Den som håller ut till slutet ska bli frälst

Äldste Claudio D. Zivic

i de sjuttios kvorum

Låt oss vara trogna det vi har trott på och det vi vet.

Kära bröder och systrar, jag uppskattar verkligen möjligheten att få uttrycka några av mina känslor till er.

För flera år sedan var jag och min fru närvarande vid invigningsceremonin för den interaktiva utställningen för barn på kyrkans historiska museum i Salt Lake City. När ceremonin var slut gick president Thomas S. Monson fram till oss och tog oss i hand och sa: ”Håll ut så kommer ni att segra” – en stor lärdom och en sanning som vi alla så klart kan bekräfta.

Jesus Kristus försäkrade oss: ”Den som håller ut till slutet ska bli frälst.”¹

Att hålla ut innebär ”att stå fast i sitt beslut att hålla Guds bud trots frestelser, motgångar och svårigheter”.²

Även de som har haft mäktiga andliga upplevelser och har tjänat troget kan en dag gå vilse eller bli inaktiva om de inte håller ut till slutet. Må vi alltid ha orden ”det ska inte hända mig” inpräntade i våra sinnen och hjärtan.

När Jesus Kristus undervisade i Kapernaum ”drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom.

Då sade Jesus till de tolv: ’Inte tänker ni väl också gå?’”³

Jag tror att Jesus Kristus i dag frågar var och en av oss som har slutit heliga förbund med honom: ”Inte tänker ni väl också gå?”

Min bön är att vi var och en, efter att ha reflekterat djupt över vad evigheten bär i sin famn, ska svara som Simon Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”⁴

Låt oss vara trogna det vi har trott på och det vi vet. Om vi inte har levt i enlighet med det vi vet, låt oss ändra på det. Syndare som fortsätter att synda och som inte omvänder sig, sjunker djupare och djupare ner i smutsen tills Satan gör dem till sina, vilket allvarligt äventyrar deras möjligheter att omvända sig, bli förlåtna och välsignas med evighetens alla välsignelser.

Jag har hört många ursäkter från personer som slutat delta aktivt i kyrkan och inte längre har rätt perspektiv på syftet med vår resa här på jorden. Jag uppmanar dem till reflektion och till att återvända, eftersom jag tror att ingen kommer kunna komma med ursäkter inför vår Herre Jesus Kristus.

När vi döpte oss slöt vi förbund — inte med vilken man som helst utan med Frälsaren, och gick med på att ”ta på [oss] Jesu Kristi namn och [vara] beslutna att tjäna honom intill änden”.⁵

Vår närvaro på sakramentsmötena är ett av de viktigaste sätten för oss att utvärdera vår beslutsamhet att tjäna honom, vår andliga styrka, och hur mycket vår tro på Jesus Kristus har vuxit.

Att ta del av sakramentet är det viktigaste vi kan göra på sabbatsdagen. Herren förklarade den här förrättningen för sina apostlar precis innan han dog. Han gjorde samma sak på den amerikanska kontinenten. Han säger till oss att om vi deltar i den här förrättningen är det ett vittne för Fadern om att vi alltid minns honom och han lovar i gengäld att vi alltid kommer att ha hans ande hos oss.⁶

I Alma den yngres ord till sin son Shiblon finner vi kloka råd och varningar som hjälper oss att förbli trogna våra förbund.

”Se till att du inte förhäver dig i högmod, ja, se till att du inte skryter, vare sig med din egen visdom eller med din stora styrka.

Var frimodig, men inte överlägsen. Och se även till att du tyglar alla dina lidelser så att du kan fyllas med kärlek. Se till att du avhåller dig från lättja.”⁷

För flera år sedan när jag var på semester ville jag paddla kajak för första gången. Jag hyrde en kajak och full av entusiasm kastade jag mig ut i havet.

Efter några minuter välte en våg kajaken. Med stor ansträngning och med paddeln i ena handen och kajaken i den andra lyckades jag komma på rätt köl.

Jag försökte på nytt att paddla min kajak, men bara några minuter senare tippade den över igen. Jag fortsatte envist att försöka men utan resultat, tills någon som förstod sig på kajaker sa att det måste finnas en spricka i den och att kajaken måste ha tagit in vatten vilket gjort den ostadig och omöjlig att kontrollera. Jag släpade i land kajaken och drog ut proppen och mycket riktigt kom det ut en stor mängd vatten.

Jag tror att vi ibland går igenom livet med synder som, likt läckan i min kajak, hindrar vår andliga utveckling.

Om vi fortsätter att synda glömmer vi de förbund som vi har slutit med Herren, även om vi fortsätter att kantra på grund av den obalans som dessa synder skapar i våra liv.

Precis som sprickorna i min kajak behöver sprickorna i våra liv lagas. Vissa synder kräver mer arbete för att vi ska kunna omvända oss från dem.

Därför borde vi fråga oss: Hur ligger vi till vad gäller vår inställning gentemot Frälsaren och hans verk? Är vi som Petrus när han förnekade Kristus? Eller har vi kommit så långt att vi har samma inställning och beslutsamhet som han hade efter det stora missionsuppdrag han fick av Frälsaren?⁸

Vi måste sträva efter att lyda alla buden och särskilt dem som är svårast för oss att hålla. Herren kommer att vara vid vår sida och hjälpa oss när vi behöver det och är svaga, och om vi visar en uppriktig önskan och handlar utifrån den, kommer han att ”göra så att det svaga blir starkt.”⁹

Lydnad ger oss styrka att övervinna synden. Vi måste även förstå att när vår tro prövas måste vi vara lydiga, ofta utan att veta resultaten i förväg.

Jag föreslår en formel som hjälper oss hålla ut till slutet:

Dagligen be och läsa skrifterna.
Varje vecka ta del av sakramentet med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.
Betala vårt tionde och våra fasteoffer varje månad.
Vartannat år – varje år för ungdomar – förnya våra tempelrekommendationer.
Under hela livet tjäna i Herrens verk.

Må evangeliets stora sanningar hålla våra sinnen på rätt köl, och må vi hålla våra liv fria från sprickor som kan hindra vår trygga resa på livets hav.

Framgång på Herrens sätt har ett pris, och det enda sättet att nå den är genom att betala det priset.

Jag är så tacksam över att vår Frälsare höll ut till slutet och genomförde sitt stora försoningsoffer.

Han led för våra synder, smärtor, depressioner, ångestkänslor, sjukdomar och rädslor, och därför vet han hur han ska hjälpa oss, inspirera oss, trösta oss och hur han ska stärka oss så att vi kan hålla ut och få den krona som väntar dem som inte låter sig besegras.

Livet ser olika ut för var och en av oss. Vi har alla en tid av prövning, en tid av lycka, en tid för att fatta beslut, en tid för att övervinna hinder och en tid för att tillvarata möjligheter.

Oavsett hur vår personliga situation ser ut, vittnar jag om att vår Himmelske Fader ständigt säger: ”Jag älskar dig. Jag stöttar dig. Jag är med dig. Ge inte upp. Omvänd dig och håll ut på den väg jag har visat dig. Och jag lovar dig att vi kommer att ses igen i vårt celestiala hem.” I Jesu Kristi namn, amen.