En uppoffring, men en glädje
Min önskan att verka som missionär försvann nästan eftersom jag tyckte om pengarna som jag tjänade.
När jag var sex år träffade min mor missionärerna och blev medlem i kyrkan i Ghana, Afrika. Min far hade lämnat henne med fem barn, men kyrkans lärdomar hjälpte till att hålla vår familj stark. Vi älskade varandra och det rådde en fridfull känsla i vårt hem. Jag tyckte om att gå till kyrkan med mamma och att vara med på Primärs lektioner och sedan seminariet.
Som ung man kallades jag som församlingsmissionär och tyckte om att gå ut och kontakta människor med missionärerna. Jag såg också några av de unga männen i vår församling gå ut som missionär. När de kom tillbaka var de annorlunda. De var mer kunniga och mognare, både fysiskt och andligt. Min äldre bror gick också ut som missionär. När han kom tillbaka såg jag många förbättringar i hans uppträdande. Jag frågade mig själv: ”Vad är det med en mission som får alla dessa personer att förändras och växa så mycket?” Jag kände en entusiasm över att själv gå ut som missionär.
När jag var klar med gymnasiet arbetade jag för att tjäna ihop pengar till missionen. Snart försvann min önskan att verka som missionär eftersom jag tyckte om pengarna som jag tjänade. Det skulle bli en uppoffring att gå ut som missionär eftersom pengarna jag tjänade hjälpte till att försörja min familj. Varje gång jag började fylla i mina missionspapper tänkte jag på pengarna jag skulle ge upp, och lade ifrån mig papprena och fortsatte arbeta.
När mina vänner åkte iväg som missionärer fick jag dåligt samvete eftersom jag visste att jag också borde göra mig redo att gå ut. Det fick mig att rannsaka mig själv. Jag tänkte: ”Att stödja profeten och mina ledare handlar inte bara om att räcka upp höger hand. Det handlar om att göra det de säger och följa vår himmelske Faders bud.”
Nu var det dags att verka som missionär så jag lämnade in mina missionspapper till biskopen. Det var den näst lyckligaste dagen i mitt liv. Den lyckligaste dagen var när min biskop kallade in mig på sitt kontor och gav mig ett vitt kuvert med min missionskallelse till Nigeriamissionen Ibadan. Mitt hjärta var fullt av glädje.
På missionärsskolan fick jag större kunskap om evangeliets lärdomar och lärde mig underbara saker. Jag fick också min begåvning i templet. Jag är så tacksam för mitt beslut att gå ut som missionär och jag har aldrig ångrat det. Också jag har vuxit andligt som missionär. Jag tror det beror på att jag hjälper människor få samma evangelievälsignelser som har gett så mycket glädje till mig och min familj.
Foto med tillstånd av Edward M. Akosah