Den härliga dagen när prästadömet återställdes
Äldste L. Tom Perry
i de tolv apostlarnas kvorum
Vi bör vara tacksamma över att Herren har återställt sin kyrka och sitt prästadöme till jorden.
Detalj från Återställelsen av aronska prästadömet, av Del Parson
Något av det första som Frälsaren Jesus Kristus gjorde när han kom till jorden var att organisera sin kyrka. I Nya testamentet står det att han ”gick … upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud”. När han kom ner morgonen därpå kallade han samman lärjungarna. ”Och [han] valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar” (Luk. 6:12–13).
Senare tog han upp Petrus, Jakob och Johannes på ett berg, och där tog Petrus emot prästadömets nycklar (se Matt. 17:1–9; se också 16:18–19). Petrus blev den som var ansvarig för alla nycklarna på jorden som behövdes för att leda kyrkan efter att Frälsaren hade lämnat dem.
På Frälsarens befallning (se Mark. 16:15), predikade apostlarna evangeliet och organiserade grenar i kyrkan. I många fall kunde de bara besöka grenarna en gång, vilket inte gav dem så stor möjlighet att undervisa och utbilda. Snart kröp hedniska tankar in, och olika aspekter av Frälsarens lärdomar förändrades eller modifierades (se Jes. 24:5). När avfallet spred sig blev det nödvändigt för Herren att ta bort prästadömet från jorden. Det resulterade i att jorden var utan prästadömets välsignelser under en ganska lång tid.
För att på nytt etablera sitt rike på jorden med prästadömets kraft, återställde Herren evangeliet.
Kom ihåg återställelsen
När Joseph Smith översatte Mormons bok och Oliver Cowdery var hans skrivare, kom de till berättelsen i Tredje Nephi där den uppståndne Frälsaren besöker västra halvklotet. När de upptäckte hans lära om dopet (se 3 Nephi 11:23–28), undrade de över alla olika former av dop som förrättades på den tiden och över vilka som hade myndighet att döpa.
Joseph och Oliver bestämde sig för att fråga Herren och uppsände en bön i skogen i närheten av Josephs och Emmas hem. Där inträffade den storslagna uppenbarelsen där Johannes Döparen visade sig, lade händerna på deras huvuden och sa: ”I Messias namn förlänar jag er, mina medtjänare, Arons prästadöme, som innehar nycklarna till änglars betjäning och till omvändelsens evangelium och till dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse. Och detta skall aldrig mer tagas bort från jorden förrän Levis söner på nytt offrar ett offer åt Herren i rättfärdighet” (L&F 13:1).
Det var en underbar händelse. Jag hoppas att alla prästadömsbärare kommer ihåg att en helig händelse i kyrkans historia, och i världshistorien, ägde rum den 15 maj 1829.
I Trosartiklarna står det ”att en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och genom handpåläggning av dem som har myndighet” (Trosartiklarna 1:5).
Män kallas inte på måfå. De kallas genom inspiration och profetia. Det finns en direkt inspirationslinje från Herren till dem som kallats att utöva prästadömet. Det är så Herren styr sin kyrka, och det var så han kallade profeten Joseph Smith.
Lev värdig prästadömet
Att ta emot prästadömet är inte en rutinmässig rättighet som automatiskt ges när rätt ålder är inne. Vi måste vara värdiga och trofasta för att kunna ta emot de här båda prästadömena (se L&F 84:33). Vi bör noga läsa melkisedekska prästadömets ed och förbund, som fastställer vilka villkor vi måste förstå och gå med på för att ta emot prästadömet:
”Alla de som tar emot prästadömet tar därför emot min Faders ed och förbund, vilka han inte kan bryta, inte heller kan de upphävas.
Men den som bryter detta förbund sedan han har tagit emot det och vänder sig helt och hållet därifrån skall inte få syndernas förlåtelse vare sig i den här världen eller i den kommande världen” (L&F 84:40–41).
Det är ganska allvarligt. Man kan kanske tro att män skulle avskräckas från att ta emot aronska och melkisedekska prästadömet, men i nästa vers står det: ”Ve alla dem som inte kommer till detta prästadöme” (L&F 84:42; kursivering tillagd).
Om vi tar emot prästadömet och lever värdiga det, så får vi Herrens välsignelser. Men om vi bryter mot vårt förbund och vänder oss bort från prästadömet får vi inte Herrens välsignelser och blir inte ”Guds utvalda” (L&F 84:34).
Aronska prästadömet, som tas emot genom förbund, hjälper till att förbereda unga män att ta emot melkisedekska prästadömet, som är det större prästadömet och tas emot genom ed och förbund.
Nå ut till andra och tjäna
Prästadömet är ett enastående brödraskap – kanske det största brödraskapet på jorden. Relationen mellan våra prästadömsbröder bör vara bättre än någon annan relation förutom den inom våra enskilda familjer. Förutom ett brödraskap är prästadömet en tjänandeorganisation, där vi ger av oss själva för att hjälpa andra och förbättra saker och ting.
Från det att en ung man tar emot aronska prästadömet och ordineras till diakon eller lärare eller präst, tillhör han ett kvorum. Det kvorumbrödraskapet fortsätter när han tar emot melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. Prästadömets kvorum är viktiga.
En ung man som skulle verka som missionär talade nyligen under ett sakramentsmöte. I sitt tal förklarade han att han och fyra vänner hade börjat i diakonernas kvorum tillsammans. Han sa att vänskapen och stödet de gav varandra när de ställdes inför utmaningar och gick framåt inom aronska prästadömet, hjälpte dem att nå målet att verka som heltidsmissionär.
Jag tillhör ett kvorum. Det är ett mycket speciellt kvorum. Det består av män från alla slags yrkesområden. Men när vi verkar som ett kvorum är vi enade i ett syfte.
När kvorummedlemmarna gemensamt fattar ett beslut och agerar tillsammans under den Helige Andens inflytande, agerar de i enlighet med Herrens vilja. Om det inte råder fullständig enighet mellan medlemmarna i ett kvorum så ska man inte fortsätta. Tänk på hur det kan skydda dig genom livet.
Varje kvorumledare bör ha en lista över medlemmarna i sitt kvorum, och han bör vara medveten om dem som har problem med att bli klara över hur de ska leva. Om ett antal sådana unga män tillhör kvorumet, prioriterar han sin lista och ägnar sin uppmärksamhet åt dem som har störst behov av omsorg. Sedan börjar han och andra kvorummedlemmar besöka dem och gör dem till vänner och medbröder i kvorumet på ett sätt som för dem tillbaka till gemenskapen.
Ett prästadömskvorum har plikten och ansvaret att ”varna, förklara, förmana och undervisa samt inbjuda alla att komma till Kristus” (L&F 20:59). Tjänandet i ett prästadömskvorum är nödvändigt för vår utveckling här på jorden. Därför bör alla kvorummedlemmar se de här plikterna som en del av deras tjänandeansvar i vår himmelske Faders rike.
Vi vet alla att vi ställs inför utmaningar under vår jordiska prövotid. Om vi inte har några som stöttar oss när vi går genom livet så upptäcker vi att vi inte har någon bestämd plan, någon bestämd inriktning eller någon bestämd vägkarta som leder oss vidare. Ett väl fungerande kvorum hjälper oss att utforma en plan och en vägkarta som leder oss tillbaka till vår himmelske Faders närhet.
Var tacksam
Biskopar har prästadömets nycklar till att presidera över sin församling, bland annat de unga männen inom aronska prästadömet. Faktum är att biskopen är president över prästernas kvorum i sin församling. Han hjälper de unga männen att vara värdiga så att de kan ta emot och avancera inom aronska prästadömet och förbereda sig för melkisedekska prästadömet. Han hjälper dem förstå vilka plikter och välsignelser som prästadömsbärare får. Han hjälper dem lära sig att ära prästadömet genom att ge dem uppgifter som hjälper dem att tjäna och betjäna andra.
Nycklarna som tillhör aronska prästadömet påminner oss om att vi alltid bör vara tacksamma för det återställda prästadömet, med dess kraft, myndighet och ansvar: ”Det lägre eller det aronska prästadömets makt och myndighet är att inneha nycklarna till änglars betjäning och till att betjäna i yttre förrättningar, evangeliets bokstav, omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, i överensstämmelse med förbunden och buden” (L&F 107:20).
Jag uppmanar unga män att ära prästadömet de bär och att förbereda sig för att avancera inom varje ämbete i aronska prästadömet, medan de förbereder sig för den ytterligare välsignelsen att ta emot melkisedekska prästadömet och verka som heltidsmissionärer och så småningom vigas i Herrens heliga tempel.
Jag vittnar om att ingen dödlig man leder den här kyrkan. Det är Frälsarens kyrka, och han leder den genom prästadömet som han delegerar till män på jorden så att de kan verka i hans ställe och leda hans kyrka, samt utföra heliga förrättningar. Vi bör vara tacksamma över att Herren har återställt sin kyrka och sitt prästadöme till jorden.