Små och stora svenska mirakel
Min man Bo Christer studerade till läkare och jag, Nancy, var hemmamamma med vårt första barn. Vi hade det alltid knapert och särskilt vid ett tillfälle hade vi, trots att det var två veckor kvar till löning, inga kontanter och nästan tomt i köksskåpen. Vi funderade på hur vi skulle få fram pengar till mat.
Vi hade betalat vårt tionde, men vårt fasteoffer låg i ett kuvert som vi skulle ge till biskopen. Tanken kom att vi ju kunde använda pengarna i kuvertet till mat och betala vårt fasteoffer senare. Men när vi bad om det blev vi påminda om Herrens löfte i Malaki 3:8–12 där han lovar att ”öppna himlens fönster” och ”ösa ut välsignelse över [oss] i rikt mått” om vi lämnar vårt tionde och offergåvor. Vi kom överens om att pröva Herrens löfte och gick över med kuvertet till biskop Nils Lundgren.
Dagen efter att vi betalat vårt fasteoffer kom Bo Christers föräldrar på besök helt oväntat. På kvällen, efter att de gått, låg ett kuvert under Bo Christers kudde med en 50-kronorssedel i. (Det var mycket pengar på den tiden.) Vi var så tacksamma! Vi hade inte avslöjat för dem hur det stod till med vår ekonomiska situation.
Någon dag senare kommer min syster Sylvia Eriksson hem till oss och överlämnar massor av kött som hon kommit över billigt. ”Åh tack, vad snäll du är!” sa jag förstås.
Ytterligare någon dag senare kommer Rudolf Hanke förbi, en medlem i församlingen som inte var vår hemlärare. När jag öppnar dörren står han där med en stor kartong spagettikrokar. Han säger att när han var i affären och handlade till sin familj kände han sig manad att köpa en kartong till oss. Då började jag gråta. Jag förstod då sambandet med vårt fasteoffer och berättade för Bo Christer när han kom hem. Vår familjebön den kvällen var full av tacksamhet.
Detta var inte allt. På fredagen kom en avi från posten om ett paket till oss. Jag hämtade ut paketet och när Bo Christer kom hem på kvällen öppnade vi det tillsammans. Det var ett avlångt paket från en syster Vehkalahti i samma församling som Bo Christer tillhört innan vi gifte oss. Vi tänkte att det var en försenad bröllopspresent. När vi öppnade paketet innehöll det en lång limpa och när vi skar i den låg det långa korvar inuti. Vi tittade på varandra och både grät och skrattade om vartannat av tacksamhet. Under samma vecka hade vi fått uppleva fyra mirakel!
Nu rådde inga tvivel om vad Herren försökte säga till oss. Om vi betalar vårt tionde och fasteoffer kommer vi alltid att ha det vi behöver. Herren kan ju till och med sända ner manna från himlen om det skulle behövas. Dessa fyra mirakel var långt mer värda än det offer vi gav till Herren i kuvertet. Sedan dess har vi alltid gett Herren hans del först varje månad, och vi har blivit rikt välsignade.