Missionsminnet
Under min mission i USA (Colorado Denver South Mission) tjänade jag i många områden och med många personer, men vissa kommer man ihåg mer än andra. En sådan är en kvinna vid namn Cara i en Unga Vuxna-församling jag tjänade i. Missionärerna hade undervisat henne när hon var yngre, men hennes föräldrar tillät henne inte att döpas. Så i en känsla av uppror lovade hon sig själv att hon skulle döpa sig när hon blev arton år. Men som det så lätt blir tappade hon fokus och glömde bort löftet och tron hon hade haft. Men Gud hade en plan för henne. När hon blev äldre så flyttade hon till en lägenhet som låg nära templet. Hon åkte förbi templet varje dag och hon kom ihåg upplevelserna hon haft som tonåring. Hon tänkte ofta på människorna hon mött och känslorna hon haft. Till slut blev hennes minnesdroppar för många och en dag bestämde hon sig för att åka till tempelområdet och bara vänta på parkeringen, utan att göra någonting. Men som sagt, Gud hade en plan för henne. Hon öppnade bildörren och började gå mot templet. Hon gick in genom dörren till templet och började gråta vid tempeltjänarna som fanns vid ingången. Just då var en av medlemmarna i stavspresidentskapet där och han tog henne åt sidan och tröstade henne. Samma kväll kom jag i kontakt med henne som missionär. Dagen efter träffades vi och ungefär tre veckor senare döpte hon sig. Gud förbereder människor hela tiden, men vi vet aldrig var dom är någonstans. Medlemmen i stavspresidentskapet hade bett om att han skulle få träffa någon som han kunde hjälpa, vi hade bett om att få träffa någon som ville ta emot evangeliet, Cara lyssnade till Andens maningar och Guds vilja gjorde att dessa saker samverkade till något stort och gott.
Under min mission fick jag tillfälle att träffa många underbara människor som bara ville göra det rätta. Jag är för evigt tacksam för människor som Cara som väljer att följa Anden. Gud finns verkligen i detaljerna i våra liv.