Jag hörde barnen
Joy Cromar, Kalifornien, USA
Klinisk depression var något jag aldrig ville uppleva igen. Men när jag hade varit fri från den i tolv år, kom den tillbaka.
Jag var rädd och förtvivlad. Jag ifrågasatte min himmelske Fader och bad om styrka att ta mig igenom prövningen. Jag vädjade till honom att depressionen inte skulle vara i fem år, som sist.
Min make och jag har tre barn; två söner och en dotter, som har välsignat oss med 13 barnbarn. Med tanke på den förtvivlan jag upplevde organiserade min dotter familjen för en dag av fasta och bön. Alla barnen, som var mellan ett och tio år, ville be för mig, och de tre som hade döpts ville fasta. Det var en sådan tröst att veta att make, barn och barnbarn fastade och bad för mig.
Nästa dag när jag vaknade efter en tupplur kände jag mig inte lika deprimerad. Dagen därefter hade den lättat ännu mer. Efter fem dagar hade den försvunnit helt. Den kvällen, när jag begrundade hur det här underverket hade skett, rörde en röst vid min själ och sade till mig: ”Jag hörde barnen.” Vår himmelske Fader hade hört dem i deras oskuldsfullhet och hade besvarat deras ödmjuka, trosvissa och kärleksfulla böner.
Frälsaren lärde:
”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.
Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket” (Matt. 18:3–4).
Jag har kontaktat mina barnbarn och tackat dem för att de har fastat och bett för mig. Jag talade om för dem hur mycket jag älskar dem. Jag berättade för dem att vår himmelske Fader hade hört dem och besvarat deras böner.
Allteftersom mina barnbarn växer i evangeliet hoppas jag att de kommer ihåg gången när vår himmelske Fader sade till deras farmor/mormor: ”Jag hörde barnen.” Och jag hoppas att den här erfarenheten stärker deras vittnesbörd och hjälper dem att förbli starka i evangeliet.
Alla barnen, som var mellan ett och tio år, ville be för mig, och de tre som hade döpts ville fasta.