Ett liv i överflöd
Ett liv i överflöd är inom räckhåll om vi bara vill dricka av det levande vattnet, fylla vårt hjärta med kärlek och skapa ett mästerverk av vårt liv.
Harry de Leyer kom sent till auktionen den snöiga dagen 1956 och alla bra hästar hade redan sålts. De få som var kvar var gamla och utkörda och hade köpts av ett företag som skulle ta vara på deras kroppar.
Harry var ridlärare vid en flickskola i New York och var på väg därifrån när en av dessa hästar — en vanskött grå valack med hemska skador på sina ben — fångade hans blick. Djuret bar fortfarande märken efter ett tungt arbetsok, det var tydligt att han hade haft ett hårt liv. Men någonting fångade Harrys uppmärksamhet och han erbjöd 80 dollar för honom.
Det snöade när Harrys barn såg hästen för första gången och på grund av snötäcket på hästens rygg gav barnen hästen namnet ”Snowman” — Snögubben.
Harry tog väl hand om hästen och den visade sig vara en from och pålitlig vän — en häst som flickorna tyckte om att rida på eftersom han var lugn och inte blev uppskrämd som en del av de andra. Och Snowman repade sig så snabbt att en granne köpte honom för dubbelt så mycket som Harry hade betalat för honom.
Men Snowman rymde hela tiden från grannens betesland — ibland dök han upp i närliggande potatisodlingar, ibland hemma hos Harry. Det tycktes som om hästen hade hoppat över stängslen mellan egendomarna, men det verkade inte möjligt — Harry hade aldrig sett Snowman hoppa över något högre än ett fallet träd.
Men grannens tålamod tröt till slut, och han krävde att Harry skulle köpa tillbaka hästen.
Harry hade under många år drömt om att träna en vinnande hopphäst. Han hade haft viss framgång tidigare, men för att kunna tävla på högsta nivå visste han att han behövde köpa en häst med stamtavla och som avlats speciellt för hoppning. Och den sortens stamtavla skulle kosta mycket mer än han hade råd med.
Snowman var redan gammal — han var åtta år när Harry köpte honom — och han hade vanskötts tidigare. Men det verkade som om Snowman ville hoppa, så Harry bestämde sig för att se vad hästen kunde prestera.
Det Harry såg fick honom att tro att hästen hade en chans i tävlingarna.
År 1958 anmälde Harry Snowman till hans första tävling. Snowman stod bland de vackra avlade fullbloden och såg verkligen malplacerad ut. Andra hästuppfödare kallade Snowman för ett ”malätet ök”.
Men en underbar och ofattbar sak hände den dagen.
Snowman vann!
Harry fortsatte att anmäla Snowman till andra tävlingar och Snowman fortsatte vinna.
Publiken hurrade varje gång Snowman vann en tävling. Han blev en symbol för hur extraordinär en vanlig häst kunde vara. Han var med på TV. Berättelser och böcker skrevs om honom.
När Snowman fortsatte vinna erbjöd en köpare 100 000 dollar för den gamla arbetshästen, men Harry ville inte sälja honom. År 1958 och 1959 utnämndes Snowman till ”Årets häst”. Till slut upptogs den grå valacken — som en gång var på väg att säljas till lägstbjudande — i hinderhoppningens ”Hall of Fame”.1
För många var Snowman mycket mer än en häst. Han blev ett exempel på den dolda, outnyttjade potentialen som finns inom var och en av oss.
Jag har fått möjlighet att lära känna många underbara människor från alla samhällsskikt. Jag har känt rika och fattiga, berömda och okända, visa och ovisa.
En del bar på svåra sorger, andra strålade av en självsäker inre frid. En del pyrde av outsläcklig bitterhet, medan andra glödde med en oemotståndlig glädje. En del tycktes ha gett upp medan andra — trots prövningar — övervann missmod och förtvivlan.
Jag har hört en del säga, kanske till viss del på skämt, att de enda lyckliga människorna är de som helt enkelt är för enfaldiga för att förstå vad som händer omkring dem.
Men jag tror att det är tvärtom.
Jag har känt många som är lyckliga och som strålar av glädje i sitt liv.
Jag har känt många som har liv i överflöd.
Och jag tror jag vet varför.
Idag vill jag lista några av de egenskaper som de lyckligaste personer jag känner har gemensamt. Det är egenskaper som kan förvandla ett vanligt liv till ett liv i glädje och överflöd.
För det första dricker de ur det levande vattnets källa.
Frälsaren lärde att ” den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta … [för det] skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv” .2
När Jesu Kristi evangelium till fullo förstås och tas emot helar det brustna hjärtan, skänker mening åt livet, binder nära och kära samman med band som sträcker sig bortom jordelivet och skänker livet himmelsk glädje.
President Lorenzo Snow sade: ”Herren har inte gett oss evangeliet för att vi ska gå omkring och vara dystra resten av livet.” 3
Jesu Kristi evangelium är inte någon sorgsen eller dyster religion. Våra fäders tro är fylld av hopp och glädje. Det är inte ett evangelium med bojor utan med vingar.
Att till fullo ta emot det innebär att fyllas med förundran och leva med en inre eld. Vår Frälsare förkunnade: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” 4
Söker du sinnesfrid?
Drick ur det levande vattnets källa.
Söker du förlåtelse? Frid? Kunskap? Glädje?
Drick ur det levande vattnets källa.
Ett liv i överflöd är ett andligt liv. Alltför många sitter vid Jesu Kristi evangeliums bankett och smakar knappt på den festmåltid som dukats upp. De verkar som om de deltar — de kanske går till sina möten, kastar en blick i skrifterna, upprepar sina familjeböner — men deras hjärta är långt borta. Om de är ärliga skulle de erkänna att de är mer intresserade av det senaste skvallret, börstrenderna och handlingen i deras favoritserie på TV än den Helige Andens himmelska under och ljuvliga maningar.
Vill du ta del av detta levande vatten och uppleva hur den gudomliga källan flödar fram inom dig till evigt liv?
I så fall, var inte rädd. Tro med hela ditt hjärta. Utveckla en orubblig tro på Guds Son. Låt hjärtat ropa i innerlig bön. Fyll ditt sinne med kunskap om honom. Överge dina svagheter. Vandra i helighet och i harmoni med buden.
Drick djupt ur det levande vattnets källa, ur Jesu Kristi evangelium.
Den andra egenskapen som de som lever ett liv i överflöd har är att de fyller sitt hjärta med kärlek.
Kärleken är evangeliets kärna och det största av alla buden. Frälsaren lärde att varje annat bud och profetisk lära hänger på den.5 Aposteln Paulus skrev att ” hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv” .6
Vi vet sällan vad en enkel vänlig handling kan resultera i. Profeten Joseph Smith var ett föredöme i fråga om medlidande och kärlek. En dag anlände åtta afroamerikaner till profetens hem i Nauvoo. De hade rest från sitt hem i Buffalo i staten New York, omkring 130 mil därifrån, för att vara hos Guds profet och kyrkans medlemmar. Trots att de var fria var de tvungna att gömma sig från dem som felaktigt kunde tro att de var förrymda slavar. De utstod kyla och svårigheter, de slet ut sina skor och sedan sina sockor, tills de gick barfota hela vägen till ” Josephs stad” . När de anlände till Nauvoo välkomnade profeten dem till sitt hem och hjälpte dem alla att finna en plats att bo.
Men en flicka som hette Jane fick ingen plats att bo, och hon grät för hon visste inte vad hon skulle göra.
”Här behöver man inte gråta” , sade Joseph till henne. Han vände sig till Emma och sade: ”Den här flickan säger att hon inte har någonstans att bo. Är inte det här hennes hem?”
Emma instämde. Sedan den dagen var Jane som en i familjen.
Åratal efter profetens martyrdöd och efter det att hon följt pionjärerna och färdats den långa vägen till Utah, sade Jane att hon ibland fortfarande ”vaknade upp mitt i natten och bara låg och tänkte på broder Joseph och syster Emma och hur snälla de [var] mot mig. Joseph Smith” , sade hon, ” var den mest godhjärtade man jag någonsin träffat” .7
President Gordon B Hinckley har sagt att de som räcker ut handen för att lyfta och tjäna andra ”känner en glädje … större än de någonsin känt tidigare … Det finns så många, så otroligt många människor i denna värld som behöver hjälp. Så många, så många. Låt oss fördriva all tendens till en frätande och självisk attityd i vårt liv, mina bröder och systrar, och stå rakryggade och nå lite högre i andras tjänst.” 8
Vi är alla upptagna. Det är lätt att finna anledningar till att inte hjälpa andra, men jag tror att vår himmelske Fader kommer att finna dem lika svaga som läraren i grundskolan gjorde, som fick en lapp där en elev bad om ledigt från skolan mellan den 30–34 mars.
De som viger sitt liv åt att tillfredsställa sina egna själviska begär och inte hjälper andra kommer i slutändan att upptäcka att deras glädje är ihålig och att deras liv är utan mening.
På gravstenen för en sådan person stod det följande:
Här vilar en som levde blott för sig.
Om andra brydde han sig ej.
Hur han nu mår eller vart han kom,
är det ingen som bryr sig om.9
Vi är lyckligast när vårt liv är sammanbundet med andras genom osjälvisk kärlek och osjälviskt tjänande. President J Reuben Clark lärde att ”det finns ingen större välsignelse, ingen större glädje och lycka än den som kommer till oss när vi lindrar andras sorg”.10
Den tredje egenskapen som de som lever ett liv i överflöd har är att de med hjälp av sin himmelske Fader skapar ett mästerverk av sitt liv.
Oavsett ålder, omständigheter eller förmåga kan var och en av oss göra något stort av vårt liv.
David såg sig själv som herde, men Herren såg en kung av Israel i honom. Josef i Egypten tjänade som slav, men Herren såg en siare i honom. Mormon bar en soldats rustning, men Herren såg en profet i honom.
Vi är söner och döttrar till en odödlig, kärleksfull och allsmäktig Fader i himlen. Vi skapades lika mycket från evighetens stoft som av jordens stoft. Var och en av oss har en potential som vi knappt kan föreställa oss.
Aposteln Paulus skrev: ”Ögat har inte sett och örat har inte hört och människohjärtat kan inte ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.”11
Hur är det då möjligt att så många tror att de bara är en värdelös gammal grå häst? Det finns en gnista av storhet inom var och en av oss — en gåva från vår kärleksfulle och evige himmelske Fader. Vad vi gör med den gåvan är upp till oss.
Älska Herren av allt hjärta, makt, själ och förmåga. Engagera dig i stora och ädla ting. Skapa en tillflyktsort i ditt hem där helighet och styrka råder. Ära dina kallelser i kyrkan. Fyll ditt sinne med kunskap. Stärk ditt vittnesbörd. Räck ut en hand till andra.
Skapa ett mästerverk av ert liv.
Bröder och systrar, ett liv i överflöd kommer inte till oss färdigförpackat och komplett. Det är inte något vi kan beställa och tro att det ska levereras med posten. Det kommer inte utan svårigheter och sorg.
Det kommer genom tro, hopp och kärlek. Det kommer till dem som trots svårigheter och sorg förstår vad författaren menade när han skrev: ”Mitt i djupaste vintern förstod jag till slut att det inom mig fanns en okuvlig sommar.” 12
Ett liv i överflöd är inte något vi plötsligt har. Det är snarare en fantastisk resa som började för länge, länge sedan och som aldrig, aldrig tar slut.
Ett av de största trösterika tingen i Jesu Kristi evangelium är vår kunskap om att denna jordiska existens bara är ett ögonblick i evigheten. Oavsett om vi befinner oss i början av vår jordiska resa eller i slutet, är detta liv bara ett steg — ett litet steg.
Vår strävan efter ett liv i överflöd är klädd i mer än bara detta jordelivs mantel; dess sanna natur kan endast förstås ur ett evigt perspektiv, som sträcker sig framför oss i all oändlighet.
Bröder och systrar, det är i vår strävan efter ett liv i överflöd som vi finner vårt slutmål.
Som det illustreras i berättelsen om den gamla, ratade hästen som hade en vinnares själ inom sig, finns det inom var och en av oss en gudomlig gnista av storhet. Vem vet vad vi kan göra om vi bara försöker? Ett liv i överflöd är inom räckhåll om vi bara vill dricka av det levande vattnet, fylla vårt hjärta med kärlek och skapa ett mästerverk av vårt liv.
Att vi må göra detta är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.