Personliga förberedelser för att möta Frälsaren
Följ Frälsarens undervisning. Hans undervisning är varken gåtfull eller invecklad. När vi följer den behöver vi inte vara rädda eller oroliga.
Mina kära bröder och systrar, i oktober förra året sa president Russell M. Nelson: ”Nu är det dags för er och för mig att förbereda oss för vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra ankomst.” När president Nelson talar om Kristi andra ankomst är det alltid med glad optimism. Men en flicka i Primär berättade nyligen för mig att hon alltid blir orolig när någon nämner Kristi andra ankomst. Hon sa: ”Jag är rädd, för hemska saker kommer att hända innan Jesus kommer tillbaka.”
Det är inte bara barn som kan känna så. Det bästa rådet till henne, till dig och till mig är att följa Frälsarens lärdomar. Hans undervisning är varken gåtfull eller invecklad. När vi följer den behöver vi inte vara rädda eller oroliga.
Mot slutet av sin jordiska verksamhet fick Jesus Kristus frågan om när han skulle komma tillbaka. Som svar gav han tre liknelser, upptecknade i Matteus 25, om hur man kan förbereda sig för att möta honom – oavsett om det är vid hans andra ankomst eller närhelst vi lämnar den här världen. Denna undervisning är livsviktig eftersom personlig förberedelse för att möta honom är en central del av livets syfte.
Frälsaren berättade först liknelsen om de tio jungfrurna. I den här liknelsen gick tio jungfrur till en bröllopsfest. Fem var kloka nog att ta med sig olja till sina lampor, och fem oförståndiga gjorde det inte. När de fick höra att brudgummen nästan var där gick de oförståndiga jungfrurna iväg för att köpa olja. När de kom tillbaka var det för sent: dörren till festen var stängd.
Jesus förklarade tre aspekter av liknelsen för att hjälpa oss förstå. Han förklarade:
”Och den dagen när jag kommer i min härlighet ska liknelsen som jag framställde om de tio jungfrurna fullbordas.
För de som är visa och har tagit emot sanningen samt tagit den Helige Anden till sin vägledare och inte har låtit sig bedragas – sannerligen säger jag er: De ska inte huggas ner och kastas i elden, utan de ska uthärda den dagen.”
Med andra ord behövde de inte vara rädda eller oroliga, eftersom de skulle överleva och få framgång. De skulle segra.
Om vi är visa tar vi emot sanningen genom att ta emot Jesu Kristi evangelium genom prästadömets förrättningar och förbund. Sedan strävar vi efter att förbli värdiga att alltid ha den Helige Anden hos oss. Denna förmåga måste förvärvas individuellt och personligen, droppe för droppe. Kontinuerliga, personliga och enskilda handlingar av hängivenhet inbjuder den Helige Andens vägledning.
Den tredje aspekten som Jesus betonade är att undvika att bli bedragen. Frälsaren varnade:
”Se till att ingen bedrar er.
Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.”
Frälsaren visste att falska människor skulle försöka bedra de verkligt utvalda och att många lärjungar skulle bli lurade. Vi bör varken tro på dem som falskeligen påstår sig vara sanktionerade av Gud eller vandra in i bildliga öknar eller hemliga kammare för att undervisas av bedragare.
Mormons bok lär oss hur vi kan skilja på bedragare och lärjungar. Lärjungar inbjuder alltid till tro på Gud, att tjäna honom och att göra gott. Vi blir inte bedragna när vi söker och tar emot råd från pålitliga personer som själva är Frälsarens trofasta lärjungar.
Vi kan också undvika att bli bedragna genom att regelbundet tillbe Gud i templet. Det hjälper oss att behålla ett evigt perspektiv och skyddar oss från inflytanden som kan distrahera eller leda oss bort från förbundsstigen.
Det viktigaste den här liknelsen om de tio jungfrurna lär oss är att vi är kloka när vi tar emot evangeliet, försöker ha den Helige Anden med oss och undviker att bli bedragna. De fem kloka jungfrurna kunde inte hjälpa dem som var utan olja; ingen kan ta emot evangeliet, ta den Helige Anden till vägledare och undvika att bli bedragen å våra vägnar. Vi måste göra detta själva.
Frälsaren berättade sedan liknelsen om talenterna. I den här liknelsen gav en man olika stora summor pengar, så kallade talenter, till tre tjänare. En tjänare gav han fem talenter, en annan gav han två och en tredje gav han en. Med tiden fördubblade de två första tjänarna det de hade fått. Men den tredje tjänaren grävde helt enkelt ner sin enda talent. Till tjänarna som fördubblat sina talenter sa han: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”
Mannen tillrättavisade sedan tjänaren som hade grävt ner sin talent för att han varit ”usel och lat”. Den tjänarens talent togs ifrån honom och han förvisades. Men om den här tjänaren hade fördubblat sin talent, skulle han ha fått samma beröm och belöning som de andra tjänarna.
Ett av liknelsens budskap är att Gud förväntar sig att vi stärker de förmågor vi har fått, men han vill inte att vi ska jämföra våra förmågor med andras. Begrunda den här insikten som gavs av den chassidiske lärde Zuzia från Anipoli på 1700-talet. Zuzia var en berömd lärare som började frukta när han närmade sig döden. Hans lärjungar frågade: ”Mästare, varför darrar du? Du har levt ett gott liv; Gud kommer säkerligen att belöna dig storligen.”
Zuzia sa: ”Om Gud säger till mig: ’Zuzia, varför var du inte en till Mose?’ svarar jag: ’Därför att du inte gav mig en sån stor själ som du gav Mose.’ Och om jag står framför Gud och han säger: ’Zuzia, varför var du inte en till Salomo?’ svarar jag: ’Därför att du inte gav mig Salomos vishet.’ Men, ack, vad ska jag säga om jag står framför min skapare och han säger: ’Zuzia, varför var du inte Zuzia? Varför var du inte den man som jag gav dig förmågan att vara?’ Å, det är därför jag darrar.”
Ja, Gud kommer att bli besviken om vi inte använder oss av Frälsarens förtjänster, barmhärtighet och nåd för att stärka de gudagivna förmågor vi fått. Med hans kärleksfulla hjälp förväntar han sig att vi ska bli vårt bästa jag. Att vi kanske börjar utifrån olika förmågor är för honom irrelevant. Och vi bör ha samma inställning.
Slutligen berättade Frälsaren liknelsen om fåren och getterna. När han återvänder i sin härlighet ska ”alla folk … samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.”
De på hans högra sida blir arvingar i hans rike, och de på hans vänstra sida blir utan arvedel. Deras utmärkande kännetecken är om de gav honom att äta när han var hungrig, gav honom att dricka när han var törstig, gav honom husrum när han var främling, klädde honom när han var naken och besökte honom när han var sjuk eller i fängelse.
Alla var förbryllade, både de på hans högra sida och de på hans vänstra sida. De frågade när de hade, eller inte hade, gett honom mat, dryck eller kläder eller hjälpt honom när han var sårbar. Frälsaren svarade: ”Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”
Budskapet i liknelsen är tydligt: när vi tjänar andra, tjänar vi Gud; när vi inte gör det, är vi till besvikelse. Han förväntar sig att vi använder våra gåvor, talanger och förmågor till att välsigna vår himmelske Faders barn. Den gudomliga impulsen att tjäna andra illustreras av en dikt skriven på 1800-talet av den finske poeten Johan Ludvig Runeberg. Mina syskon och jag hörde ofta dikten ”Bonden Paavo” under vår barndom. I dikten är Paavo en fattig bonde som bor med sin fru och deras barn bland moarna i mellersta Finland. Flera år i rad förstörs större delen av hans grödor, antingen på grund av vårfloden, sommarens hagelskurar eller höstens tidiga frost. Varje gång de får en mager skörd utropar bondens hustru förtvivlat: ”Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe, Gud har oss förskjutit.” Paavo, i sin tur, säger stoiskt: ”Blanda bark i brödet så att barnen inte går hungriga. Jag ska arbeta hårdare och gräva fler diken. Herren prövar oss, men han ger oss det vi behöver.”
Varje gång grödan förstörs ber Paavo sin fru att fördubbla mängden bark som hon blandar i rågmjölet så att de inte ska svälta. Han arbetar också hårdare och gräver diken för att dränera marken och minska åkrarnas känslighet för vårfloden och tidig höstfrost.
Efter år av vedermödor får Paavo äntligen en rik skörd. Hans hustru jublar: ”Paavo, Paavo! Nu är tid att leva glada dagar, nu är tid att kasta barken undan och att baka bröd av råg allena.” Men Paavo tar allvarsamt sin hustrus hand och säger: ”Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker.” Paavo offrade sitt och sin familjs överflöd för att hjälpa sin förkrossade och utblottade granne.
Lärdomen i Frälsarens liknelse om fåren och getterna är att vi ska använda de gåvor vi har fått – tid, talanger och välsignelser – till att tjäna vår himmelske Faders barn, särskilt de mest sårbara och behövande.
Mitt råd till det oroliga primärbarnet som jag nämnde tidigare, och till var och en av er, är att följa Jesus Kristus och lita på den Helige Anden som om han vore en kär vän. Lita på dem som älskar dig och som älskar Frälsaren. Sök Guds vägledning för att utveckla dina unika förmågor, och hjälp andra, även när det inte är lätt. Då är du redo att möta Frälsaren, och du kan tillsammans med president Nelson vara glatt optimistisk. När du gör det hjälper du världen att förbereda sig för Jesu Kristi andra ankomst, och du välsignas med ett tillräckligt hopp för att kunna gå in i Herrens vila och glädje, nu och allt framgent.
Som vi sjunger i en av våra nya psalmer:
I Jesu Kristi namn, amen.