Porträtt av tro
Josephine Scere
Pennsylvania, USA
Invigningen av templet i Philadelphia, Pennsylvania, USA 2016 har givit Josephine möjligheten att åka till templet varje vecka. I templet finner hon styrka och helande, så att hon kan hantera livets prövningar.
Leslie Nilsson, fotograf
Jag föddes i svårigheter. Min mamma var invandrare från Liberia, vi var fattiga, och jag utsattes för övergrepp som barn när jag lämnades hon människor min mamma trodde att hon kunde lita på. Det har gjort att vissa saker i livet är mycket svåra för mig.
Jag tror att när svårigheterna början innan man har nått ansvarighetsåldern kan man uppnå ett djup i relationen till Frälsaren. Den relationen var den ljuvligaste välsignelsen för mig, och jag kan inte vända den relationen ryggen.
Mina prövningar har gjort mig fast besluten att leva efter evangeliet.
Den afrikanska kulturen ingjuter en kärlek till Herren inom en i unga år. Jag minns hur min mormor lärde mig Herrens bön när jag var fyra år gammal. Hon inpräntade i mig hur viktigt det är att ha en personlig relation till Frälsaren. Det var så påtagligt för mig.
Evangeliet kom in i mitt liv vid en lämplig tidpunkt. Jag var 14 år gammal. Ett äldre missionärspar, Glenn och JoAnne Haws, tog evangeliet till mig och levde efter vartenda ord de lärde mig. De tog mig under sina vingar.
Min mamma hade blivit medlem 1995. Samtidigt var det inbördeskrig i Liberia. Hon förlorade några av sina syskon i kriget. Sen blev min lillebrors pappa, som min mamma då var tillsammans med, dödad här i USA. Det var en mycket svår tid för henne, och hon blev inaktiv.
Min mamma berättade inte för oss att hon var medlem i kyrkan. Jag minns bara att jag såg några extra skrifter på hennes lampbord. När äldste och syster Haws kom för att vänskapskontakta och undervisa henne sa de: ”Vill du inte att din dotter ska veta det du vet?” Jag döptes den 21 maj 2000.
Livet är svårt oavsett om man är sista dagars helig eller inte. Min styrka kommer från min relation till min Frälsare och till min son Enoch. Jag får också styrka av att hålla de förbund jag ingått i templet.
Templet här i Philadelphia har förändrat stadens utseende. Jag var i templet nästan varje dag under öppet hus. Folk stannade och stirrade på templet. En kväll arbetade jag som säkerhetsvakt och en dam stannade och frågade mig: ”Vad är det här för byggnad?”
Jag svarade henne: ”Det här är en byggnad dit trofasta medlemmar i de sista dagars heligas kyrka kan gå och sluta förbund med Herren.”
Hon såg ner och sa: “Jag har gåshud.”
Då slog det mig. Den här damen var en vanlig philadelphiabo. Hon hade ingen aning om vad som pågick, men hon kunde känna Anden lika starkt ändå eftersom evangeliet är sant.
Sanning är sanning, oavsett vad. Man behöver inte argumentera om det. Man behöver inte bevisa det. Det bara är. Det är verkligt, och det är verkligt för alla. Det är verkligt för folk som bor i Salt Lake City i Utah, och det är verkligt för folk som bor i slummen i Philadelphia. Jag tror det är det som ska bära oss.
Livet är svårt oavsett om man är sista dagars helig eller inte”, säger Josephine. Men hon säger att hennes prövningar har gjort att hon är fast besluten att leva efter evangeliet.
Kvällsrutinen hemma hos familjen Scere inkluderar mycket läxor.
Josephine sätter sin relation till sin Frälsare och sin son Enoch främst i livet.
”Vi har en plikt och ett ansvar mot varandra”, säger Josephine. ”Herrens sätt att se på oss borde vara vårt sätt att se på varandra.”
Enoch ser fram emot sin dagliga tid på tu man hand med sin mamma.
Enoch tar en paus från sina läxor för att spela basket med sin mamma utanför deras hem i Philadelphia.