Jag är tacksam för dina fötter
Nicholas Nelson, Texas, USA
Illustrationer Bradley Clark
Det var ingenting speciellt med mina fötter, så jag undrade varför Nieves, en nyomvänd i Bolivia, sa att hon var tacksam för dem.
”Jag är så tacksam för dina fötter”, sa hon under veckorna efter sitt dop.
Nieves hade ivrigt tagit emot det återställda evangeliet, men när vi frågade om hon ville döpas så tvekade hon.
Hon förklarade att hon led av en smärtsam hudåkomma. När hennes hud kom i kontakt med kallt vatten kändes det som om tusen nålar stack i porerna. Hudåkomman hindrade henne från att utföra vardagliga saker, som att tvätta grönsaker eller tvätta för hand.
Vi förklarade att dopbassängen skulle vara varm och vi försäkrade Nieves att hon skulle döpas i varmt vatten. Hon sken upp och valde att döpas på juldagen. Min kamrat och jag berättade för grenspresidenten om hennes hudåkomma och han sa att dopbassängen skulle vara varm i tid för dopet på eftermiddagen.
Men när vi kom till kapellet innan dopet hade dopbassängen just fyllts med extremt kallt vatten! Den stressade grenspresidenten förklarade att brister i kommunikationen hade orsakat att vattnet inte skulle vara varmt förrän mycket senare.
Min kamrat och jag visste att Nieves ville döpas den dagen och vi kände att det också var Herrens önskan. Vi hittade ett tomt rum och bad att han skulle hjälpa Nieves under dopet.
Det kändes bra efter bönen och vi beslöt oss för att hålla dopgudstjänsten. Jag njöt av talen innan dopet, men jag blev plötsligt nervös när jag hörde orden: ”Äldste Nelson ska nu döpa syster Nieves.”
Jag försökte dölja mitt obehag när jag försiktigt gick ner i det iskalla vattnet. Nieves fattade tag i min hand och började gå ner i vattnet. Jag beredde mig på det värsta, men Nieves ryggade inte tillbaka en enda gång. Hon steg lugnt ner för trappan och log mot mig.
Efter dopbönen lutade hon sig bakåt ner i det kalla vattnet. När jag lyfte upp henne log hon stort. Jag fylldes av tacksamhet. Hennes dop var ett under.
Sista gången jag såg Nieves sa hon något som gjorde att jag förstod varför hon var intresserad av mina fötter. Hon sa: ”Jag är så tacksam för dina fötter, för de gick till min dörr och gav mig sanningen.”
Jag tänker alltid på Nieves och hennes enkla tro när jag hör följande ord från Jesaja: ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ’Din Gud är konung!’” (Jes. 52:7; se också Mosiah 12:21)