”Kärleken upphör aldrig”: Ett samtal om Hjälpföreningen

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum och hans hustru Patricia T. Holland berättar om insikter angående Hjälpföreningens roll.

”Jag kan inte tänka mig ett liv utan Hjälpföreningen”, säger Patricia T. Holland i en intervju med kyrkans tidningars journalister angående vikten av Hjälpföreningen. ”Det är därför att jag inte kan tänka mig att leva utan evangeliet, och Hjälpföreningen har varit en plats där jag personligen har lärt mig väldigt mycket om evangeliet.”

Syster Holland och hennes make äldste Jeffrey R. Holland erkänner båda evangeliets kraft i sitt liv. De uppskattar också Hjälpföreningens inverkan när det gäller att bygga ett starkt hem. ”Hjälpföreningen har alltid varit en styrka för kyrkan”, säger äldste Holland. ”Den har alltid tillhandahållit det som behövts i varje steg av kyrkans utveckling. Idag är dess insatser ännu viktigare med tanke på de svåra tider vi lever i. Hjälpföreningen är inte bara ett program. Den är evangeliet — evangeliet i verksamhet i våra anmärkningsvärda kvinnors liv. I svåra tider inser vi att den erbjuder medlemmarna, och i förlängningen hela kyrkan, precis den hjälp vi behöver just då.”

Här delger äldste och syster Holland sina tankar om Hjälpföreningen och styrkan som familjer, församlingar och grenar får del av när prästadömets och Hjälpföreningens ledare arbetar tillsammans.

Vilken roll har Hjälpföreningen när det gäller att stärka tron och familjen?

Syster Holland: Hjälpföreningen behövs nu mer än någonsin på grund av de utmaningar vi ställs inför i världen idag. Kyrkans kvinnor har större behov av att vara rättfärdiga, att leva nära Anden och att vara trofasta. Och kvinnor behöver också varandra för att uppehålla och stärka sin tro.

Äldste Holland: Det Hjälpföreningen gör är att undervisa om evangeliet på ett unikt, mäktigt sätt, med en kvinnas säregna röst. Hjälpföreningen är ett av de medel varigenom evangeliets lärdomar och värderingar blir en del av kvinnornas liv. Men tänk på att evangeliets principer inte är begränsade till kön. Kärlek, barmhärtighet och medlidande liksom styrka, ledarskap och beslutsamhet är alla dygder i evangeliet. Vi bör alla ta till oss så många av dessa dygder som vi kan, både män och kvinnor.

Var och en av oss som färdas längs evangeliets väg är en individ — en dotter eller en son till Gud. Som enskilda medlemmar måste vi vara absolut bergfasta. Ingen organisation är starkare än sina medlemmar, inget hem starkare än sin grund.

Syster Holland: När jag tänker på alla välsignelser vi som sista dagars heliga får i våra tempel, i våra församlingar och grenar, i våra äktenskap och i våra familjer, inser jag att de beror på hur väl prästadömet och Hjälpföreningen — männen och kvinnorna — arbetar tillsammans hemma och i kyrkan.

Äldste Holland: Kvinnor kommer hem från Hjälpföreningen varje vecka och berättar för männen i sitt liv vad de har lärt sig. Likaså har min hustru och mina döttrar välsignats under årens lopp av den prästadömsundervisning som jag och våra söner har tagit emot och delat med oss av.

Syster Holland: Jag tycker det borde sägas att med tanke på de utmaningar som kvinnan och familjen ställs inför så finns det ingen organisation i världen som blir till större hjälp i framtiden än Hjälpföreningen. Vi behöver få kyrkans kvinnor att förhärliga sina kallelser som ledare och som ”kaptener” för barnens välfärd, särskilt nu när vi ser familjer falla sönder. Vi måste marschera tillsammans, hand i hand, för att få arbetet gjort.

Hur har Hjälpföreningen välsignat dig och din familj?

Syster Holland: Hjälpföreningens inverkan på mig började redan innan jag föddes eftersom både min mor och mormor verkade i Hjälpföreningen. När jag var liten lärde jag mig av dem. Jag ville bli som dem. De berättade om min gammelmormor Elizabeth Schmutz Barlocker som verkade som hjälpföreningspresident i 40 år. Hon gav allt hon hade, inklusive sin mat och sina kläder, till sina systrar i evangeliet. Hon litade på att Gud skulle beskydda och välsigna henne i detta tjänande, och det gjorde han. Dessa tre kvinnors exempel och deras tjänande i Hjälpföreningen inspirerar mig än idag.

Äldste Holland: Jag har ju inte gått i Hjälpföreningen, men den formade mitt liv medan jag växte upp. Min mor verkade i vår församlings hjälpföreningspresidentskap under nästan hela min tonårstid. Det var något underbart för en ung man att se. Helt visst kommer dessa välsignelser från våra förfäder till oss och välsignar våra barn och barnbarn.

Men mitt vittnesbörd om Hjälpföreningen har också kommit genom min hustru. Jag är stolt över att vara gift med en före detta hjälpföreningspresident. Jag har välsignats på ett direkt sätt av hennes hängivenhet. Jag visste när jag gifte mig med Patricia Terry vilken slags kvinna hon var eftersom jag hade sett henne tjäna Herren. Hon hade stigit fram och axlat sina ansvarsuppgifter i riket. För mig var hon större än själva livet. Nu välsignas vårt äktenskap och våra barn av dessa värderingar och dygder. Har Hjälpföreningen välsignat mig? Absolut!

Hur kan prästadömets och biorganisationernas ledare arbeta tillsammans för att stärka en församling eller gren?

Syster Holland: Hjälpföreningen organiserades efter prästadömets mönster. Det visar på en vacker parallell mellan prästadömet och Hjälpföreningen och förstärker tanken att män och kvinnor stärker rättfärdigheten hos varandra. Männen behöver välsignas av kvinnorna och kvinnorna behöver välsignas av männen. Det får vi lära oss på ett mäktigt sätt i templet. Församlingar och grenar blir starkare ju mer prästadömets och biorganisationernas ledare arbetar tillsammans. Vi har sett kraften i församlingsrådsmötena på varje plats vi har bott på.

Männen och kvinnorna är alla en del av Kristi kropp, och vilket underbart medlemskap det är! Vi får lära oss i skrifterna att ”om ni inte är ett är ni inte mina” (L&F 38:27) och att ”ögat … inte [kan] säga till handen: ’Jag behöver dig inte’” (1 Kor 12:21).

Äldste Holland: På grund av dagens invecklade problem behöver församlingarnas och grenarnas ledare samarbeta. Biskopen är den ende som har prästadömsnycklarna att leda församlingen. Församlingens och grenens rådsmöten är den plats där den nödvändiga samordningen äger rum. Ju bättre rådet fungerar desto bättre fungerar kyrkan. Så är det i varje församling och gren.

Biskopen kan använda församlingens rådsmöten till att analysera församlingens behov tillsammans med andra församlingsledare. Finns det medlemmar som är i behov av timlig välfärdshjälp? Finns det någon ung man som snart är redo att gå ut som missionär? Förbereder sig par för att komma till templet? Vad kan vi som församlingsråd göra för att vara till hjälp?

Kom ihåg att en mors bekymmer inte kan särskiljas från barnens och makens behov. Genom besökslärarna ser hjälpföreningspresidenten både hela familjens behov och de enskilda medlemmarnas. Det är en mäktig resurs att ta till vara i församlingsråden.

Hur kan Hjälpföreningen hjälpa kyrkan möta 2000-talets utmaningar?

Äldste Holland: Den nuvarande ekonomiska nedgången världen över har omformat jorden ekonomiskt sett. Men undervisning om principerna för välfärd och en förutseende livsstil har alltid varit en del av Hjälpföreningen. Världen kan tycka att det är gammalmodigt att konservera frukt eller sy lapptäcken på 2000-talet. Men det finns just nu människor som är hungriga och fryser. För dem skulle lite konserverad frukt och ett varmt täcke komma som en gåva från himlen. Det blir aldrig omodernt att leva förutseende. Det här är ingen tillbakagång till 1800-talet utan den riktning vi behöver ta då vi kastar oss in i 2000-talet. Samma färdigheter och tankar som Hjälpföreningen alltid har stått för innehåller många av svaren på de problem vi möter över hela världen.

”Kärleken upphör aldrig” är ett budskap som hela den mänskliga familjen kan förena sig under. Det är inget program — det är evangeliets stridsrop (se 1 Kor 14:8–10). Evangeliet kommer aldrig att upphöra, så ”Kärleken upphör aldrig” är ett lämpligt motto för Hjälpföreningen (1 Kor 13:8). Det förstärker det faktum att kyrkans män och kvinnor arbetar mot samma mål. De strävar efter att bli Kristi lärjungar.

Och om vindarna blåser så blåser de. Om stormarna kommer så kommer de. Evangeliet är alltid svaret, oavsett frågan. Det segrar alltid. Vi är byggda på klippan, som är Jesus Kristus, och det är hans bergfasta evangelium som kan ta oss igenom de svåra tiderna.

Syster Holland: Jag tror att det i kvinnors hjärtan finns en önskan att hjälpa andra i nöd. Det har ingen betydelse om en kvinna är ung eller gammal, gift eller ensamstående. Hjälpföreningen utgör en ypperlig möjlighet för henne att tjäna för det finns alltid personer som behöver hjälp. Likaså behöver varje kvinna någon gång själv hjälp. ”Kärleken upphör aldrig” är verkligen en evig princip med ett mäktigt budskap som alla kan följa.

Äldste Holland: Kom ihåg att Hjälpföreningens tjänande inte begränsas till medlemmarna i kyrkan. Vi försöker alla ta hand om våra egna, men det fina systerskapet i Hjälpföreningen — särskilt med tanke på tjänande — har inga gränser. Det hjälper oss att engagera oss i grannfamiljen som inte delar vår tro, eller att delta i en aktivitet för att hjälpa en skola eller hålla våra grannskap och samhällen rena och säkra.

Vilken roll kommer Hjälpföreningen att ha i framtiden?

Syster Holland: Självklart kommer Hjälpföreningen att ha en betydande roll i framtiden. Ju mörkare världen blir desto klarare lyser evangeliets ljus. Hjälpföreningen har ett stort ansvar att undervisa våra systrar om evangeliets principer. Den viktigaste bland dessa lärdomar är att Gud, vår himmelske Fader, sände sin Enfödde Son, Jesus Kristus, till jorden. Hans försoning, uppståndelse och exempel lär oss att ha tro på honom, omvända oss, ingå förbund och älska varandra. Jesus Kristus är ljuset som aldrig upphör — det starka ljus som ska skingra mörkret.

Äldste Holland: I Matteus 7:16 står det: ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Också när våra barn var små kunde de till exempel se sin mors hängivenhet mot evangeliet och rollen en kvinna har i det. De följde ofta med henne när hon tjänade sina hjälpföreningssystrar. Ibland fick de be om att vår gamla bil skulle starta. De såg henne när hon pulsade genom snön i en gammal jacka för att hjälpa hjälpföreningssystrar i New England. De var små, men de har aldrig glömt det. De såg sin mors uppoffringar och trofasthet, och som en följd därav är vår dotter en sista dagars helig kvinna som är djupt engagerad i tjänande, och våra söner hyser stor respekt och beundran för våra svärdöttrars beslutsamhet och hängivenhet. Tack vare deras mors exempel är det tydligt att våra barn är medvetna om kvinnans ytterst viktiga och upphöjda plats i deras liv och i Guds rike.

På liknande sätt ser andra sista dagars heligas exempel på ”frukt” — den frukt som kommer när vi arbetar på att bli den levande Gudens lärjungar. Det är det ljuset som aldrig kan förmörkas. Hjälpföreningens framtid är ljus eftersom evangeliet är ljust. Guds rikes ljus kommer aldrig att slockna. Och allteftersom behoven ökar ljuder evangeliets stridsrop allt tydligare. De rättfärdiga prästadömsmännen och hjälpföreningskvinnorna i kyrkan är bland de första att frambära det budskapet och utföra detta tjänande.