Se uppåt
Äldste Adrián Ochoa
i de sjuttios kvorum
Från ”Se uppåt”, Liahona, nov. 2013, s. 102.
”Vaka alltid och be” (Luk. 21:36).
När jag var åtta år skickades jag och två kusiner till ett närliggande samhälle för att skaffa mat. När jag ser tillbaka förundras jag över det stora förtroende min mormor, moster och morbror visade oss. Morgonhimlen var ljus och klar när vi tillsammans red i väg på våra tre hästar.
Mitt ute på prärien bestämde vi oss för att kliva ner från hästarna och spela kula. Vi var så inne i spelet att vi inte tittade upp och såg de mörka molnen som täckte himlen. När vi väl insåg att en storm var på väg hann vi inte ens sitta upp på våra hästar. Det regnade och haglade så mycket att allt vi kunde göra var att sadla av hästarna och ta skydd under sadelfiltarna. Sedan sprang hästarna iväg.
Utan hästar, blöta och kalla började vi gå så fort vi kunde mot det närmaste samhället. Det var sent när vi hittade ett hus och knackade på dörren. Den snälla familjen där hjälpte oss bli torra, gav oss goda bönburritos att äta och ordnade ett rum med jordgolv åt oss att sova i.
Mina kusiner och jag vaknade på morgonen till strålande solsken och en vacker himmel. En man som sökte efter tre försvunna pojkar knackade på dörren. Jag ska aldrig glömma det vi såg på vägen hem – en folkhop som hade letat efter oss hela natten. Längst fram stod min kärleksfulla farmor och min farbror och faster. De kramade om oss och grät av lycka över att deras försvunna barn hade blivit återfunna.
Vår himmelske Fader bryr sig om oss. Han väntar ivrigt på att vi ska komma hem. Det finns tecken på andliga stormar överallt omkring oss. Låt oss se uppåt och förbereda oss genom att stärka vårt vittnesbörd varje dag.
Illustration Shawna Tenney