Kraft i bönen
Tonåringar från ön Cebu i Filippinerna berättar hur de får svar på sina böner.
Av alla de tiotusentals öarna på jorden, bildar en grupp av 7 107 av dem önationen Filippinerna i Sydostasien. Ett vanligt skämt i Filippinerna är att fastän nationen består av 7 107 öar, är det bara vid ebb. Antalet öar sjunker faktiskt till 7 100 vid flod, när några täcks av havets yta. Hur håller då de unga kvinnorna och de unga männen i Filippinerna huvudet ovanför vattenytan när det känner sig överväldigade? De vänder sig till sin himmelske Fader i bön.
Det finns stunder i vårt liv när vi kan känna oss ensamma, men om vi kommer ihåg att vår himmelske Fader alltid finns där för oss — alltid redo att lyssna på och besvara våra böner — kan vi lita på det faktumet och känna det hoppet och den tilliten som den vetskapen ger.
Bön skapar tillit
Joselito B. berättar om hur han fick i uppgift att delta i en berättartävling när han var 12 år. Hans lärare bad honom lära sig ett tio sidor långt manuskript utantill som han skulle framföra inför hundratals andra elever och lärare. Det kan vara en skrämmande uppgift för vem som helst, och då inte minst för Joselito eftersom han vanligtvis har scenskräck.
”Det första jag gjorde var därför att be en bön, be om vägledning”, säger Joselito. ”Under bönen bad jag att om jag glömde någon del av manuskriptet, att jag då skulle kunna fortsätta och hitta på ord som fungerade i berättelsen. När jag hade bett klart kom jag att tänka på mitt favoritskriftställe i Bibeln, i Gamla testamentet. Det står i Ordspråksboken 3:6 och lyder: ’Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.’”
Joselito var nervös. Men han arbetade flitigt på att lära sig manuskriptet utantill hela veckan. Och han bad mycket varje dag. Slutligen var dagen inne för tävlingen.
Under introduktionen av tävlingen var Joselito fortfarande mycket nervös. ”Men under berättelsen var jag lugn”, säger han. ”Jag gjorde bara mitt bästa, och jag visste att Gud skulle hjälpa mig. Jag kände mig frustrerad och lite skrämd av att så många elever var där, men Gud besvarade mina böner.”
Joselito kom ihåg hela berättelsen, och han framförde den så bra att han kom på första plats i tävlingen. Joselito säger: ”Bönen är svaret när det inte finns någon annan i närheten som kan trösta en. Gud finns alltid där för att hjälpa oss.”
Bön ger styrka
När Ken G. växte upp i en aktiv sista dagars helig familj hade han aldrig några större problem med att följa normerna. Men när han började på high school blev det svårare och Ken kände sig ibland isolerad från sin familjs goda inflytande — särskilt när han var i skolan.
”Mina skolkamrater och jag stod varandra mycket nära fastän de inte var medlemmar i kyrkan”, säger Ken. ”Vi hade ändå ett starkt vänskapsband. Problemet var att de började göra sådant som går emot vår kyrkas normer.”
Hemma hade Ken aldrig några problem med att välja det rätta, men han säger att när han började på high school och hans familj inte längre fanns i närheten för att vägleda honom, började han göra felaktiga val. ”Jag erkänner att jag gjorde sådant som inte var i linje med kyrkans normer, så i seminariet kände jag alltid att jag var den som det pratades om på lektionen.”
Då insåg Ken att han ville göra en förändring, men han kände sig inte stark nog att göra det ensam. ”Därför bestämde jag mig för att be Gud att ge mig styrkan och modet att säga nej till mina vänner när de gjorde sådant som inte var bra”, förklarar han. ”Och jag känner att Gud besvarade mina böner. Det blev lättare för mig att säga nej när mina vänner bad mig att göra något som var fel eller frestade mig. Jag hade redan kunskapen och visste vad som var rätt och fel. Men genom bönen kände jag att jag fick kraften och gåvan att säga nej och göra det som var rätt.”
Ken säger att det viktigaste han lärde sig av den upplevelsen var att ”bön är ett tecken på vår ödmjukhet, för vi erkänner för oss själva att vi är svaga och att det bara är Gud som kan hjälpa oss bli starka” (se L&F 112:10).
Bön ger välsignelser
Ibland behöver vi mer än bara tröst och styrka. Ibland behöver vi mer påtagliga välsignelser. Tania D. minns ett sådant tillfälle. Hennes familj hade det särskilt svårt ekonomiskt sett. ”Det var lördagskväll och vi hade bara 40 pesos [omkring 7 SEK] kvar den veckan. Vi hade varken mat eller kol till spisen hemma”, säger Tania. ”Mamma gav mig en lista över allt vi behövde, och vi behövde 250 pesos för att kunna köpa allt. Det första vi behövde köpa var kol så att vi kunde tillaga middagen.” Tania kunde se att det inte fanns tillräckligt med pengar för allting. Sedan insåg hon att de inte skulle ha pengar till bussen så att de kunde åka till kyrkan dagen därpå. ”Jag sade till mamma att vi inte hade nog med pengar till biljetterna för att åka till kyrkan. Men mamma har stor tro, och hon sade bara att ’Gud hjälper oss’.
”På vägen till affären grät jag eftersom vi inte hade tillräckligt med pengar till allting, och jag visste inte vad jag skulle göra”, säger Tania. Medan hon tog upp den ena 20-pesosedeln och lade den i fickan, gjorde hon det enda hon kunde komma på som kunde vara till hjälp — hon bad en bön. ”Jag bad till min himmelske Fader att vi på något sätt skulle kunna ta hand om våra behov.”
Men när hon kom till den första affären upptäckte hon att priset på kol hade gått upp från 5 pesos till 20. ”Jag var lite tveksam till att köpa den”, säger Tania, ”men jag kände att den Helige Anden viskade till mig att jag skulle köpa den i alla fall, så jag gjorde det. Nu hade jag bara 20 pesos kvar, men jag hade fortfarande mycket som skulle köpas, bland annat blöjor till min bror och rent vatten att dricka. Alltså gick jag till nästa affär för att köpa mat till vår måltid, och den var för dyr. Jag kände med handen i fickan där jag hade lagt 20-pesossedeln, och det fanns fem 20-pesossedlar där. Jag började gråta mitt framför butiksägaren.
”Jag kunde alltså köpa allt vi behövde”, säger Tania, ”och vi hade tillräckligt med pengar till att åka till kyrkan dagen därpå. När jag kom hem gick jag till mitt rum och bad en bön till Gud för att tacka honom för välsignelsen han hade gett oss. Jag vet verkligen att Gud lever och besvarar våra böner, särskilt när vi behöver honom mest och ber en uppriktig bön. Han besvarar verkligen en sådan bön.”
Bönen håller oss nära vår himmelske Fader
Vi kan vara säkra på att vår himmelske Fader hör och besvarar våra böner, men vi behöver tänka på att våra böner inte alltid besvaras omedelbart och inte alltid på det sätt som vi vill att de ska bli besvarade. Våra böner besvaras enligt Guds vilja och val av tidpunkt.
Var och en av dessa tonåringar från ön Cebu har lärt sig att vår himmelske Fader alltid finns där för oss, i bra tider som i dåliga, när vi är med andra och när vi är ensamma, oavsett om det är flod eller ebb. Och om vi vänder oss till honom i uppriktig bön är han alltid redo att välsigna oss.
Från vänster: Joselito, Joahnna, Rosa, och Ken samlas framför templet i Cebu City i Filippinerna.
Till vänster: foto Edwin Redrino; till höger: foto © iStockphoto.com/Hector Joseph Lumang