En eld som brinnerinom mig
Dagen då Eduardo lärde sig att läsa är också dagen då han fick ett vittnesbörd om Mormons bok och dess kraft.
”Min farfar brukade säga: ’Om vi vill bli något måste vi lära oss att läsa’”, säger Eduardo Contreras. ”Min farfar hade rätt.”
Men det tog lång tid innan Eduardo lärde sig att läsa. Som ett av fem barn till en änka i staden Córdoba i Argentina, slutade han skolan vid åtta års ålder och började arbeta för bidra till sin familjs försörjning.
”Vi var mycket fattiga”, erinrar han sig. För att få det att gå ihop putsade Eduardo skor, tillverkade tegelstenar, tog upp potatis, sålde tidningar och tog andra ströjobb tills han, som ung man, fann en heltidsanställning vid stadsdepartementet.
Allteftersom åren gick gifte sig Eduardo och bildade en egen familj. När de flesta av hans fem barn började ge sig av hemifrån kunde han fortfarande inte läsa och han hyste inte stora förhoppningar om att någonsin lära sig hur. Detta förändrades en dag då han jagade iväg ett flertal lokala pojkar som retade två sista dagars heliga missionärer framför hans hem. Han bjöd in missionärerna och det dröjde inte länge förrän han och hans hustru María tog diskussionerna.
”Det var svårt för mig att förstå någonting av det de sade eftersom de inte talade så mycket spanska”, erinrar sig Eduardo, ”men de visade mig en broschyr med bilder på Frälsaren och profeten Joseph Smith i den heliga lunden. Jag tyckte att bilderna de visade oss och det som de lärde oss var vackert.”
Snart ersattes missionärerna av andra, däribland en som talade spanska som modersmål. Eduardo och María, som hade förlorat en dotter som spädbarn några år tidigare rördes av kyrkans film Families Are Forever (”Familjen är evig”). Tillsammans med sin yngste son Osvaldo blev de snart döpta.
När Eduardo döpte sig 1987 fick han en önskan att stärka sitt vittnesbörd genom att läsa Mormons bok. ”Hur lär jag mig läsa?” frågade han sin hustru. María bad honom att titta på bokstäverna, föra samman dem i tankarna, pröva att forma orden och därefter försöka uttala dem högt. Med övning, lovade hon honom, skulle han slutligen kunna lära sig att läsa.
Eduardo, som då var 45 år, visste vilket ljud många av bokstäverna hade, men han hade inte försökt att läsa sedan han lämnade skolan nästan fyra decennier tidigare.
Jag kände en eld
Med en bön i sitt hjärta satte sig Eduardo ner en het sommardag på en skuggig plats på bakgården av sitt hem. ”Där”, säger han, ”beslutade jag mig för att försöka”.
María säger att hon aldrig hade kunnat föreställa sig vad som därefter hände. När hon arbetade i köket lyssnade hon från och till när Eduardo försökte uttala ljuden till bokstäver och ord. ”Plötsligt hörde jag honom tala snabbt”, säger hon. ”Jag lyssnade och insåg att han läste — flytande. Mindre än en halv timme hade gått och han läste!”
Eduardo var så försjunken i sitt försök att han inte insåg att han läste. Men när han läste, minns han, ”kände jag en eld brinna inom mig”. Skrämd och förvånad ropade Eduardo till sin hustru: ”Mami, vad är det som händer med mig?”
”Det är Herrens Ande”, svarade María. ”Du läser flytande!”
När hon erinrar sig den här upplevelsen säger María: ”Det är någonting som vi aldrig kan förneka.”
Eduardo tillägger: ”Dagen då jag lärde mig läsa är också dagen då jag fick ett vittnesbörd om Mormons bok och dess kraft.”
Eduardo började stiga upp klockan 4 på morgonen för att läsa Mormons bok innan han begav sig till arbetet. Därefter läser han Läran och förbunden, följt av Bibeln. Ett bibliotek pryder nu Contreras hem, där få böcker fanns före 1987.
Allteftersom Eduardos och Marías kunskap om evangeliet växte så växte också deras vittnesbörd. När deras son Osvaldo dog i samband med en trafikolycka 2001 bidrog deras vittnesbörd — tillsammans med kraftfulla andliga upplevelser under bön och i templet i Buenos Aires i Argentina, där de och Osvaldo beseglades — till att de kunde handskas med sin förlust.
”En del föräldrar skulle kanske ha blivit utom sig”, säger Eduardo, ”men vi kände ett lugn som sade: ’Er son har det bra.’ Naturligtvis grät vi. Han var en god son, och vi saknar honom. Men vi har beseglats i templet och vi vet var han är.”
Läs- och skrivkunnighetens ljus
Tack vare handledning från en medlem i hans församling lärde sig Eduardo också att skriva. ”Tidigare”, säger han, ”kunde jag inte ens skriva mitt namn”.
Med läs- och skrivkunnighetens ljus kom Eduardo till insikt om sanningen i sin farfars ord.
”Vi är här på jorden för att kunna gå framåt lite dag för dag”, säger han. Genom att lära sig läsa och skriva, tillägger han, visar han sina barn och barnbarn att det aldrig är för sent att lära, utvecklas och bli vad Gud vill att vi ska bli. ”Eftersom jag kan läsa kan jag lära mig något nytt varje dag”, säger han.
Idag kan broder Contreras läsa allt som han vill läsa, bland annat de tidningar som han en gång sålde som ett barn som inte kunde läsa eller skriva. Skrifterna förblir hans favoritböcker, särskilt Mormons bok. Han har läst den från pärm till pärm åtta gånger.
”För mig var Mormons bok dörren”, säger han, fortfarande tacksam över hur hans liv har förändrats av att kunna läsa och skriva. ”Mormons bok var allt för mig. Den är allt för mig. Jag känner Anden varje gång jag öppnar den för att läsa.”
För Eduardo Contreras, som syns på bilden ovan med sin hustru María var Mormons bok dörren till läs- och skrivkunnighet. ”Jag känner Anden varje gång jag öppnar den för att läsa”, säger han.
Foto Michael R. Morris