Läkare eller äldste?
Mukandila Danny Kalala, Liberia
Illustrationer Bradley Clark
När jag slutade grundskolan visste jag att jag behövde vänta i minst två år innan jag kunde verka som missionär. Jag beslöt mig för att börja på college och räknade med att det skulle ta omkring sex år att ta mig igenom läkarutbildningen om jag lade manken till. Jag planerade att verka som heltidsmissionär efteråt.
Jag tog examen från läkarutbildningen när jag var 24 år. Jag började min specialisttjänstgöring, vilket gynnade mina karriärmöjligheter. Då började mitt dilemma. Borde jag verkligen tjäna som missionär eller borde jag fortsätta jobba? Mina föräldrar, min storebror (som nyligen kommit hem från sin mission), min biskop och en rådgivare i det lokala missionspresidentskapet uppmanade mig alla att verka som missionär.
Jag insåg att de hade rätt, men det var svårt att skjuta upp min lovande medicinska karriär. Jag bad och fastade för att få inspiration. Jag läste också min patriarkaliska välsignelse, där det stod att jag borde verka som heltidsmissionär och att det skulle leda till välsignelser.
En dag stötte jag på stavspatriarken när jag var på väg hem från jobbet. Vi klev av på samma station och började konstigt nog att gå i samma riktning. Han kände igen mig och visste att jag var medlem i kyrkan.
Medan vi gick där tillsammans frågade han vad jag planerade att göra med livet. Jag förklarade att jag var läkare och tyckte att det var svårt att välja mellan karriären och missionen. Han uppmanade mig bestämt att tjäna Herren som missionär och lade till att jag skulle välsignas av att göra det. Det kändes som om hans svar kom från Herren.
Jag tänkte genast på följande skriftställe: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta tillfalla er” (3 Nephi 13:33).
Jag var säker på att Herren hade svarat på min fråga. Jag slutade tveka och bestämde mig för att lägga min karriär åt sidan och verka som heltidsmissionär. De andra läkarna sa att jag kunde glömma att arbeta som läkare om jag var borta i två år. De försökte påverka mig, men jag stod fast vid mitt beslut.
Jag lämnade min läkartitel bakom mig och tjänade i två år i Kongomissionen Kinshasa.
Fem år senare gjorde jag en lista över de stora välsignelser jag fått sedan dess. Främst av allt har jag gift mig med en trofast medlem i kyrkan, och hon är min största källa till glädje. Än så länge har vi två barn. Vår familj har beseglats för evigt. Vi har varit ställföreträdande i templet och utfört förrättningar för våra avlidna förfäder. Jag har fast arbete, vilket gör att min familj är oberoende. Det är bara några få av de välsignelser som Herren har gett oss.
Jag vet att min himmelske Fader aldrig ljuger och att han med tiden uppfyller alla sina löften till oss när vi sätter vår lit till honom och håller hans bud.