Den röda biljetten
Författaren bor i Utah, USA.
Åh nej! Daniel höll på att bli av med en biljett till.
”När jag är god och snäll och hjälper någon, känner jag mig så glad” (se Children’s Songbook, s. 197).
Mateo tittade på mattetalet på svarta tavlan och skrev snabbt ner det i sin anteckningsbok. Matte var hans favoritämne, så han ville verkligen vara uppmärksam. Men han hörde knappt vad fröken Santos sa eftersom hans vän Daniel pratade.
”Shh! Daniel, jag hör inte!” viskade Mateo. Men Daniel fortsatte prata. Till slut hörde fröken Santos honom.
”Daniel, nu stör du igen”, sa fröken Santos. ”Du har redan fått en varning. Nu måste du ge mig en biljett.”
Daniel sträckte långsamt in handen i sin bänk och hämtade en röd biljett som han gav henne. Hans axlar hängde och han såg ner i golvet. Fröken Santos gav biljetter till elever som uppförde sig bra och följde instruktioner. Eleverna skrev sina namn på biljetterna och la dem i en burk varje dag. Men om de uppförde sig illa fick de ge tillbaka en biljett. Varje fredag drog fröken Santos en biljett från burken, och vinnaren fick välja ett pris från klassens skattkista! Daniel hade fått ge tillbaka många biljetter eftersom han pratade, så hans namn drogs inte så ofta. Mateo tyckte synd om Daniel eftersom han blev av med en biljett till.
På rasten sprang Mateo ut till planen för att spela fotboll. Han såg Daniel som stod för sig själv vid gungorna. Han märkte att Daniel grät. Mateo ville hjälpa honom att känna sig bättre till mods.
”Vill du spela fotboll?” frågade Mateo.
Daniel sa inget. Mateo fortsatte försöka prata med honom, men Daniel vände sig bara bort.
”Nåja, jag är på fotbollsplanen om du ändrar dig.”
Mateo gick iväg för att leka med sina andra vänner, men han tänkte fortfarande på Daniel. Mateo skulle fylla åtta och skulle döpas snart. Han ville vara som Jesus och vara en god vän. Fanns det något han skulle kunna göra för att hjälpa Daniel att inte råka illa ut?
Nästa dag läste klassen en berättelse i små grupper. Men istället för att läsa kastade Daniel sin bok högt upp i luften.
Mateo försökte stoppa honom. ”Daniel, vi ska läsa boken, inte leka med den.”
Daniel kastade boken igen. Fröken Santos såg att den nästan slog i taket. Hon gick fram till Daniel och höll ut en hand för att få en biljett. Daniel stack ner handen i sin bänk. Paniken spred sig över hans ansikte medan han fortsatte leta.
”Å nej! Han måste ha slut på biljetter!” tänkte Mateo. Om Daniel inte hade några biljetter skulle han vara tvungen att stanna inne på rasten. Mateo tänkte febrilt. Vad kunde han göra? Sen fick han en bra tanke.”Daniel”,
sa fröken Santos, ”om du inte har en biljett att ge mig, då –”
Mateo tog ett djupt andetag. ”Får jag betala åt honom, fröken Santos?” frågade han.
Klassen blev tyst. Ingen hade frågat henne det tidigare. Mateo visste inte vad hon skulle säga.
Fröken Santos såg förvånad ut. Sedan log hon. ”Du är en mycket bra vän. Ja, du får betala Daniels biljett åt honom.” Mateo gav fröken Santos en av sina biljetter.
”Tack Mateo”, sa Daniel.
”Självklart!” sa Mateo. ”Vill du läsa tillsammans nu?”
Daniel nickade och plockade upp sin bok.
När Daniel började läsa kände Mateo sig varm och glad inuti. Den goda idén hade kommit från den Helige Anden. Mateo visste att Jesus hade velat att han skulle hjälpa Daniel – eftersom han älskar Daniel. Och Mateo kände också Jesus kärlek!