2006
Sion mitt i Babylon
Maj 2006


Sion mitt i Babylon

Vi behöver inte ta till oss Babylons normer, seder och moral. Vi kan skapa ett Sion mitt i Babylon.

Förra sommaren hade min hustru och jag tillfälle att resa till San Diego i Kalifornien och där se Shakespeares Macbeth på Old Globe Theater. Vi såg två föreställningar eftersom vår dotter Carolyn hade en roll som en av de tre häxorna i pjäsen. Det var förstås en fröjd för oss att se henne spela med i pjäsen, inte minst då hon i ett dramatiskt ögonblick uttalade den kända repliken: ”Ett styng i tummen säger mig, att något ont hit närmar sig.” (Akt 4, scen 1, rad 40–41)

När jag hörde det tänkte jag på hur lämpligt det skulle vara att ha ett varningssystem som i god tid kunde varsla om att ondska närmade sig, och låta oss vara förberedda på det. För ondskan närmar sig, oavsett om vi har ett varningssystem eller inte.

Vid ett senare tillfälle var min fru och jag ute och körde på landsbygden en kväll och närmade oss en storstad. När vi kom över ett backkrön och såg det starka ljuset vid horisonten, väckte jag min hustru med en lätt knuff och sade: ”Skåda Babylon!”

Det finns förstås ingen speciell stad idag som gestaltar Babylon. Babylon var, under det forna Israels tid, en stad som hade blivit sinnlig, moraliskt förfallen och korrumperad. Stadens huvudbyggnad var ett avgudatempel, en avgud som ofta går under namnet Bel eller Baal.

Vi kan emellertid se sinnlighet, korruption, moraliskt förfall och avgudadyrkan i många städer, stora som små, över hela jorden. Som Herren har sagt: ”De söka icke Herren för att införa hans rättfärdighet, utan var och en vandrar sin egen väg och efter sin egen guds avbild, som är en avbild av världen.” (L&F 1:16)

Alltför många människor i världen har börjat likna det gamla Babylon och vandrar sin egen väg och följer en gud ”som är en avbild av världen”.

En av de största utmaningarna vi kommer att möta är att på något sätt kunna leva i denna värld utan att vara av världen. Vi måste skapa ett Sion mitt i Babylon.

”Sion mitt i Babylon.” Vilket klart och strålande uttryck, som ett ljus som lyser mitt i ett andligt mörker. Vilket begrepp att hålla nära vårt hjärta, när vi ser hur Babylon sprider sina tentakler. Babylon finns i våra städer, Babylon finns i våra samhällen, Babylon finns överallt.

Och i och med Babylons intrång måste vi skapa ett Sion i dess mitt. Vi får inte tillåta oss att uppslukas av den kultur som omger oss. Vi inser sällan i vilken omfattning vi är en produkt av den kultur som råder i vårt samhälle och i vår tid.

I det forna Israels dagar utgjorde Herrens folk en ö för den ende sanne Guden, en ö omgiven av ett hav av avgudadyrkan. Vågorna från detta hav slog oupphörligen mot Israels stränder. Trots budordet att inte tillverka en bildstod för att tillbe den verkade Israel inte kunna motstå detta, påverkade som de var av den kultur som rådde där på den tiden. Om och om igen — trots Herrens förbud, trots det som sagts av profet och präst — sökte sig Israel till främmande gudar och tillbad dem.

Hur kunde Israel glömma Herren, han som fört dem ut ur Egypten? De upplevde ständig press från det som var populärt i den miljö de levde i.

Hur lömsk är inte den kultur i vilken vi lever. Den genomsyrar vår omgivning, och vi tror att vi är förnuftiga och logiska när vi alltför ofta har formats av den etik, det som kallas tidsandan, eller den kultur, som råder i vårt samhälle idag.

Eftersom min hustru och jag har haft tillfälle att bo i tio olika länder har vi sett vilket inflytande etiken har på beteendet. Seder som är helt godtagbara i en kultur anses vara oacceptabla i en annan. Ett språkbruk som på en plats är artigt, anses på andra platser vara stötande. Människor i varje kultur rör sig inom en kokong av självbelåtet självbedrägeri, och är helt övertygade om att verkligheten är precis sådan som de uppfattar den.

Vår kultur är avgörande för vilken mat vi tycker om, hur vi klär oss, vad som utgör artigt uppförande, vilka idrottsgrenar vi ska utöva, vilken musiksmak vi borde ha, vikten av utbildning och vår inställning till ärlighet. Den påverkar även människor vad beträffar vikten av rekreation eller religion. Den påverkar hur kvinnor prioriterar karriär eller barnafödande och har en kraftig inverkan på vår syn på skaparkraften och moraliska frågor. Alltför ofta är vi som marionetter och låter vår kultur avgöra vad som är ”inne”.

Det finns förstås en tidsanda som vi borde ägna vår uppmärksamhet åt, och det är Herrens etik, kulturen hos Guds folk. Som Petrus framställer det: ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” (1 Pet 2:9)

Det är etiken hos dem som håller Herrens bud, vandrar på hans stigar och ”[lever] av varje ord, som utgår från Guds mun”. (L&F 84:44) Om det gör oss egendomliga så får det vara så.

Mitt engagemang i uppförandet av templet i Manhattan gav mig tillfälle att vistas i templet ganska ofta före invigningen. Det var underbart att sitta i det celestiala rummet och att kunna göra det i total tystnad utan att ett enda ljud hördes från de hektiska New York-gatorna därutanför. Hur var det möjligt att templet kunde vara så vördnadsfullt tyst när storstadens buller och larm endast var några få meter bort?

Svaret stod att finna i templets konstruktion. Templet hade byggts innanför väggarna på en existerande byggnad, och de inre väggarna i templet var endast sammanfogade med de yttre väggarna i några få fästpunkter. På detta sätt begränsade templet (Sion) inflytandet från Babylon, eller världen utanför.

Kanske har vi något att lära av detta. Vi kan skapa det verkliga Sion ibland oss genom att begränsa den omfattning i vilken Babylon påverkar våra liv.

När Nebukadnessar omkring 600 f Kr kom från Babylon och erövrade Juda förde han bort Herrens folk. Nebukadnessar valde ut några av de unga männen för specialutbildning och träning.

Bland dem fanns Daniel, Hananja, Misael och Asarja. Av de ungdomar som förts till Babylon skulle dessa visas särskild ynnest. Kungens tjänare beordrade dem att äta av kungens kött och dricka av kungens vin.

Låt oss helt förstå vilken press dessa fyra unga män befann sig under. De hade blivit bortförda som fångar av en ockupationsmakt, och de befann sig i en konungs hushåll, vilken beslutade om de skulle leva eller dö. Trots detta vägrade Daniel och hans bröder att göra det som de ansåg vara fel, hur mycket den babyloniska kulturen än ansåg det vara rätt. Och för den trofastheten och det modet välsignade Herren dem och gav dem ”kunskap och insikt i all slags skrift och vishet”. (Dan 1:17)

Förförda som vi är av vår kultur är vi ofta så gott som blinda för vår egen avgudadyrkan då det som är populärt i den babyloniska världen rycker i våra trådar. Förvisso är det så som poeten Wordsworth sade: ”Världen är med oss för mycket.” (”The World Is Too Much with Us; Late and Soon”, i The Complete Poetical Works of William Wordsworth [1924], s 353)

I sitt första brev skriver Johannes:

”Jag har skrivit till er … ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Älska inte världen, inte heller det som är i världen.” (1 Joh 2:14–15)

Vi behöver inte ta till oss Babylons normer, seder och moral. Vi kan skapa ett Sion mitt i Babylon. Vi kan ha våra egna normer för musik, litteratur, dans, film och språkbruk. Vi kan ha våra egna normer för klädsel och uppträdande, för artighet och respekt. Vi kan leva i enlighet med Herrens lagar för moral. Vi kan sätta gränser för hur mycket av Babylon vi genom kommunikationsmedia tillåter i vårt hem.

Vi kan leva som Sions folk om vi så önskar. Kan det bli svårt? Givetvis blir det det, för den babyloniska kulturens vågor slår oupphörligen mot våra stränder. Kräver det mod? Naturligtvis.

I alla tider har vi låtit oss hänföras av berättelser om mod, om människor som stod inför skrämmande odds men som övervann dem. Mod är förutsättningen och grunden för alla andra dygder, och bristen på mod förminskar alla de andra dygder som vi har. Om vi ska kunna ha ett Sion mitt i Babylon så behöver vi mod.

Har ni någonsin fantiserat om att ni skulle utföra en tapperhetsgärning om det verkligen gällde? Jag vet att jag gjorde det, som pojke. Jag föreställde mig att någon var i fara, och att jag, med fara för mitt eget liv, räddade henne. Eller så ställdes jag inför en skräckinjagande motståndare som jag hade modet att övervinna. Sådana är ungdomens föreställningar!

Ett liv på nära sjuttio år har lärt mig att dessa tillfällen till hjältemod är få och sällsynta, om de överhuvudtaget kommer.

Men tillfällen då vi kan stå för det som är rätt — när påtryckningarna är subtila och när till och med våra vänner ibland uppmuntrar oss att ge vika för nutida avgudadyrkan — kommer så mycket oftare. Ingen fotograf finns på plats för att föreviga hjältemodet, ingen reporter skriver om det på tidningarnas förstasidor. Endast i vårt samvetes tysta begrundan vet vi att vårt mod sattes på prov: Sion eller Babylon?

Låt inte skenet bedra. Mycket av Babylon, om inte merparten av det, är av ondo. Och inga styng i tummen varnar oss. Men våg efter våg kommer och slår mot våra stränder. Blir det Sion, eller blir det Babylon?

Om Babylon är världens stad så är Sion Guds stad. Herren har sagt om Sion: ”Sion kan icke uppbyggas utom efter de grundsatser, som utgöra det celestiala rikets lag” (L&F 105:5) och ”ty detta är Sion: De renhjärtade”. (L&F 97:21)

Var vi än är, vilken stad vi än bor i, kan vi bygga vårt eget Sion efter det celestiala rikets grundsatser, och ständigt sträva efter att bli renhjärtade. Sion är det vackra, och Herren håller det i sin egen hand. Vårt hem kan liksom Sion vara en tillflyktsort, ett skydd.

Vi behöver inte bli marionetter i händerna på den kultur som råder idag. Vi kan vara modiga och vandra på Herrens stigar, och följa hans fotspår. Om vi gör detta kommer vi att kallas Sion, och vi kommer att vara Herrens folk.

Jag ber att vi ska få styrka att motstå Babylons våldsamma angrepp, och att vi ska kunna skapa Sion i vårt hem och samhälle — ja, att Sion ska finnas ”mitt i Babylon”.

Vi söker Sion eftersom det är vår Herres boning, vilken är Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare. I Sion och från Sion kommer hans klara och strålande ljus att skina, och han kommer att regera för evigt. Jag vittnar om att han lever och älskar oss och att han vakar över oss.

I Jesu Kristi namn, amen.