Förebilder
De flesta vittnesbörd kommer inte som en bländande blixt. Kunskap om evangeliet får vi med tiden, och vi lär oss lita till de goda känslor som den Helige Anden ger. Längs vägen finns det många personer som är förebilder för oss: personer som inspirerar oss att leva som vi ska leva. Vårt vittnesbörd stärks och vi lär oss att bli lydiga genom att följa deras exempel.
Missionärer
De första förebilderna som presenterade evangeliet för mig var missionärerna som undervisade min familj i Filippinerna. Deras exempel hade stort inflytande på vårt beslut att bli medlemmar i kyrkan. De hade tålamod med oss och förde alltid med sig en underbar anda.
När vi fortfarande var nya i kyrkan träffade vi en man som hade lämnat kyrkan. Han gav oss en mängd antimormonlitteratur och jag blev helt chockad. Det var mitt första möte med motståndare mot kyrkan och mitt vittnesbörd var fortfarande ömtåligt. När han konfronterade oss och angrep allt som missionärerna hade undervisat oss om blev jag rädd. Men när missionärerna var med oss så förde de med sig frid. Tack vare missionärerna lärde vi oss i familjen att se skillnad på tro och rädsla, och vi valde tro.
Missionspresidenter
Min far och jag fick snart i uppgift att vara hemlärarkamrater tillsammans. Ett av våra första uppdrag var att besöka missionspresidenten och hans hustru. De var mycket vänliga. Min far hade hållit fast vid många traditioner från vår tidigare tro. Men de förklarade vänligt, inte kritiskt, varför saker och ting gjordes annorlunda i den sanna kyrkan. Det var vi som var hemlärare men vi lärde oss mycket av vår missionspresidents exempel.
Senare när jag blev heltidsmissionär fortsatte jag att lära mig av mina missionspresidenter. Min första president hade alltid en fast tro på att allt så småningom skulle ordna sig även när det var svårt. Av honom lärde jag mig att vara positiv.
Min andra missionspresident hade tidigare varit stridspilot men som ledare i kyrkan var han ödmjuk och lyhörd, fylld av kristuslik kärlek till sina medtjänare. När jag var assistent till honom kände jag att några missionärer missbrukade vissa förmåner och utnyttjade hans vänlighet. Jag föreslog att vi skulle införa striktare regler och driva igenom dem mer bestämt. Han sade att han kände att det var bättre att lita på att missionärerna valde det rätta än att tvivla på deras avsikter. Av honom som förebild lärde jag mig att följa Joseph Smiths råd om att undervisa om rätta principer och sedan låta folket styra sig själva.
Andra ledare i kyrkan
Jag minns att jag iakttog äldste Dallin H Oaks när han som medlem i de tolv apostlarnas kvorum verkade som president för området Filippinerna. Jag såg honom rådgöra med andra om de svårigheter som kyrkan ställs inför i vårt land. Jag såg den stora kärlek han har till att bygga upp kyrkan och att skapa tillfällen att välsigna medlemmarnas liv. Av hans exempel lärde jag mig att apostlar inte bara bryr sig om kyrkan som helhet utan också om de enskilda medlemmarna.
Vår nuvarande områdespresident, äldste Keith R Edwards i de sjuttios kvorum, säger att fastän det finns en administrativ sida hos arbetet i kyrkan så vill Herren att vi ska fokusera på hjärtat. Han påminner oss om hur kung Benjamin talade från ett torn och hur folket reagerade med att uppleva en mäktig förändring i hjärtat. De hade ”inte längre … någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott”. (Mosiah 5:2) Av äldste Edwards har jag lärt mig att se till mitt eget hjärta för att försäkra mig om att mina avsikter är rena.
Överbefälhavare Moroni
Skrifterna är fulla av stora förebilder. Överbefälhavare Moroni är en av mina personliga hjältar. Mormon beundrade Moroni så mycket att hans son fick sitt namn efter honom. Mormon skrev följande om överbefälhavare Moroni: ”Om alla människor hade varit, och vore, och alltid skulle vara som Moroni, se, då skulle själva helvetets krafter ha skakats för evigt, ja, djävulen skulle aldrig få makt över människobarnens hjärtan.” (Alma 48:17) Mormon sade också att han beundrade Mosiahs söner och Alma och hans söner eftersom ”de var alla gudsmän”. (Alma 48:18) Låt dina föredömen vara Guds män och kvinnor!
Nephi
Ett annat stort exempel från skrifterna är Nephi. Av honom lärde jag mig att lita på Herren i stället för att klaga. Låt mig förklara. När jag lämnade Filippinerna för att ta magisterexamen vid Brigham Young-universitetet lovade jag att jag skulle komma tillbaka. När tiden kom då min familj och jag skulle åka tillbaka var det inget lätt beslut för jag tyckte inte att möjligheterna i mitt hemland var lika lovande eller givande som möjligheterna i USA. Men eftersom jag hade lovat bestämde min hustru och jag att vi skulle utöva tro som Nephi och göra det som Herren ville att vi skulle göra.
Fastän jag hade arbetat tidigare fick jag börja om ekonomiskt sett. Det var ont om pengar och det tog tid för möjligheterna att bära frukt. Sedan blev alla våra tre barn sjuka och våra besparingar försvann. Det var en av de svåraste tiderna i vårt liv.
Vår yngsta son drabbades av en slags tuberkulos. Han var tvungen att få dyr medicin som han skulle ta i nio månader. Jag minns att jag tittade i min plånbok. Det fanns inga pengar där. Min hustru frågade mig hur vi skulle kunna få mat till barnen.
Under sådana förhållanden ställer man frågor. Och om man inte aktar sig kan man bli som Laman och Lemuel och börja klaga och bli bitter. Man tycker att livet är orättvist. Det skulle ha varit lätt för mig att tänka: ”Jag är en återvänd missionär. Jag tjänade Herren. Vi betalar vårt tionde. Vi verkar i kyrkan. Var är välsignelserna?” Men vi fortsatte att vara aktiva, verka i våra ämbeten och vi klarade oss. Min bror och hans hustru hjälpte oss ekonomiskt och till slut fick jag ett jobb. Det räckte knappt och jag fick sämre lön än vad jag hade haft innan jag slutade skolan. Jag kände mig misslyckad.
Slutligen, efter flera år, insåg min hustru och jag att det inte hjälpte att undra och oroa sig. Vi sade: ”Vi slutar klaga. Vi litar på Herren och är glada för det vi har.” Och en kort tid därefter började saker och ting hända. Jag fick flera jobberbjudanden och kunde välja det bästa. Jag kallades att bli biskop i vår församling. Det verkade som om välsignelserna flödade.
Som biskop upptäckte jag att den svåra tiden jag hade gått igenom hjälpte mig att hjälpa andra. Jag minns särskilt att jag lyssnade på en medlem som gick igenom en svår tid ekonomiskt sett och jag kände medlidande. Jag skulle inte ha känt så om jag inte hade varit med om liknande situationer själv. Och jag mindes vad Nephi sade: ”Så sant Herren lever, och så sant vi lever, skall vi inte gå ned till vår far i vildmarken förrän vi har utfört det som Herren har befallt oss.” (1 Nephi 3:15)
Jag minns när de befann sig på skeppet på väg till det utlovade landet, att Nephi, trots att han hade varit bunden i dagar och hade svullna handleder och vrister, sade: ”Ändå vände jag mig till Gud, och jag prisade honom hela dagen lång, och jag knotade inte över Herren för mina bedrövelsers skull.” (1 Nephi 18:16) Så jag sade till medlemmen att de flesta av oss har långt kvar tills vi blir som Nephi, men han är en bra förebild. Jag kunde hjälpa medlemmen se att lösningen inte var att klaga utan att göra det som Herren har befallt, för han kommer att förbereda vägen. (Se 1 Nephi 3:7.)
Föräldrar
Liksom Nephi hade jag förmånen att födas av goda föräldrar. Min mor var en ärbar och stark kvinna. Jag är den jag är i dag tack vare den fasta evangeliegrund som hon etablerade i vårt hem. Min far, fastän han inte var fullkomlig, var också en stor förebild för mig. Han såg till att vi höll oss på rätt spår, men brukade alltid fråga oss: ”Vad tycker du?” Och så lyssnade han.
Han blev intresserad av kyrkan när han såg en skylt med orden: ”Ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet.” Han trodde verkligen på det. Han älskade sin familj och arbetade hårt för att sörja för våra behov.
Det fanns en tid när det stora farmaceutiska företaget han arbetade för gav honom fler och fler ansvarsuppgifter vilket innebar att han reste mer och mer. Det gick så långt att han bara var hemma tre dagar per månad. Sedan fick vi plötsligt veta att han hade sagt upp sig från det här jobbet med lovande karriärmöjligheter.
Jag minns att under vårt nästa familjerådsmöte så sade han att vi var tvungna att dra åt svångremmen under några månader medan han letade efter ett nytt jobb. Vi frågade honom varför han hade sagt upp sig och hans svar har fastnat hos oss för evigt: ”Ni håller på att bli tonåringar redan och det är en mycket viktig tid i ert liv. Jag skulle aldrig vilja uppleva den dag när ni säger till mig: ’Var fanns du när vi behövde dig?’” Han satte sin familj främst.
Jag följer min fars exempel
Tack vare min fars exempel kunde jag flera år senare fatta ett liknande beslut. Jag hade just fått anställning vid ett konsultföretag och de lät sex av oss flyga från Filippinerna till Sydney i Australien för att utbildas tillsammans med 400 andra chefer från hela världen. Vi flög första klass. En limousin hämtade upp oss vid flygplatsen och tog oss till ett femstjärnigt hotell där det fanns en stor korg med godsaker i varje rum. Företaget ville visa oss att det var ett bra företag att jobba för och att de ville behålla sina nya medarbetare.
Efter den första dagens möten hölls en galamiddag, ett formellt evenemang. Vi var omkring tolv vid varje bord, vart och ett med tio chefer och två delägare som skulle vara våra förebilder i företaget. De återgav berättelser för oss om hur de hade börjat på företaget och avancerat på karriärstegen. De berättade om mångmiljonaffärer som de hade slutfört, framstående affärsmänniskor som de hade arbetat med och stora projekt som de hade lett. Jag hörde ofta namn från ”Fortune 500-listan” på verkställande direktörer och förundrades över dessa män och det arbete de utfört.
Vi tyckte alla att vi hade fantastiska möjligheter tills någon vid bordet frågade: ”Hur hanterar din hustru att du reser så mycket? Du är borta hela tiden.” En av delägarna svarade: ”Jag skildes för två år sedan.” Och den andra delägaren vid vårt bord sade: ”Jag har varit skild i fem år.”
Jag minns vad jag tänkte: ”Jag vill inte bli som de här männen. Jag tror inte jag vill arbeta för det här företaget för jag bryr mig inte om världslig framgång om min familj inte har det bra.” Min fars exempel gjorde det lättare för mig att bestämma mig för att sätta familjen främst, och jag hittade ett annat jobb som gav mig den möjligheten.
Frälsaren
Den främsta förebilden under vårt jordiska liv är förstås Herren Jesus Kristus, Guds Son, som var fullkomlig på alla sätt och som gav sig själv som offer för våra synder. Alla våra rättfärdiga beteenden och gärningar har sitt ursprung i vår tro på vår Återlösare, och den tron har sitt ursprung i vårt vittnesbörd om vem han är och vad han har gjort för oss. Jag är oerhört tacksam för hans offer. Jag vittnar om att han lever och att han vill att var och en av oss ska leva värdigt så att vi kan återvända och bo hos vår himmelske Fader. Om vi följer Frälsaren och blir mer lika vår Fader i himlen så blir vi sannerligen välsignade.
Varför ska vi ha förebilder?
Nyckeln till din framtid ligger i att följa bra förebilder. Du blir som de personer du ser upp till, så gå ut och hitta dina hjältar och försök leva som de skulle leva. Tänk på det som är evigt som måttstock för vilka dina förebilder ska vara. Titta på de goda exemplen i din familj och forma dig efter dem. Titta på andra som formar sitt liv efter Frälsaren och forma ditt liv efter dem.
Välj dina förebilder med visdom eftersom de blir dina hjältar. Du kommer ihåg vad de skulle göra och det blir ditt mönster och gör att du kan fatta kloka beslut. Och innan du vet ordet av tittar andra upp till dig och formar sitt goda beteende efter en förebild som de beundrar — du.
Fotoillustration, Craig Dimond; Kung Benjamin predikar för nephiterna, av Gary Kapp; infällt: Kung Benjamin talar, av Jerry Thompson
Överbefälhavare Moroni och frihetssymbolen, av Arnold Friberg; Nephi jagar med Liahona, av Gary Smith
Till vänster: Överbefälhavare Moroni var en sådan stark ledare att Mormon senare skrev: ”Om alla människor hade varit, och vore, och alltid skulle vara som Moroni, se, då skulle själva helvetets krafter ha skakats för evigt.” Nedan: Nephis exempel lär oss att lita på Herren i stället för att klaga.
O min Fader, av Simon Dewey
Till vänster: Missionärer kan vara stora exempel för dem de undervisar. Ovan: Kung Benjamin var en förebild för sitt folk. När han hade talat till folket upplevde de en mäktig förändring i hjärtat.
Den främsta förebilden i vårt jordiska liv är Herren Jesus Kristus, som utgav sig som offer för våra synder. Alla våra rättfärdiga beteenden och gärningar har sitt ursprung i vår tro på vår Återlösare.