Från översittare till döpta
Äldste Hugo Montoya
i de sjuttios kvorum
Din vänskap och ditt rättfärdiga exempel välsignar dina vänner och kommande generationer.
Illustrationer Brooke Smart
När jag var 17 år utsattes jag för starkt grupptryck på gymnasiet. De vänner jag hade delade inte mina värderingar. Mina vänner och jag ägnade oss åt många lämpliga aktiviteter tillsammans, till exempel basket och fotboll. Men de drack också alkohol och rökte – två saker som jag inte gjorde tillsammans med dem.
En dag var några av oss utanför vår skola och studerade inför ett prov som vi skulle ta senare samma dag. Jag var med två av mina närmaste vänner, Juan och Francisco (namnen har ändrats). Plötsligt tog en av dem fram tändare och cigaretter. Jag tänkte att mina vänner hade blivit uttråkade av att läsa och glömt att jag var där. Men jag insåg att jag hade fel när de vände sig mot mig och sa: ”Nu är det dags för Hugo att lära sig röka.”
Innan jag ens hann reagera hade Juan och Francisco hoppat fram till mig och tagit tag i mina armar, en på varje sida. De höll ner mina armar medan någon pressade in en cigarett mellan mina läppar. Min kropp avvisade genast cigaretten och jag spottade ut den på marken, långt framför mig. I nästa ögonblick kände jag en knytnäve träffa mig rakt på käken. De hotade mig och sa: ”Vi ska tända cigaretten igen, och du ska ta den. Släng den inte på marken. Om du gör det så får du problem.”
Jag insåg att jag var i fara. Jag blundade och bad en snabb bön om något slags hjälp. Så fort jag hade bett körde vår lärares bil upp och parkerade intill oss. Läraren klev ur bilen och frågade vad vi höll på med. Mina vänner släppte mig. ”Vi förbereder oss för provet”, försäkrade de läraren. Vi gick in i skolan och gjorde provet, och det var slutet på det hela.
Fastän den upplevelsen var jobbig förlät jag mina vänner för vad de hade gjort. Jag visste att de inte förstod mina normer och mitt beslut att följa Visdomsordet, så jag förlät dem och valde att inte ha några illvilliga känslor gentemot dem. När vi hade slutat gymnasiet gick jag ut som missionär, men jag fortsatte att kommunicera med Juan och Francisco. Jag skrev ofta brev till dem och berättade om evangeliet och bar mitt vittnesbörd om Jesus Kristus. Jag uppmanade dem att omvända sig och besöka kyrkan. Till min stora förvåning gick en av dem faktiskt dit.
Jag hade ofta bjudit in mina vänner till söndagsmöten tidigare, men ingen hade gått dit förrän nu. Fastän jag inte kunde följa med Juan dit fanns mina bröder och pappa där och hjälpte honom och var hans vänner. Min familj tog sig an Juan och han kände sig hemma i kyrkan. Han började förändras bit för bit tills han fattade beslutet att döpas. Jag var så glad för hans skull och blev ännu gladare när han berättade att han hade lärt sig älska Jesus Kristus tack vare mina brev. När jag kom hem från missionen fortsatte jag också att ha nära kontakt med Francisco, och efter en tid bestämde han och hans fru att de också ville döpas. I dag är Juan och Francisco fortfarande två av mina närmaste vänner.
De här händelserna hade stor inverkan på mitt liv. Jag lärde mig att det bästa sättet att påverka andra är att leva rättfärdigt, älska andra och hjälpa dem. I häftet Vägledning för de unga står det: ”För att få goda vänner måste du själv vara en god vän. Visa uppriktigt intresse för andra, le och låt dem veta att du bryr dig om dem.”1 Det var det Herren hjälpte mig göra med Juan och Francisco. Tack vare det har jag de två bästa vännerna jag någonsin haft, och nu arbetar vi tillsammans för att stödja Guds rike som medlemmar i kyrkan.
Håll alltid fast vid kyrkans normer även om du befinner dig i en mycket svår situation, som den jag befann mig i. Vägledning för de unga ger rådet: ”När du försöker vara en vän till andra, sänk då inte dina normer. Om dina vänner uppmuntrar dig att göra saker som är fel, visa då att du står för det som är rätt, även om du får stå ensam.”2 Även om det verkar som om alla andra gör det som går emot buden ska du vara stark, för ditt exempel är mäktigt. Var ett sådant exempel som dina vänner kan tänka på när de behöver det. I vissa fall, som i mitt, kan din vänskap vara det som hjälper dem att lära och omvända sig.