Hemlärar- och besökslärarundervisning: Ett hjälparbete

Har du nyligen kallats som hem- eller besökslärare? Titta på de följande nio förslagen.

”Jag vet att vi är i slutet av månaden och jag är så ledsen att vi inte har haft möjlighet att ge dig besökslärarnas budskap”, sade syster Julie B. Becks besökslärare. Men samtidigt som hon uttalade orden var hon på väg ut från Hjälpföreningens generalpresidents hem med en korg kläder som hon skulle stryka och lämna tillbaka till syster Beck. ”Tror du att vi kan räkna det här som ett besök?” frågade hon syster Beck tveksamt.

När syster Beck återger den här händelsen får hon tårar i ögonen och frågar: ”Hur kunde min underbara vän och hängivna besökslärare någonsin känna att jag inte hade fått något besök eller någon omsorg? Det var inte första gången hon hade kommit förbi för att hjälpa till med något den månaden. Hur kunde hon missa att hon hela tiden tjänade och välsignade min familj? Hennes kärlek och omsorg om mig är ett stort exempel på besöksverksamhet. Naturligtvis kunde hon rapportera att jag hade fått besök!”

Som syster Becks upplevelse visar är inspirerad besöks- och hemverksamhet mer än ett formellt besök, och den tar aldrig slut. Hem- och besöksverksamheten handlar mer om att ta hand om människor än att genomföra en uppgift, och när besöken utförs på rätt sätt så representerar de omvårdnad, inte antal. Vi har i uppgift att vaka över och tjäna varandra så som Frälsaren gjorde. Här är några förslag som kan vara till hjälp:

• Håll reda på vem du besöker och vem din besökskamrat är. Prästadömets eller Hjälpföreningens ledare i din församling eller gren bör ge dig namn och kontaktinformation för varje familj eller enskild som du fått i uppgift att besöka. Presentera dig för din kamrat och för personerna du ska besöka och börja bygga en relation.

• Gör dina besök. Träffas hemma hos personen om möjligt. Om det inte går kan ni träffas nära personens arbetsplats, ta en promenad tillsammans eller träffas före eller efter söndagens möten. Undervisa och inspirera varandra — kanske genom att börja med budskapet från första presidentskapet eller besökslärarnas budskap. Bär ditt vittnesbörd. Berätta vad som händer i ditt liv. Utveckla ett kärleksfullt band genom att vara vänlig och omtänksam. Lyssna uppriktigt. Behåll förtroenden som andra ger dig. Fortsätt att vara en vän — tillit stärks ofta med tiden.

• Be med och för dem du undervisar. I slutet av besöket kan det vara lämpligt att fråga: ”Kan vi hålla en bön tillsammans?” Familjens överhuvud bör välja vem som ska be. Fortsätt att be för dem du besöker under dagarna och veckorna mellan besöken. Be din himmelske Fader om hjälp att veta hur du ska vaka över och älska dem.

• Var till hjälp. Var uppmärksam på och förutse behov. Om en syster du besöker till exempel snart ska ha ett prov i skolan kan du laga middag till henne någon gång under veckan så att hon har mer tid till att studera. Om brodern du besöker söker jobb kan du presentera honom för personer som kanske kan vara till hjälp.

• Ställ frågor som är till hjälp. Frågor kan leda till tillfällen att ge tröst, prata om relevanta evangelieprinciper och att tjäna på ett meningsfullt sätt. Du kan fråga: ”Vad är det som bekymrar dig?” ”Vad har du för frågor om evangeliet?” Eller så kan du vara mer detaljerad: ”Kan vi hjälpa dig med hushållsarbetet?” ”Vill du ha skjuts till affären eller till ett läkarbesök?” Frågor ger ofta bättre resultat än att bara säga: ”Ring oss om du behöver något.”

• Sök inspiration. Anden kan hjälpa dig veta hur du kan hjälpa dem som du har i uppgift att besöka. Du kan få maningar om vilka ämnen du ska ta upp eller hur du kan vara till hjälp. När du lär känna dem du besöker bättre kan du också bli manad att uppmuntra dem att ta emot ytterligare förrättningar och förbund eller att mer till fullo ta del av alla välsignelser som evangeliet erbjuder.

• Rapportera riktig information. Rapportera om den timliga och andliga välfärden hos dem du besöker, om hur du eventuellt har hjälpt dem, och om eventuella behov. Rapportera konfidentiell information direkt till hjälpförenings- eller kvorumpresidenten.

• Samordna med din kamrat. Dela med din kamrat upp ansvaret efter behov för att kunna kontakta och vaka över alla. Ni kanske måste turas om att besöka och hjälpa dem ni besöker och rapportera om deras välfärd.

• Kom ihåg. Håll reda på viktiga händelser för dem du undervisar, till exempel födelsedagar, men också dagliga händelser som kan vara viktiga för dem.

Din tro växer

President Henry B. Eyring

”Jag fick ett telefonsamtal från en orolig mor i en stat långt borta. Hon berättade att hennes ogifta dotter hade flyttat till en annan stad, långt hemifrån. Hon anade genom den bristfälliga kontakten hon hade med sin dotter att något var fel, fruktansvärt fel. Modern oroade sig för dotterns moraliska säkerhet. Hon vädjade till mig att hjälpa hennes dotter.

Så jag tog reda på vem dotterns hemlärare var. Jag ringde honom. Han var ung. Men han och hans kamrat hade båda vaknat mitt i natten, inte bara med oro för flickan utan också med inspiration om att hon var på väg att göra val som skulle medföra sorg och bedrövelse. Och enbart med denna inspiration från Anden åkte de för att besöka henne. Först ville hon inte berätta något om sin situation. De vädjade till henne att omvända sig och följa den väg som Herren hade berett åt henne och som hennes mor och far hade lärt henne att följa. Hon insåg medan hon lyssnade att det enda sättet som de kunde ha vetat allt de visste om hennes liv, var om det kom från Gud. En mors bön hade nått vår himmelske Fader och den Helige Anden hade sänts ner till hemlärarna med ett ärende …

Din tro växer när du tjänar Herren genom att visa omsorg om vår himmelske Faders barn som Herrens lärare i deras hem. Dina böner blir besvarade. Du lär dig för egen del att han lever, att han älskar oss och att han även sänder inspiration till dem som bara har början till tro på honom och en önskan att tjäna honom och hans kyrka.”

President Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, ”Andens gåvor för svåra tider” (KUV:s brasafton för unga vuxna, 10 sep. 2006), lds.org/broadcast.

Alla åldrar är den bästa

När jag fick i uppgift att besöka en äldre kvinna undrade jag om vi skulle ha något gemensamt på grund av åldersskillnaden. Men jag insåg snart att Herren visste att det passade särskilt bra att just min kamrat och jag besökte den här systern som behövde någon att prata med och som lyssnade på henne.

Jag insåg att jag kunde vara ett redskap i Herrens händer för att tjäna den här systern. Jag upptäckte också att jag hade mycket att lära av henne. När vi tillbringade tid tillsammans så blev båda glada.

Teboho Ndaba, Sydafrika

Morgondagens vänner

När jag åkte hemifrån för att studera i Frankrike fick besöksverksamheten en ny mening för mig. Systrarna jag fick i uppgift att besöka var inte bara några namn som jag vagt kunde koppla ett ansikte till, utan de blev nära vänner. Flera gånger manades jag av den Helige Anden vid särskilda tillfällen att be och ibland fasta för dem eller att ringa, trösta, lyssna, skriva till, gå hem till eller bara lägga armen runt dem. De här små gesterna var betydelsefulla för dem, men de var också betydelsefulla för mig.

Alla systrar var olika. Några var i min ålder, andra var äldre. Några var unga, gifta mödrar. Andra var ensamstående. Våra besök gjorde att vi kunde se bortom våra skillnader.

Jag flyttade nyligen till en ny ort. Jag gladdes storligen när jag fick i uppgift att besöka några systrar. Idag är de bara namn. I morgon är de vänner.

Nirina J-Randriamiharisoa, Madagaskar

Glädjen i att undervisa om evangeliet

Min hemlärarkamrat och jag besökte ett äldre par. Jag hade bara varit hemma från min mission i några veckor men hade redan börjat glömma hur det kändes att undervisa om evangeliet. Men det besöket och lektionen vi höll tände åter lågan. Jag kände Anden så starkt och allt jag kunde göra var att le och försöka hålla tillbaka tårarna.

Hemlärarverksamheten är viktig för unga vuxna för vi behöver alla, oavsett omständigheter, bli stärkta av Anden. Världen lockar oss, och ett av de bästa sätten att hålla oss borta från farliga stigar är att undervisa om det återställda evangeliet.

Ramon Kaspers, Nederländerna

Glädje i Herren

Jag får prövningar, och när saker och ting inte går som jag har tänkt är det lätt att klaga. Men mitt perspektiv ändrades när min kamrat och jag fick i uppgift att besöka en familj som inte hade varit i kyrkan på länge.

Under ett av våra besök insåg jag att familjens problem fick mina problem att verka som regndroppar i havet. Det kändes inte troligt att de skulle komma till kyrkan men min kamrat och jag fortsatte att arbeta med dem.

En söndagsmorgon före sakramentsmötet kände jag att jag skulle ställa mig vid dörren. Till min stora förvåning såg jag vår familj komma in i kapellet! Det finns inte ord att uttrycka hur glad jag blev. Mina egna problem uppslukades av glädjen i Herren (se Alma 31:38).

Rati Mogotsi, Sydafrika

Fotoillustrationer Robert Casey, Craig Dimond, John Luke och Jerry Garns

Fotoillustrationer Craig Dimond, Matthew Reier, Danny Soleta, Welden C. Andersen och Jerry Garns; fotografi av syster Allred, Busath Photography

• Välsignelser som besöksverksamheten ger