1 Och det hände sig att när Coriantumr hade blivit återställd från sina sår började han minnas de ^aord som Ether hade talat till honom.

2 Han fann att nästan två miljoner av hans folk redan hade fallit för svärd, och hans hjärta började fyllas av sorg. Ja, två miljoner mäktiga män hade dräpts och likaså deras hustrur och deras barn.

3 Han började ångra det onda som han hade gjort. Han började minnas de ord som hade talats genom alla profeternas mun, och han såg att de dittills hade uppfyllts helt och hållet. Och hans själ sörjde och ville inte låta trösta sig.

4 Och det hände sig att han skrev ett brev till Shiz och bad honom att skona folket och sa att han var villig att avstå från riket för att rädda människornas liv.

5 Och det hände sig att när Shiz hade fått hans brev skrev han i ett brev till Coriantumr att om denne ville överlämna sig, så att han kunde dräpa honom med hans eget svärd, skulle han skona människornas liv.

6 Och det hände sig att folket inte omvände sig från sin ondska. Och Coriantumrs folk hetsades till vrede mot Shiz’ folk, och Shiz’ folk hetsades till vrede mot Coriantumrs folk. Därför gav sig Shiz’ folk i strid med Coriantumrs folk.

7 Och när Coriantumr såg att han var nära att falla flydde han åter för Shiz’ folk.

8 Och det hände sig att han kom till Ripliancums vatten, vilket i översättning betyder stora eller som överträffar alla. Och när de kom till dessa vatten slog de upp sina tält. Och även Shiz slog upp sina tält i närheten av dem, och därför kom de nästa dag för att strida.

9 Och det hände sig att de utkämpade en mycket häftig strid under vilken Coriantumr åter blev sårad och svimmade av blodförlusten.

10 Och det hände sig att Coriantumrs härar ansatte Shiz’ härar så att de besegrade dem och fick dem att fly för dem. Och de flydde söderut och slog upp sina tält på en plats som hette Ogath.

11 Och det hände sig att Coriantumrs här slog upp sina tält vid kullen Ramah, och det var samma kulle där min far, Mormon, åt Herren ^agömde uppteckningarna, som var heliga.

12 Och det hände sig att de samlade ihop allt folket i hela landet som inte hade blivit dräpta, utom Ether.

13 Och det hände sig att Ether såg allt vad folket gjorde. Och han såg att de som var för Coriantumr samlades i Coriantumrs här och att de som var för Shiz samlades i Shiz’ här.

14 Och under fyra års tid samlade de ihop folket så att de kunde nå alla som bodde i landet, och så att de kunde få all den förstärkning som det var möjligt för dem att få.

15 Och det hände sig att när de alla med sina hustrur och sina barn hade samlats till den här som var och en valt – både män, kvinnor och barn var utrustade med krigsvapen och hade sköldar och ^abröstplåtar och huvudplåtar och var klädda redo till krig – tågade de mot varandra till strid, och de stred hela dagen och segrade inte.

16 Och det hände sig att när det blev kväll var de trötta och drog sig tillbaka till sina läger. Och sedan de hade dragit sig tillbaka till sina läger började de jämra sig och klaga över förlusten av dem av deras folk som hade dräpts. Och så högt ljöd deras rop, deras jämmer och klagan att de skar genom luften.

17 Och det hände sig att de nästa dag åter gick till strid, och stor och förfärlig blev den dagen. Dock segrade ingen av dem, och när kvällen kom skar deras rop och deras jämmer och deras sorg åter genom luften över förlusten av dem av deras folk som hade dräpts.

18 Och det hände sig att Coriantumr åter skrev ett brev till Shiz i vilket han uttryckte sin önskan att denne inte på nytt skulle ta upp striden, utan att han skulle ta emot riket och skona folkets liv.

19 Men se, Herrens Ande hade upphört att sträva med dem, och ^aSatan hade fullständig makt över folkets hjärtan. För de var överlämnade åt sina hjärtans hårdhet och sina sinnens blindhet så att de skulle kunna förgöra varandra, varför de åter gick ut till strid.

20 Och det hände sig att de stred hela den dagen, och när kvällen kom sov de på sina svärd.

21 Och nästa dag stred de ända till dess kvällen kom.

22 Och när kvällen kom var de ^aberusade av vrede, alldeles som en människa som är berusad av vin, och de sov åter på sina svärd.

23 Och nästa dag stred de återigen, och när kvällen kom hade alla fallit för svärd utom femtio och två av Coriantumrs folk och sextio och nio av Shiz folk.

24 Och det hände sig att de sov på sina svärd den natten, och nästa dag stred de åter och kämpade av alla krafter med sina svärd och med sina sköldar hela den dagen.

25 Och när kvällen kom fanns det trettio och två av Shiz folk och tjugo och sju av Coriantumrs folk.

26 Och det hände sig att de åt och sov och beredde sig att dö nästa dag. Och de var stora och mäktiga män vad mänsklig styrka beträffar.

27 Och det hände sig att de stred i tre timmars tid, och de svimmade av blodförlust.

28 Och det hände sig att när Coriantumrs män hade fått krafter nog så att de kunde gå, stod de i begrepp att fly för sina liv. Men se, Shiz stod upp och likaså hans män, och han svor i sin vrede att han skulle dräpa Coriantumr eller också förgås med svärd.

29 Därför förföljde han dem, och nästa dag hann han upp dem, och de stred åter med svärd. Och det hände sig att när ^aalla hade fallit för svärd, utom Coriantumr och Shiz, se, då hade Shiz svimmat av blodförlusten.

30 Och det hände sig att när Coriantumr hade lutat sig mot sitt svärd, och vilat sig en stund, högg han huvudet av Shiz.

31 Och det hände sig att sedan han hade huggit huvudet av Shiz, reste sig Shiz på sina händer och föll. Och sedan han kippat efter andan dog han.

32 Och det hände sig att ^aCoriantumr föll till marken och blev som livlös.

33 Och Herren talade till Ether och sa till honom: ”Kom fram!” Och han kom fram och såg att alla Herrens ord hade uppfyllts. Och han avslutade sin ^auppteckning (och jag har inte skrivit en hundradel) och han gömde den på ett sådant sätt att Limhis folk hittade den.

34 Och de sista ord som skrivits av ^aEther är dessa: ”Vare sig Herren vill att jag ska förvandlas eller att jag ska underkasta mig Herrens vilja i köttet betyder ingenting, om så är att jag blir frälst i Guds rike. Amen.”