2023
Sju sätt att bli en mer enad och välkomnande gemenskap av heliga
Februari 2023


Endast digitalt

Sju förslag för att bli en mer enad och välkomnande gemenskap av heliga

Detta att stärka våra församlingar börjar med oss själva.

Bild
en man håller upp en dörr för en familj

Bilden är arrangerad.

I en kyrka vars medlemmar finns överallt i världen förenas vår gemenskap av sista dagars heliga av vårt vittnesbörd om vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus. Tillsammans strävar vi efter att bli mer som vår Frälsare, i vår hyllning av sanningen att ”om ni inte är ett är ni inte mina” (Läran och förbunden 38:27).

I 4 Nephi läser vi om ett Kristuscentrerat samhälles uppgång och fall. De hade inga stridigheter bland sig, de hade ”allting gemensamt” (4 Nephi 1:3), de tog hand om sina fattiga och motiverades av ”Guds kärlek” (4 Nephi 1:15) i sina hjärtan. De hade blivit ett (se 4 Nephi 1:17). Men med tiden övergav de dessa värderingar och vände sig inåt och förlorade det enade samhälle de en gång haft.

Hur kan vi bli ett mer Kristuscentrerat samhälle som de en gång hade? Här följer sju förslag som kan hjälpa oss bli mer eniga som barn till Gud.

1. Presentera dig för dem du inte känner

Som den gode herden känner vår Frälsare oss personligen och ”kallar på sina får och nämner dem vid namn” (Johannes 10:3). Vi kan följa hans exempel genom att försöka lära känna och förstå varandra. Vi kan också hjälpa andra att känna sig uppskattade. Hur stor din stav än är eller hur liten din gren än är, finns det alltid någon du kan lära känna bättre.

Genom att presentera dig visar du att du bryr dig om dina bröder och systrar, vare sig du pratar med någon som kommer till kyrkan för första gången eller konverserar med någon som är medlem sedan länge men som du inte brukar prata med. Du visar då tacksamhet för det som äldste Randy D. Funk, när han var medlem i de sjuttios kvorum, kallade ”deras villighet att komma in i fållan och stanna kvar i fållan”.1 Kom i framtida samtal ihåg Frälsarens exempel på hur kraftfullt och omtänksamt det kan vara att kalla någon vid namn.

2. Fokusera på vårt gemensamma verk – frälsningens och upphöjelsens verk

Aposteln Paulus skrev till de heliga i Korint och vädjade till dem att ”inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening” (1 Korintierbrevet 1:10). Ett sätt att vara eniga är att arbeta tillsammans på gemensamma ansträngningar att gå framåt och stanna kvar på förbundsstigen, oavsett var vi var och en just nu befinner oss på vår resa. Uppmaningarna att leva, visa omsorg, inbjuda och förena oss i frälsningens och upphöjelsens verk2 innebär enade möjligheter för oss som håller förbunden.

Vi kan fokusera på de här fyra gudagivna ansvaren för att tillgodose behoven i vår lokala enhet och i våra närområden. Som gren, församling, stav eller mission kan medlemmar och ledare rådgöra tillsammans för att bättre förstå hur de kan tjäna varandra i en gemensam sak. Att arbeta sida vid sida i detta gemensamma verk kan förena oss på alldeles särskilda sätt.

3. Undvik att starta eller sprida rykten

Rykten, eller sårande skvaller, vare sig sanna eller ej, kan skapa negativa uppfattningar om andra och slita itu våra band. Tro inte på skadliga rykten, eftersom det skapar sprickor i grunden för våra gemenskaper i kyrkan. Även om ett rykte är sant bör du inte sprida eller starta det. Ingen är fullkomlig, och ingen är undantagen från behovet av Guds hjälp, så var inte den förste att kasta sten (se Johannes 8:7).

Om en församlings- eller grensmedlem behöver tillrättavisas ska ledare rådgöra tillsammans med honom eller henne i enskildhet. Kristus befallde: ”Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan” (Matteus 18:15).

4. Tjäna med ett leende

Äldste Adrián Ochoa i de sjuttios kvorum har sagt att Herren ”vill att du ska vara en del av hans stora verk. Aldrig kommer lycksalighetsplanen att bli mer verklig för dig än när du hjälper andra att leva efter den”.3 Våra uppdrag i stödverksamheten är ett sätt för oss att göra detta med glädje.

Vare sig vi tjänar ofta eller behöver ta reda på vad vårt stöduppdrag är, kan vi alltid söka Anden för att få veta vad Gud vill att vi ska göra för att tjäna andra i hans namn. I vår strävan att följa Frälsarens exempel på att betjäna den enskilde kan vi uppleva glädjen och godheten i Jesu Kristi evangelium i det att vi skapar en välkomnande gemenskap.

5. Sträva efter att bättre förstå varandra

Vi har alla olika personligheter och karaktärsdrag. Och vi behövs alla i Kristi kropp (se 1 Korintierbrevet 12:12–31). Vi kan försöka förstå och värdesätta varje människa mer. När vi strävar efter att lära känna varandra bättre upptäcker vi kanske att vi bättre kan tillgodose varandras behov.

En sak som kan skilja oss åt är till exempel att vissa är introverta och andra extroverta. En del människor, som ofta omnämns som ”extroverta”, känner sig helt bekväma i stora gruppsammanhang eller med uppgifter som kräver att de interagerar med människor de inte känner. Andra, de ”introverta”, föredrar ofta situationer där de får umgås med mindre grupper av människor som de lättare får kontakt med. Båda har egenskaper som är viktiga i Herrens verk. Kyrkan ger oss många möjligheter som ibland är mer naturliga för extroverta, som att tala i kyrkan, utföra missionsarbete eller gå på aktiviteter med andra som de inte känner så väl. I vår strävan att stärka vår gemenskap kan vi vara uppmärksamma på de introvertas behov och vidta åtgärder för att hjälpa dem att mer bekvämt delta i frälsningens och upphöjelsens verk på sätt som låter deras styrkor och introverta egenskaper komma till sin rätt.

Andra sätt att försöka bättre förstå och stötta varandra är att vara lyhörd för familjesituationer, ekonomi, hälsobehov, intressen och var varje person befinner sig på förbundsstigen. När vi förbereder oss för alla slags aktiviteter, lektioner, möten och sociala aktiviteter kan vi tänka på hur vi kan hjälpa alla att känna sig inkluderade och se hur de behövs i Herrens verk. Detta gäller också när man försöker nå medlemmar med olika intressen och bakgrunder.

6. Förlåt och sök förlåtelse

Nya testamentet nämner många mirakulösa helanden och gudomliga kallelser till lärjungeskap. Det är ett tidlöst vittne om vår förmåga att förändras. En välkomnande och Kristuscentrerad församling är inte fullständig utan läran om förlåtelse. Det är viktigt att vi alla, när vi felat mot andra och när de har felat mot oss, kan förlikas genom vår Återlösare (se 2 Korintierbrevet 5:18).

President Russell M. Nelson har uppmanat oss att ”utöva den ödmjukhet, det mod och den styrka som krävs för att både förlåta och att söka förlåtelse”.4 Det är kanske inte lätt att förlåta andra, men det kan utöka vår förmåga att känna och visa kärlek. Det känns kanske inte bekvämt att söka förlåtelse från andra, men det kan stärka vår förmåga att omvända oss.

Att visa medkänsla med andras tillkortakommanden och misstag vidgar räckvidden för Guds kärlek genom oss. Förlåtelse för vår grupp av sista dagars heliga närmare Kristus och gör att vi mer fullständigt kan ha våra ”hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra” (Mosiah 18:21).

7. Skapa en gemenskap av religionsfrihet bland alla religioner och trosuppfattningar

Skapandet av en mer enad och välkomnande religiös gemenskap sträcker sig bortom gränserna för vår egen religion. I det att kyrkans medlemmar erbjuder världsomfattande tjänande från Argentina till Zimbabwe kan vi älska alla, oavsett deras religiösa tro.

Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Som kyrka förenar vi oss med andra religioner och skyddar människor av alla trosuppfattningar och åsikter och deras rätt att uttrycka sin övertygelse. Det betyder inte att vi godkänner deras trossatser, och inte heller de våra, men vi har mer gemensamt än vi har med dem som vill tysta oss.”5

Prata med andra om varför de älskar sina trosuppfattningar och berätta för dem varför du älskar det du tror på. Se vad ni kan göra tillsammans för att stärka samhället. Genom vänskap med dem som inte tillhör vår tro skapas en oförstörbar enighet som gläder Gud, för ”alla är [vi] ett i Kristus Jesus” (Galaterbrevet 3:28).