Överbelastad av videospel
Tack vare pappas exempel fick jag en glimt av vem Jesus Kristus är och vad han har gjort för mig.
Foton: Alexandre Borges, med tillstånd av Isaac S.
När covid-19 drabbade Brasilien började jag spela dataspel med mina vänner mellan våra distanslektioner. Till en början spelade jag en timme om dagen, men det blev så småningom 10 timmar om dagen. Detta fortsatte i dagar och månader.
Jag använde pappas jobbdator till att spela spel, även fast den egentligen inte fick användas till det. Mina föräldrar trodde att jag hade lektioner eller studerade. Trots att jag var med vänner på nätet kände jag mig isolerad, trött och mindre glad av att sitta ensam med datorn.
Ett bryskt uppvaknande
En dag under en lektion ringde en klasskamrat. Vi insåg att vi hade spelat alla 100 spel jag hade och ville ha något nytt. Men pappas jobbdator hade begränsat med minne. När jag försökte installera ett nytt spel kraschade datorn.
Jag fick panik. Jag var rädd att mina föräldrar skulle upptäcka det. Jag plockade isär datorn del för del men såg inga problem, så jag satte ihop allt igen och försökte starta den. Jag visste att jag behövde rensa datorn, så jag ägnade timmar åt att avinstallera spel efter spel – men inget förändrades.
Senare samma dag behövde pappa arbeta på sin dator. Jag var så nervös. Efter en stund ropade han på mig. Där stod datorn framför honom. Trasig.
Jag kunde inte ljuga för pappa längre. Jag erkände vad jag hade gjort.
Nästa dag åkte pappa till jobbet med den trasiga datorn. I stället för att skylla på mig tog han ansvaret för vad jag hade gjort. Inget av det var hans fel, men han valde att tappa anseende hos sin chef och ta hela skulden utan att jag ens bett honom göra det. Och det krossade mitt hjärta.
Jag sprang till Kristus
Jag skämdes så mycket för vad jag hade gjort att jag började få psykiska problem. Jag ville inte vakna. Jag vågade inte prata med mina föräldrar.
Men den lördagen väckte pappa mig runt halv fem på morgonen och bad mig att komma med ut och springa. Under löpturen sa han att han hade bett mig att följa med honom ut så att jag kunde få lära mig något som han ville att jag aldrig skulle glömma: motståndskraft. Han sa att motståndskraft är förmågan att uthärda eller återhämta sig snabbt från svårigheter, att lösa problemet och, efter att ha löst det, resa sig och fortsätta framåt.
Tack vare pappas exempel på jobbet och det han lärde mig om motståndskraft fick jag en glimt av vem Jesus Kristus är och vad han har gjort för mig. Kristus gav mig möjligheten att få förlåtelse för mina synder. Jag lärde mig att förlåtelse är en gåva och att Frälsaren förväntar sig att jag ska vara motståndskraftig på rättfärdighetens stig.
Jag bytte inställning
Efter den löprundan började jag ändra min inställning och mina vanor. Jag insåg att livet är så mycket mer än att bara spela spel hela dagarna.
De följande tre åren var jobbiga då jag arbetade på mina nya vanor, men med mina föräldrars hjälp började jag gradvis att fokusera på min framtid. Jag upptäckte också att jag har talang för att kommunicera och tycker om att hjälpa andra.
I stället för att lägga all min tid på videospel började jag lära mig att bli entreprenör. Jag startade en Instagram-kanal och en YouTube-sida, och nu undervisar jag människor om det som jag har lärt mig om att bli ekonomiskt framgångsrik och investera i vår bästa investering – oss själva.
Genom alla dessa upplevelser såg jag Herrens hand många gånger, särskilt när jag fann förlåtelse i min Frälsares offer. Jag kommer att misslyckas ibland, men med motståndskraft och Jesu Kristi försoning kan jag bli mer som han.
Författaren bor i São Paulo, Brasilien.