Mitt budskap från vår himmelske Fader

Terumi Tuckett (med Jill Campbell), Japan

Som nygift och relativt ny medlem i kyrkan flyttade jag till England med min make. Jag hade lärt mig lite engelska i skolan, men min starka japanska brytning gjorde att min engelska var svår att förstå, och den brittiska brytningen var svår för mig att förstå.

Min make och jag var medlemmar i kyrkan men vi var inte helt omvända när vi gifte oss. Vi åkte alltid hem efter sakramentsmötet i stället för att vara med på de andra mötena. Vi ville inte ha några ämbeten i kyrkan.

För att hjälpa mig bli mer engagerad i kyrkans aktiviteter ringde en hjälpföreningsledare till mig en dag och frågade om jag ville berätta lite om mig själv under vår nästa hjälpföreningsaktivitet. Jag tackade ja till att delta, men på grund av min begränsade engelska hade jag inte förstått att jag skulle ta med mig några saker att visa upp.

När jag kom till mötet insåg jag genast vad som jag hade förväntats göra. Det stod tre bord där med duk och blommor på dem. Det fanns en skylt med texten: ”Lär känna systrarna.” På ett av borden fanns en lapp som det stod ”syster Tucker” på. Men jag hade inte tagit med mig något som jag kunde ställa på bordet. Jag försökte dölja tårarna som steg upp i ögonen.

Jag kände mig redan ledsen när jag var med på sakramentsmötena eftersom jag inte riktigt förstod vad som sades. Jag tänkte ofta: ”Varför är jag här?” Så när jag kom till det där hjälpföreningsmötet och insåg mitt misstag, kände jag att jag inte skulle komma till kyrkan mer. Jag önskade att jag kunde försvinna, men jag var tvungen att tala om för hjälpföreningsledaren att jag inte var förberedd.

”Ursäkta mig”, sade jag. ”Jag förstod inte, och jag har inte med mig något att sätta på mitt bord.”

Hon tittade mycket vänligt på mig och sade: ”Det gör inget – jag är bara glad att du är här.” Sedan gav hon mig en kram.

Jag kände mig tröstad och Anden talade om för mig att det hon hade sagt var ett budskap från min himmelske Fader – att han älskade mig och var glad att jag var där. Jag förstod inte engelska så bra, men Anden gjorde att jag kunde förstå hennes budskap.

Tack vare den känslan förändrades mina tankar omedelbart. Jag sade till mig själv: ”Om min himmelske Fader älskar mig så mycket och vill att jag ska komma till kyrkan så ska jag göra det, hur svårt det än är.”

Från den stunden var min make och jag med på alla kyrkans möten. Jag bestämde mig också för att lära mig engelska. Jag lärde mig gradvis att förstå och prata engelska bättre.

Jag är tacksam för systern som gav mig ett budskap från min himmelske Fader under den svåra tiden i mitt liv. Nu, femton år senare, verkar jag i ett hjälpföreningspresidentskap för ett engelsktalande distrikt i Japan och har fått utbildning genom kyrkan att bli tolk.