En mäktig förändring i hjärtat
Äldste Edward Dube
i de sjuttios kvorum
Vi gläds åt att ständigt sträva efter en förändring i hjärtat när vi omfamnar Jesu Kristi försoning.
Illustrationer Robert Hunt; tygdetalj © iStock/Thinkstock
Rosemary, vår förstfödda, var ett nyfött, vackert barn när min mor kom från sin by i centrala Zimbabwe och besökte oss. Som helt nyblivna föräldrar var min fru Naume och jag mycket glada över att mor skulle komma. Vi var ivriga att lära oss allt vi behövde veta om att fostra ett barn.
När min mor kom tog hon fram ett halsband av tyg. I tyget, förklarade hon, fanns ett magiskt föremål. Hon höll fram halsbandet till Naume så att hon kunde fästa det runt Rosemarys hals. Min mor såg att Naume tvekade och sa: ”När jag var liten gav min mor och mormor mig det här magiska föremålet som har skyddat mig och alla mina barn, även din man. Den här amuletten skyddar din dotter mot sjukdomar och mot alla slags trollformler som hon kan utsättas för, och hon övervinner alla svåra situationer i livet. Hon behöver ha halsbandet på sig tills hon är fem år gammal.”
Vid den här tiden verkade jag som grenspresident, och jag tänkte genast: ”Vad kommer medlemmarna i min gren att tänka när de ser vårt barn bära det här ’magiska’ halsbandet?” Sedan tänkte jag: ”Kanske vi kan täcka över det så att det inte syns så väl.” Jag tittade på Naume. Hennes ansiktsuttryck sa mig att vi inte skulle ta emot den här gåvan. Jag frågade mor om hon kunde göra ett litet, smalt halsband som inte skulle synas så mycket. Hon svarade att det inte var möjligt och att det magiska föremålet fungerade bäst så som hon hade gjort det.
Återigen gav Naume mig en blick som tydligt visade hennes ogillande. Jag vände mig till mor och förklarade att som grenspresident i vår lokala enhet, kände jag mig inte bekväm att låta vårt barn bära halsbandet. Mor gav oss då en varning. Hon sa att utan halsbandet skulle vårt barn dö.
Ett ögonblick av panik
En vecka efter den här händelsen blev vår lilla Rosemary mycket sjuk. Vi hade inte råd att ta henne till en läkare. Det var på kvällen, och jag tänkte på vad mor hade sagt. Jag började önska att jag hade tagit emot halsbandet. Jag skulle ha tagit det och lagt det om Rosemarys hals. I det här ögonblicket av panik hörde jag en stilla och mild röst som uppmanade mig att utöva tro på Herren Jesus Kristus. Jag tog genast på mig mina söndagskläder. Jag tog vårt barn i mina armar och uttalade en prästadömsvälsignelse. Jag kände mig lugn och tröstad, och jag anade att min fru kände likadant. Nästan omedelbart somnade Naume och lilla Rosemary fridfullt. Vår dotter Rosemary var botad. Under de påföljande dagarna tillfrisknade hon sakta och blev helt återställd. Vilket underverk! Herren hade i sin ömma barmhärtighet sträckt sig ut mot mig och stärkt min tro på honom.
Jag var tacksam, men skämdes lite också. Här var jag, en återvänd missionär som verkade som grenspresident, men jag var mer bekymrad över vad andra skulle säga än jag var angelägen om att tro på Gud (se Mosiah 4:9). Ja, till och med mor, som jag älskar och beundrar så mycket, kunde inte förstå allting. Jag behövde vara mer än bara en återvänd missionär; något mer än en grenspresident. Jag behövde förändras; uppleva det som Alma upplevde.
Ett ögonblick av mäktig förändring
Alma, en av den orättfärdige kung Noas präster, tog troligen en noggrann titt på sig själv när profeten Abinadi ställde den här ingående frågan: ”Ni har inte av hjärtat ansträngt er att förstå. Därför har ni inte varit visa. Vad undervisar ni då detta folk om?” (Mosiah 12:27). Precis som Alma behövde jag uppleva en ”mäktig förändring” i hjärtat (Alma 5:12).
Som präst vid kung Noas hov var Alma van vid en privilegierad tillvaro. Han fick sitt uppehälle från folkets skatter. Han hade en mäktig och framstående position. Han var en av dem som ”var uppblåsta i sina hjärtans högmod” (Mosiah 11:5). Men när Alma fick veta om Frälsarens ankomst till världen – om hans lärdomar, lidande, död och uppståndelse och att Jesus Kristus är ”världens ljus och liv, ja, ett ljus som är oändligt, som aldrig kan förmörkas, ja, och även ett liv som är oändligt så att det inte längre kan finnas någon död” (Mosiah 16:9) – var han redo att förändra sin situation. Han var till och med redo att dö om så var nödvändigt.
Detalj från Abinadi har vittnat, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum
Omgiven av motstånd och livshotande faror, vädjade Alma modigt till kung Noa att låta Abinadi gå i frid. Almas gärningar kom från hjärtat. Han hade känt Frälsarens kärlek genom Herrens profet Abinadi.
När mor gav mig ett skyddande halsband att lägga runt mitt barns hals, baserade jag min oro på yttre omständigheter. Jag var orolig för vad medlemmarna i grenen skulle tänka om mig. Uppenbarligen hade jag ännu inte upplevt den mäktiga förändringen i hjärtat. Sedan dess har jag insett att framgång och glädje baseras på hur villiga vi är att ta till oss evangeliet. För att uppleva sann lycka, glädje och frid ”måste Jesu Kristi rena evangelium sjunka ner i hjärtat … genom den Helige Andens kraft”1.
En möjlighet att vittna
Med en sådan slags förändring kan vi, genom att se till Frälsaren i allt och överallt, nå ut till andra. Alma blev en mycket mäktig missionär. Han nådde ut till så många och organiserade Kristi kyrka bland dem som flydde från kung Noa.
Kan du se hur jag gick miste om en möjlighet att berätta om evangeliet för mor när hon erbjöd oss det magiska föremålet som hon trodde alltid hade skyddat henne och hennes barn? Jag kunde ha varit ett verktyg i Herrens händer – precis som Alma – som predikade Jesu Kristi evangelium och ”förändrade deras hjärtan, ja, han väckte upp dem ur en djup sömn, och de vaknade för Gud” (Alma 5:7).
När jag tänker på den där händelsen med mor så undrar jag vad som skulle ha hänt om jag hade reagerat mer som Alma. Mor kanske hade vaknat för Gud, och hennes förändring kunde ha haft en positiv inverkan på mina syskon. Den förändringen kunde sedan ha haft en stor inverkan på mina syskonbarn och deras efterkommande.
Almas mäktiga förändring upplevdes inte bara av dem som han undervisade och vittnade för, utan också av hans barn och deras efterkommande. När hans son Alma predikade för folket i och runt landet Zarahemla, påminde han dem om hans fars vittnesbörd om Frälsaren Jesus Kristus:
”Se, jag kan säga er det: Trodde inte min far Alma de ord som framfördes genom Abinadis mun? …
Och i enlighet med hans tro ägde en mäktig förändring rum i hans hjärta” (Alma 5:11–12).
För en ung person som Alma var den här mäktiga förändringen i hjärtat, som började med en uppmaning från Abinadi att anstränga sig att förstå Guds ord, nyckeln till hans lycka och framgång med att nå ut till andra: ”Och se, han predikade ordet för era fäder, och en mäktig förändring ägde även rum i deras hjärtan så att de ödmjukade sig och satte sin lit till den sanne och levande Guden. Och se, de var trofasta intill änden, varför de blev frälsta” (Alma 5:13).
Skapa en varaktig förändring
En del ungdomar i dag måste välja mellan vad som är rätt i Guds ögon och vad som skulle glädja deras föräldrar eller vårdnadshavare, som kanske inte har samma känslor som dem om att evangeliet är sant. Om du ställs inför ett sådant val, fråga dig då: ”Gör det här beslutet att jag känner att mina ’gärningar har varit rättfärdighetens gärningar’ (Alma 5:16), och får det mig att ’sjunga sången om den återlösande kärleken’?” (Alma 5:26).
Vi bör alla älska och beundra våra föräldrar, men vi behöver inse att valen vi gör har en direkt inverkan på våra barn och våra efterkommande. För vissa av oss kan det bli nödvändigt att ta oss ut ur vår bekväma bubbla, liksom Alma som flydde från kung Noas tjänare och undervisade om evangeliet trots svåra omständigheter. Han åstadkom inte bara en förändring hos sin familj utan också hos andra. För att åstadkomma en förändring i hjärtat är det viktigt att vi tänker på andra och ”förenas i fasta och mäktig bön för deras själars välfärd som inte känner Gud” (se Alma 6:6).
Tänk om Rosemary inte hade överlevt sin sjukdom – trots prästadömsvälsignelsen som jag gav henne. Herrens uppmaning är till stor styrka för mig: ”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det” (Matt. 10:39).
Vi gläds åt att ständigt sträva efter en förändring i hjärtat när vi omfamnar Jesu Kristi försoning. Jag är tacksam för den kunskapen, och jag vet i mitt hjärta att vår Frälsare gick ut och led ”smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar” (Alma 7:11). Jag vet att vi verkligen blir skyddade när vi litar till Herren och följer hans råd.