Vi talar om Kristus
En flod av frid
Trots min sorg går jag vidare med upplyft huvud i tro på och hopp om min himmelske Fader och Jesus Kristus.
Dagen då vår äldste son dog i en olycka öppnade förlusten ett oerhört smärtsamt sår i min själ. Men jag visste att jag kunde lita på att Frälsarens sonande kraft skulle hjälpa mig bära min tunga börda av sorg och smärta. Min make och jag bad våra hemlärare att ge oss varsin välsignelse. Vi visste att vi skulle få styrka utöver vår egen. Vår Frälsare har lovat att han inte ska lämna oss faderlösa (se Joh. 14:18). Jag har med ett järngrepp klamrat mig fast vid det löftet och kan vittna om att så är fallet.
Jesaja lär att Frälsaren var ”en smärtornas man och förtrogen med lidande” (Jes. 53:3). Om det fanns någon som kunde trösta oss så visste jag att han kunde det, på ett mycket personligt plan. Men jag visste också att om han omedelbart tog bort sorgen från oss, skulle vi inte uppleva någon tillväxt, ingen ny kunskap.
Trots hjärtesorgen har jag upplevt en ständigt underliggande flod av frid som kommer från Frälsaren (se 1 Nephi 20:18). Vid särskilt svåra ögonblick, dagar, eller till och med veckor, har hans frid forslat bort min sorgsenhet. Jag behövde bara be om det. Vår himmelske Fader vill inte att vi ska gå igenom jordelivet ensamma.
När jag tänker på olyckan som tog min sons liv, kommer jag att tänka på en berättelse i Gamla testamentet:
”Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung.
Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar” (Daniel 3:17–18; kursivering tillagd).
De viktiga orden är ”men om inte”. Vi måste ha tro oavsett vad som händer. Vår himmelske Fader kunde ha sänt änglar till att skydda min son från fara, men det gjorde han inte. Han vet vad som krävs för att helga oss så att vi kan vara redo att komma hem till honom. Allt kommer att ordna sig. Men det betyder inte att vi aldrig kommer att sörja eller gråta igen. Vår sorg är ett resultat av vår kärlek, men vårt hjärta behöver inte vara nedtyngt.
Den största gåvan vi kan ge dem som befinner sig på båda sidor av slöjan är att gå vidare med upphöjt huvud i tro på och hopp om vår himmelske Fader och Jesus Kristus, trots att tårarna strömmar nerför ansiktet med varje steg vi tar. För vi har fått löftet att ”graven [har] ingen seger och dödens udd är uppslukad i Kristus” (Mosiah 16:8). En dag ”skall [Herren HERREN] torka bort tårarna från alla ansikten” (Jes. 25:8).
Foto © Getty Images