Början på ett nytt liv
Under sommaren 2011 förberedde familjen Wundram sig för att flytta från Guatemala till Förenta staterna så att Carlos Wundram, som är läkare, skulle kunna vidareutbilda sig.
”När vi var redo att åka”, minns han, ”var det något som hindrade mig”. Hans hustru Adriana kände samma sak, så de bad tillsammans och kände båda att svaret var att de inte skulle åka.
De ändrade sina planer och undrade vilka planer Gud hade för dem. Det upptäckte de fyra månader senare.
Carlos hade varit medlem i kyrkan sedan han var 14 år gammal, men hade slutat gå när han började studera vid universitetet som 21-åring.
Adriana, som själv inte var medlem, hade länge velat gifta sig med en sista dagars helig. En god vän till henne vad medlem och hade gift sig med en återvänd missionär som var öm, kärleksfull och omsorgsfull. Adriana ville ha en sådan man.
När Adriana och Carlos började dejta pratade de inte om hans religion, men han uppvisade många av egenskaperna som hennes väns man hade. Han uppförde sig inte överlägset. När de var gifta och fick barn uppskattade hon att han badade barnen och bytte blöjor.
När barnen växte upp ”kände vi att vi ville komma närmare Gud”, säger Carlos. De hittade inte det de sökte efter i den kristna kyrkan de gick till under en tid, men känslan att de behövde komma närmare Gud dröjde kvar.
När familjen Wundram ändrade sina planer beslöt de sig för att renovera hemmet och bland annat köpa nya fönster. De fattade genast tycke för José Mena, mannen som kom för att installera dem. En dag gled deras samtal in på religion. Han sa att han var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och Carlos svarade att det var han med, fast han inte hade gått dit på länge.
Nästa gång broder Mena kom för att arbeta på fönstren hade han med sig en Mormons bok och en Liahona till alla i familjen. Carlos läste tidningen och började uppleva välbekanta andliga känslor. Sedan frågade broder Mena om de ville komma till öppet hus för templet i Quetzaltenango.
När de kom in i templet frågade barnen i familjen Wundram: ”Pappa, hur kan vi bli medlemmar i den här kyrkan?” På vägen därifrån dröjde Rodrigo, 10 år, sig kvar och fyllde med sin mammas hjälp i ett kort där han bad missionärerna att besöka dem.
Familjen träffade missionärerna. ”Jag ville inte tvinga min familj att döpas”, säger Carlos. ”Men de kände själva Anden.”
Adriana och barnen döptes i december 2011, några dagar före invigningen av templet i Quetzaltenango. ”Gud välsignade mig storligen, för jag fick döpa dem”, säger Carlos. Drygt ett år senare beseglades familjen i templet, vilket var en glädjerik upplevelse för dem alla.
Möjligheten att beseglas
När Ana Victoria Hernández, som inte var medlem i kyrkan, gifte sig med Belbin Calderón, var han medlem. Men han gick inte i kyrkan eftersom han arbetade på söndagarna. Belbin säger att en stark känsla fick honom att komma tillbaka. Han minns: ”Jag sa upp mig från jobbet eftersom jag ville börja gå i kyrkan igen.” När han blivit aktiv igen märkte hans hustru att han blev mer ödmjuk och att deras hem fylldes av enighet.
Belbin hoppades att hans hustru skulle bli intresserad av evangeliet, men han pressade henne aldrig. En söndag medan Ana Victoria dammade bokhyllan såg hon en av Belbins böcker om kyrkans historia. Nyfiket började hon läsa den. Berättelserna om pionjärernas uppoffringar berörde henne djupt.
Några veckor senare, i oktober 2011, kom Liahona och det var en specialupplaga om Mormons bok. Ana Victoria blev nyfiken igen och började läsa Mormons bok. Hon insåg snart att den inte bara var en historisk berättelse utan också profeters ord. Hon började gå till sakramentsmötet tillsammans med sin man och sina barn.
Sedan besökte hon och hennes familj öppet hus i templet i Quetzaltenango. Ana Victoria berördes av tanken att hennes familj kunde beseglas för evigt. ”Det gjorde stort intryck på mig. Jag ville beseglas till dem”, minns hon. Hon började träffa missionärerna och döptes den 7 december 2011. Hon var med på tempelinvigningen fyra dagar senare.
Broder och syster Calderón beseglades till varandra och till sina barn i december 2012. Ana Victoria säger att hon inte kan beskriva hur lycklig hon är över att ”veta att jag kan vara med min familj för evigt”. Belbin kallar deras eviga besegling för ”den största välsignelsen jag någonsin kunnat föreställa mig”.
Templet berörde hans ande
Byggnationen av ett tempel i Quetzaltenango uppfyllde en dröm för Mónica Elena Fuentes Álvarez de Méndez. Hon är dotter till en pionjär i kyrkan som gav henne en kärlek till evangeliet och alla dess välsignelser. Hennes mamma Magda Ester Álvarez döptes 1953, sex år efter att kyrkans första missionärer kommit till Guatemala.
Mónica växte upp i kyrkan och gifte sig så småningom med en god man, Enio Méndez, som inte var medlem. Han uppmuntrade sin hustru och dotter att gå till kyrkans aktiviteter och beundrade dess medlemmar, men visade inget intresse av att bli döpt. Trots det minns Mónica att hennes mamma en gång sa till henne att hennes man en dag skulle bli medlem. ”Jag gav aldrig upp hoppet”, säger hon, trots att hon inte visste vad som skulle få honom att bli medlem.
Hennes mamma njöt av sina besök i templet i Guatemala City och blev mycket glad 2006 när det tillkännagavs att ett tempel skulle byggas i Quetzaltenango. Men Magda Álvarez led av en obotlig sjukdom och gick bort 2008 innan templet i Quetzaltenango var klart.
Mónica och hennes nu vuxna dotter Mónica Esther Méndez Fuentes var båda guider under öppet hus i templet i Quetzaltenango. Enio gick till öppet hus med dem, men de visste inte att han gick dit två gånger till.
När de gick hem tillsammans den sista dagen templet hade öppet hus, undrade Mónica och hennes dotter om Magda Álvarez förutsägelse om Enio någonsin skulle uppfyllas.
Enio hade alltid tyckt att det räckte att han var medlem i sin kyrka och hans hustru och dotter i deras, så länge de respekterade varandras tro. Men det han upplevde under templets öppet hus gav honom mycket att tänka på. ”Jag började fasta, utan att berätta det för dem, och be”, minns han. Han åkte upp i bergen, dit han gärna beger sig för att tänka. ”Jag frågade Herren: ’Så vad ska jag göra nu?’” Egentligen visste han redan vad som var rätt, men han behövde skingra sina tvivel.
Enio döptes i april 2012 och det var en mycket speciell stund för både hans hustru och dotter.
Familjen Méndez beseglades i templet i Quetzaltenango i oktober 2013. Syster Méndez uttryckte sin glädje över att de nått ett evigt mål och över deras förhoppning att vara trofasta intill änden.