2012
När bra planer inte uppnås
Juli 2012


När bra planer inte uppnås

Det är viktigt att planera för framtiden, särskilt för unga vuxna. Men vad händer när de bästa av planer inte förverkligas?

Jung Sung Eun från Korea klarade inte inträdesprovet för att kunna studera till lärare. Tina Roper från Utah i USA förlorade ett jobb som hon hade trott skulle leda till en karriär. Todd Schlensker från Ohio i USA fick en andlig bekräftelse på att han skulle gifta sig, men förlovningen bröts. Alessia Mazzolari (namnet har ändrats) från Italien avslutade vad som verkade vara en perfekt relation.

Ingen tycker om att behöva använda ”plan B”. Men även om våra planer går om intet så överger vår himmelske Fader inte sina barn. Det finns många bra sätt för oss att fortsätta med livet. Med tiden kan vi till och med upptäcka att hindren som förändrade våra planer gav oss välbehövlig insikt och erfarenhet (se L&F 122:7) och ledde till något bättre.

Bygga karaktär, inte meritförteckningar

Sung Eun hade arbetat hårt för att uppnå sin livslånga dröm om att bli lärare. Hon förklarar: ”Eftersom jag alltid har försökt göra mitt bästa i allting jag företar mig så har jag nästan alltid kunnat uppnå det jag har hoppats och bett om.” Men det hände inte när hon tog inträdesprovet. ”När jag inte klarade det”, säger hon, ”kändes det som om jag hade gått miste om alla mina drömmar på en och samma dag.”

Tina var inte orolig först när ett annat företag köpte upp det företag som hon arbetade för. Den nya organisationen lovade henne en långtidsanställning, så hon flyttade närmare arbetet med höga förväntningar om ett spännande nytt jobb. När företaget lät henne gå några månader senare kände hon sig ”vilsen, förvirrad, ledsen och riktigt rädd”.

I stället för att bara fokusera på att bygga en meritförteckning, insåg Sung Eun och Tina att de också kunde fokusera på att bygga upp karaktären. Båda kvinnorna fann tröst i att studera evangeliet och be.

”Aposteln Paulus var en underbar vän som hjälpte mig vara tålmodig och ständigt möta nya utmaningar”, säger Sung Eun. ”Han hade alltid en positiv inställning och väntade villigt på det Gud hade i beredskap åt honom, i stället för att hoppas på sitt eget val av tidpunkt.

Jag lärde mig något av hans exempel: Väntetiden är inte bara en process vi måste gå igenom för att få det vi vill. I stället är det en process varigenom vi blir de som vår himmelske Fader vill att vi ska bli genom de förändringar vi gör.”

Tina upptäckte att den förändring hon var i störst behov av var ett ändrat perspektiv. ”Det var meningen att jag skulle upptäcka att jag hade mätt mitt egenvärde enligt världsliga mått”, minns hon. ”Jag kände mig betydelsefull på grund av min anställning och position, som togs bort från mig. Nu hittar jag mitt egenvärde i de eviga sanningarna att jag är en dotter till min himmelske Fader och att jag har gudomliga möjligheter. Dessa sanningar kan aldrig tas bort.”

Både Tina och Sung Eun medger att det inte alltid är så roligt att bygga upp en karaktär, men den personliga tillväxtens frukter är söta. Sung Eun säger: ”Året efter det att jag misslyckades med inträdesprovet var inte bara det mest smärtsamma och deprimerande, utan också det mest dyrbara. Jag fick större förmåga att verkligen förstå andra människors svårigheter och fick en önskan att hjälpa dem med uppriktiga avsikter och omsorg.”

Ammons och hans bröders exempel i Mormons bok visade Tina hur Herren prövade hennes tro för att hjälpa henne nå sin fulla potential. ”Herrens plan för nephiterna var att de skulle rädda sina lamanitiska bröder i stället för att använda svärd för att lösa problemet”, säger hon. ”Mosiahs söner fick ett uppdrag som krävde större tro, men de fick också löftet att om de uthärdade sina lidanden med tålamod så skulle de få framgång (se Alma 26:27). Att vara tålmodig är en av mina svåraste prövningar eftersom jag vill förstå hela min plan — men jag insåg att min himmelske Faders plan och tidsschema för oss alltid är det bästa.”

Hålla buden vad som än händer

Todd hade en ljus framtid framför sig när han kom hem från sin mission. Medan han studerade träffade han en underbar ung kvinna. Efter att ha uppvaktat henne i flera månader och fått en andlig bekräftelse, friade Todd och hon sade ja. De planerade bröllopet till i slutet av sommaren och båda återvände hem efter terminen för att förbereda det hela.

”Tre veckor efter att vi hade sagt hej då i skolan avbröt hon förlovningen”, minns Todd. ”Förkrossad är inte ett tillräckligt starkt ord för att beskriva hur jag kände mig. Det fanns så många obesvarade frågor. Jag kunde inte förstå det. Jag hade fått en bekräftelse i Herrens hus, och nu var vår relation över. Mitt vittnesbörd hade aldrig tidigare prövats så hårt.

Tråkigt nog kunde jag inte skaka av mig de negativa känslorna på flera år efter uppbrottet. Jag visste inte hur jag någonsin skulle kunna lita på en känsla av bekräftelse igen. Jag hade alltid litat på Herren och försökt göra mitt bästa för att hålla buden”, fortsätter han. ”Alltsammans verkade vara förgäves.”

Alessia trodde också att en viss ung man hon träffade var den rätte. ”Vår berättelse var så vacker att fastän vi hade normala svårigheter som varje par möter så trodde vi att vår relation aldrig skulle ta slut”, minns hon.

När Alessias pojkvän åkte iväg som missionär blev separationen svår, men av en annan anledning än vad Alessia hade väntat sig. ”Medan han var borta började jag lära känna mig själv bättre. Jag insåg att det fanns mycket i mitt liv som inte var som det skulle än och att jag många gånger hade gömt mig bakom fåniga föreställningar i stället för att ödmjuka mig själv och ta itu med verkligheten”, berättar hon. ”Jag hade levt i en slags saga, som om förälskelsen räckte för att ställa allt tillrätta, och ofta fick det här mig att förbise det som var viktigast.”

Men Alessia förväntade sig ändå en glad återförening och fortsatt relation efter pojkvännens mission. När han kom tillbaka träffades paret emellertid bara en kort tid innan de gjorde slut. ”Det var ett av de mest smärtsamma ögonblick jag kan komma ihåg”, säger Alessia.

Todd och Alessia, i sina olika upplevelser, insåg så småningom båda två att fastän en viktig relation i deras liv hade ändrats, så kunde de inte överge sin lydnad och lojalitet mot Herren. Han blev deras ankare när allting annat förändrades och kändes osäkert.

”Jag hade inte alla svaren på varför jag fick en bekräftelse på att jag skulle gifta mig med någon och det inte hände”, minns Todd. ”Men jag insåg att det inte hade någon betydelse. Vad som hade betydelse var att jag fortfarande hade min tro på Kristus, och att jag skulle använda den tron till att lita på vad än Herren hade i beredskap åt mig.”

Alessia visste att hon skulle få den styrka hon behövde genom att helt och hållet hänge sig åt Herren. ”Jag insåg att tiden hade kommit för mig att bestämma mig för vilken slags person jag ville vara”, säger hon. ”Skulle jag fortsätta att göra saker och ting halvdant, eller skulle jag börja gå på vägen som ledde till att jag blev en sann Kristi lärjunge? Jag ville känna honom bättre, älska honom mer och försöka bli en bättre person genom att följa alla hans bud — inte bara utåt sett utan i mitt hjärta, med sann uppriktighet.”

Utveckla hopp om framtiden och tro på Kristus

Efter att ha ställts inför oväntade bakslag strävade alla dessa fyra unga vuxna efter att få mod att leva i nuet och återigen planera för framtiden. Men de upptäckte att deras tro på Herren stärktes.

Sung Eun minns att när hon hade misslyckats med inträdesprovet så var det svårt att pröva på nya saker. Men sedan upptäckte hon något viktigt: ”Jag insåg att det verkliga misslyckandet ligger i att älta det förgångna och inte göra så mycket för att rätta till saker och ting. Jag bestämde mig för att i stället för att vara ledsen skulle jag vända den svåra tiden till en möjlighet att lära mig något. Min förmåga att förstå livet i allmänhet ökade och fördjupades, och jag lärde mig att slutet på en sak alltid leder till början på något annat.” Hon har sedan dess tagit inträdesprovet igen och klarat det och är nu ”en glad lärare som tycker om att vara med eleverna varje dag”.

Tina valde att lita på att något väntade på henne, även om det var svårt att möta en osäker framtid. ”Jag bestämde mig för att gå tillbaka till skolan och där studerade jag konst och teknologi, något som jag hade velat engagera mig i men inte hade den rätta kunskapen för”, förklarar hon. ”Jag är redo att påbörja ett nytt äventyr, ett mycket bättre äventyr, tack vare min himmelske Faders visdom.”

Todd fortsatte försöka dejta i sex år och arbetade på att stärka sin tillit till Herren. Men även när han träffade kvinnor han beundrade mycket var han tvungen att kämpa för att inte låta tvivlen från förut förstöra hans hopp om framtiden. ”Det var inte lätt att besluta sig för att inte ge efter för tvivlen från sex år sedan”, säger han. ”Men jag var fast besluten att försöka bevisa för mig själv att jag verkligen litade på Herren och hans maningar, fastän jag hade varit arg på honom förut.” En ny relation ledde så småningom till ett tempeläktenskap.

”Jag undrar ofta varför Herren välsignade mig med någon så underbar som min hustru när jag kämpade så länge för att helt lita på Andens känslor”, säger Todd. ”Det är ett vittnesbörd för mig att Herren väntar på att välsigna oss, men alltid enligt hans tidsplan.”

Alessia fick ett djupt och personligt vittnesbörd genom att på nytt hänge sig åt Herren. ”Frälsningsplanen blev verklig för mig, och mina förbund blev mer bindande och djupa. Kristi försoning var inte en teori längre eller något som jag hade läst om, kanske alltför lättvindigt. Jag höll på att uppleva en hjärtats förändring, och jag hade ett fast vittnesbörd.” Idag, säger hon, känner jag mig som en ny person.

Oavsett vilka vändor livets resa tar, är den slutliga destinationen, evigt liv, det som vår himmelske Fader planerar för sina barn (se Mose 1:39). Några kanske till och med upptäcker att ”plan B” helt enkelt var ett sätt att förverkliga ”plan A”.

Illustrationer Neil Webb