Vördnad för heliga ting
Vördnad för det som är heligt främjar genuin tacksamhet, utvidgar sann lycka, leder våra sinnen till uppenbarelse och ger större glädje i livet.
I 2 Moseboken färdas vi med Mose till berget Horebs sluttningar där han satte sina dagliga omsorger åt sidan – något vi alla borde göra – för att se den brinnande busken som inte brann upp. När han närmade sig ”ropade Gud till honom ur busken: ’Mose! Mose!’ Han svarade: ’Här är jag.’ Då sade Gud: ’… Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.’” I stor vördnad, ödmjukhet och förundran tog Mose av sig skorna och beredde sig på att höra Herrens ord och uppleva hans heliga närvaro.
Denna heliga uppenbarelse på berget var en förundransfylld upplevelse av vördnad som förenade Mose med hans gudomliga identitet, och faktum är att det blev en nyckel till hans förvandling från enkel herde till mäktig profet, vilket ledde honom in på en ny väg i livet. På liknande sätt kan var och en av oss omvandla vårt lärjungeskap till att följa ett högre mönster av andlighet genom att göra vördnadens dygd till en helgad del av vår andliga karaktär.
Ordet Vördnad kan spåras till det latinska verbet revereri, som betyder ”att förundras över”. I relation till evangeliet är den här definitionen uppblandad med en känsla eller attityd av djup respekt, kärlek och tacksamhet. Ett sådant uttryck för det heliga av dem som har ett botfärdigt hjärta och en djup hängivenhet mot Gud och Jesus Kristus främjar ökad glädje inom dem.
Vördnad för heliga ting är det yttersta uttrycket för en mycket viktig andlig egenskap. Den är en biprodukt av vår kontakt med helighet och återspeglar vår kärlek och närhet till vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus. Den är också en av de mest upphöjande upplevelserna för själen. En sådan förmåga leder våra tankar, hjärtan och liv till gudomen. Faktum är att vördnad inte bara är en aspekt av andlighet; den är själva kärnan – grunden på vilken andlighet byggs, vilket formar en personlig relation till det gudomliga, precis som våra barn lär oss när de sjunger: ”När jag känner vördnad, jag vet inom mig, att min Fader och Jesus är när.”
Som Jesu Kristi lärjungar inbjuds vi att odla vördnadens gåva i våra liv så att vi kan öppna upp oss för en djupare samvaro med Gud och hans Son Jesus Kristus, och samtidigt stärka vår andliga karaktär. Om vi hade mer av den sortens känslor i hjärtat skulle vi utan tvekan känna större fröjd och glädje i livet, och det skulle finnas mindre plats för sorg och bedrövelse. Vi måste komma ihåg att vår vördnad för heliga ting ger mening till mycket av det vi gör varje dag och att det stärker känslan av tacksamhet – vilket inspirerar till förundran, respekt och kärlek för sådant som är högre och heligare.
Tyvärr lever vi i en värld där vördnad för heliga ting blir allt ovanligare. Faktum är att världen hyllar vanvördighet, vilket en snabb titt på skvallertidningar, tv-program eller internet kan intyga. Frånvaron av respekt för det som är heligt skapar en ökad likgiltighet i attityden och vårdslöshet i uppträdandet, vilket snabbt kan knuffa en generation in i apati och slunga den nästa in i förtvivlan.
Vanvördighet kan också leda oss bort från de band som förbund med Gud ger oss och minska vår känsla av ansvarighet inför gudomen. Följaktligen riskerar vi att bara bry oss om vår egen bekvämlighet, tillfredsställa våra egna otyglade begär och slutligen hamna i det oheliga tillstånd där vi föraktar heliga ting, till och med Gud, och därmed vår gudomliga natur som barn till vår himmelske Fader. Vanvördnad mot heliga ting gynnar motståndarens syften genom att den stör våra känsliga kanaler för uppenbarelse som är avgörande för vår andliga överlevnad i denna tid.
Betydelsen och vikten av vördnad för det som är heligt är väl beskrivna i skrifterna. Ett exempel i Läran och förbunden verkar tyda på att vördnad för vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus är en nödvändig dygd hos dem som uppnår det celestiala riket.
Som kyrka strävar vi efter att hålla Fadern och Sonen i yttersta helighet och respekt i alla avseenden, inklusive i hur vi framställer dem i bild. Vägledning från den Helige Anden är en avgörande faktor när man beslutar hur dessa bilder ska återspegla den heliga naturen, karaktären och de gudomliga egenskaperna hos Fadern och Sonen. Vi är ytterst noga med att inte avbilda sådant som kan distrahera från vårt huvudfokus på vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus och deras lärdomar, inklusive hur vi använder de avancerade verktyg som tekniken erbjuder, som att använda artificiell intelligens för att skapa innehåll och bilder.
Samma princip gäller alla informationskällor som finns tillgängliga via kyrkans officiella kommunikationskanaler. Varje lektion, bok, manual och budskap är noggrant utvecklade och godkända med Andens ledning för att säkerställa att vi bibehåller de heliga dygderna, värderingarna och normerna i Jesu Kristi evangelium. I ett tal nyligen till unga vuxna i kyrkan lärde äldste David A. Bednar följande: ”För att navigera i den komplexa skärningspunkten mellan andlighet och teknik bör sista dagars heliga ödmjukt och under bön 1) söka efter evangelieprinciper som kan vägleda dem i deras användning av artificiell intelligens och 2) uppriktigt sträva efter den Helige Andens sällskap och uppenbarelsens andliga gåva.”
Mina kära bröder och systrar, hur sofistikerad modern teknik än har blivit kan den helt enkelt inte imitera den förundran, djupa respekt och mållösa häpnad som ryms i den typ av vördnad som föds ur den Helige Andens inflytande. Som Kristi efterföljare behöver vi vara noga med att inte försvaga vårt band till Gud och hans Son genom att använda AI-genererat innehåll och bilder på ett olämpligt sätt. Vi bör komma ihåg att vår förtröstan på en modern teknologisk ”köttslig arm” är ett otillräckligt och respektlöst substitut för den inspiration, den upplysning och det vittnesbörd som endast kan tas emot genom den Helige Andens kraft. Som Nephi förkunnade: ”O Herre, jag har förtröstat på dig och ska för evigt förtrösta på dig. Jag ska inte lita till köttslig arm.”
I en annan uppenbarelse fick profeten Joseph Smith lära sig att tempel som uppförs åt Herren ska vara en plats där man vördar honom. Under hela sin ämbetstid har vår käre profet, president Russell M. Nelson, lagt stor vikt vid vår vördnadsfulla gudsdyrkan i det heliga templet. I Herrens hus får vi undervisning om hur man inträder i Faderns och Sonens heliga närhet. Jag har alltid funnit det lärorikt och även inspirerande att en av de första saker vi gör när vi går in i templet och förbereder oss för att delta i de heliga förrättningarna där är att ta av våra skor och byta om till vita kläder. Liksom Mose kan vi, om vi är avsiktliga, inse att avtagandet av våra världsliga skor är starten på att gå in på helig mark och förändras på högre och heligare sätt.
Bröder och systrar, vi behöver inte bestiga ett berg, som Mose gjorde, för att upptäcka vördnad för heliga ting och ställa om vårt lärjungeskap till ett djupare plan av andlighet och hängivenhet. Vi kan hitta vördnaden till exempel när vi strävar efter att skydda vår hemmiljö från världsliga inflytanden. Detta kan åstadkommas genom att uppriktigt och ivrigt be till vår himmelske Fader i Jesu Kristi namn och söka att lära känna vår Frälsare bättre genom att troget studera Guds ord som finns i skrifterna och i våra profeters undervisning. Därtill kan en sådan andlig förvandling komma när vi strävar efter att hedra de förbund vi har slutit med Herren genom att leva i lydnad mot buden. Dessa ansträngningar kan skänka ett lugn och en stabil stillhet i våra hjärtan. Fokus på sådana handlingar kan utan tvekan förvandla våra hem till vördnadsfulla platser för andlig tillflykt – personliga helgedomar för tro där Anden vistas, i likhet med Moses upplevelse på berget.
Vi kan också få uppleva en sådan andlig förvandling när vi troget deltar i kyrkans gudstjänster, inklusive när vi vänder våra hjärtan till Herren genom att uppriktigt sjunga heliga psalmer. Att sätta åt sidan – som Mose gjorde – världsliga distraktioner, särskilt mobiltelefoner eller annat som inte är i harmoni med detta heliga ögonblick, hjälper oss att rikta vår fulla uppmärksamhet mot att ta del av sakramentet, med sinne och hjärta fokuserat på Frälsaren och hans försoningsoffer samt på våra förbund. Ett sådant fokus på sakramentet främjar ett vördnadsfullt förnyande av vår gemenskap med Frälsaren och gör sabbaten till en fröjd och förvandlar våra liv.
Slutligen kan vi få uppleva denna andliga förändring i vårt lärjungeskap när vi regelbundet tillber på berget där Herrens hus är – i våra heliga tempel – och strävar efter att leva med förtröstan på våra förbund, särskilt när vi möter jordelivets prövningar.
Min hustru och jag har personligen upplevt heliga stunder på berget i vördnad allteftersom vi har försökt att tillämpa dessa principer i livet, vilket har orsakat en meningsfull förändring av vårt lärjungeskap. Jag minns det som i går, hur jag gick genom kyrkogården innan vi skulle begrava vårt näst äldsta barn, som hade fötts för tidigt och inte överlevt, medan min hustru fortfarande återhämtade sig på sjukhuset. Jag minns att jag bad till Gud mycket intensivt och vördnadsfullt om hjälp med att hantera den svåra prövningen. I det ögonblicket fick jag en tydlig och stark andlig bekräftelse i hjärtat: Allt ordnar sig om min hustru och jag håller ut och håller fast vid glädjen som kommer av att leva efter Jesu Kristi evangelium. Vad som tycktes vara en överväldigande, sorglig utmaning vid den tidpunkten blev med tiden en helig, vördnadsfull upplevelse, en slutsten som har stöttat vår tro och gett oss en tillit till de förbund vi har slutit med Herren och till hans löften till mig och min familj.
Mina bröder och systrar, vördnad för det som är heligt främjar genuin tacksamhet, utvidgar sann lycka, leder våra sinnen till uppenbarelse och ger större glädje i livet. Den sätter våra fötter på helig mark och lyfter vårt hjärta mot gudomen.
Jag vittnar för er att när vi strävar efter att infoga en sådan dygd i det dagliga livet kan vi öka vår ödmjukhet, utvidga vår förståelse av Guds vilja för oss och stärka vår förtröstan på löftena från förbunden som vi har slutit med Herren. Jag vittnar om att när vi omfamnar gåvan av vördnad för heliga ting – vare sig på berget där Herrens hus är, i ett möteshus eller i vårt eget hem – kommer vi att bli fyllda av förbluffande häpnad och förundran när vi får kontakt med vår himmelske Faders och Jesu Kristi fullkomliga kärlek. Jag vittnar vördnadsfullt om dessa sanningar i vår Frälsare och Återlösare Jesu Kristi heliga namn, amen.