Välsignad av sabbatsdagen
Författaren bor i Utah, USA.
Hur man helgar sabbatsdagen beror i slutändan på vår lydnad, vår attityd och våra val.
Det blev svårt för Annabelle Hyatt att helga sabbatsdagen när hon anställdes som praktikant på ett nöjesfält. Annabelle växte upp i Texas i USA och hade lärt sig att dyrka Gud, vila och tjäna andra på sabbaten. Men när hon flyttade till Florida för att börja praktiktjänsten behövde hon arbetar på söndagar.
Hon förklarar: ”I början gick jag pliktskyldigt till arbetet som alla andra. Efter några veckor märkte jag hur nedstämd jag var under veckan för att jag inte tagit sakramentet eller hört de inspirerade ord som jag behövde mer än någonsin.”
En dag bad hon om hjälp och fattade mod och talade med sin arbetsledare om sin önskan att gå i kyrkan och inte arbeta på söndagar. Arbetsledaren förstod inte varför hon tyckte det var så viktigt. Men Annabelle envisades. Varje gång hon såg sin chef eller arbetsledare nämnde hon att hon behövde vara ledig på söndagarna och var villig att arbeta extra hårt under andra dagar om så behövdes.
”Till slut skedde ett mirakel!”, säger hon. ”Jag fick vara ledig på lördagar och söndagar, något som aldrig händer en säsongspraktikant som bara har arbetat där i en månad. Förmånen att få vara ledig under helgerna gavs vanligtvis bara till de som arbetat där längst.”
Hon vittnar om välsignelserna: ”Jag fick tillbaka ljuset man får av att gå i kyrkan och jag både såg och kände en drastisk skillnad. När mina arbetskamrater frågade varför jag går i kyrkan eller varför det är så viktigt brukade jag be dem följa med. Jag började gå i kyrkan med några av mina arbetskamrater. Jag vet att det är värt att stå upp för Jesu Kristi evangelium. Man behöver helga sabbatsdagen för att ha Anden i sitt liv och bli en bättre person.”
Annabelle, som många unga vuxna, välsignades när hon fortsatte att helga sabbatsdagen. Det kan vara svårt att stå emot pressen att arbeta eller delta i aktiviteter som vi vanligtvis bara engagerar oss i under veckan, men hur vi helgar sabbatsdagen beror i slutändan på vår lydnad, vår attityd och våra val. Det för med sig stora välsignelser. Dessa tre unga vuxna vittnar om att Herren hjälper sina barn att helga hans dag.
Herren gjorde det möjligt
När Katrin Schulze från Tyskland studerade långt hemifrån prövades plötsligt hennes beslutsamhet att helga sabbatsdagen. ”Mina föräldrar hade undervisat mig och mina syskon om vikten av att helga sabbatsdagen”, sa hon. ”För oss innebar det att vi inte arbetade, shoppade eller sportade på söndagen. Jag minns inte att vi gjorde något undantag.
Min skola krävde att jag deltog i ett seminarium som alltid brukade vara under en helg – både lördag och söndag. Jag stod inför ett fruktansvärt dilemma: Om jag inte deltog fick jag inte ta examen. Men jag ville också hålla alla Herrens bud. Jag begrundade situationen och insåg att jag inte kunde lösa problemet på egen hand. Jag vädjade till Herren och bad honom visa mig hur jag kunde vara både lydig och fullfölja mina studier. Jag kände frid efter bönen.
När datumet för seminariet närmade sig kände jag mig nervös, men samtidigt viss om att han skulle bereda en utväg. En dag stod jag framför tavlan där seminarieschemat var uppsatt. De flesta hölls över helgen, men en grupp hade schemalagts under tre veckodagar. Jag förstod att Herren hjälpte mig helga sabbatsdagen. Aldrig tidigare och aldrig igen har det seminariet hållits på andra dagar än söndagar, men det året jag behövde det så förtvivlat väl gjorde Herren det möjligt för mig. Jag är så tacksam att Herren beredde en utväg för mig att hålla hans bud.”
Förbered dig inför söndagens gudsdyrkan
Katherine Wilkinson från Utah brukade vara ute sent på lördagskvällar. Hon berättade om en helg: ”Mina vänner och jag gick ut och åt middag, såg på en film och satt och pratade till tidigt på morgonen. Klockan var nog över två innan jag lade mig.
På söndagsmorgonen famlade jag i mörkret för att stänga av alarmet klockan halv åtta, men eftersom kyrkan inte börjar förrän halv nio tyckte mitt sömniga jag att jag kunde ställa om alarmet till åtta. När jag väl steg upp behövde jag skynda mig för att bli klar i tid. Efter att ha tagit en två-minutersdusch och hoppat över frukosten, sprang jag ut genom dörren.
Kyrkan tog aldrig slut. Jag kunde knappt hålla mig vaken under mötena. Jag tittade på klockan och räknade ner minuterna tills jag kunde gå hem och sova. Först under Söndagsskolan insåg jag att jag i min hast hade lämnat både skrifterna och lektionsboken hemma.”
Katherine bestämde sig till slut för att hon ville förändra sig så att hon kunde njuta av sabbatsdagen och helga den. ”Jag begrundade min sabbatsdag”, sa hon. ”Jag hade stigit upp för sent, rusat iväg halvklar till kyrkan, uthärdat tre timmars möten (utan en bra attityd) och gått hem och sovit. Och det var knappast första gången min söndag hade sett ut så där. Jag insåg att jag berövade mig själv många av välsignelserna som söndagens gudsdyrkan kunde ge, särskilt genom sakramentet och det som det kunde ge mig.
Att helga sabbatsdagen är så mycket mer än att bara fysiskt närvara vid kyrkans möten. Det är att vara där mentalt och andligt. Så vill jag att det ska vara. President Spencer W. Kimball (1895–1985) lärde: ”Sabbaten kräver uppbyggliga tankar och gärningar, och om man bara går omkring sysslolös på sabbaten så bryter man mot den. För att iaktta den ska man knäfalla i bön, förbereda lektioner, studera evangeliet, meditera, besöka sjuka och lidande, sova, läsa sund litteratur och vara närvarande på alla de möten som man förväntas deltaga i” (Förlåtelsens under [1976], s. 90). Jag ändrade mig och började hedra den här heliga dagen, och det har lett till större välsignelser.”