2005
Alla dina barn skola bliva undervisade
Maj 2005


Alla dina barn skola bliva undervisade

Barnen behöver veta att om de har tro på Frälsaren och följer honom får de uppleva frid i den här oroliga världen.

Naturkatastrofer som nyligen inträffat runt om i världen har rört våra hjärtan. Tanken på de lidande barnen som blivit oskyldiga offer tynger oss särskilt. Vi har sett barn utan familj som kan försörja, skydda och älska dem. Vi önskar nå ut och hjälpa till på något sätt — på alla sätt vi kan för att lindra deras lidande och ge dem hopp igen. Vi är tacksamma för möjligheterna vi har att vara till hjälp. Vi känner oss uppmuntrade av att se så många arbeta för att hjälpa dessa barn.

Men vi behöver inte leta länge för att hitta barn som lever under svåra förhållanden på annat sätt. Oavsiktligt kanske vi förbiser barnen i vår egen krets. Uppmärksammar vi egentligen de farliga förhållanden som omger våra egna barn? För det mesta kan vi se om deras fysiska behov tillgodosetts, men hur är det med deras andliga behov? Känner de ljuset och friden i Jesu Kristi evangelium? Skrifterna lär: ”Alla dina barn skola bliva undervisade av Herren, och stor frid skola dina barn hava.”1

Barn behöver friden som kommer av att veta att de har en kärleksfull himmelsk Fader som sände sin Son, Jesus Kristus, för att ge världen ljus och hopp. Det är vår sak som vuxna att leda barnen till den friden och det ljuset.

Den andliga nöd som så många barn lider i dagens värld har skildrats i en målning av den danske konstnären Carl Bloch. Denna målning skildrar på ett så vackert sätt en berättelse i Johannes, kapitel 5. Kristus, helbrägdagöraren och hjälparen, är målningens centrum. Han lyfter på ett skynke som täcker en man som varit sjuk sedan födelsen. Mannen väntar på undret att bli botad i dammen Betesda, men han har ingen som kan hjälpa honom. Medan mannen väntar och hoppas på ett under, står Kristus bredvid honom med kraften att bota.

I målningen syns flera personer i bakgrunden men ingen av dem fäster blicken på Kristus. Herren är mitt ibland dem, men det är bara en man som ser honom. Alla andra är upptagna med sina dagliga göromål, helt omedvetna om Jesu stora makt och undret som snart ska äga rum i deras närhet. Ett litet barn och en kvinna, kanske dess mor, kan se Jesus, men liksom de andra är deras ögon fokuserade på annat. Trots att hon är alldeles i närheten av Frälsaren kan hon inte leda barnet till honom. Jag undrar om vi också skulle ha gått miste om denna möjlighet att komma till Kristus? Distraheras vi och avtrubbas vår andliga syn av livets upplevelser så att vi inte koncentrerar oss på det som betyder mest? Jag undrar om vi försummar tillfällen att lära känna Herren och känna hans kärlek? Försummar vi tillfällen att berätta för andra — särskilt barnen — om det som är viktigast av allt, Jesu Kristi evangelium? Vi har alla sett barn och ungdomar stående i folkmassorna förvirrade och med en önskan att få veta vad som är viktigast.

Jag kan nästan höra detta och andra barn ropa orden som så många av oss har sjungit: ”Lär mig att vandra i ljuset.” Kom ihåg orden:

Lär mig att vandra i Guds kärleks ljus.

Led mig i trygghet tillbaks till hans hus.

Lär mig att leva på Frälsarens sätt.

Lär mig, lär mig att själv välja rätt.2

Lär vi våra barn att förstå, känna och glädja sig över Jesu Kristi evangeliums skönhet, kraft och under? President Gordon B Hinckley har gett oss följande råd: ”Låt oss undervisa våra barn om honom som vi kallar Herren Jesus Kristus. Låt oss undervisa våra barn om evangeliets stora och frälsande principer.”3 Barnen behöver veta att om de har tro på Frälsaren och följer honom får de uppleva frid i den här oroliga världen.

Hur undervisar vi våra barn? Vi kan följa Frälsarens exempel. I Mormons bok läser vi om den uppståndne Frälsarens besök hos folket på det västra halvklotet. Medan han undervisade folket samlade han barnen omkring sig. Han knäföll och bad med barnen och för dem. Han välsignade barnen ett efter ett. Han kände glädje över att vara i deras närhet och öppnade himlarna så att barnen kunde få undervisning från ovan.

När ni har med barnen vid middagsbordet, när ni inkluderar dem i dagliga skriftstudier i familjen och på familjens hemafton, så följer ni Frälsarens exempel genom att ni älskar och undervisar dem. När ni gör detta, låt dem då veta att familjemedlemmarna tillsammans strävar efter att hålla buden och att vara värdiga att bli en evig familj. Det kan ske när vi är på tu man hand med något barn, att Anden manar oss att ställa just de rätta frågorna eller säga just de rätta orden för att hjälpa våra barn förstå och känna Herrens ljus. Om vi skapar möjligheterna så kommer Anden att vägleda oss.

Vi har underbara och duktiga barn i vår krets. Vi kan hjälpa dem få frid i det här livet och i nästa liv.

Barn behöver få uppleva Kristi ljus så att de kan välja ljuset och motstå mörkret. Mose upplevde ett under när han förvandlades och såg Gud med sina andliga ögon. När Mose hade fått undervisning av Gud och sett hans härlighet och verk, kom Satan till Mose med mörker och förvirring. Men eftersom Mose hade sett Guds ljus och härlighet, såg han skillnaden. Han motstod djärvt Satan och sade: ”Vem är du? Ty se, jag är en Guds son.”4

Barn behöver fyllas med evangeliets ljus så att de kan säga när frestelserna kommer: ”Jag vet vem jag är. Jag är ett Guds barn. Jag vet vad jag ska göra. Jag ska bli döpt, ta emot den Helige Anden och hålla buden.” Då kan barnen säga: ”Jag vet vem jag kan bli. Jag kan bli en rättfärdig ung kvinna” eller ”jag kan bli en rättfärdig ung man och få Guds prästadöme”. Barn som är fyllda med denna kunskap och detta ljus kan fatta beslutet att förkasta mörkret och vända sig till evangeliets ljus och frid.

Barn som bär på evangeliet djupt inne i hjärtat, känner igen Herrens hand i sitt liv. Barn vet mer än vi ibland anar och kan göra mer än vi ibland tror. Jag har upplevt att barn som har evangeliets ljus har tro. De tvivlar inte. Samantha, elva år, sade: ”Jag vet att evangeliet är sant, för jag känner det.” Treårige Benjamin sade: ”Jag vet att min himmelske Fader hör och besvarar mina böner för att han älskar mig.” Barn som har evangeliets ljus säger: ”Jag vet att den Helige Anden leder mig för jag känner mig så glad när jag väljer att följa dess maningar.”

Sam börjar förstå känslorna som kommer från den Helige Anden. När hans mamma frågade: ”Vem är den Helige Anden?” sade han: ”Det är en varm känsla inom mig.” Sam förstod också, när hans två veckor gamla lillebror blev sjuk, att det var den Helige Anden som manade honom att be om Herrens hjälp.

Kan ni känna friden som dessa barn har?

Det krävs mer än en önskan för att kunna undervisa barnen. Det kräver ihärdighet från vår sida. Jag nämnde tidigare sången: ”Lär mig att vandra i ljuset”, skriven av Clara McMaster. Syster McMaster berättade för mig att när hon verkade i Primärs generalkommitté, fick hon uppdraget att skriva en sång om att undervisa barnen. Hon tyckte att det var ett särskilt svårt uppdrag och bad till Herren för att få veta hur hon skulle påbörja och avsluta det.

Efter mycket arbete lämnade hon in sången men fick veta att den ändå inte var riktigt bra. Hon fick inte veta vad hon skulle ändra, bara att hon skulle fortsätta arbeta på den tills det blev rätt. Hon kände sig andligen utmattad och visste inte hur hon skulle göra. Hon bad åter om vägledning från Herren, gjorde några ändringar och lämnade in sången för andra gången. Detta hände tre gånger och till sist fick hon veta att den var perfekt och att hon inte skulle ändra någonting.

Fastän syster McMaster ville ge upp många gånger, arbetade hon flitigt på det hon blivit ombedd att göra och som hon hoppades skulle bli till välsignelse för barnen. Hennes inspirerade sång har sjungits av vuxna och barn i många länder och på många språk. Denna sång representerar mitt hjärtas önskan — att alla barn ska få lära sig att vandra i Jesu Kristi evangeliums ljus. Denna sång inleds med ett barns vädjan: ”Lär mig att vandra i ljuset” och avslutas med en förpliktelse: ”Glada, glada [i ljuset vi går]”.5

Det kräver tid och ansträngning att undervisa barn, men vi får inte bli distraherade eller ge upp. Våra barn har så stort behov av löftets uppfyllelse: ”och stor frid skola dina barn hava”6. Låt aldrig något barn undra över om vår himmelske Fader och Jesus Kristus älskar honom eller henne. Låt alla barn veta vilka de är, vad de ska göra och vilka de kan bli.

Jag är tacksam för alla som arbetar med barnen, som älskar dem och lär dem att oavsett jordiska förhållanden kan de känna frid i evangeliets ljus och få ta emot Herrens löften.

Jag vill nu särskilt tala till barnen hela världen över. Jag har träffat några av er här och några av er på platser som Afrika, Filippinerna, Korea och helt nyligen i Ukraina och Ryssland. Jag har besökt er i Primär och även på barnsjukhus. Jag hoppas ni vet hur mycket er familj, era primärlärare och viktigast av allt, er himmelske Fader och Jesus Kristus älskar er.

Nöj er aldrig med mindre än de privilegier och välsignelser som Gud vill ge er. De normer ni följer i kläd sel, språk och uppträdande är yttre tecken på er inre förpliktelse att följa er himmelske Faders plan för er.

Ert inflytande på mig är större än ni anar. Tack för den glädje och det hopp som ni ger mig och era primärledare och särskilt era föräldrar. Kom ihåg att uttrycka er tacksamhet för dem som älskar och undervisar er. Jag vet och jag vill att ni ska veta att ni är Guds barn, att er himmelske Fader älskar er och att ni kan be till honom när som helst och var som helst. Försök alltid minnas och följa Jesus Kristus. Då får ni ljus och frid i era liv nu och hopp om evigheten. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. 3 Nephi 22:13.

  2. ”Lär mig att vandra i ljuset”, Barnens sångbok, s 70.

  3. ”Messages of Inspiration from President Hinckley”, Church News, 4 sep 1999, s 2.

  4. Moses 1:13.

  5. Barnens sångbok, s 70.

  6. 3 Nephi 22:13.