Kan jag hjälpa någon att förändra sig?

Ja. Men din roll kanske är en annan än du tänkt dig.

Bild

Christ with the woman at the well

Levande vatten, av Simon Dewey

Vi skapades med förmågan att förändra oss. Ändamålet med vårt jordeliv är att vi ska växa mot vår gudomliga potential. Ett av våra yttersta mål i fråga om tjänande är att hjälpa andra komma till Kristus och göra de nödvändiga förändringarna för att kunna återvända till honom. Men på grund av deras handlingsfrihet blir vår roll begränsad när vi ska hjälpa andra bli mer kristuslika.

Här är sju mäktiga lärdomar från Frälsaren om hur vi kan hjälpa andra i deras strävan att bli mer som han.

Var inte rädd för att uppmana andra att ändra sig

Bild
Christ with the woman taken in adultery

Kvinnan som greps för äktenskapsbrott, av Harry Anderson.

Frälsaren var inte rädd för att uppmana andra att lämna sina gamla vanor bakom sig och omfamna hans lärdomar. Han uppmanade Petrus och Jakob att lämna sina yrken och bli ”människofiskare” (Mark. 1:17). Han uppmanade kvinnan som gripits för äktenskapsbrott att ”gå, och synda inte mer” (Joh. 8:11). Han uppmanade den rike unge mannen att ge upp sin omsorg om världsliga ting och följa honom (se Mark. 10:17–22). Vi kan också vara både bestämda och kärleksfulla när vi uppmanar andra att göra förändringar och följa Frälsaren.
Kom ihåg att det är deras val att förändra sig

Det slags förändring som Frälsaren uppmanar till kan inte tvingas fram. Frälsaren undervisade och uppmanade, men han tvingade inte. Den rike unge mannen ”gick … bedrövad bort” (Matt. 19:22). I Kapernaum valde många av Herrens lärjungar att dra sig undan och han frågade de tolv om de också skulle gå (se Joh. 6:66–67). Några av Johannes Döparens efterföljare valde att följa Frälsaren, andra gjorde det inte (se Joh. 1:35–37; 10:40–42). Vi kan uppmana andra att bli mer som Herren, men vi kan inte fatta beslutet om en förändring åt dem. Och om de inte väljer att förändra sig ska vi inte ge upp – och inte heller känna att vi har misslyckats.
Be för andras förmåga att förändra sig

Bild
Christ praying

Detalj från Jag har bett för dig, av Del Parson

Under sin stora förbön bad Jesus till Gud om att hans lärjungar skulle skyddas från ondska, bli mer som han och Fadern och fyllas av Guds kärlek (se Joh. 17:11, 21–23, 26). Och eftersom Frälsaren visste att Petrus behövde stärkas i sina ansträngningar att växa in i sin roll, bad han för honom (se Luk. 22:32). Våra böner för andra kan göra skillnad (se Jak. 5:16).
Lär dem att lita till hans kraft

Det är bara genom Frälsaren som vi verkligen kan förändra oss och växa mot den gudomliga potential vi alla har. Han är ”vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom [honom]” (Joh. 14:6). Det är hans kraft som kan ”göra så att det svaga blir starkt” (Eth. 12:27). Det var tron på hans försonings kraft som gjorde det möjligt för Alma den yngre att förändra sig (se Alma 36:16–23). Vi kan lära andra att lita till Frälsaren så att de också kan känna hans förfinande kraft.
Behandla andra som den de kan bli

Kärlek och accepterande kan vara mäktiga medel till förändring. Kvinnan vid brunnen levde med en man som inte var hennes make. Jesu lärjungar ”blev förvånade över att han talade med … [kvinnan] (Joh. 4:27), men Jesus brydde sig mer om vad hon kunde bli. Han undervisade henne och gav henne en möjlighet att förändra sig, vilket hon gjorde. (Se Joh. 4:4–42.)

När vi behandlar andra så som de har varit i stället för hur de kan bli, kan vi hålla dem tillbaka. I stället kan vi förlåta och glömma tidigare misstag. Vi kan tro på att andra kan förändra sig. Vi kan ha överseende med svagheter och betona de positiva egenskaper som de kanske inte kan se hos sig själva. ”Vi har ansvaret att se andra, inte som de är utan som de kan bli.”¹
Låt dem göra saker och ting i sin egen takt

Förändringar tar tid. Vi måste alla ”[fortsätta] … i tålmodighet tills [vi] är fullkomliggjorda” (L&F 67:13). Jesus hade tålamod med andra och fortsatte undervisa också dem som motsatte sig honom. Han vittnade om rollen som hans Fader hade gett honom och besvarade deras frågor (se Matt. 12:1–13; Joh. 7:28–29). Vi kan ha tålamod med andra och uppmuntra dem att ha tålamod med sig själva.
Ge inte upp om de går tillbaka till gamla vanor

Bild
Christ with Peter

Detalj från Älskar du mig mer än dessa? AV DAVID LINDSLEY

När Kristus hade dött gick till och med Petrus och några av de andra apostlarna tillbaka till det de var vana vid (se Joh. 21:3). Kristus påminde Petrus om att han behövde ”vara en herde för hans får” (se Joh. 21:15–17) och Petrus återvände till predikandet. Det kan vara lätt att gå tillbaka till gamla vanor. Vi kan fortsätta stödja med mild uppmuntran och inspirerade uppmaningar att fortsätta följa Frälsaren och sträva efter att bli mer som han.

Låt andra växa

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum återger följande berättelse om att låta andra växa: ”Jag fick en gång höra talas om en ung man som i många år var måltavla för i stort sett vartenda skämt i sin high school. Han hade en del emot sig och det var lätt för de andra i skolan att reta honom. Senare i livet flyttade han. Så småningom tog han värvning i armén och hade en del framgångsrika upplevelser där i sin utbildning och när han i största allmänhet drog sig bort från det förflutna. Framför allt, som många militärer gör, upptäckte han kyrkans skönhet och majestät och blev aktiv och lycklig i den.

Flera år senare återvände han till sin barndoms stad. De flesta i hans generation hade flyttat men inte alla. När han kom tillbaka, framgångsrik och pånyttfödd, väntade uppenbarligen samma inställning som hade existerat tidigare på honom, på hans återkomst. För människorna på hemorten var han samma gamla kille …

Bit för bit mattades den lille mannens ’paulinska’ ansträngningar av om att lämna det som låg bakom honom och jaga efter priset som Gud har förberett för honom tills han dog i samma omständigheter som han hade upplevt sina ungdomsår. … Tyvärr omgavs han åter av [personer] … som tyckte att hans förflutna var intressantare än hans framtid. De lyckades ta ifrån honom det som Kristus hade gett honom. Och han dog sorgsen, till stor del utan egen förskyllan. …

Låt människor omvända sig. Låt människor växa. Tro på att människor kan ändra sig och förbättra sig.”²