svaghet skall han göras stark”. Det kan verka motsägelsefullt att Herren kallar de svaga till att utföra ett mäktigt arbete. Men de som inser sin egen svaghet kan av den svagheten ledas att söka Herrens styrka. De som på det här sättet ödmjukar sig i tro får styrka av honom som har all makt i himlen och på jorden (se Matt. 28:18, Mosiah 4:9).1
Ända från sin ungdom närmade sig Joseph Smith Herren på de här villkoren. När Joseph var i sitt 15:e år längtade han efter att få förlåtelse för sina synder och efter att få veta vilken kyrka som var sann. Han skrev: ”Fastän jag hade djupa och starka känslor, … var [det] omöjligt för en person så ung som jag, och med så liten erfarenhet av människor och ting som jag hade, att komma till en säker slutsats om vem som hade rätt och vem som hade fel” (se JS–H 1:8).
Fullt medveten om den här svagheten gick han till den heliga lunden för att ta reda på var han kunde finna Guds kyrka. Han frågade så att han kunde göra något åt det, så att han kunde gå med i den kyrkan (se JS–H 1:18). Som svar på hans ödmjuka och uppriktiga vädjan visade sig Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus för Joseph. Genom att göra det räddade de honom från den ondes makt och beredde vägen för återställelsen (se JS–H 1:14–19).
Joseph Smith bestred inte att han var ”det som för världen är svagt” (L&F 1:19; 35:13). Många år senare talade Herren till honom på det här sättet: ”Ty för detta ändamål har jag upprest dig, för att jag genom det svaga på jorden skall kunna visa min vishet” (L&F 124:1).
En obetydlig gosse
Joseph Smith beskrev sig själv som ”en obetydlig gosse … [som] var hänvisad till att skaffa sig ett knapphändigt levebröd genom sitt dagliga arbete” (JS–H 1:23). Han föddes in i ett lägre samhällsskikt och hade begränsad formell utbildning. Hans första försök att skriva sin egen historia visar på den svaga ställning han var i när han kallades till verket. De citat som visar Josephs egen skrivförmåga är exempel på hur det skulle ha kunnat se ut på svenska.
”Jag föddes i staden Charon [Sharon] i Staten Vermont Nordamerika den tjugo tredje dagen i december AD 1805 av goda Föräldrar som inte besparade sig några ansträngningar för att undervisa mig i den kristna religionen[.] vid ungefär tio års ålder flyttade min Fader Joseph Smith den elldre till Palmyra Ontario County i Staten New York och eftersom han var i små omständigheter måste han arbeta hårt för att försörja en stor Familj eftersom han hade nio barn och eftersom det krävde att alla som kunde bidra med något för att försörja Familjen gjorde ansträngningar blev vi därför berövade förddellen av en utbildning och det räcker att säga att jag änndast lärrde mig skriva och läsa och grundreglerna för Aritmetik”.2
Joseph kände så starkt sin avsaknad av utbildning att han en gång klagade över att han satt fast i ”det lilla smala fängelset nästan i totalt mörker vad gäller papper penna och bläck och ett krokigt trasigt utspritt och ofullkomligt språk”.3 Trots det kallade Herren honom att översätta Mormons bok – alla 588 sidorna som publicerades i den första utgåvan – vilket han gjorde på mindre än 90 dagar.
Varje klartänkt person måste dra slutsatsen att det skulle vara omöjligt för den utbildningsmässigt svage Joseph att åstadkomma något sådant på egen hand, och de förklaringar som en del har kokat ihop är mycket svårare att tro på än den sanna förklaringen: han var en profet som översatte genom Guds gåva och kraft.
Emmas vittnesbörd
Senare i livet mindes Emma Smith att när hennes man översatte guldplåtarna kunde han ”inte skriva eller diktera ett sammanhängande och välformulerat brev; än mindre diktera en bok som Mormons bok. Och trots att jag var en aktiv deltagare i det som utspelade sig är det fantastiskt för mig, ’ett förunderligt verk’, minst lika mycket som för någon annan.”4
Mot den här historiska bakgrunden är det intressant att se på sidan ett i Josephs första dagbok, daterad den 27 november 1832 (till höger). Han skrev det här ungefär tre och ett halvt år efter att ha slutfört översättningen av Mormons bok. Lägg märke till att han skriver och sedan stryker över följande ord:
”Joseph Smith jrs – uppteckningsbok Köppt för att notera alla små omständigheter som jag kommer att observera.”
När jag höll i den här dagboken och läste de överstrukna orden tänkte jag mig att Joseph sitter i en lantlig miljö i amerikanska nybyggartrakter, skriver den första meningen och sedan tänker: ”Nej, det där blev inte riktigt rätt. Jag får försöka igen.” Så han stryker över meningen och skriver: ”Joseph Smith jrs Bok för Uppteckning Köppt den 27 november 1832 för att föra en noggrann uptekning över allt jag observerar &c– –”
Han var troligen inte helt nöjd med det stela och haltande språk han just hade använt och skriver: ”Å må Gud ge att jag får ledning i alla mina tannkar Å välsigna din Tjennare Amen”.5 Av den här meningen får jag intryck av att Joseph känner av sin otillräcklighet och svaghet, och ropar till Gud i tro om att få ledning i allt han gör.
Jämför nu den här dagboksanteckningen med en kopia av originalmanuset till Mormons bok som skrevs någon gång mellan april och juni 1829 (visas på nästa sida).
Bilder av en tidig utgåva av Mormons bok samt av manuskriptet med tillstånd av kyrkans historiska bibliotek.
Lägg märke till den flödande prosan – utan interpunktion och utan överstrykningar. Det här var inte en komposition. Joseph dikterade ord för ord medan han tittade in i de instrument Herren hade förberett för honom, inklusive urim och tummin och ibland en siarsten medan han använde en hatt för att skydda sina ögon mot yttre ljus för att tydligt kunna se orden när de visade sig (se 2 Ne. 27:6, 19–22; Mosiah 28:13). Som ni ser är det en enorm skillnad mellan översättningen av Mormons bok och dagboksanteckningen: En kom från Joseph Smith, profet, siare och uppenbarare. Den andra kom från Joseph Smith, människan. Om ni tittar noga på originalmanuskriptet till översättningen ser ni ord som måste ha uppmuntrat Joseph:
”Och jag, Nephi, sade till min far: Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem” (1 Ne. 3:7).
Strax innan de orden hade han översatt följande: ”Men se, jag, Nephi, skall visa er att Herrens ömma barmhärtighet är över alla dem som han utvalt på grund av deras tro, och att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft till befrielse” (1 Ne. 1:20).
Ja, ett tema i Mormons bok – och i profeten Josephs liv – är att de svaga som ödmjukt söker Herren i tro blir starka, ja till och med mäktiga, i Herrens verk. Den här ökade styrkan kommer till och med i småsaker.
Till exempel rättade Joseph, som var dålig på att stava, den stavning av namnet Coriantumr (se Hel. 1:15) som hans huvudsakliga skrivare, Oliver Cowdery, använde. Första gången Joseph dikterade namnet för Oliver, skrev Oliver Coriantummer. Det var förnuftigt eftersom inga engelska ord slutar med ”mr”. Men Joseph – som var så dålig på att stava att han godtog den stavning Herren gav honom – rättade stavningen under översättningen. Vi vet att även om det här är en ovanlig stavning på engelska är det en fullständigt normal stavning på egyptiska och passar bra in i den gamla världen. Joseph kunde inte ha vetat det utom genom uppenbarelse.6
Vi kan göras starka
Det underverk som Mormons boks översättning utgör är ett exempel på hur Joseph gjordes stark från svaghet. Det finns också en mer personlig lärdom i det här: Om vi, som Joseph, inser vår svaghet och vänder oss till Herren i tro och med hela vårt hjärta, fast beslutna att göra hans vilja, görs vi också starka från svaghet. Det betyder inte nödvändigtvis att svagheten suddas ut i dödligheten – men det betyder att en sådan person görs stark av Gud.
Joseph erkände ödmjukt sina ofullkomligheter. Han sa att han i sin ungdom uppvisade ”prov på ungdomens svagheter och den mänskliga naturens svaga sidor” (JS–H 1:28). Senare i livet sa han till de heliga i Nauvoo att han ”bara var en människa, och de fick inte förvänta sig att [han] skulle vara fullkomlig … men om de hade tålamod med [hans] brister och med brödernas brister skulle [han] också ha tålamod med deras brister”.7
Joseph låtsades aldrig vara fullkomlig eller ofelbar, men han erkände Guds kraft som utövades genom honom när han handlade som profet: ”När jag talar som människa är det bara Joseph som talar. Men när Herren talar genom mig är det inte längre Joseph Smith som talar; det är Gud.”8
Så Joseph gjordes stark från svaghet – stark nog att ”med undantag endast av Jesus [göra] mer för människornas frälsning” (L&F 135:3) än någon annan profet i mänsklighetens historia.
Vår oföränderlige Gud gör också dig och mig starka från svaghet – om vi vänder oss till honom i tro och med hjärtats fulla avsikt, som Joseph gjorde.
Bön och ödmjukhet
I enlighet med sin celestiala kemi ger Herren oss svagheter för att göra det möjligt för oss att bli starka på det enda sätt som spelar någon roll i tid och evighet – genom honom. Han säger: ”Och om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet. Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Eth. 12:27).
Enligt det här skriftstället får vi svagheter så att vi kan vara ödmjuka. De som väljer att ödmjuka sig och utöva tro på honom görs starka. Vår ödmjukhet inför Herren är alltså en nödvändig katalysator för att Guds styrka och kraft ska kunna manifesteras i våra liv.
Det finns de som tror ”sig vara visa och hörsammar inte Guds råd, ty de åsidosätter det, i tron att de själva vet bättre. Därför är deras visdom dårskap och är dem till ingen nytta” (2 Ne. 9:28). Botemedlet för den här stoltheten är att vi ”ser [oss] själva som dårar inför Gud och kommer ned i ödmjukhetens djup” (2 Ne. 9:42).
Från sin ungdom förstod Joseph att en väsentlig nyckel till att utveckla ödmjukhet är att söka vår himmelske Fader genom uppriktig bön från hjärtat. Daniel Tyler, en tidig medlem i kyrkan, mindes ett tillfälle i Kirtland när många hade vänt sig emot profeten. Broder Tyler, som var närvarande vid ett möte när profeten bad med församlingen om Herrens hjälp, beskrev upplevelsen med de här orden:
”Jag hade hört män och kvinnor be … , men aldrig förrän då hade jag hört en man tala till sin Skapare som om han var närvarande och lyssna på samma sätt som en vänlig far lyssnar till ett plikttroget barns sorger. Vid tillfället var Joseph olärd, men den bönen, som till stor del var till förmån för de som anklagade honom för att ha gått vilse …, tog del av himlens lärdom och vältalighet. … Det verkade för mig som att om slöjan skulle tas bort skulle jag kunna se Herren stå framför den ödmjukaste av sina tjänare som jag någonsin hade sett.”9
Styrka från svaghet
När Joseph var 17 sa Moroni till honom att ”Gud hade ett verk för mig att utföra och att mitt namn skulle hållas för gott och ont bland alla nationer, släkter och tungomål, eller att man skulle tala både gott och ont om det bland alla folk” (JS–H 1:33).
Jag är säker på att vid den tiden tyckte många att ett sådant påstående var bevis på storhetsvansinne. Men i dagens värld med internet är denna obetydliga gosses namn känt i hela världen, och både gott och ont talas om honom.
Precis innan Joseph och Hyrum Smith gick döden till mötes i Carthage i Illinois läste Hyrum högt för Joseph och andra som var med dem i fängelserummet och vek sedan hörnet på den sida som innehåller följande ord:
”Och det hände sig att jag bad Herren att han skulle visa icke-judarna nåd så att de skulle kunna ha denna kärlek.
Och det hände sig att Herren sade till mig: Om de inte har denna kärlek så rör det inte dig, du har ju varit trofast. Därför skall dina kläder göras rena. Och eftersom du har insett din svaghet skall du göras så stark att du kan inta den plats som jag har berett åt dig i min Faders boningar” (Eth. 12:36–37).
Joseph Smith gjordes bokstavligen stark från svaghet. Delvis motiverad av sin svaghet sökte han Guds hjälp i tro, fast besluten att handla enligt hans vilja. Han vände sig till vår himmelske Fader på de här villkoren genom hela sitt liv. På grund av det upplevde han den första synen, översatte Mormons bok, mottog prästadömets nycklar, organiserade Kristi återställda kyrka och tog Jesu Kristi evangeliums fullhet till jorden. Profeten Joseph växte i styrka. Han blev inte mäktig på ett ögonblick. Det kom till honom och kommer till dig och mig ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (L&F 128:21; se även Jes. 28:10; 2 Ne. 28:30).
Så bli inte missmodiga. Processen att göras stark är gradvis och kräver tålamod och en fast beslutsamhet att följa Frälsaren och hålla sig till hans vilja oavsett vad som händer.
Gåvan har återvänt
William Tyndale, som översatte och publicerade Bibeln på engelska på 1500-talet, sa till en lärd man som motsatte sig att Bibeln skulle komma i vanliga människors händer: ”Om Gud låter mig leva skall jag inom några år göra så att en gosse som kör plogen vet mer om skriften än du gör.”10
I en intressant parallell 300 år senare besökte Nancy Towle, en berömd resande predikant på 1830-talet, Kirtland för att personligen observera ”mormonerna”. När hon talade med Joseph Smith och andra ledare i kyrkan kritiserade hon skarpt kyrkan.
Enligt Towles uppteckning sa Joseph ingenting förrän hon vände sig till honom och krävde att han skulle svära på att en ängel hade visat honom var han kunde hitta guldplåtarna. Han svarade godmodigt att han aldrig någonsin svor. När hon misslyckades med att göra honom nervös började hon göra narr av honom. ”Skäms du inte över att komma med sådana påståenden?” frågade hon. ”Du som inte är mer än en okunnig plogpojke i vårt land!”
Joseph svarade lugnt: ”Gåvan har kommit tillbaka till obildade fiskare, precis som i forna tider.”11
Så Tyndales ord var förutseende: En plogpojke kom att veta mer om skrifterna än troligen någon annan människa förutom Frälsaren.
Kyrkan och Jesu Kristi evangelium är sannerligen inte ett verk av Joseph Smith, denne plogpojke från de amerikanska nybyggartrakterna. De är snarare Jesu Kristi verk som återställts genom profeten Joseph Smith. När Joseph tänkte tillbaka på sitt liv kan han ha känt sig i samklang med Jakobs observation att ”ändå visar Herren Gud oss vår svaghet för att vi skall kunna veta att det är genom hans nåd och stora nedlåtelser mot människobarnen som vi har förmåga att göra detta” (Jak. 4:7).
Jag vet att Joseph Smith var och är en Guds profet som gjordes stark från svaghet. Brigham Young (1801–1877) sa: ”Jag skulle vilja ropa halleluja hela tiden då jag tänker på att jag har känt [profeten] Joseph Smith.”12 Även om jag inte har haft det privilegiet i dödligheten tröstas jag av det poetiska löftet att ”Joseph skall än av all världen bli känd”13. Jag är djupt tacksam för profeten och hans ödmjukhet inför Gud, som gjorde honom stark. Jag blir uppmuntrad av historien och av läran att Herren ger var och en av oss styrka från svaghet om vi också ödmjukar oss inför honom och utövar tro på honom, fast beslutna att göra hans vilja.