Var ett föredöme

President Thomas S Monson

förste rådgivare i första presidentskapet

Ni kan bära vittnesbörd på många sätt — genom de ord ni talar, genom ert föredöme, genom ert sätt att leva.

Mina kära systrar, både ni som samlats här i det storslagna konferenscentret och ni som lyssnar via satellitsändning runtom i världen, jag ber att ni ska be för mig så att jag kan uppfylla det ansvar jag har att tala till er.

Vi har blivit uppbyggda och inspirerade av talen från Unga kvinnors presidentskap, av den vackra musiken som framförts och av själva mötets anda. Vi känner en ännu större uppskattning av profeten Joseph Smith, av hans liv och Jesu Kristi återställda evangelium.

Kyrkans första presidentskap älskar er och har förtroende för er och era ledare. Ni är föredömen i fråga om rättfärdighet i en värld som så förtvivlat behöver ert inflytande och er styrka.

Ert valspråk skulle mycket väl kunna vara det uppdrag som aposteln Paulus gav till sin älskade Timoteus: ”Var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.”¹

I dag gör frigjordheten, omoralen, pornografin och kamrattryckets makt att många kastas omkring på ett hav av synd och krossas mot de spetsiga rev som bortkastade möjligheter, förspillda välsignelser och krossade drömmar utgör.

Ni dyrbara unga kvinnor och ni mödrar, ledare och lärare i Unga kvinnor, får jag ge er en uppförandenorm som kan leda er tryggt genom jordelivet till vår himmelske Faders celestiala rike. Jag har delat upp den i fyra delar:

Du har ett arv, hedra det.
Du ställs inför frestelser, motstå dem.
Du har sanningen, lev efter den.
Du har ett vittnesbörd, bär det.

För det första: Du har ett arv, hedra det. Orden från Sinai genljuder i våra öron: ”Hedra din far och din mor.”²

Tänk så dina föräldrar älskar dig, hur de ber för dig. Hedra dem.

Hur hedrar du dina föräldrar? Jag tycker om William Shakespeares ord: ”De älskar inte som inte visar sin kärlek.”³ Det finns oräkneliga sätt att visa er mor och far sann kärlek. Du kan lyda dem och följa det de lär dig, för de kommer aldrig att leda dig vilse. Du kan behandla dem med respekt. De har uppoffrat så mycket för din skull och fortsätter att göra det.

Var ärlig mot din mor och far. Ett bevis på sådan ärlighet mot föräldrar är att kommunicera med dem. Tig inte ihjäl dem. Klockan tickar högre, visarna rör sig långsammare när natten är mörk, timmen sen och en dyrbar dotter ännu inte kommit hem. Om du blivit försenad, så ring hem: ”Mamma, pappa, allt är okej. Vi stannade bara för att äta något. Oroa er inte, jag mår bra. Jag kommer snart hem.”

När jag för några år sedan var på ett ungdomsmöte på kyrkogården i Clarkston i Utah där vi alla betraktade minnesstenen på Martin Harris grav, ett av de tre vittnena till Mormons bok, lade jag märke till en annan gravsten — en liten sten där ett namn och följande gripande ord inristats: ”Ett ljus i vårt hem har slocknat, en röst vi älskade har tystnat. En vrå i vårt hjärta förblir tom.”

Vänta inte tills ljuset har slocknat i ert hem, rösten du älskade har tystnat, vänta inte med att säga: ”Jag älskar dig, mamma, jag älskar dig, pappa.” Det är nu du behöver vara omtänksam och tacksam. Jag litar på att du är det. Du har ett arv, hedra det.

Nästa punkt i uppförandenormen: Du ställs inför frestelser, motstå dem.

Profeten Joseph Smith ställdes inför frestelser. Kan ni föreställa er åtlöjet, hånet och spydigheterna som han måste ha utsatts för när han sade att han hade sett en syn? Jag antar att det blev nästan för mycket för pojken. Han visste utan tvivel att det skulle var lättare att ta tillbaka berättelsen om synen och fortsätta leva ett normalt liv. Men han gav inte vika. Så här lyder hans ord: ”Jag hade förvisso sett ett ljus, och mitt i det ljuset såg jag två personer, och de talade förvisso till mig. Trots att man hatade och förföljde mig, emedan jag sade, att jag hade haft en syn, var det dock sant … Jag hade sett en syn. Jag visste det och jag visste, att Gud visste det och jag kunde icke förneka det.”⁴ Joseph Smith lärde oss att vara modiga genom sitt föredöme. Han ställdes inför frestelsen och motstod den.

Många av er är bekanta med pjäsen Camelot. Jag skulle vilja återge en av mina favoritrepliker från den. När problemen mellan kung Arthur, Lancelot och drottning Guinevere försvåras, varnar kung Arthur: ”Vi får inte låta våra lidelser krossa våra drömmar.” Denna vädjan lämnar jag med er i kväll. Låt inte era lidelser krossa era drömmar. Motstå frestelser.

Kom ihåg orden från Mormons bok: ”Ogudaktighet är aldrig lycksalighet.”⁵

Följande råd är väsentligt för er framgång och lycka: ”Var försiktiga i val av vänner.” Vi är benägna att bli som dem vi beundrar, och de är vanligtvis våra vänner. Vi bör umgås med dem som i likhet med oss inte gör upp planer grundade på kortvariga fördelar, ytliga mål eller kortsynta ambitioner, utan i stället sätter värde på det som betyder mest: Eviga mål.

Se till att ha ett evigt perspektiv. Se fram emot ett tempeläktenskap i framtiden. Det finns ingen plats så ljuv, ingen tid så helig som just denna särskilda dag när ni gifter er. Då, på den platsen, får du en glimt av celestial lycka. Var på din vakt, tillåt inte frestelsen att beröva dig denna välsignelse.

Se till att varje beslut du överväger klarar följande prov: Hur kommer det att påverka mig? För det med sig något gott för mig? Låt inte ditt uppträdande styras av ”Vad kommer andra att tycka?” utan i stället ”Vad kommer jag att tycka om mig själv?” Låt dig påverkas av den stilla rösten. Kom ihåg att en som hade myndighet lade sina händer på ditt huvud när du konfirmerades och sade: ”Mottag den Helige Anden.” Öppna ditt hjärta, ja, din själ, för ljudet från denna stilla röst som vittnar om sanningen. Som profeten Jesaja lovade: ”Dina öron [skall] höra detta ord ljuda … ’Här är vägen, gå på den.’”⁶

Frigjordhet genomsyrar vår tid. Runt omkring oss ser vi hur idolerna på filmduken, hjältarna på idrottsarenan — de som många unga människor önskar efterlikna — ignorerar Guds lagar och bortförklarar syndiga vanor utan att det tycks ha några negativa följder. Tro bara inte att det är så! Räkenskapens dag kommer — ja, bokslutets dag. Det blir midnatt för varje askunge. Det kallas domedagen, livets stora sluttentamen. Är du redo? Är du nöjd med det du uppnått?

Du kan få hjälp från många olika håll. Din patriarkaliska välsignelse är en sådan hjälp. En sådan välsignelse citerar ur din bok med eviga möjligheter. Läs din patriarkaliska välsignelse ofta. Studera den noggrant. Låt dig ledas av varningarna i den. Lev så att du förtjänar löftena i den.

Och om någon har snubblat på vägen så finns det en väg tillbaka. Den processen kallas omvändelse. Vår Frälsare dog för att ge dig och mig den välsignade gåvan. Även om vägen är svår, är löftet sant: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.”⁷ ”Och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”⁸ Du kommer att ställas inför frestelser, det är min bön att du motstår dem.

Nästa punkt i uppförandenormen: Du har sanningen, lev efter den.

Efter Joseph Smiths syn i den heliga lunden fick han inga fler uppenbarelser på tre år. Kan du föreställa dig hur det skulle kännas att ha sett Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus, om Kristus hade talat till dig och du sedan inte fick höra från dem igen på tre år? Skulle du börja tvivla? Skulle du undra varför eller börja ifrågasätta? Profeten Joseph Smith undrade inte, han ifrågasatte inte, han tvivlade inte på Herren. Han hade fått sanningen och han levde efter den.

Mina kära unga vänner, ni hölls tillbaka för att komma ner till jorden just i denna tid när Jesu Kristi evangelium finns återställt på jorden. I ett tal om evangeliet och om vittnesbörd sade president Gordon B Hinckley: ”Detta som vi kallar vittnesbörd är … lika verkligt och mäktigt som vilken kraft som helst på jorden … Det finns hos gamla och unga … Det för med sig förvissningen om att livet har en mening, att vissa saker är mycket mer betydelsefulla än andra, att vi är på en evig resa, att vi är ansvariga inför Gud.”⁹

Du har undervisats om evangeliets sanningar av föräldrar och lärare i kyrkan. Du kommer att fortsätta finna sanningar i skrifterna, i profeternas lärdomar och genom den inspiration du får när du knäböjer i bön och ber Gud om hjälp.

Kom ihåg: Tro och tvivel kan inte existera i sinnet samtidigt, det ena fördriver det andra. Kasta ut tvivlet. Bygg upp tron. Sträva alltid efter att ha ett barns tro som kan förflytta berg och föra himlen närmare hjärtat och hemmet.

När ditt vittnesbörd om evangeliet, om Frälsaren och om vår himmelske Fader är fast rotat kommer det att påverka allt du gör i livet. Det hjälper dig att bestämma hur du använder din tid och vem du väljer att umgås med. Det påverkar hur du behandlar din familj och dina relationer till andra. Det ger dig kärlek, frid och glädje i livet. Det bör hjälpa dig att besluta dig för att vara anständig i klädsel och tal. Under det gångna året har vi sett en drastisk förändring i det sätt en del av våra unga kvinnor klär sig. Klädstil och mode ändrar sig ständigt, men om klädstilen är oanständig är det viktigt att våra unga kvinnor undviker den. När du klär er anständigt visar du respekt för din himmelske Fader och dig själv. I vår tid, då klädmodet baseras på de för korta kläder som en del populära film- och musikstjärnor bär, är det kanske svårt att hitta passande kläder i affärerna. Men det är möjligt och det är viktigt. Aposteln Paulus lärde: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Guds tempel är heligt, och det templet är ni.”¹⁰ Du har sanningen, lev efter den.

Till sist, du har ett vittnesbörd, bär det. Underskatta aldrig det vidsträckta inflytande ditt vittnesbörd kan ha. Ni kan stärka varandra. Ni har förmågan att uppmärksamma de ouppmärksammade. När ni har ögon som ser, öron som hör och hjärtan som förstår och känner, kan ni sträcka ut en hjälpande hand och rädda andra i er ålder.

För att illustrera detta vill jag berätta om en upplevelse jag hade för flera år sedan när syster Monson hade lagts in på sjukhus efter att ha ramlat och slagit sig. Hon bad mig gå till livsmedelsbutiken och köpa några saker. Det var något jag aldrig gjort förr. Jag skulle bland annat köpa potatis. Jag hämtade genast en kundvagn och lade ett antal potatisar i den. Jag visste inte att man vanligtvis lade dem i en plastpåse först. När jag körde omkring med kundvagnen föll potatisarna ner på golvet — de rullade ut genom två små hål längst bak i kundvagnen. Ett plikttroget biträde kom springande och sade: ”Låt mig få hjälpa dig!” Jag försökte förklara för henne att det var något fel på min kundvagn. Det var då jag fick veta att alla kundvagnar har de där två hålen lägst bak och att de var avsedda för små barns ben.

Sedan tog biträdet min inköpslista och hjälpte mig hitta allt på den. Sedan sade hon: ”Du är biskop Monson, eller hur?”

Jag svarade att jag för många år sedan varit biskop. Hon fortsatte: ”På den tiden bodde jag på Gale Street i din församling och jag var inte medlem i kyrkan. Du såg till att flickor som var medlemmar kontaktade mig varje vecka och tog mig med till ungdomsaktiviteter. De var underbara unga kvinnor och deras vänskap och vänlighet rörde mitt hjärta. Jag vill att du ska veta att kontakterna du satte igång ledde till att jag blev döpt och konfirmerad som medlem i kyrkan. Vilken välsignelse det har varit för mig”, sade hon, ”och jag tackar dig för din vänlighet”.

Ni kan bära vittnesbörd på många sätt — genom de ord ni talar, genom ert föredöme, genom ert sätt att leva.

Må var och en av oss följa profeten Josephs stora föredöme. Han undervisade om sanningen, han levde efter sanningen, han delade med sig av sanningen. Du har ett vittnesbörd, bär det.

Mina kära systrar, må Gud välsigna er. Vi älskar er, vi ber för er. Kom ihåg att ni inte är ensamma. Herren har lovat er: ”Jag skall gå framför eder. Jag skall vara på eder högra sida och på eder vänstra, och min Ande skall vara i edra hjärtan och mina änglar runt omkring eder för att understödja eder.”¹¹

I morgon är det påsk. Må våra tankar denna påskafton gå till honom som sonade våra synder, som visade oss hur vi ska leva, hur vi ska be, och som själv var ett föredöme på hur vi kan göra detta. Född i ett stall, vaggad i en krubba, manar Guds Son oss att följa honom. ”Vad glädje för mig syndare, han lever, min Förlossare.”¹² Må hans Ande alltid vara med er, är min bön i hans heliga namn, ja, i Herren Jesu Kristi namn, amen.