Att vara eller att ha varit – det är frågan

Äldste Joni L. Koch

i de sjuttios kvorum

Äldste Joni L. Koch

Det förväntas att vi dömer. Vi måste döma. Men vi får inte använda klichéer eller stämplar.

variety of different people

Illustrationer David Green

För flera år sedan besökte min fru och jag Kronborgs slott i Helsingør, Danmark. Det här slottet blev berömt genom William Shakespeares pjäs Hamlet. När vi vandrade genom slottets salar flödade scener och dialoger från pjäsen i våra sinnen, särskilt Hamlets berömda ord: ”Att vara eller inte vara, det är frågan.”

Men sedan tänkte jag på en mycket mer relevant fråga som vi kan ställa oss själva: ”Att vara eller att ha varit, det är frågan.”

Ge rum för förbättring

Tråkigt nog använder vi ofta etiketter när vi pratar om andra. Vi kan till exempel säga sådant som

• ”Äldste Brown är en lat missionär.” I stället borde vi säga: ”Äldste Brown har inte arbetat så flitigt på sista tiden, men jag tror att han kan bättra sig.”

• ”Mary är ingen religiös person.” I stället kan vi säga: ”Mary har inte varit intresserad av religion, men hon kanske känner Anden om jag bär mitt vittnesbörd för henne.”

När vi säger att någon är något kan det sluta med att vi stämplar eller gör honom eller henne till en stereotyp, att vi dömer utan att ge rum för möjligheten till förändring och förbättring. Men när vi säger har varit antyder vi att vi tror att tillväxt och utveckling är möjliga.

Är det fel att döma?

De flesta bibelöversättningar ger följande version av en av Frälsarens lärdomar: ”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt. 7:1). Men Joseph Smiths översättning ger följande förtydligande: ”Döm inte orättfärdigt, … utan döm rättfärdiga domar” (i Matt. 7:1; kursivering tillagd).

Det är definitivt acceptabelt, ja förväntat, att vi bedömer, utvärderar och urskiljer situationer och fattar beslut. Och det är särskilt viktigt att vi dömer rättfärdigt i vårt umgänge med andra.

Vi bör till exempel noga utvärdera vem vi ska gifta oss med, använda urskillning för att förstå någons avsikter, eller bedöma vår förmåga att fullfölja ett arbetsrelaterat uppdrag.

Vi bör alltid bedöma andras handlingar eller egenskaper efter Herrens normer, enligt de heliga skrifterna och profeternas ord. Framför allt bör vi se till att vi inte ger några ovänliga definitioner, snabbt fastställer någon stereotyp eller ger en orättvis etikett i våra bedömningar av andra.

Förmåga till förändring

Vi dömer orättfärdigt när vi framställer någon felaktigt, speciellt om vi därigenom antyder att han eller hon inte kan förändra sig. I allt vårt samröre med andra bör vi tänka på att var och en av oss har förmågan att förbättra sig tack vare Herrens försoningsoffer. Tänk på Frälsarens exempel nedan.

• Han uppmanade kvinnan som gripits för äktenskapsbrott att ”gå, och synda nu inte mer” (Joh. 8:11).

• Han sa till en av männen som korsfästes bredvid honom: ”I dag ska du vara med mig i paradiset” (Luk. 23:43).

• Som uppstånden person fortsatte han att se Petrus potential och ge honom råd, fastän Petrus hade förnekat honom tre gånger (se Matt. 26:34 och Joh. 21:15–17).

• Han uppmanade Saulus som hade förföljt de heliga att omvända sig. Saulus, som blev Paulus, lydde och blev rättfärdig. (Se Apg. 9:3–6.)

Herren Jesus Kristus är en förespråkare för andra chanser – och tredje och fjärde chanser likaså. Han lärde oss att förlåta ”sjuttio gånger sju” gånger (Matt. 18:22). Han är den ende som har levt ett fullkomligt liv på den här jorden, men tack vare hans liv, hans lärdomar, hans offer och hans uppståndelse, och genom hans evangeliums förrättningar, kan också vi bli fullkomliga en dag. När vi pratar om våra bröder och systrar på ett sätt som ger intryck av att vi inte tror på deras förmåga att förändra sig så ger vi också intryck av att vi inte tror på Frälsaren och hans försoning.

Yttre och inre

Det är ett faktum att vi ofta dömer (och döms) efter första intrycket. Men det är risk för att vi dömer orättfärdigt när vi dömer någon efter första intrycket och inte bryr oss om att bedöma personens sanna karaktär.

”Det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat” (1 Sam. 16:7). Jesus beskrev hycklare på sin tid som ”vitkalkade gravar. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av … all möjlig orenhet” (Matt. 23:27).

Frälsaren menade inte att det är något fel med ett positivt och städat yttre men att en mans eller kvinnas inre karaktär (moraliska och andliga tillstånd) är betydligt viktigare. Tänk på våra majestätiska tempel. Området runtomkring är vackert, men mycket viktigare är förrättningarna som utförs där inne.

Det krävs även att missionärerna uppfyller vissa normer för klädsel och utseende. Genom att vara rena, klä sig passande och använda ett vårdat språk är de är goda exempel för dem vars introduktion till Jesu Kristi evangelium kommer genom det de ser och hör av missionärerna.

Använd urskillning

När vi strävar efter att döma rättfärdigt är det viktigt att vi använder urskillning. I Handledning för skriftstudier står det att urskillning är ”att förstå eller veta något genom Andens kraft. … Den innefattar att kunna urskilja människors sanna karaktär samt andliga manifestationers ursprung och innebörd” (”Urskillningens gåva”).

Ibland använder människor som är onda inuti ett världsligt utseende för att försöka lura oss att tro att de är värda att efterliknas. De är ”visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka” (Jes. 5:21; se även 2 Ne. 15:21). Frälsaren kunde se bortom den här fasaden, och han kunde urskilja karaktärsstyrkan och det ärliga uppsåtet också hos de mest undergivna och förtryckta.

Alma använde sådan urskillning när han talade till dem som var ”föraktade av alla människor för sin fattigdoms skull” men ändå välsignade eftersom de hade blivit ångerfulla och ”ödmjuka i hjärtat” (se Alma 32:5–8).

Vi bör minnas att det som hör Gud till ”måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor. 2:14). När vi ser andra så som vår Fader i himlen ser dem kan vi döma rättfärdigt genom urskillning.

Rättfärdiga domar

Varje dag dömer vi genom att bedöma, utvärdera och urskilja. Men Herren förväntar sig att vi gör så rättfärdigt. Som Jesu Kristi lärjungar bör våra ord och handlingar visa att vi är barmhärtiga, kärleksfulla och villiga att hjälpa.

Som rättfärdiga domare behöver vi se till att vi är mer uppmärksamma på en persons karaktär än på hans eller hennes utseende. Samtidigt bör vi tänka på att vi själva skapar ett första intryck varje dag genom vårt utseende och orden vi använder. De flesta vill veta mer om vår karaktär och evangeliets budskap om vårt yttre speglar budskapets stora värde.

Vår Herre och Mästare Jesus Kristus har visat oss den fullkomliga modellen att följa när vi strävar efter att döma rättfärdigt. Vi bör – liksom han – balansera det vi ser på ytan med hur varje person är inuti.