Vad är tolerans?
Från ett tal under generalkonferensen i april 1994.
Tolerans är en dygd som vi har stort behov av i denna turbulenta värld. Men vi måste inse att det är skillnad mellan tolerans och att tolerera. Din älskvärda tolerans gentemot en person ger inte honom eller henne licens att göra fel, inte heller förpliktigar din tolerans att du tolererar hans eller hennes försyndelser. Den skillnaden är grundläggande för att man ska förstå vad den här viktiga dygden handlar om.
Två stora bud
Våra främsta prioriteringar i livet är att älska Gud och att älska vår nästa.1 I vid bemärkelse omfattar detta vår ”nästa” i vår familj, i vårt samhälle, vår nation och vår värld. Lydnad mot det andra budet gör det lättare att lyda det första budet. ”När ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” (Mosiah 2:17).
Dopet överbryggar olikheter i bakgrund
På varje kontinent och på havets alla öar samlas de trofasta till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Skillnader i kulturell bakgrund, språk, kön och ansiktsform bleknar i betydelse när medlemmarna förlorar sig i att tjäna sin älskade Frälsare.
Det är endast kunskapen om Guds sanna faderskap som kan ge en fullkomlig uppskattning för människans sanna broderskap. Den kunskapen väcker en önskan att bygga broar av samarbete i stället för murar av segregation.
Intolerans sår stridighet medan tolerans tränger undan stridighet. Tolerans är nyckeln som öppnar dörren till ömsesidig förståelse och kärlek.
Riskerna med gränslös tolerans
Nu vill jag dock komma med ett viktigt varningens ord. Man kan felaktigt anta att om lite av något är bra så måste mycket av det vara bättre. Så är det inte! Överdoser av behövlig medicin kan vara giftiga. Gränslös barmhärtighet kan motarbeta rättvisan. Så kan också tolerans, utan gränser, leda till ryggradslös eftergivenhet.
Herren har dragit linjer för att fastställa godtagbara gränser för tolerans. Faran uppstår när dessa gudomliga gränser överskrids. Liksom föräldrar lär små barn att inte springa och leka på gatan, lärde Frälsaren oss att vi inte behöver tolerera ondska. ”Jesus kom in på tempelplatsen och … slog omkull borden för dem som växlade pengar” (Matt 21:12; se också Mark 11:15). Herren älskar syndaren, men har sagt att han inte kan ”se på synd med den minsta grad av överseende” (L&F 1:31).
Äkta kärlek till syndaren manar till modig konfrontation — inte eftergivenhet! Äkta kärlek stödjer inte ett självdestruktivt beteende.
Tolerans och ömsesidig respekt
Vår hängivenhet mot Frälsaren får oss att förakta synden men den får oss också att följa hans bud att älska vår nästa. Vi lever tillsammans på den här jorden som vi ska vårda, lägga under oss och dela med tacksamhet.2 Var och en av oss kan hjälpa till att göra livet i den här världen till en angenämare upplevelse.
Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum gjorde ett offentligt uttalande som jag citerar från:
”Det är moraliskt fel av en person eller grupp att förneka någon hans eller hennes obestridliga värdighet på grund av den tragiska och motbjudande teorin om att det finns överlägsna raser eller kulturer.
Vi uppmanar alla människor överallt att på nytt besluta sig för att anamma de tidlösa idealen tolerans och ömsesidig respekt. Vi tror uppriktigt att när vi visar varandra hänsyn och medkänsla upptäcker vi att vi alla kan leva tillsammans i fred trots stora olikheter.”3
Tillsammans kan vi vara intoleranta i fråga om överträdelse men toleranta mot vår nästa med olikheter som han eller hon håller heliga. Våra älskade bröder och systrar över hela världen är alla Guds barn. Han är vår Fader. Hans Son Jesus är Kristus. Hans kyrka har återställts till jorden i dess sista dagar för att välsigna alla Guds barn.
Frälsaren lärde oss att vi inte behöver tolerera ondska. ”Jesus kom in på tempelplatsen och … slog omkull borden för dem som växlade pengar.”
Jesus rensar templet, av Carl Heinrich Bloch, använd med tillstånd av Frederiksborgs Nationalhistoriska Museum i Hillerød, Danmark