Vad vet vi om livet efter döden?
”Kan en människa få liv igen som en gång dött?” Ja! Men vad händer sedan?
I alla tider har människor ställt samma fråga som Job: ”Kan en människa få liv igen som en gång dött?” (Job 14:14). Att utbrista ”Ja!” som svar på en sådan fråga är de personers stora förmån som har ett vittnesbörd om Jesus Kristus och hans uppståndelse.
Ändå går många omkring oss genom livet ”utan Gud i världen” (Ef. 2:12) och måste navigera mellan olika fakta och trosuppfattningar om döden. Först har vi det som de kan se, eller den bistra verkligheten att döden är universell och absolut – de har aldrig sett någon komma tillbaka. Sedan har vi de vitt spridda rapporterna om nära-döden-upplevelser, som stämmer anmärkningsvärt väl överens. Och sedan finns det faktum att olika kulturer över hela världen alltid har haft en uppfattning om något slags liv efter döden, ytterligare ett sammanhang som kräver en förklaring.
Men en försäkran om att livet inte tar slut när vi dör kommer från Gud, som har uppenbarat det från begynnelsen genom ett flertal vittnen, bland annat profeter, apostlar och, viktigast av alla, den Helige Anden.
Från begynnelsen
Adam och Eva, våra första föräldrar, var de första som blev undervisade om frälsningsplanen. De fick lära sig om Jesu Kristi evangelium och hur man kommer tillbaka till vår himmelske Faders närhet – och de förstod att komma tillbaka innebar att vi hade varit hos honom förut. Så från begynnelsen visste Adam och Eva helt klart att det fanns mer än bara det här livet. De visste – och lärde sina barn – att tack vare Jesu Kristi försoning skulle de uppstå efter det här livet och, om de hade varit lydiga, få evigt liv (se Mose 5:10–12).
Sekulära teorier hävdar att tron på ett liv efter döden är en oberoende följd av ett universellt psykologiskt behov. Men den vitt spridda uppfattningen om ett liv efter döden utgör i stället ett sorts fäderneärvt eller kollektivt minne (om inte ett minne från föruttillvaron) av vad som uppenbarades i begynnelsen och sedan fördes vidare från generation till generation. Det som president Joseph F. Smith (1838–1918) en gång sa om några vanliga religiösa seder gäller också vanliga uppfattningar, som liv efter döden: ”Otvivelaktigt fördes kunskapen om [det] … vidare av Adams efterkommande till alla landområden, och fortsatte … genom Noa … till dem som kom efter honom, och spreds till alla nationer och länder” (”Discourse”, Deseret News, 19 feb. 1873, s. 36).
Således är tanken om ett liv efter detta så universell eftersom dess ursprung sammanfaller med själva människosläktets ursprung.
Tydliga och dyrbara sanningar
Som sista dagars heliga kan vi ge dem hopp som lever utan Gud i världen genom att djärvt vittna om sanningen om vår existens: Döden är inte slutet. Dessutom kan vi besvara många frågor om livet efter döden tack vare det återställda evangeliets tydliga och dyrbara sanningar som har uppenbarats. Här är korta svar på några sådana frågor.
Vad händer med oss precis när vi har dött?
När vi dör skiljs anden från kroppen och går till andevärlden (se Jak. 2:26; Alma 40:11).
Hurdan är vår ande?
Våra andekroppar ser ut som de gjorde i föruttillvaron: fullkomliga mänskliga kroppar i vuxen form (se Eth. 3:16; Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F. Smith [1998], s. 131–132). Efter döden har våra andar samma attityder, aptiter och önskningar som vi hade vid tiden för vår fysiska död på jorden (se Alma 34:34).
Vad är ande?
Ande är en slags materia, bara ”finare och renare” (L&F 131:7).
Hur är det i andevärlden?
Det finns två huvudsakliga tillstånd eller uppdelningar bland andarna i andevärlden: paradiset och andefängelset. Rättfärdiga kommer till paradiset, som är ”ett vilotillstånd, ett fridstillstånd, där de skall vila sig från alla sina besvärligheter och från all möda och sorg” (Alma 40:12). Andarna tillhörande de personer som ännu inte har tagit emot Jesu Kristi evangelium sägs vara i andefängelset (se 1 Petr. 3:18–20). De kan fortfarande välja gott eller ont och ta emot eller förkasta evangeliet. Andarna i paradiset kan predika evangeliet för dem (se L&F 138). De vars andar och kroppar är separerade länge ser den här separationen som ”en fångenskap” (L&F 45:17; 138:50).
Vad är himlen?
Allmänt sett anses himlen vara platsen där Gud finns och där rättfärdiga människor så småningom ska vara. I den bemärkelsen skiljer den sig från andevärldens paradis.
Vad är helvetet?
I skrifterna kan helvetet vara en av två saker: 1) ”den tillfälliga vistelseplatsen i andevärlden för dem som var olydiga under jordelivet” eller 2) ”den slutliga vistelseplatsen för dem som inte blir återlösta genom Jesu Kristi försoning” (Handledning för skriftstudier, ”Helvetet”, scriptures.lds.org). Allmänt sett är det det andliga tillstånd som de som har förkastat evangeliet får genomlida. Joseph Smith lärde: ”Den stora sorgen för de bortgångna andarna … är att veta att de gått miste om den härlighet som andra åtnjuter, och att de själva kunde ha åtnjutit den, och de är sina egna anklagare” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 222).
Vad är uppståndelse?
Uppståndelse är återföreningen av ande och kropp i ett fullkomligt, odödligt tillstånd (se Alma 11:43).
Vilka kommer att uppstå?
Alla människor som har levat på jorden kommer att uppstå (se 1 Kor. 15:22; Alma 11:44).
När kommer vi att uppstå?
Olika personer uppstår vid olika tillfällen. Jesu Kristi uppståndelse inledde den första uppståndelsen, eller de rättfärdigas uppståndelse. Vissa rättfärdiga personer har redan uppstått sedan den tiden. Efter Jesu Kristi andra ankomst kommer många fler rättfärdiga personer att uppstå. Under tusenårsriket kommer andra goda människor att uppstå. Efter tusenårsriket uppstår de orättfärdiga (se L&F 76:32–112; 88:97–101).
Hurdana är uppståndna kroppar?
Uppståndna kroppar är av kött och ben (se Luk. 24:39), odödliga (se Alma 11:45), fullkomliga (se Alma 11:43), härliga och vackra. ”Det finns inget vackrare att skåda än en uppstånden man eller kvinna” (President Lorenzo Snow [1814–1901], The Teachings of Lorenzo Snow, red. av Clyde J. Williams [1996], s. 99).
Vad händer när vi har uppstått?
När alla människor har uppstått och tusenårsriket är över, förs vi inför Gud för att dömas efter våra ord, gärningar, tankar och önskningar (se Upp. 20:12; Alma 12:14; L&F 137:9). Jesus Kristus blir vår domare (se Joh. 5:22, 27–29; Rom. 14:10).
Vad händer efter den slutliga domen?
Efter den slutliga domen får vi en av följande eviga belöningar:
Celestiala riket: Boplatsen för vår himmelske Fader, Jesus Kristus och alla som har kvalificerat sig för evigt liv genom att ingå och hålla alla evangeliets förbund (se L&F 76:50–70).
Terrestriala riket: Boplatsen för de goda människor som inte tog emot Jesu Kristi evangelium men tog emot det i andevärlden eller som inte var tappra i sitt vittnesbörd om Jesus Kristus medan de levde (se L&F 76:71–80).
Telestiala riket: Boplatsen för dem som var orättfärdiga och inte tog emot Jesu Kristi evangelium, som inte uppstod förrän efter tusenårsriket (se L&F 76:81–89)
Oändligt straff: Det slutliga tillståndet för förtappelsens söner, liksom för djävulen och hans änglar (se L&F 76:31–49).
Vad kommer man att göra i celestiala riket?
De som ärver den högsta graden i det celestiala riket blir upphöjda, vilket innebär att de får evigt liv, blir lika vår himmelske Fader och får ta emot allt som Fadern har. Att bli lika vår himmelske Fader innebär att vi förvärvar hans fullkomliga egenskaper, som bland annat är att visa kärlek och tjäna.1 Det innebär också att vi delar hans verk och härlighet, som är ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Upphöjelse inbegriper att vara beseglad i ett evigt äktenskap, leva i eviga familjer och få eviga andebarn (se L&F 76:59, 62; 130:2; 132:19–23).
Vad kommer man att göra i de andra rikena?
De som är i de andra rikena ”är tjänande änglar som betjänar dem som är värdiga en långt större, ja, en övermåttan stor och evig härlighet” (L&F 132:16). De gifter sig inte och får inga andebarn (se L&F 131:1–4; 132:16–17).