Den stora lycksalighetsplanen
Genom den oändliga försoningen har Gud gett oss ett sätt att både övervinna våra synder och bli fullständigt rena igen.
Profeten Jakob frågade: ”Varför skulle vi icke tala om Kristi försoning och uppnå fullkomlig kunskap om honom ?”1
Jag tar den frågan som ämne för mitt tal — varför inte tala om Jesu Kristi försoning?
Alma talar om försoningen som ”den stora lycksalighetsplanen”.2 Jag använder dessa ord för att beskriva den vackra lära vi känner som Jesu Kristi försoning.
President Hugh B Brown sade en gång: ”Förr eller senare får livets skiftande öden oss att ge oss i kast med detta viktiga ämne … själens odödlighet, och människan förhållande till Gudomen … Alla, oavsett hudfärg, religion eller nationalitet, har ett kommande möte med upplevelsen vi kallar döden.”3
De flesta av oss har i sorg och förlust stått vördnadsfullt vid en älskad persons grav och ställt frågan: ”Finns det någon glädje i döden?”
En profet i Mormons bok besvarar den frågan åt oss med glädjefyllda och tacksamma ord om Jesu Kristi försoning, som återlöser oss från döden: ”O, vilken Guds visdom, vilken barmhärtighet och nåd! … Ack, vår Guds storhet och rättvisa!”4
Låt mig beskriva fem sanningar i lycksalighetsplanen som har gett mig detta slags glädje.
För det första: Kunskap om planen bekräftar att det finns en Gud och han har en Son, Jesus Kristus. Fadern och Sonen är fullkomliga. De bor i himlen och de har förhärligade kroppar av ande, kött och ben.
Dessa sanningar uppenbarades för oss i den här tidshushållningen när den unge Joseph Smith knäböjde i ödmjuk bön och senare förkunnade: ”Jag såg två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig, nämnande mig vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.”5
För det andra: Att känna till Faderns och Sonens identitet hjälper oss förstå att vi alla sattes på jorden för att få en fysisk kropp och olika erfarenheter, och för att visa oss värdiga att återvända till vår himmelske Fader. Vårt jordeliv styrs av lagar. Vi syndar när vi överträder lagen. När vi syndar bryter vi mot eviga lagar. Rättvisans lag kräver ett straff.
Synd och behovet av omvändelse kan liknas vid en man som ger sig ut på en resa. På ryggen har han en stor tom säck. Då och då plockar han upp en sten som representerar överträdelse av en lag. Han placerar stenen i säcken på ryggen. Med tiden blir säcken full. Den är tung. Mannen kan inte fortsätta sin resa. Han måste på något sätt tömma säcken för att bli av med alla dessa stenar. Detta kan endast göras av Frälsaren genom försoningen.
Detta är möjligt när vi utövar tro på Jesus Kristus, överger synden och ingår förbund genom evangeliets förordningar. När vi trofast uthärdar till änden kan vi återvända för att bo hos vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus.
För det tredje: Genom den oändliga försoningen har Gud gett oss ett sätt att både övervinna våra synder och bli fullständigt rena igen. Detta möjliggörs genom barmhärtighetens eviga lag. Barmhärtigheten tillfredsställer rättvisans krav genom vår omvändelse och försoningens makt. Utan försoningens makt och vår fullständiga omvändelse är vi underkastade rättvisans lag.
Alma lärde att ”barmhärtigheten gör anspråk på den som omvänder sig”6 och att ”återlösningsplanen … icke [kunde] utföras utom på det villkor, att människorna … omvända sig”.7
Den store profeten Amulek lärde: ”Och sålunda kan barmhärtigheten tillfredsställa rättvisans krav och sluta dem som omvända sig i beskyddande armar, medan den som icke utövar tro till omvändelse är utsatt för de krav, som rättvisan enligt hela lagen ställer. Sålunda kommer den stora och eviga återlösningsplanen endast den till godo, som har tro till att omvända sig.”8
Våra första föräldrar, Adam och Eva, överträdde lagen och fick lämna Edens vackra lustgård. Adam och Eva undervisades om den stora frälsningsplanen så att de skulle kunna finna glädje i livet.9
Adam sade: ”På grund av min överträdelse hava mina ögon öppnats och här i livet skall jag hava glädje och i köttet skall jag åter få se Gud.”10
Eva gav ett liknande uttryck för glädje: ”Om det icke vore för vår överträdelse, skulle vi aldrig hava haft säd och skulle aldrig hava haft kunskap om gott och ont och känt glädjen över vår återlösning.”11
För det fjärde: Adam och Evas fall förde med sig två sätt att dö. Vi är underkastade dessa två sätt att dö.Fysisk död innebär att anden skiljs från kroppen. Som en följd av Adams fall kommer hela människosläktet att lida fysisk död.
Den andra döden är andlig. Den innebär att vi skiljs från Guds närhet. Adam och Eva samtalade fritt med Gud i Edens lustgård. Efter överträdelsen gick de miste om denna förmån. Därefter skedde kommunikation med Gud endast genom tro och offer tillsammans med innerliga böner.
I vårt nuvarande läge är vi alla underkastade den andliga döden. Vi är avskilda från Gud. Han bor i himlen, vi bor på jorden. Vi vill återvända till honom. Han är ren och fullkomlig. Vi är orena och ofullkomliga.
Kraften i Kristi försoning övervinner både fysisk och andlig död.
Efter att ha blivit korsfäst och lagd i en lånad grav, uppstod Kristus på den tredje dagen. Denna uppståndelse förenade Kristi fysiska kropp med hans ande.
Uppståndelsen från de döda är en ytterst vacker del av försoningen och i sanning en del av lycksalighetsplanen. Uppståndelsen är universell och gäller hela mänskligheten. Vi kommer alla att uppstå. Jag bär vittnesbörd om detta faktum och denna sanning. Detta är en ovillkorlig gåva från Gud.
Men när vi uppstår övervinner vi inte den andra döden. För att få evigt liv och bo hos Fadern och Sonen, måste vi omvända oss och bli värdiga barmhärtigheten, vilken tillfredställer rättvisan.
Genom uppenbarelse vet vi:
”Detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud.”12
”Uppskjuten [icke] eder bättringsdag.”13
”Samma ande, som är i besittning av edra stofthyddor den stund I gån ut ur detta liv, samma ande har makt att taga dem i besittning i den eviga världen.”14
För det femte: Jesus Kristus föddes av en jordisk moder, Maria. Av henne ärvde han dödlighet och blev underkastad döden.
Josef var hans jordiska lärare. Gud i himlen var hans Fader. Av honom ärvde han odödlighet — makten att övervinna den fysiska döden.
Jesus Kristus, han som valdes att uppfylla försoningens krav, steg ner för att låta sig födas som ett hjälplöst spädbarn åt Maria. Han gick med på att frestas, ställas inför rätta, hånas, dömas och korsfästas, fastän han hade makten och myndigheten att förhindra sådana gärningar.
President John Taylor beskrev Kristi nåd med följande vackra ord: ”Vidare var det nödvändigt att han skulle nedstiga under allt, för att han skulle kunna höja andra över allt, ty om han inte kunde höja sig själv och bli upphöjd genom de principer försoningen förde med sig, kunde han inte höja andra. Han kunde inte göra för andra det som han inte kunde göra för sig själv.”15
Kristi lidande i Getsemane örtagård symboliserar den största av alla Kristi egenskaper, hans fullkomliga kärlek. Här ser vi att han i sanning älskade oss alla.
En engelsk teolog från artonhundratalet skrev följande om denna händelse: ”Allt som den mänskliga kroppen kan uthärda vad gäller lidande skulle nu överhopas hans tynande kropp … den ohyggligaste smärta, den mest överväldigande brutalitet, hela syndens börda — allt detta måste han nu möta.”16
Herren beskrev sitt lidande i en nutida uppenbarelse: ”Detta lidande gjorde, att jag, Gud, den störste av alla, skalv av smärta och blödde ur varje por samt led till både kropp och själ.”17
Försoningen är en händelse som gör det möjligt för oss att förlikas med Gud. Ordet försoning betyder att återställa eller att komma tillbaka. När det gäller familjen betyder det att vi bli återförenade med varandra och med Gud och hans Son, Jesus Kristus. Det betyder att sorgen vid separationen blir till glädje vid återföreningen.
Som avslutning citerar jag president Boyd K Packers ord:
”Om ni förstår den stora lycksalighetsplanen och följer den, så bestäms inte er lycka av vad som händer i världen.”18
Jag bär vittnesbörd om denna sanning och om kärleken som vår Herre och Frälsare Jesus Kristus har visat oss genom att ombesörja försoningen, den stora lycksalighetsplanen, för oss alla. I Jesu Kristi namn, amen.