2010–2019
Äldstekvorumet
April 2018


Äldstekvorumet

Med ett kvorum för melkisedekska prästadömet i församlingen förenas prästadömsbärarna så att de kan utföra alla delar av frälsningsarbetet.

Strax efter att kyrkan bildats i denna sista tidsutdelning sa Herren i en uppenbarelse: ”Och genom er tros bön skall ni ta emot min lag, så att ni kan veta hur min kyrka skall ledas och få allting rätt inför mig.”1 Den principen har följts i kyrkan – och det löftet har uppfyllts av Herren – ända sedan dess. Mönster för prästadömets organisation och tjänande har uppenbarats allt eftersom, först genom profeten Joseph Smith när prästadömets ämbeten och kvorum upprättades i vår tid. Viktiga justeringar uppenbarades och tillämpades under bland annat president Brigham Youngs, president John Taylors och president Spencer W. Kimballs ämbetstider rörande de tolvs kvorum, de sjuttio, högprästerna och andra ämbeten och kvorum inom både melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet.2 I dag, i ett historisk uttalande för bara en liten stund sedan, tillkännagav President Russell M. Nelson ytterligare en viktig justering.

Jag vill upprepa en del av hans uttalande: ”I kväll tillkännager vi en viktig omorganisation av våra melkisedekska prästadömskvorum för att kunna utföra Herrens verk mer effektivt. I varje församling ska högprästerna och äldsterna nu slås ihop till ett enda äldstekvorum … sammansättningen av det kvorumet baseras på nuvarande ämbeten i prästadömet.”

President Nelson tillade:

De här justeringarna har analyserats i flera månader. Vi har känt ett trängande behov av att förbättra sättet varpå vi tar hand om våra medlemmar … För att göra det bättre behöver vi stärka våra prästadömskvorum så att de kan ge större vägledning i tjänandeverket av kärlek och stöd som Herren avser för sina heliga.

De här justeringarna är inspirerade av Herren. När vi inför dem blir vi ännu effektivare än vi någonsin har varit tidigare.3

På uppdrag av första presidentskapet ska äldste Ronald A. Rasband och jag ge mer information som vi hoppas besvarar frågor som ni kan ha.

Äldsters och högprästers kvorum.

Först, för att åter betona det, vilka förändringar sker för högprästgrupper och äldstekvorumen på församlingsnivå? I en församling förenas nu medlemmarna i äldstekvorum och högprästgrupper till ett enda kvorum för melkisedekska prästadömet med ett kvorumpresidentskap. Detta kvorum, som nu utökas i antal och enighet, ska kallas ”äldstekvorumet”. Högprästernas grupp upphör. Äldstekvorumet omfattar alla äldster och blivande äldster i församlingen och alla högpräster som för närvarande inte verkar i biskopsrådet, i stavspresidentskapet, i högrådet eller som aktiv patriark. Högprästernas kvorum i staven består av de högpräster som för närvarande verkar i stavspresidentskapet, i biskopsråden, i högrådet eller som aktiva patriarker.

Äldstekvorumets presidentskap.

Hur ska äldstekvorumets presidentskap organiseras? Stavspresidentskapet avlöser befintliga gruppledarskap för högprästerna och presidentskap för äldstekvorumen och kallar ny president och rådgivare för äldstekvorumet i varje församling. Det nya presidentskapet för äldstekvorumet kan bestå av äldster och högpräster, med varierande ålder och erfarenhet, som tjänar tillsammans i ett kvorumpresidentskap. En äldste eller en högpräst kan tjäna som kvorumpresident eller som rådgivare i presidentskapet. Högprästerna ska inte ”ta över” äldstekvorumet. Vi förväntar oss att äldster och högpräster samarbetar i olika konstellationer i kvorumpresidentskapet och i kvorumets tjänande. Dessa justeringar i kvorumen bör tillämpas så snart det är praktiskt möjligt.

Prästadömsämbeten i äldstekvorumet

Påverkar den här justeringen av kvorumets struktur kvorumets medlemmars prästadömsämbeten? Nej, den upphäver inte något prästadömsämbete som en kvorummedlem kan ha ordinerats till tidigare. Som ni vet kan en man ordineras till ett annat prästadömsämbete under sin livstid, och han förlorar inte och går inte miste om någon tidigare ordination när han får en ny. En prästadömsbärare kan ibland verka i mer än ett ämbete i taget, men när en högpräst också verkar som patriark eller biskop verkar han vanligtvis inte i alla sina prästadömsämbeten samtidigt. Biskopar och de sjuttio, till exempel, verkar inte aktivt i dessa ämbeten när de har avlösts eller blivit emeritusmedlem. Så vilka prästadömsämbeten en man än bär så verkar han, medan han tillhör äldstekvorumet, som äldste.

För flera år sedan sa president Boyd K. Packer att ”prästadömet är större än något av dess ämbeten. … Prästadömet är inte delbart. En äldste bär lika mycket prästadöme som en apostel (se L&F 20:38). När en man [förlänas] prästadömet tar han emot fullheten av det. Det finns emellertid ämbeten inom prästadömet – uppdelningar av myndighet och ansvarsområden. … Det sägs ibland att ett ämbete är ’högre än’ eller ’lägre än’ ett annat ämbete. Ämbetena i melkisedekska prästadömet är varken ’högre’ eller ’lägre’, de representerar snarare olika verksamhetsområden.”4 Bröder, jag hoppas innerligt att vi inte längre ska tala om att ”avancera” till ett annat ämbete inom melkisedekska prästadömet.

Äldster fortsätter att ordineras till högpräster när de kallas till ett stavspresidentskap, högråd eller biskopsråd – eller vid andra tillfällen på stavspresidentens begäran efter begrundan under bön och inspiration. När deras tid av tjänande i stavspresidentskap, högråd eller biskopsråd är över går högpräster tillbaka till äldstekvorumet i sin församling.

Vägledning för äldstekvorumets president

Vem leder äldstekvorumets presidents arbete? Stavspresidenten presiderar över melkisedekska prästadömet i staven. Därför är äldstekvorumets president direkt ansvarig inför stavspresidenten, som ger utbildning och ledning med hjälp av stavspresidentskapet och högrådet. Biskopen, som församlingens presiderande högpräst, träffar också regelbundet äldstekvorumets president. Biskopen rådgör med honom och ger honom lämplig vägledning om hur han på bästa sätt kan tjäna och välsigna församlingens medlemmar, i harmoni med alla församlingens organisationer.5

Avsikten bakom dessa ändringar

Vad är syftet bakom justeringarna i melkisedekska prästadömets kvorum? Med ett kvorum för melkisedekska prästadömet i församlingen förenas prästadömsbärarna så att de kan utföra alla delar av frälsningsarbetet, däribland tempeltjänst och släktforskning som tidigare samordnades av högprästernas grupp. Det ger kvorummedlemmar möjlighet att oavsett ålder och bakgrund få utbyte av varandras perspektiv och erfarenheter, även de som är i en annan fas i livet. Det ger också ytterligare möjligheter för erfarna prästadömsbärare att vara mentorer för andra, däribland blivande äldster, nya medlemmar, unga vuxna och dem som återvänder till kyrkan. Jag kan inte nog uttrycka hur spännande det är att begrunda den allt viktigare roll som äldstekvorumet kommer att spela i framtiden. Visdomen, erfarenheten, kapaciteten och styrkan som kommer att finnas i dessa kvorum förebådar en ny dag och en ny nivå för prästadömets tjänande kyrkan över.

Under en generalkonferens för tjugo år sedan återgav jag en berättelse som tidigare tagits upp av äldste Vaughn J. Featherstone i de sjuttio och som tål att upprepas.

”År 1918 var broder George Goates en bonde som odlade sockerbetor i Lehi, Utah. Vintern kom tidigt det året och en stor del av betorna frös i marken. För George och hans unge son Francis gick skörden långsamt och mödosamt. Under tiden rasade en influensaepidemi. Den fruktade sjukdomen tog livet av Georges son Charles och tre av Charles små barn, två små flickor och en pojke. Inom loppet av bara sex dagar fick en sörjande George Goates resa tre gånger till Ogden, Utah, för att hämta hem kropparna till begravning. Efter dessa tragiska händelser spände George och Francis för sin vagn och satte åter kurs mot betfältet.

[På vägen] passerade de vagn efter vagn med betor som kördes till fabriken av deras grannar. När de passerade varandra vinkade kuskarna och hälsade: ’Hej, farbror George.’ ’Beklagar sorgen, George.’ ’Hårt slag, George.’ ’Du har många vänner, George.’

På sista vagnen satt … den fräknige Jasper Rolfe. Han vinkade glatt och ropade: ’Det var den sista, farbror George!’

[Broder Goates] vände sig till Francis och sa: ’Jag önskar allt det där vore vårt.’

När de kom fram till grinden, hoppade Francis ner från den stora betesvagnen och öppnade grinden och [hans far] körde ut på fältet. [George] höll in, stannade hästarna … och såg ut över fältet. … Det fanns inte en sockerbeta på hela fältet. Då gick det upp för honom vad Jasper Rolfe hade menat när han ropade: ’Det var den sista, farbror George!’

[George] steg ner från vagnen, tog upp en handfull av den feta bruna myllan som han älskade så mycket och sedan … blasten från en beta, och han såg en stund på dessa symboler för sitt arbete, som om han inte kunde tro sina ögon.

Sedan satte [han] sig ner på en hög av blast. Denne man som tagit hem fyra av sina kära och begravt dem inom loppet av endast sex dagar, gjort kistor, grävt gravar och till och med hjälpt till med svepningarna – denne store man som aldrig tvekade, eller ryggade, eller sviktade under denna hjärtslitande prövning – satte sig ner på en hög av blast och grät som ett litet barn.

Så reste han sig, torkade ögonen … såg upp mot himlen och sa: ’Tack, Fader, för äldsterna i vår församling.’”6

Ja, tack Gud för männen som bär prästadömet och för det tjänande de ännu kommer att utföra för att lyfta enskilda och familjer och för att upprätta Sion.

Första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och presidentskapet för de sjuttios kvorum har begrundat dessa justeringar under en längre tid. Efter många böner, noggranna studier av skriftens ord om prästadömskvorum och bekräftelse på att detta är Herrens vilja, går vi enigt vidare och tar ännu ett steg i det som faktiskt är den fortgående återställelsen. Herrens vägledning är uppenbar och jag gläds över den och vittnar om honom, om hans prästadöme och om era ordinationer inom detta prästadöme, i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. L&F 41:3.

  2. Se till exempel William G. Hartley, ”The Priesthood Reorganization of 1877: Brigham Young’s Last Achievement”, i My Fellow Servants: Essays on the History of the Priesthood (2010), s. 227–264; ”To the Seventies”, i Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints (1965), sammanst. av James R. Clark, s. 352–354; Hartley, ”The Seventies in the 1880s: Revelations and Reorganizing”, i My Fellow Servants, s. 265–300; Edward L. Kimball, Lengthen Your Stride: The Presidency of Spencer W. Kimball (2005), s. 254–258; Susan Easton Black, ”Early Quorums of the Seventies”, i A Firm Foundation: Church Organization and Administration (2011), red. av David J. Whittaker och Arnold K. Garr, s. 139–160; Richard O. Cowan, ”The Seventies’ Role in the Worldwide Church Administration”, i A Firm Foundation, s. 573–593.

  3. Russell M. Nelson, ”Inledande ord”, Liahona, maj 2018, s. 54.

  4. Se Boyd K. Packer, ”Vad varje äldste bör känna till – liksom varje syster”, Liahona, nov. 1994, s. 17, 19.

  5. Se Handbok 2: Kyrkans förvaltning (2010), 7.3.1.

  6. Se D. Todd Christofferson, ”Prästadömets kvorum”, Liahona, jan. 1999, s. 47; se även Vaughn J. Featherstone, ”Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken”, Nordstjärnan, nov. 1973, s. 472–473.