Vårt himmelska vägledningssystem
När vi fokuserar våra liv på Jesus Kristus hittar vi vägen hem, håller ut intill änden och gläds intill änden.
Jesus Kristus förändrade mitt liv när jag döptes som 26-åring i mitt älskade Frutillar i Chile. På den tiden tog mitt jobb mig över havet, floderna och sjöarna i det vackra chilenska Patagonien. Efter mitt dop såg jag mitt arbete och mitt liv på ett nytt och annorlunda sätt, och insåg tydligt att ”allt tyder på att det finns en Gud”.
I naturen föds laxen vid älvarnas källor. Vid någon tidpunkt i livet måste den simma nedströms för att nå havet där den finner den näring och de förutsättningar som är nödvändiga för dess utveckling.
Men havet är också en farlig plats där rovdjur lurar och där fiskare försöker fånga laxen med glimmande krokar som imiterar mat men inte ger näring. Om laxen kan överleva dessa hot är den redo att använda sitt kraftfulla vägledningssystem för att återvända uppför floden till samma plats där den föddes, och möta nya och några välbekanta utmaningar. Forskare har studerat dess migrationsbeteende i åratal och har upptäckt att den använder en slags magnetisk karta, liknande GPS, för att vägleda den till dess slutdestination med otrolig precision.
Vi kan alla återvända en dag till det himmelska hem som vi kom från. Och liksom laxen har vi vår egen magnetiska karta, eller ”Kristi ljus”, som vägleder oss dit. Jesus lärde sina lärjungar: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
När vi fokuserar våra liv på Jesus Kristus hittar vi vägen hem, håller ut intill änden och gläds intill änden. President Russell M. Nelson har sagt att ”glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus”.
Vår gudomliga natur och bestämmelse
I tillkännagivandet om familjen läser vi att ”var och en [av oss] är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar … I föruttillvaron kände och dyrkade dessa söner och döttrar Gud som sin evige Fader och antog hans plan, enligt vilken hans barn kunde få en fysisk kropp och få jordiska erfarenheter för att utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå sin gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv.”
Innan Jesus Kristus föddes till jordelivet visade han sig för Mose och talade till honom å Faderns vägnar. Han sa till Mose att han hade ett stort uppdrag för honom att utföra. Under det mötet kallade Herren honom ”min son” flera gånger.
Efter den upplevelsen kom Satan och frestade honom och sa: ”Mose, du människoson, tillbe mig.”
Mose bemötte frestelsen genom att minnas sin gudomliga natur och sa: ”Vem är du? För se, jag är en Guds son.” Sanningen befriade Mose från ett angrepp från motståndaren.
Bröder och systrar, jordelivets krokar är verkliga. De är ofta lockande, men de har bara ett enda mål: att dra oss bort från det levande vattnets flöde som leder till Fadern och evigt liv.
Jag vet hur verkliga jordelivets krokar kan vara. En söndag undervisade jag som nyomvänd i en prästadömsklass när ett bekymmersamt samtal uppstod. Det var en kamp att avsluta lektionen. Jag tog illa upp och kände att jag var offret. Utan att säga ett ord gick jag mot utgången och tänkte att jag inte skulle komma tillbaka till kyrkan på ett tag.
I samma ögonblick stod en bekymrad prästadömsbärare framför mig. Han uppmanade mig kärleksfullt att fokusera på Kristus och inte på situationen vi hade upplevt under lektionen. När jag såg tillbaka på upplevelsen med honom berättade han för mig att han hörde en röst som sa till honom: ”Följ efter honom; han är viktig för mig.”
Mina kära vänner, vi är alla viktiga för honom. President Nelson har sagt: ”Tack vare vårt förbund med Gud tröttnar han aldrig på att hjälpa oss, och vi förbrukar aldrig hans barmhärtiga tålamod med oss.” Vår gudomliga natur och förbundsrelation med Gud berättigar oss till gudomlig hjälp.
Behovet av näring
Liksom laxen behöver näring i havet för att växa, behöver också vi ge oss själva andlig näring för att inte dö av andlig undernäring. Bön, skrifterna, templet och vår regelbundna närvaro på söndagens möten är av största vikt på vår andliga meny.
I november 1956 gick Ricardo García ner i dopets vatten i Chile och blev den första medlemmen i kyrkan i mitt land. Bara en dag innan han dog förkunnade han inför sin familj och sina vänner: ”För många år sedan uppmanade missionärerna mig att vara lycklig tillsammans med min familj. Jag är en lycklig man. Berätta för alla i Chile att evangeliet är lycka.”
Efter att ha fått näring genom Jesu Kristi evangelium ägnade Ricardo hela sitt liv åt att tjäna Gud och sin nästa med kärlek. Hans exempel på lärjungeskap har varit till välsignelse för många generationer, mig också. Profeten Joseph Smith lärde: ”En man som är fylld av Guds kärlek nöjer sig inte med att vara till välsignelse enbart för sin familj utan sträcker sig ut till hela världen, mån om att välsigna hela människosläktet.”
Tillbaka till vårt himmelska hem
Djupt inom oss alla finns en önskan att återvända till vårt himmelska hem, och Jesus Kristus är vårt himmelska vägledningssystem. Han är vägen. Hans försoningsoffer gör det möjligt för oss att ingå heliga förbund med Gud. När vi sedan har ingått förbund märker vi ibland att vi simmar mot strömmen. Faror, besvikelser, frestelser och lidanden prövar vår tro och andliga styrka. Be om hjälp. Jesus Kristus förstår och är alltid angelägen om att dela våra bördor.
Kom ihåg att han är känd som ”en smärtornas man och förtrogen med lidande”. Frälsaren förkunnade: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.” Hans försoningsoffer gör det möjligt för våra synder att bli förlåtna så att han inte längre kommer ihåg dem.
Vi kanske inte helt glömmer våra synder som en del av det vi lär oss under jordelivet, så att vi kommer ihåg att inte upprepa dem. I stället minns vi honom när vi tar del av sakramentet i kyrkan varje söndag. Den här förrättningen är en väsentlig del av tillbedjan och andlig utveckling. Glädje kommer när vi förstår att det här inte bara är vilken dag som helst. ”Sabbaten skapades för människan” i avsikt att ge oss vila från världen och förnya vår kropp och ande.
Vi minns honom också när vi besöker templet – Herrens hus. Templen ger oss en djupare kunskap om Jesus Kristus som det centrala i förbundet som leder oss till evigt liv, ”den största av … Guds gåvor”.
Att besöka templet har gett mig tröst och stort hopp om vår eviga bestämmelse. Jag har upplevt himmelska band med människor på båda sidor om slöjan. Jag har sett helande underverk hos mina små barn. Två av dem lever med osynliga sjukdomar som kräver daglig vård under resten av livet.
Vår familj gläds när vi pratar om lycksalighetsplanen. Mina barns ansikten lyser upp när de hör att tack vare Jesus Kristus ska deras lidanden ”endast vara ett ögonblick”. Vi älskar våra barn djupt och vi vet att en dag, som president Jeffrey R. Holland har lärt, kommer de att ”stå framför oss, förhärligade och storslagna, och andlöst fulländade till kropp och sinne”. Våra förbund för oss närmare Gud till den grad att det omöjliga blir möjligt och fyller varje utrymme av mörker och tvivel med ljus och frid.
Tack vare Jesus Kristus finns det hopp och välgrundade anledningar till att fortsätta älska, be och stödja dem vi bryr oss om.
Jag vet att han lever. Han känner oss och han älskar oss. Han är vägen, sanningen och livet för världen.
Jag inbjuder oss alla i dag att fokusera våra liv på Jesus Kristus och hans lärdomar. När vi gör det hjälper det oss undvika att nappa på frestelsens, förolämpningens och självömkans krokar. Vi står som tempel – heliga, fasta och beständiga. Vi rider ut stormarna och vi tar oss hem, håller ut intill änden och gläder oss intill änden. I Jesu Kristi namn, amen.