Älska mina fiender

Anonym

Jag kände till Herrens bud att älska andra, även våra fiender, men när jag såg på soldaten så älskade jag honom inte.

Jag växte upp i ett land som var ockuperat. De ockuperande soldaterna behandlade inte mitt folk väl. Många i min stad arresterades, slogs, sköts eller dödades av soldaterna utan någon uppenbar anledning. En dag när jag var 16 år kom soldaterna till mitt universitet och sköt en av eleverna i huvudet. De lät ingen ta honom till sjukhuset på två timmar. Den dagen började jag hata dessa soldater. Jag kunde inte förlåta dem för smärtan de hade orsakat mitt folk och jag kunde inte glömma bilden av den där eleven.

När jag som 25-åring blev medlem i kyrkan var det svårt att besöka kyrkan på grund av vägspärrar, utegångsförbud och andra reserestriktioner som påtvingats oss. Jag riskerade mitt liv när jag smög ut så att jag kunde ta del av sakramentet och vara tillsammans med andra sista dagars heliga. Det var svårt att vara den enda medlemmen i kyrkan i min familj och min stad. Jag ville vara med kyrkans medlemmar men soldaterna tvingade mig att vända tillbaka nästan varje vecka.

En sabbatsdag när jag försökte ta mig förbi en kontrollpost, sade en soldat till mig att gick inte fick gå ut och krävde att jag gick hem. Jag såg på soldaten och kom att tänka på Frälsarens ord: ”Älska era ovänner” (se Matt. 5:43–44).

Jag insåg då att jag inte älskade den soldaten. Hatet jag kände som tonåring försvann efter det att jag blivit medlem i kyrkan, men jag älskade inte mina fiender. Frälsaren Jesus Kristus gav oss det här budet, men i mitt hjärta kunde jag inte älska de där ockuperande soldaterna. Detta besvärade mig i flera dagar, särskilt eftersom jag höll på att förbereda mig för att besöka templet just då.

En dag såg jag följande skriftställe: ”Be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare” (Moroni 7:48). Jag kände att Mormon talade till mig personligen och visade mig hur jag skulle älska andra.

Jag bestämde mig för att be min himmelske Fader om hjälp. Jag fastade och bad om hjälp för att kunna älska mina fiender. Jag märkte inte någon förändring på flera dagar, men min himmelske Fader förändrade gradvis mitt hjärta. Omkring ett år senare när jag försökte ta mig förbi en av vägspärrarna sade soldaten att jag inte kunde komma in. Den här gången kändes det annorlunda. När jag tittade soldaten i ögonen kände jag en stark kärlek till honom. Jag kände hur mycket min himmelske Fader älskade honom, och jag såg honom som ett Guds barn.

Nu vet jag, liksom Nephi, att Herren inte ger oss något bud utan att bereda en utväg för oss så att vi kan göra det som han befaller oss (se 1 Nephi 3:7). När Kristus befallde oss att älska våra ovänner så visste han att det var möjligt med hans hjälp. Han kan lära oss att älska andra om vi bara litar på honom och lär av hans stora exempel.

Hur lär vi oss att förlåta andra?

President George Albert Smith (1870–1951) besvarar den frågan i kapitel 23 i Kyrkans presidenters lärdomar: George Albert Smith (2011):

”Innan vi kommer in i vår Faders härlighet och kan glädja oss åt de välsignelser som vi hoppas få där genom vår trofasthet, måste vi leva efter tålamodets lag och vara förlåtande mot dem som begår en synd mot oss och ur våra hjärtan avlägsna varje agg mot dem.”
”När vi tar sakramentet vid Herrens måltid … låt oss då från våra hjärtan rensa bort all ovilja mot varandra och mot våra bröder och systrar som inte tillhör kyrkan.”
”Må Mästarens ande bo i oss så att vi förlåter alla människor såsom han har befallt, inte bara med våra läppar utan att vi av hela vårt hjärta förlåter varje synd mot oss.”

”Som alltid är Kristus vårt föredöme. Genom sina lärdomar och sitt liv visade han oss vägen. Han förlät de ogudaktiga, de vulgära, och de som sökte skada honom och ville honom illa” (Dieter F. Uchtdorf, ”De barmhärtiga skall få barmhärtighet”, Liahona, maj 2012, s. 76).

Låt det vara nog med detta, av Walter Rane, kopiering förbjuden