Glöm aldrig att du är mormon
Närhelst vi faller, närhelst vi gör sämre ifrån oss än vi borde göra, glömmer vi på ett påtagligt sätt mor”, sade president Thomas S Monson. Han tillade: ”Människor vänder sig bort från det onda och visar en bättre sida när de kommer ihåg sin mor.”1
President Monsons budskap har varit till så stor styrka för mig att när jag först hörde orden så kom jag att tänka på mamma och det kloka råd hon gav mig för många år sedan, en kort tid efter det att jag blivit medlem i kyrkan.
Mamma var medlem i en annan kristen kyrka, men hon var vänlig mot missionärerna som undervisade mig om evangeliet. När jag bestämde mig för att bli medlem i kyrkan så stödde hon mig.
Allt hade gått bra i mitt nya liv som medlem i kyrkan, ända tills jag var med på ett journalistdagsfirande i mitt hemland Peru. Under festen jag var med på fylldes luften av tal och berömmande ord. Sedan skulle vi skåla. Allteftersom festen fortskred blev jag alltmer frestad att dricka med mina vänner.
Förändringen som nyomvända till kyrkan genomgår när de tar emot evangeliet innebär ofta att de måste få nya vänner. Under vissa omständigheter, vilket jag fick lära mig, kan tidigare vänner vara verktyg i den ondes händer för att fresta oss att bryta mot buden och gå tillbaka till våra tidigare vanor.
När mina medarbetare bjöd mig på ett glas öl så tog jag det, drack ur det, och fortsatte att dricka. I slutet av festen fälldes jag av mitt samvete. Jag hade fallit. Vad skulle mamma säga?
När jag kom hem gick jag tyst in och gick sedan och lade mig direkt. Mamma sade ingenting men jag skämdes och bestämde mig för att sluta gå till kyrkan. En vecka senare när vi satt och åt lunch, tittade hon mig rakt i ögonen och sade: ”Glöm aldrig att du är mormon.”
När jag skulle till och från jobbet så cyklade jag förbi kyrkan. Varje gång jag gjorde det kände jag av mitt dåliga samvete. En kväll kände jag att jag inte kunde leva med skuldkänslorna längre. Jag ställde cykeln precis framför grenspresidentens kontor, gick in och bad om en intervju.
Jag berättade för grenspresidenten vad jag hade gjort och bad om förlåtelse. Sedan gav han mig en del råd. Sedan dess har jag aldrig brutit mot visdomsordet igen.
Mamma dog för över 20 år sedan, men jag har alltid försökt komma ihåg det hon sade att jag aldrig skulle glömma: Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.